2017-09-08 06:00

2017-09-08 09:39

Novotny om Borg-filmen: "Viktigt att göra en rättvis porträttering"

INTERVJU: Skådespelaren Tuva Novotny växte upp i värmländska Åmot

Tuva Novotny filmdebuterade för 20 år sedan.
Hon har gjort en hel del humor – den värmländska skrönan ”Smala Sussie” och serien ”Dag”, men också betydligt mer strama och allvarsamma roller som i den norska thrillerserien ”Nobel” och danska filmen ”Kriget”.
Nu är hon aktuell i storfilmen om Björn Borg som har biopremiär i dag.

Björn Borg mot ärkerivalen John McEnroe. Wimbledonfinal 1980. En gastkramande match som slutade med att den svenske tennisstjärnan sträckte händerna mot himlen och gick därifrån som segrare.

Matchen är utgångspunkten i den danske regissören Janus Metz bioaktuella film. Björn Borg (Sverrir Gudnason) lever som i en bubbla, i Team Borg finns bara plats för några få personer – hans tränare Bergelin (Stellan Skarsgård i rollen) och hans fru, det rumänska tennisesset Mariana Simionescu som spelas av Tuva Novotny.

– Det har varit speciellt att medverka i den här filmen, säger Tuva Novotny.

– En del filmer lämnar man bakom sig, men den här stannar kvar eftersom karaktärerna är så tidlösa, det är en historia som är svår att undgå.

Hon känner sig lättad. De reaktioner som hittills har kommit in rörande filmen är översvallande positiva. Borg själv hyllar porträttlikheten och matchsekvenserna, och många av recensenterna imponeras av detaljrikedomen.

– Det finns så många fallgropar när man gör en sådan här film. Den ska både funka som historisk beskrivning, det finns många som letar efter fel i detaljer. Och den ska samtidigt funka som en film, ett fristående verk. Jag tycker att Janus (filmens regissör) har hittat en bra balans där, filmen har landat bra i det faktamässiga, vi ser alla ut som vi ska och gör det vi ska enligt historieböckerna, och samtidigt fungerar det som ett dramatiskt verk som står på egna ben.

Tänker man än mer på mottagandet när det handlar om nu faktiska människor, som dessutom fortfarande är i livet?

– Jo, visst. Men samtidigt måste vi frigöra oss från den ansvarskänslan. Det finns såklart en förhoppning om att ingen ska känna sig sårad eller felbeskriven, men vi måste inse att vi trots att gör ett fiktionsverk. Men visst ligger det en extra press i det här, inte bara från de personer och händelser vi skildrar, utan också från publiken – alla har ju sina egna förhållanden till de här människorna. De har sina bilder av Borg och McEnroe och de andra. Jag ska träffa Mariana i veckan, hoppas att hon känner sig nöjd med filmen också.

När NWT besökte inspelningen av filmen för ett år sedan berättade Tuva Novotny att hon vid flertalet tillfällen träffat Mariana Simionescu, allt för att få så mycket som möjligt att gå på i sin rollgestaltning.

– Mycket av filmen kretsar kring McEnroe och Borg, men Mariana var en del av Team Borg. Hon var en stark del av det, inte något litet smycke som satt på läktaren. Hon var själv proffsspelare och valde att satsa på Borgs framgångar i stället för sina egna. Det är viktigt att göra en rättvis porträttering av det.

Självförtroende

Under det senaste året har Tuva Novotny allt mer utvecklat sitt intresse för manus och regi.

– Att gå in och göra skådisjobb är oerhört härligt tycker jag. Det är skönt att få veta vad jag ska säga och var jag ska stå. Det blir dock det omvända när jag skriver eller regisserar. Vilket också är jätteskönt, som regissör har jag översikten över hela arbetet. Det är två bra speglingar av samma sak som båda ger fina perspektiv.

Vad var anledningen till att du sökte dig bakom kameran?

– Jag gjorde det inte själv, utan det var Øystein Karlsen som jag jobbade med i tv-serierna ”Dag” och ”Lilyhammer”. Han puttade i väg mig, tyckte jag borde regissera och skriva. När jag testade insåg jag att det funkade. Det gav mig ett självförtroende att ge mig in i rollen som arbetsledare.

