Vassa bokningar levererade på Way out west
FESTIVALSOMMAR
Foto: Johan Eklund [Förstora]
Way out west fortsätter att imponera. Årets bokningar hör till det vassaste jag sett för en svensk festival, fredagens späckade schema är suveränt, den stora utmaningen är att hinna se så mycket som möjligt.
När Blur äntrar Flamingoscenen under fredagskvällen och sparkar i gång sin hitkavalkad med Girls and boys, är Slottsskogen knökfull – inte bara av nostalgiska popsnören – utan av hela festivalpubliken som verkar ha samlats kring samma programpunkt.
Och visst levererar Blur en värdig svansång. Den stundande turnén och spelningen på OS-avslutningen ska vara gruppens sista framträdanden enligt egen utsago. För att vara ett band som hade sin kreativa höjdpunkt för nästan 20 år sedan är konserten överraskande vital och spänstig. Damon Albarn älskar fortfarande att kasta vatten på publiken och känns alltjämt som det valpiga energiknippe han var när gruppen gästade Hultsfredsfestvalen 1996.
Tidigare under dagen gjorde Billy Bragg en bejublad spelning där allvaret och världssamvetet fick gå hand i hand med romantiken och humorn. Han varvar sina sånger med ett mellansnack värdigt en rapp ståuppare, allt han behöver för att skapa både allsång och eftertanke är en mikrofon, en gitarr och en kopp te. Bra så.
Kanadensiska Feist är en av fredagens höjdpunkter, hennes smittande melodier passar fint i festvalsammanhang mycket tack vare dynamiska arrangemang, bland annat kryddat med tre körsångerskor. Avslutningsvis gästas hon av Jeff Tweedy som med sitt Wilco gjorde en ganska blek spelning någon timme tidigare. Wilcos drivna americana hamnade i ett segt och onödigt gubbigt harvande som till stor del räddades av energiske gitarristen Nels Cline. Det är sällan instrumentonani räddar konserter i min bok, men det här var ett sällsamt undantag. Desto mer vitala är Bon iver. Deras episka falsettrock får en tyngd live som ersätter sprödheten som kännetecknat deras skivor.
Efter en intensiv fredag är lördagen betydligt mer avslagen. Wow drabbades av flera avhopp, Frank Ocean och Bobby Womack bland andra, och det märks under festvalens sista dag där den enda riktigt stora ögonblicket blir Kraftwerks 3D-show.
Samtliga i publiken tilldelas specialglasögon och när sedan tyskarnas computerpop börjar spridas över Slottsskogen projiceras bilder som når ut långt över scenkanten.
Makalöst i sina stunder, men en hel del av grafiken roar mest de kraftigt inbitna Kraftwerkfansen, för många andra ter det sig en smula daterat.
Men gruppens kompositioner kommer att hålla länge till, under grundaren Ralf Hütters ledning försöker de hela tiden förfina och förbättra små detaljer i arrangemangen, tyskarnas musik är ett evighetsarbete där resan verkar lika viktig som målet.
? Vad menade egentligen Bon Ivers Justin Vernon med att Wilco and Feist var assholes?
! Wow visar inte bara fingertoppskänsla när det gäller bokningarna, allt från matutbud till kringarrangemang andas nyfikenhet.
Way out west, Göteborg
Dag: fredag och lördag
Publik: Slutsålt, 27 000































































