"Jag behövde omvärdera en massa saker"
Isabella Lundgren släpper snart sin debut, ett album med låtar hon valt med omsorg.
– Mina föräldrar spelade musik hemma jämt. Min mamma köpte en ny skiva varje lördag som vi lyssnade på. Det var alltid artister som Frank Sinatra, Billie Holliday och Judy Garland. Det var en tradition, berättar Isabella Lundgren.
Hon växte upp i Karlstad och serverades alltså lördagsgodis i form av jazz i en skivpåse. Än i dag ligger jazzmusiken henne närmast även om hon sjungit olika genres. Men om mammas smak hade varit schlagers, eller om hon kommit hem med Iron maiden-skivor varje helg, hade hennes smak varit annorlunda då?
– Miljö eller arv, det är en svår fråga (skratt). Jag har sjungit så många olika traditioner och genres men jazzen tilltalar mig på väldigt många olika sätt. Även om just den musiken kom till mig som barn så har jag nog valt om den i vuxen ålder, förklarar hon.
Som 18 åring reste Isabella Lundgren till Berkeley, Boston på stipendium. Men det var bara en förevändning för att få flytta till New York, staden hon drömt om.
– Jag hade längtat och drömt om New York under en lång tid. Det finns ingen plats på jorden som den staden. Även om jag under mina år där insåg att jag inte vill bo där.
Hon studerade vid samma musikskola som Rigmor och Christina Gustafsson och mötte en värld långt från den på hemmaplan i Karlstad.
– Jag jobbade halvtid som bartender samtidigt som jag studerade på heltid och så sjöng jag en massa, så det var intensiva år.
Bland annat så arbetade hon på sångaren Gavin DeGraws bar, samme DeGraw som var dragplåster på sommarens Putte i parken-festival i Mariebergsskogen.
Åter Sverige
Efter fyra år i det stora äpplet flyttade Isabella Lundgren tillbaka till Sverige, den här gången slog hon ner rötterna i huvudstaden. Men New York vill ha mer av henne, så sent som i våras var hon över för att jobba med stjärnproducenten Fabrizio Sottis. Fler New York-besök är också planerade under hösten.
– Fabrizio är en italiensk musiker och producent som jobbat med många stora artister, bland andra Cassandra Wilson, Whitney Houston och Jennifer Lopez. Han är rätt tung faktiskt. Han jobbar just nu med en duettskiva och han ville att jag skulle sjunga på några låtar.
De övriga artisterna som medverkar på skivan får hon inte avslöja, det rör sig om stora namn och produktionen sker under stort hemlighetsmakeri.
– Det är lustigt att just jag av alla människor är med bland de där artisterna. Men så är det. Jag vågar faktiskt inte avslöja artisterna, man vet aldrig vad som händer innan skivan är klar. Jag vet av erfarenhet att i den här branschen kan vad som helst hända.
Lång historia
Trots en spirande musikkarriär dras Isabella Lundgren åt ytterligare ett kall i livet. Parallellt med musiken studerar hon till präst.
– Det är en lång historia... Det finns dom som säger att man inte kan ha haft en livskris när man bara är 24, men jag har faktiskt haft det. Runt 21-22. Jag insåg att jag behövde omvärdera en massa saker. Hur jag levde mitt liv, vem jag ville vara i världen. Jag kände en längtan efter att göra något som kändes meningsfullt.
Livskrisen drabbade henne mitt under vistelsen i New York.
– USA är väldigt prestationsorienterat. Jag upplevde att jag kände en stor tacksamhet för att ha fötts till det livet jag hade i Karlstad. I de kretsarna jag befann mig i i New York handlade allt om vem man kände, hur mycket pengar man hade, vad man hade gjort hit och dit. Och jag ville inte definiera mig själv – eller andra – utifrån sådana premisser. Det finns så mycket mer i människor. Jag blev utmattad av det där.
Men tankar på prästyrket måste ha funnits långt tidigare?
– Ja, på ett eller annat sätt. Men jag är inte uppväxt i en kristen miljö, men har alltid varit en sökande person. Min mormor var religiös och tog mig till kyrkan då och då men det var aldrig något vi diskuterade. Men när jag berättade för min omgivning om präststudierna så kom det nog inte som någon chock.
Var kallet till prästyrket lika starkt som det till musiken?
– Ja, det var det. Musiken i mitt liv blev inte så bra förrän jag bejakade andligheten i mig själv. Jag behöver båda delarna för att fungera. Det blir en symbios som är väldigt stark i sig.
Hur ska du kombinera de här båda yrkena?
– Prästutbildningen tar tid, det är mycket som ska få fäste. Jag skyndar inte. Nu gör jag det parallellt. Just nu hänger jag mig mer åt musiken men det kommer att ändras när det behövs.
– Billie Holiday har funnit med mig väldigt länge och det finns väldigt mycket med hennes sätt att sjunga och frasera, hennes otroliga närvaro, som jag verkligen inspireras av. Hon är en av de absolut viktigaste influenserna för mig.
Isabella Lundgren, 24, bor i Rönninge utanför Stockholm med sambo. Aktuell med debuten It had to be you som släpps 25 september. Skivan är inspelad för nästan ett år sedan under två intensiva dagar. Parallellt med musiken studerar hon till präst i Bromma.
På Isabella Lundgrens debutskiva finns jazzklassiker som It had to be you och Time after time.
– Jag skriver egna låtar men är för feg ännu, jag formas fortfarande. Jazzen, precis som den klassiska musiken, är traditionsmusik. Musiken i sig, kompositionerna, är så komplexa, tidlösa, enkla och vackra att de fungerar fortfarande. Det är viktigt att bevara traditionen eftersom den ligger till grund för all moden musik. Jag har valt låtar till min skiva utifrån vad som är vackert och tilltalande, det ska kännas enkelt och låtarna ska få ta plats.