– Men efter att ha regisserat någon annans manus kände jag att jag ville känna efter om det fanns någon historia i mig själv som jag ville förmedla. Att regissera andras material är inget jag vill syssla med resten av livet. Det skulle bli mer ett hantverksjobb och det är jag inte intresserad av. Men att hitta prylar som jag själv är angelägen om att göra film av – det är spännande. Det var en process att hitta historier i mig själv. Nu har jag två ”egna” filmer på gång som jag ska regissera i vinter och vår. En av dem har jag även skrivit manus till. Men allt är lite hemligt än så länge.

Vid sidan av Ben Kingsley

Hon berättar att hon dragit ner på arbetstakten de senaste åren. Trots det är hon högaktuell i ytterligare produktioner. Dramaserien ”Nobel” visas nu på SVT och hon gör rollen som kronprinsessan i den prisbelönta långfilmen ”Kungens val” som utspelar sig under andra världskriget.

– Jag trivs väldigt bra hemma just nu, jag är inte den typen som trivs med att ständigt vara på resande fot. Men visst är det en inspirerande del av yrket att resa till nya platser, jag avslutade just en filminspelning utanför London, det var ett väldigt inspirerande samarbete.

Filmen heter ”Annihilator”, beskrivs som en science fiction-thriller och regisseras av Alex Garland som tidigare bland annat gjort Oscarsbelönade Ex Machina med Alicia Vikander. Biopremiär blir det i början av nästa år. Hon medverkar i ytterligare en storbudgetfilm som når biograferna nästa år. Det är den svenske regissören Daniel Alfredssons film ”Death of an Author”. Där tar Tuva Novotny plats vid sidan av bland andra Ben Kingsley.

– Jag får egentligen inte prata om de här filmerna än, allt är lite hemligt, säger hon beklagande.

– Daniel regisserade den första filmen jag var med i, Tic Tac. Så det var jättefint att få arbeta med honom igen. Jag skulle beskriva filmen som en ytterst intelligent skriven thriller med krim-element.

Hur väljer du dina roller?

– Jag brukar säga att magen styr det där. Men jag tror att det egentligen alltid handlar om manus. Och regissör. Jag vill känna att det finns utrymme för en kreativ och utmanande dialog och att jag har möjlighet att göra ett bra jobb. Jag måste känna att jag har förutsättningar nog för att kunna göra en roll rättvisa. Det är många aspekter.

Du är gärna med och mejslar fram dina karaktärer?

– Absolut. Det finns alltid mer eller mindre plats för det, alla regissörer arbetar på sitt eget sätt och efter eget temperament. Jag tror på filmskapande som ett samarbete. Både mellan de bakom och framför kameran. Alla regissörer jobbar inte så.

Hur tacklar du dina roller?

– Först handlar det om att skaffa sig kunskap om vad den specifika rollen ska tillföra, vilken funktion den har i dramat. Sedan handlar det mycket om identitetskontroll, innan jag gjorde rollen i ”Nobel” spenderade jag tid på utrikesdepartementet och träffade kvinnor i den position som den karaktär jag skulle spela. Det ger en uppfattning om de fysiska ramarna för rollen. Hur jag angriper en karaktär kan variera väldigt mycket.

Du rör dig ledig mellan språk, brytningar och dialekter, har du ett bra musiköra?

– Musik har alltid varit oerhört viktigt för mig. Inte minst som inspiration. Jag använder nog musik mer än andra filmer som inspiration. Det kanske har att göra med att jag spelar lite själv, att jag har en läggning för det.

– Musiken är uppbyggd med verser, refränger och crescendon och så vidare, det är spännande rent dramaturgiskt. Det funkar ju så även i film och teater. Det finns många paralleller.

Björn Borg mot ärkerivalen John McEnroe. Wimbledonfinal 1980. En gastkramande match som slutade med att den svenske tennisstjärnan sträckte händerna mot himlen och gick därifrån som segrare.

Matchen är utgångspunkten i den danske regissören Janus Metz bioaktuella film. Björn Borg (Sverrir Gudnason) lever som i en bubbla, i Team Borg finns bara plats för några få personer – hans tränare Bergelin (Stellan Skarsgård i rollen) och hans fru, det rumänska tennisesset Mariana Simionescu som spelas av Tuva Novotny.

– Det har varit speciellt att medverka i den här filmen, säger Tuva Novotny.

