"Ljust och fräscht även i hjärnan"
NÖJE
NWT lägger sig på terapisoffan och frågar sig varför tv så gärna vill rota bland våra känslor.
;)
;)
Foto: Carl Edlom [Förstora]
;)
;)
;)
Foto: SCANPIX [Förstora]
;)
;)
Foto: ANTHONY NESTA [Förstora]
;)
Foto: Foto: Andreas Lundberg [Förstora]
Att analysera hjärtesorger och annat mänskligt kännande i tv-format är absolut inget nytt. 1973 gjorde Ingmar Bergman Scener ur ett äktenskap och ställde dörren till äktenskapets sovrum på vid gavel. Men han var inte först med det och sannerligen inte sist. Bara de senaste åren har tv öst ur sig en mängd olika program där det analyseras, ältas och divideras. Både på allvar och på lek.
Tidigare komediserier som Frasier och En röst i natten har fått arvtagare och det blir allt vanligare med terapi-tv som har en mer allvarlig ton, som inte direkt bygger på ett manus med punch lines. Terapi-tv bjuder på allt, från realism till verklighetsflykt och humor.
– Varför det tvärexploderar just nu är svårt att säga, menar Elin Jonsson som är PTP-psykolog i Karlstad.
– Men vi ser ett ökat intresse för terapi överhuvudtaget, inte bara i underhållningsform. Det finns ett växande intresse kring flera aspekter av livet, allt från våra hem till vårt utseende. Det ska inte bara vara ljust och fräscht hemma på väggarna utan också i hjärnan.
Det är naturligtvis en sak att göra komediserie för tv och en annan att ge terapi mellan fyra väggar i en förtrolig miljö. Men även Elin Jonsson har uppmärksammat hur allt fler tv-produktioner vänder sig till psykologin för att hitta intressanta personer, miljöer och intriger.
– Överlag tycker jag att det är positivt att man avmystifierar terapi. Det blir mer tillgängligt, lättare att förhålla sig till och identifiera sig med. Många tror att terapi går ut på att någon ligger på en soffa framför någon som hummar i ett hörn och så är det verkligen inte. Det finns en starkt rotat föreställning att terapi är flummigt och lite läskigt. Den här uppmärksamheten kan göra att dörren till terapirummet öppnas.
Är det ett sätt att göra Big brother-tv fast för vuxna?
– Njae, det skulle jag väl inte säga. Men visst finns det likheter, båda sakerna ger en inblick i något som vi normalt uppfattar som oerhört privat. Detta kan väcka både obehag och nyfikenhet. Jag är övertygad om att det råder blandade känslor hos publiken som ser de här programmen.
Serier som En röst i natten, Kärlek, sex och terapi och Hjälp! visar på ett brett utbud av terapi-tv. Den serie som Elin Jonsson vill framhålla mest i sammanhanget är amerikanska In treatment som bygger på en israelisk föregångare.
– In treatment har jag följt och sett alla avsnitt. Det var jättefascinerande att se, superintressant ur mitt yrkesperspektiv. Även om terapeutrollen som framställs där är väldigt speciell. Det spårar ur och handlar mer om terapeuten än om terapin.
Det gör det i de flesta av de här serierna – Dag, Frasier...
– Ja, det beror säker också på en nyfikenhet. Vad döljer sig bakom yrket? Jag har absolut inga problem med att man driver med yrkesrollen.
När Sopranos sändes gick det ett rykte om att verklighetens mafiosos följde serien med stort nöje för att det var trovärdigt. Har du samma känsla inför In treatment?
– Jo, visst. Det går att följa hur formuleringen ska skötas i en viss problemsituation. In treatment är välgjort i de delarna, den är ganska metodtrogen om man säger så även om den har vissa brister när det gäller trovärdigheten i stort.
Oavsett om det rör sig om drama eller komedi så handlar det om terapi som underhållning, har du någon invändning mot det?
– Nej, inte per definition. Det kan göras mer eller mindre bra, det måste ju finnas en respekt för människor i grunden. Det får inte bli exploatering av människor.
Var går den gränsen och vem ska styra över den?
– Svårt. I grunden handlar det om det mänskliga beteendet, allt som är mänskligt. Ibland är det nattsvart, ibland kul och dråpligt. Ska det sättas i ett populärkulturellt sammanhang tycker jag att det ska göras med värme och respekt. I de fallen där det inte är skådespelare, som i Par i terapi till exempel, så är det ju riktiga människor. De stänger dörren till terapirummet och går ut i sina verkliga liv. Jag har inte ett rätt- eller felperspektiv här utan tänker mest på vad som händer när man flyttar gränsen för vad som är privat.
Tror du alla de här tv-serierna kommer att öka kön till din dörr?
– Det vet jag inte. Det är möjligt. Det är möjligt att det redan har ökat antalet människor som sökt sig till terapi. Men jag upplever inget konstruerat behov, vi möter verkliga människor med verkliga behov.
Tror du att vi har nått en slags kulmen nu eller kommer det ännu mer tv på ämnet?
– Ur ett underhållningsperspektiv så handlar det om att pengar ska tjänas. Ta dokusåpan, det hann bli oerhört mycket större än terapi-tv är nu innan den gick i graven. Jag tror inte vi sett slutet på det här. Jag är övertygad om att intresset är väldigt stort. Det är relaterbart, alla har upplevt ångest eller varit lessna. Och det är verkligen inte alla som får prata om det nog mycket.
– Min uppfattning är den att vi lever i en tid där vi exploaterar allt fler av livets områden. Våra hem är inte längre primärt ett hem utan ett projekt och en utställningsyta som ska projicera ett intryck av mig själv så som jag vill bli sedd. Den här utvecklingen oroar, känslolivet får inte bli ett projekt som ska vara helt och rent i minsta detalj. Då tillåts vi inte längre vara människor. Det är något vi behöver fundera på. Jag tror inte att det är några tv-serier som kommer att göra så stor skillnad men visst kan man se det som en tendens.
Några exempel på program med terapi-anknytning som visats i svenska tv-kanaler de senaste åren.
Dag
Norsk succéserie där parterapeuten Dag Refnes brottas med lika stora psykiska problem som hans patienter.
Sopranos
Mafioson Tony får en panikångestattack när änderna i hans pool utanför huset flyger i väg. Han söker hjälp hos terapeuten Dr Melfi, något som kan äventyra hela hans ställning som maffiaboss.
Anger management
Charlie Sheens nya serie där han tvingas till terapi för att bli kvitt sin ilska. Seriens premiärvisning i somras slog rekord i antalet tv-tittare vid premiären av en sitcom.
Par i terapi
SVT:s satsning där en psykolog handleder par genom diverse relationsproblem.
Fraiser
Amerikansk komedi där radioprofilen Dr Fraiser Crane (karaktären dök först upp i Skål) bjuder på insikter och visdom genom ett radioprogram.
In treatment
Bygger på en israelisk förlaga där Dr Paul Westom (spelad av Gabriel Byrne) möter sina patienter veckovis.
Hjälp!
Svensk produktion med bland andra Stina Ekblad och Felix Herngren. Ekblad spelar en psykolog som inte alltid kan uttrycka sig så att hennes patienter förstår henne.
Kärlek, sex och terapi
BBC-producerad animerad serie som sätter samlevnadsproblem i fokus.
Coacherna
Vanna Rosenberg, Cecilia Frode och Lena Endre coachar sina uppdragsgivare genom problem i vardagen.
