Peter Jöback hittade sin röst i Värmland
NÖJE
Det började med Ack Värmeland, du sköna. Peter Jöback sjöng den som barn vid stranden, nära sommarstugan i Västra Ämtervik och förstod av reaktionerna från omgivningen att han hade något speciellt.
Nu, en drös skivor och turnéer senare, gör han succé som landets stora musikalstjärna.
Nu, en drös skivor och turnéer senare, gör han succé som landets stora musikalstjärna.
Publicerad: 2012-10-26 07:30 | Uppdaterad: 2012-10-26 09:38
;)
Peter Jöback har plockat russin ur ett tjugotal musikaler och skapat showen I love musicals. I morgon lördag kommer föreställningen till Karlstad och LLA. Han beskriver konserten som en homage till musikalen.
Foto: Carl Edlom [Förstora]
Foto: Carl Edlom [Förstora]
Det börjar som ett möte för anonyma alkoholister.
Alla deltagarna samlas och någon tar till orda och börjar:
”Hej, jag heter Peter och jag är...”
Fast det handlar naturligtvis inte om alkoholism. Det handlar om musikaler.
– Konserten börjar med att jag berättar hur mitt ”beroende” började redan när jag var i tioårsåldern, skattar Peter Jöback och syftar till sin scendebut i unga år.
Han tar emot på ett kontor på Söder i Stockholm och går som på moln efter de oerhört positiva recensionerna som ramlat in efter premiären av showen I love musicals som han nu turnerar med.
– Titeln, I love musicals, kommer från att musikaler – i alla fall förr om åren– var ett guilty pleasure, alltså något som absolut inte var kreddigt eller coolt. Titeln berättar att nu är vi bland vänner, alla är lika förtjusta i musiken.
Stor satsning
Det är en stor satsning som gästar LLA och Karlstad. Stockholms sinfonietta finns med. Dessutom har Peter Jöback bjudit med några av sina kollegor från Broadway och Londons teaterdistrikt West End.
– Jag vet inte om jag kommer att gå runt på det här, säger Peter Jöback, ler och slår i hop händerna som för att markera att det egentligen kvittar.
Han har fått göra det han helst har velat, det får bära eller brista.
– Anledningen till det här är också att musikaler är en sådan stor del av mig som artist. Jag ville hitta något som kändes värdigt, fortsätter han.
Över 20 musikaler har lånat nummer till I love musicals. Peter Jöback står för urvalet, han har plockat med flera av sina egna favoritroller, men också utmanat sig själv genom att välja det oväntade.
– Jag har alltid velat använda musiken till att berätta en historia. Oavsett om det gäller mina egna plattor eller en musikalroll.
Tjugo år
Det är snart 20 år sedan han släppte sitt första popalbum. Det senaste kom för ett år sedan.
– Det har varit väldigt bra för mig att jag gjort mina skivor parallellt med scenroller för det har gett mig möjlighet att visa en personlig sida. Jag har aldrig varit intresserad av att bara gå in och spela en roll, jag vill ju göra det på mitt eget sätt.
I ryggen har han 220 föreställningar som huvudrollsinnehavare i Andrew Lloyd Webbers Phantom of the opera på Her Majesty's Theatre i West End i London. Åtta föreställningar i veckan. I somras valde Peter Jöback att dra ner på takten. En av anledningarna var att hans mamma, Monica Lind, insjuknade och sedan gick bort. Monica Lind var från Värmland och fram till 15-års åldern spenderade Peter Jöback varje sommar i en stuga i Västra Ämtervik.
– Jag var alltid en teaterapa när jag var liten. Min mor var sångerska, så det fanns musik hemma. Men jag växte upp i en dysfunktionell familj och hade det väldigt jobbigt hemma i perioder, förklarar Peter Jöback.
– Ofta sögs jag in i filmens värld, det gick ofta dans- och musikfilmer på tv på söndagarna, filmer som Sound of music eller liknande. Jag flydde in i den världen för att slippa min egen verklighet på något sätt. Jag skapade en drömvärld där allt var perfekt.
Men det finns inga perfekta världar, ingen verklighet där nazister sjunger fyrstämmigt som i Sound of music. Nu jagar inte Peter Jöback någon annan verklighet än den han befinner sig i här och nu.
– Jag har gjort min personliga resa de senaste tio åren, en resa som det går att läsa om i texterna till de skivor jag gjort under de här åren. De som lyssnat, de vet.
Så dina skivor kan ses som dagböcker, de har haft den funktionen?
– Ja, det tycker jag man kan säga. Musiken har aldrig varit ett jobb för mig, det har varit ett sätt att överleva. Jag har haft problem att uttrycka mig i tal och när jag gjorde mina första musikalroller så var det många som häpnade över att jag redan som ung kunde uttrycka en så stor smärta, så mycket livserfarenhet. Men jag bar på väldigt mycket och med det kom ett stort behov av att blotta känslor, av att vara modig.
Att du kanaliserade detta genom musiken, var det något du gjorde medvetet?
– Nej, jag tror inte att jag tänkte på det. Idag är det annorlunda, nu har jag en större insikt om mig själv och är både en bättre sångare och skådespelare, för jag kan förhålla mig till rollerna bättre.