– En del filmer lämnar man bakom sig, men den här stannar kvar eftersom karaktärerna är så tidlösa, det är en historia som är svår att undgå.

Hon känner sig lättad. De reaktioner som hittills har kommit in rörande filmen är översvallande positiva. Borg själv hyllar porträttlikheten och matchsekvenserna, och många av recensenterna imponeras av detaljrikedomen.

– Det finns så många fallgropar när man gör en sådan här film. Den ska både funka som historisk beskrivning, det finns många som letar efter fel i detaljer. Och den ska samtidigt funka som en film, ett fristående verk. Jag tycker att Janus (filmens regissör) har hittat en bra balans där, filmen har landat bra i det faktamässiga, vi ser alla ut som vi ska och gör det vi ska enligt historieböckerna, och samtidigt fungerar det som ett dramatiskt verk som står på egna ben.

Tänker man än mer på mottagandet när det handlar om nu faktiska människor, som dessutom fortfarande är i livet?

– Jo, visst. Men samtidigt måste vi frigöra oss från den ansvarskänslan. Det finns såklart en förhoppning om att ingen ska känna sig sårad eller felbeskriven, men vi måste inse att vi trots att gör ett fiktionsverk. Men visst ligger det en extra press i det här, inte bara från de personer och händelser vi skildrar, utan också från publiken – alla har ju sina egna förhållanden till de här människorna. De har sina bilder av Borg och McEnroe och de andra. Jag ska träffa Mariana i veckan, hoppas att hon känner sig nöjd med filmen också.

När NWT besökte inspelningen av filmen för ett år sedan berättade Tuva Novotny att hon vid flertalet tillfällen träffat Mariana Simionescu, allt för att få så mycket som möjligt att gå på i sin rollgestaltning.

– Mycket av filmen kretsar kring McEnroe och Borg, men Mariana var en del av Team Borg. Hon var en stark del av det, inte något litet smycke som satt på läktaren. Hon var själv proffsspelare och valde att satsa på Borgs framgångar i stället för sina egna. Det är viktigt att göra en rättvis porträttering av det.

Självförtroende

Under det senaste året har Tuva Novotny allt mer utvecklat sitt intresse för manus och regi.

– Att gå in och göra skådisjobb är oerhört härligt tycker jag. Det är skönt att få veta vad jag ska säga och var jag ska stå. Det blir dock det omvända när jag skriver eller regisserar. Vilket också är jätteskönt, som regissör har jag översikten över hela arbetet. Det är två bra speglingar av samma sak som båda ger fina perspektiv.

Vad var anledningen till att du sökte dig bakom kameran?

– Jag gjorde det inte själv, utan det var Øystein Karlsen som jag jobbade med i tv-serierna ”Dag” och ”Lilyhammer”. Han puttade i väg mig, tyckte jag borde regissera och skriva. När jag testade insåg jag att det funkade. Det gav mig ett självförtroende att ge mig in i rollen som arbetsledare.

– Men efter att ha regisserat någon annans manus kände jag att jag ville känna efter om det fanns någon historia i mig själv som jag ville förmedla. Att regissera andras material är inget jag vill syssla med resten av livet. Det skulle bli mer ett hantverksjobb och det är jag inte intresserad av. Men att hitta prylar som jag själv är angelägen om att göra film av – det är spännande. Det var en process att hitta historier i mig själv. Nu har jag två ”egna” filmer på gång som jag ska regissera i vinter och vår. En av dem har jag även skrivit manus till. Men allt är lite hemligt än så länge.

Vid sidan av Ben Kingsley

Hon berättar att hon dragit ner på arbetstakten de senaste åren. Trots det är hon högaktuell i ytterligare produktioner. Dramaserien ”Nobel” visas nu på SVT och hon gör rollen som kronprinsessan i den prisbelönta långfilmen ”Kungens val” som utspelar sig under andra världskriget.

– Jag trivs väldigt bra hemma just nu, jag är inte den typen som trivs med att ständigt vara på resande fot. Men visst är det en inspirerande del av yrket att resa till nya platser, jag avslutade just en filminspelning utanför London, det var ett väldigt inspirerande samarbete.

