Döden i villaområdet
NÖJESKRÖNIKA
Barnen firade Halloween med att gå runt i grannskapet och trakassera våra grannar med den amerikanska seden Bus eller godis.
Den nioårige sonen var iförd hellång svart kåpa, vitt smink i ansiktet och en hemsnickrad lie som hans far tillverkat av lite golvmatta, en lång pinne och lite kätting. Och så repliken så klart ”Jag är döden”.
Är man barn till en filmvetare så är man. Klart man kan sin Ingmar Bergman vid nio års ålder? Har man fått uthärda Max von Südows och Bengt Ekerots berömda schackduell i Det sjunde inseglet ska man väl passa på att briljera lite. Så när de andra barnen i området pipande skrek ”bus eller godis” spände sonen ögonen i folk och förklarade deras dödlighet. Det var säkert mycket uppskattat.
Som den goda mor jag är har jag givetvis fostrat barnen till att känna igen de mest klassiska filmscenerna. De är förtrogna med trappscenen i Pansarkryssaren Potemkin och George Méliès resa till månen.
Vi har tittat på alla möjliga roliga klipp på Youtube där folk som har ordning på sina filmreferenser skojar med Ingmar Bergmans klassiker.
Barnen kom efter någon timme hem efter att ha tiggt godis av halva trakten. ”Mamma, det verkar inte som om alla vuxna har sett Det sjunde inseglet” konstaterade sonen med trumpen min. Det kan jag inte kalla något annat än kulturskymning.
Men efter Halloween kommer vår egen högtid Allhelgona. Lite mindre smink och lite mer allvar. Kanske dags att luta sig tillbaka och tänka på döden utan smink och de som vi vill minnas med lite extra kärlek. Här kommer några filmtips:
För den sentimentala nostalgikern är Ghost (1990) ett måste. Patrick Swayze och Demi Moore visar att kärleken inte hindras av en så futtig sak som döden.
PS. I love you med Gerard Butler och Hillary Swank handlar om att gå vidare och att släppa taget.
De minsta, och även de större, kan snyfta sig igenom charmiga Landet för länge sedan där dinosaurien Lillefot i början förlorar sin mamma. Filmen fick i USA en extra sorgkant av att 10-åriga barnstjärnan Judith Barsi som gjorde Kvackys röst mördades av sin pappa innan premiären.
I Highlander (1986) ställs i stället frågan om hur det skulle vara att aldrig åldras och dö. Så här i efterhand kan man väl inte hävda att filmen är något stort mästerverk men låtarna av Queen är det i högsta grad. Man kan inte låta bli att rysa när man hör Freddie Mercury kvidande sjunga Who wants to live forever.
