
"Svårare att trolla bort ett mynt än en elefant"
MAGI: Underhållning för vissa, livsstil för andra
NWT har träffat de värmländska trollkarlarna Ken Hardy och Simon Söderqvist i en värld av svävande kulor, kluriga korttrick och förbryllade betraktare.
Foto: Fredrik Karlsson [Förstora]
Foto: Lisa Olaison [Förstora]
En av de som tidigt fascinerades av magi var Hammaröbon Kenneth Olofsson, eller Ken Hardy som han heter som trollkarl. 1961 vann han sitt första SM-guld i trolleri. Och genom åren har det även blivit tio NM-guld.
– Min största framgång var i Norge. Det var en magisk festival men det var också ett VM, det var 1965 och jag tog hem hederspriset Grand Prix, första pris för bästa akt, första pris för bästa presentation.
Kenneth Olofsson fortsätter att berätta om priserna han vunnit.
– Jag vann rubbet alltså. Jag tävlade då som 20-åring, bland annat mot tre andra världsmästare i trolleri.
Men vad krävs egentligen för att bli en bra magiker? Kenneth tror sig ha svaret:
– Det krävs envishet, vilja och hård träning. Jag la ner väldigt mycket tid på att öva, väldigt mycket tid, säger han.
För Kenneth Olofsson fanns tidigt en fascination för det mystiska, astrologi och det oförklarbara.
– Runt 1957 fick jag se en trollkarl på Chinavarietén i Stockholm. Han hade en kula som svävade och jag tänkte bara wow. Så småningom köpte jag en liknande kula i en trolleributik. Och så började det.
Den svävande kulan har han fortfarande kvar. Och under åren som aktiv har han stött på de största inom genren. Han har uppträtt på samma tillställningar som Siegfried & Roy och Truxa, lärt sig trick av Fred Kaps och träffat Uri Geller.
50/50
Lika mycket som det handlar om utstrålning handlar det också om fingerfärdighet- stora shower kräver inte alltid mer skicklighet än små trick.
– Det är svårare att trolla bort ett mynt än en elefant.
Han berättar att han aldrig har varit något fan av stora illusioner:
– Jag trollade bort en dam i tysk tv en gång. Och efter att Copperfield hade trollat bort ett flygplan erbjöd jag mig att göra samma sak vid Karlstads flygplats men det skulle ha kostat för mycket. Men annars nej, nej, nej inte de där stora illusionsnumren.
Varför inte?
– Om jag säger så här: du kan köpa en illusion och göra den i morgon. Jag tycker att det ska ligga konst bakom det hela. Det ska ta ett år, kanske flera år att kunna göra en grej på ett fint sätt.
Numer har han lagt trolleriet på hyllan sedan ett antal år tillbaka.
– Jag slutade för att jag märkte att folk hade svårt att skilja på sak och person, berättar han.
De senaste 25 åren har han i stället satsat på kurser inom ledarutveckling och personlig utveckling. Men visst längtar han tillbaka till tiden som trollkarl. Och någon gång per år plockar han fram sin lilla trolleriväska. En väska som rymmer en kortlek, ett antal stålringar, ett rep, en näsduk och några mynt. För mer rekvisita behövs inte om man får tro Kenneth Olofsson.
Ung och Lovande
Sju mil från Hammarö, i Mangskog utanför Arvika, finns 21-årige Simon Söderqvist. En lovande trollkarl som nyligen kom hem till Värmland från London där han tillbringat senaste halvåret för att utveckla sina magiska färdigheter.
I timtal har han under våren strövat runt och studerat Londons gatumagiker.
Och visst minns han varför han en gång valde magin:
– Jag var i London som åtta-, nioåring och kollade på gatumagiker från hela världen som hade samlats i Covent garden, jag blev väldigt imponerad. Senare samma dag besökte jag leksaksbutiken Hamleys, och där längst bak i butiken fanns en trollkarl som sålde trollerilådor.
Där införskaffade han sin första utrustning. Det är också platsen där han själv har arbetat som trollkarl under det senaste halvåret.
Man skulle kunna anta att tiderna har förändrats och att nya trolleriknep lärs in via Ipad, appar eller dator. Men enligt Simon är det fortfarande bokmediet som gäller när man utvecklar nya trick. Idéer utbyts också mellan trollkarlar emellan under förutsättning att man inte kopierar rakt av.
– Man kan inte ta andras trick, det är känsligt. Man får utveckla sin egen stil.
Även Simon, likt Kenneth, satsar på close-up magi där man trollar nära publiken med mynt, rep, kortlekar och annat.
– Jag ska visa så du förstår, säger Simon.
Han tar fram en liten boll, lägger den i handen och plötsligt är den borta.
– Man har alltid en kortlek och lite mynt i fickan, säger han, alltid redo att trolla.
Har ett driv
Han medger att fascinationen för magi handlar om nyfikenhet, att förstå hur vissa trick görs. Men också om en vilja att göra det andra magiker gör fast ännu bättre. Och för både Simon och Kenneth verkar trolleriet i grund och botten handla om en förkärlek för att glädja människor.
– Man kommer till ett ställe där alla sitter tysta runt ett bort, en timme senare när man går därifrån är alla glada och har något att prata om. Att se folk bli glada är en jätteskön känsla.
Vissa är födda med lite magi i kroppen, om man får tro Simon, och då blir trollandet mer av en livsstil än ett arbete.
– Visst är det så. Man drivs alltid av att lära sig nya saker, det tar aldrig slut. Från att man vaknar till man går och lägger sig så funderar jag på hur jag ska kunna utveckla nya trick, det låter lite nördigt men så är det, säger han.

































