Filmen heter ”Annihilator”, beskrivs som en science fiction-thriller och regisseras av Alex Garland som tidigare bland annat gjort Oscarsbelönade Ex Machina med Alicia Vikander. Biopremiär blir det i början av nästa år. Hon medverkar i ytterligare en storbudgetfilm som når biograferna nästa år. Det är den svenske regissören Daniel Alfredssons film ”Death of an Author”. Där tar Tuva Novotny plats vid sidan av bland andra Ben Kingsley.

– Jag får egentligen inte prata om de här filmerna än, allt är lite hemligt, säger hon beklagande.

– Daniel regisserade den första filmen jag var med i, Tic Tac. Så det var jättefint att få arbeta med honom igen. Jag skulle beskriva filmen som en ytterst intelligent skriven thriller med krim-element.

Hur väljer du dina roller?

– Jag brukar säga att magen styr det där. Men jag tror att det egentligen alltid handlar om manus. Och regissör. Jag vill känna att det finns utrymme för en kreativ och utmanande dialog och att jag har möjlighet att göra ett bra jobb. Jag måste känna att jag har förutsättningar nog för att kunna göra en roll rättvisa. Det är många aspekter.

Du är gärna med och mejslar fram dina karaktärer?

– Absolut. Det finns alltid mer eller mindre plats för det, alla regissörer arbetar på sitt eget sätt och efter eget temperament. Jag tror på filmskapande som ett samarbete. Både mellan de bakom och framför kameran. Alla regissörer jobbar inte så.

Hur tacklar du dina roller?

– Först handlar det om att skaffa sig kunskap om vad den specifika rollen ska tillföra, vilken funktion den har i dramat. Sedan handlar det mycket om identitetskontroll, innan jag gjorde rollen i ”Nobel” spenderade jag tid på utrikesdepartementet och träffade kvinnor i den position som den karaktär jag skulle spela. Det ger en uppfattning om de fysiska ramarna för rollen. Hur jag angriper en karaktär kan variera väldigt mycket.

Du rör dig ledig mellan språk, brytningar och dialekter, har du ett bra musiköra?

– Musik har alltid varit oerhört viktigt för mig. Inte minst som inspiration. Jag använder nog musik mer än andra filmer som inspiration. Det kanske har att göra med att jag spelar lite själv, att jag har en läggning för det.

– Musiken är uppbyggd med verser, refränger och crescendon och så vidare, det är spännande rent dramaturgiskt. Det funkar ju så även i film och teater. Det finns många paralleller.

Tuva Novotny

Född:

1979, uppväxt i Åmot, Värmland. Bor i Köpenhamn sedan 14 år med familj.

Lyssnar på:

– Det varierar våldsamt! Jag lyssnar på så mycket olika musik. En favorit som jag gärna återvänder till är Magnetic Fields.

Läser:

– Jag började läsa Elena Ferrante nyligen, men skönlitterära verk är inte min grej just nu i livet. Det blir mest faktaböcker, de flesta jobbrelaterade. Mycket biologi och psykologi på senaste tiden.

Tittar på:

– Ser nästan inte alls film. Den enda fiktionen jag ser är någon enstaka serie. Men det är sällan. Jag jobbar ju med det så jag försöker hitta min egen bubbla när jag är ledig. En serie som jag tycker hemskt mycket om är ”Transperent”. Den är både rolig och varm.

Favoritregissörer:

– Spike Jonze. Terrence Malick och Federico Fellini. De tre återvänder jag alltid till.

Filmer och tv i urval:

”Tic Tac” (1997)

”Jalla! Jalla!” (2000)

”Naken” (2000)

”Smala Sussie” (2003)

”Dag och natt” (2004)

”Stoned” (2005)

”Bang bang orangutang” (2005)

”Snapphanar” (2006)

”Kandidaten” (2008)

”Possession” (2009)

”Bröllopsfotografen” (2009)

”Lyckan, kärleken och meningen med livet” (2010)

”För kärleken” (2010)

”Bröderna Karlsson” (2010)

”Dag” (2010–2015)

”Anonym identitet” (2011)

”Fuck Up” (2012)

”Mammas pojkar” (2012)

”Kapten Sabeltand och skatten i Lama Rama” (2014)

”Krigen” (2015)

”Rosemari” (2016)

”Nobel” 2016

”Kungens val” 2016

”Borg” (2017)

”Annihilation” (2018)

”Death of an Author” (2018)