När förstod du att du hade talang som sångare?
– Jag har ett väldigt starkt minne från när jag som liten är på stranden vid stugan i Västra Ämtervik och jag sjunger Ack Värmeland, du sköna. Helt klockrent, bara jag, helt a capella. Och jag fick gåshud av mig själv! (skratt) Men jag såg också att min omgivning tänkte, ”shit, va bra han är”.
– Min musikaliska resa har handlat en hel del om att söka bekräftelse. När jag inte fick bekräftelse hemma, sökte jag det på teatern, eller genom musiken. Det är ett beroende som inte alltid är hälsosamt...
För några år sedan funderade Peter Jöback på att lägga av med musik. Helt. Erbjudanden om jobb i New York och London avböjdes. Han ville inte att musiken bara skulle handla om ett bekräftelsebehov. Men en coverplatta och samarbete med bland andra Kate Pierson från The B52's fick honom att återupptäcka glädjen i musiken.
– Då insåg jag hur mycket jag tycker om att göra musik. Jag insåg också att jag skiter fullständigt i vad folk tycker att jag ska göra för musik. Jag insåg att det är mitt liv, jag måste få göra det jag själv vill. Och med det fick jag tillbaka lusten.
Har försonats med barndomen
När Peter Jöback blickar framåt nämner han både filmprojekt och krogshower. Och fler skivor. Men han har bytt storstadens puls mot en mer lantlig miljö, en miljö mer lik barndomens somrar i Värmland.
– Jag har alltid varit en storstadsmänniska. Åkte jag på semester åkte jag till New York typ. Jag behövde ett konstant brus, tystnaden skrämde mig. Men nu när jag gjort mig av med mina gamla spöken så blir tystnaden en befrielse. Jag älskade sjöarna, skogarna i Värmland när jag växte upp, och att jag nu flyttat ut till Värmdö har nog väldigt mycket med det att göra. Jag har försonats med min barndom och kan leva med min historia på ett annat sätt nu.
Fakta
Lyssnar på Ane Brun
Ålder: 41 år
Bor: Värmdö
Familj: Gift med Oscar Jöback
Fick sitt stora genombrott med Kristina från Duvemåla och har gjort flera stora roller i London, bland annat Häxorna i Eastwick, Fantomen på operan och Miss Saigon.
Parallellt med musikalkarriären har han släppt skivor, hans julskiva från 2002 har sålt ungefär 600 000 exemplar. Den senaste skivan kom i fjol.
Är även aktuell med en bok kring sina julminnen.
Läser: – Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar. Fantastisk bok.
Lyssnar på: – Jag lyssnar mycket på Ane Brun. Och Rebekka Karijord. Bra musik och bra berättelser, det är både dramatiskt och teatralt.
Tittar på: – Tittar bara på tv när jag ska slappna av, då blir det typ CSI, enkla grejer. Följer inga serier just nu, hinner inte.
Fakta
Om sin musikaliska nyfikenhet:
– Jag brinner verkligen för musik och vill hela tiden lära mig nya saker. Det bästa sättet att utveckla sin talang är att spegla den i andra människors talang. Därför har jag alltid velat utmana mig själv och testa nya arbetssätt och samarbeten.
Min första skiva var en mainstream pop-platta, sedan följde några mer personliga plattor, när jag fick frågan att göra en julplatta tog jag det som en förolämpning! (skratt). Jag hade rakpermanentat hår, var nerbantad och ville vara supertuff. Men så träffade jag producenten Lars Halapi som introducerade mig för artister som Joni Mitchell och Jackson Browne. Och då förstod jag att det var sådan musik jag ville göra. Innan dess hade jag bara lyssnat på radiomusik och musikaler. Julplattan blev faktiskt den första riktigt ärliga platta jag gjorde. Sedan dess har jag jobbat med bland andra Mauro Scocco, Annika Norlin, Andreas Matsson och Niklas Frisk.
Fakta
Tjugo musikaler finns med
Favoritmusikal:
– Omöjligt att bara välja en! Måste få säga fem: West side story, Cabaret, Sweeney Todd, Fantomen på operan, Kristina från Duvemåla.
En överskattad musikal:
– Cats är lite fånig, tycker jag. Jag lutar mig hellre mot de mer dramatiska musikalerna.
Urvalet till I love musicals:
– Jag har tagit sådant som jag själv gjort men också mycket annat. Chess finns med naturligtvis, den var min första förälskelse. Jag har skippat Fame och Grease, alla ungdomsgrejer, för det ska passa en symfoniorkester. Totalt är det material från över 20 musikaler. Det här är min homage till musikalen!
Nöjen & evenemang
Hillringsberg: Hillringsbergs Folkets Park
Arvika: Arvika Konsthall Storgatan 22
Se annons: Se annons
Karlstad: Wermland Opera
Bäckhammar, Klässbol, Sillerud, Karlstad, Västra Ämtervik: .
Karlstad: Karlstad CCC
Karlstad: Karlstads kommun
....: Nysäters Buss AB
Skoghall: Karlstad Hammarö Auktionsverk
