Tjäna pengar genom att spela TV-spel
NÖJESKRÖNIKA: Oskar Nyström
;)
Foto: Lisa Olaison [Förstora]
Detta på förekommen anledning förstås, för Blizzards mastodonttitel (som har tagit 12 år att utveckla) har alla chanser i världen att koras till det här årets absolut bästa spel.
Perfekt avvägd monsterslakt i goda vänners lag till trots är det ändå en annan beståndsdel som stulit showen och blivit den hetaste snackisen i spelvärlden. Diablo III implementerar nämligen en nyhet som är så kontroversiell att det liksom inte går att bara rycka på axlarna. En liten funktion i menyerna tillåter mig att köpa eller sälja virtuella prylar för riktiga pengar som går rakt in eller ut ur mitt personliga bankkonto, helt lagligt.
Det här har förstås delat upp spelvärlden i två läger där det ena hävdar att rika spelare kommer att kunna segla förbi fattiga med silverskeden i högsta hugg medan det andra påpekar att det här är ett ypperligt tillfälle att faktiskt tjäna ihop hyran genom att spela datorspel. En gammal barndomsdröm som nu blivit realitet för många, för det rör sig ju trots allt om sinnessjuka summor. Vad sägs om ett brädsvärd för tusen kronor? Eller varför inte en hjälm för 2500 spänn?
Personligen skulle jag aldrig lägga ut några grövre summor på virtuella föremål. Aldrig någonsin. Att betala för att vinna känns inte bara märkligt för plånboken utan också väldigt tveksamt på ett moraliskt plan. Hur kan jag njuta av en seger som kostat mig 400 kronor om jag inte intalar mig själv att alla andra gör likadant? Och det är just där som skon klämmer som hårdast i den här debatten, för det ska såklart nämnas att Blizzard tjänar 15 procent av intäkterna från spelets auktionshus. Kanske vaggas vi så sakteliga in i en mental välvilja att punga ut allt mer pengar till speljättarna där vi tillsammans knuffar varandra allt närmare kanten? Börjar någon så måste ju någon annan hänga på, och visst luktar det trend lång väg när andra utvecklare redan förklarat att de gillar idén.
Samtidigt är jag inte ädlare än att jag själv frestas ordentligt av tanken på att tjäna riktiga pengar i spelet. Likt en nedrig hycklare hoppas jag förstås alltid på att hitta det där föremålet som någon är villig att betala tusenlappar för. Klokt är nog att konstatera att vi kommit en lång, lång väg sedan Super Mario hoppmördade armlösa svampar, och det är inte utan viss bävan jag blickar mot framtidens spelande.
