2017-07-13 15:22

2017-07-13 15:22

Relationstexter är också politiska

INTERVJU: Love Antell tillbaka i Borgvik

Svenska folket har hört artisten Love Antells musik i över 15 år, bland annat som frontman i bandet Florence Valentin. Efter succén i TV-programmet Så mycket bättre har det dock varit solokarriären som hägrat.
På söndag blir det ett kärt återseende på Sliperiet då han gästar scenen för en intim krogspelning.

Förra sommaren var han Love Antell del av Packmopedsturnén. Ett av stoppen var på just Sliperiet i Borgvik och Love förälskade sig direkt.

– Det är en riktigt cool lokal. En genuin konsthall men också pub och restaurang på samma gång, jag tycker väldigt mycket om det. Jag har faktiskt försökt locka med familjen så att de ska få se en av de riktiga pärlorna, men än så länge är de lite skeptiska, säger han.

Genom åren som artist har Love spelat på hundratals ställen, men det är alltid de mindre arenorna som lockar mest. Där upplever han en annan dynamik och familjär stämning.

– Man kan prata fritt och sväva ut hur mycket som helst och folk lyssnar på ett annat sätt. Man kan höra någon öppna en öl i baren, föra en konversation och om någon vill kasta tomater så kan de faktiskt träffa. Väldigt demokratiskt, skrattar han.

Han förklarar också att man, vid småskaliga spelningar, får jobba med andra medel än vid storslagna arenaspelningar. Pyroteknik och ljusshower ersätts av idéer och pågående dialoger med publiken.

– Det blir en härlig avväpnad stämning helt enkelt.

In på djupet

Avväpnat är också det kommande albumet som ska domineras av endast sång och gitarr. Love berättar att han vanligtvis ”fläskar” på med ett band, men att det den här gången ska kännas lika avskalat som när en sångare står ensam på en scen med ett enkelt instrument. Albumet beräknas vara klart till hösten men fram tills dess kommer man att kunna lyssna på testversioner under säsongens spelningar.

– Så fort jag ska släppa något nytt vill jag testa det lite innan, så när jag spelar en ny låt live är det oftast mest ett förslag.

Loves texter brukar kännetecknas av teman och politiska budskap, något han själv tror kommer vara en fortsatt röd tråd.

– Jag behöver alltid en anledning till att skriva texter, ett ämne att undersöka. Nu skriver jag mycket relationstexter, men för mig är det också politiskt. Det handlar om hur vi väljer att leva med varandra, varför vi hamnar i knäet på konstruktioner, vad som formar oss och hur vi skapar åsikter, familjer och sociala konstruktioner.

Inga texter om olycklig kärlek alltså?

– Nej, det finns ju en uppsjö av sådant! Jag vill kunna ändra begreppet ”relationstext” till något nytt, bättre och viktigare. Det finns så få låtar som tar upp saker på allvar, det mesta skrapar bara på ytan.

Florence Valentin

Musik har sedan åtta års ålder varit en stor del av Loves liv. Det började med några ackord hemma i rummet som sedan utvecklade sig till enklare spelningar på skolfester, gatan och i kompisars kök. Det var dock inte förrän när bandet Florence Valentin startades, år 2002, som det tog fart på riktigt. Låten Allt dom bygger upp ska vi meja ner blev deras genombrott och de var aktiva ända fram till 2010.

Saknar du inte bandet ibland, nu när du kör solo?

– Alltså, vi är polare och ses ofta så det är lätt att bli extremt nostalgisk. Men vi ville kunna behålla varandra som vänner och det hade nog inte fungerat i bandet då jag nästan blev som en diktator mot slutet. Visserligen är jag en helt annan person i dag, vilket märks i min musik också, men jag trivs med att stå på scen själv med min gitarr. Det känns som att allt jag gjort i mitt liv har tagit mig just hit och jag är nyfiken på att utveckla det.

Handlar det om något sorts kontrollbehov?

– Nja, det är ju alltid ett konststycke att få flera personer lägga energi en gemensam sak och dra åt samma håll. Idag skulle det vara en jäkla organisation att bara ses och repa ihop nu när de flesta har sina familjer och jobb ta hand om. Sedan handlar det lite om kicken av att själv lyckas fylla ett helt rum med så enkla medel, även om det självklart var härligt att få alla att dansa till ett stort band också.

Ni har inte funderat på en tillfällig återförening då, bara för skojs skull?

– Oj! Vi har väl pratat om det... och sagt att det är något vi inte borde göra. Dels är vi, geografiskt sett, på olika platser och det känns som att folk kanske inte skulle bry sig heller. Visst är det fint med återföreningar, men det är lite sorgligt också. Min filosofi är att alltid se framåt, och inte leva för mycket i det gamla. Ärligt talat så kanske det skulle kännas lite dumt att gå in i en replokal och bråka fram låtar med personer man valt att slippa bråka med, bara för en halvtimme i rampljuset.

Ett andra ben

Något alla kanske inte vet är att Love, vid sidan av musiken, extraknäcker som konstnär. Intresset växte fram som mest efter gymnasiet då han spenderade några år på konstskola och efter det har han påbörjat en barnbok och illustrerat bokomslag. Ett av omslagen sitter på boken Facing the climate som getts ut av Svenska institutet för att uppmärksamma miljöförstöring. Boken var en del av Sveriges marknadsföring inför valet till FN:s säkerhetsråd.

– Jag fick följa med det svenska statsbesöket till New York när Paris-avtalen skrevs under i FN förra våren. Det var väldigt kul att även konsten hamnade i ett politiskt engagemang då.

Love har också hunnit ställa ut på ett galleri i Stockholm, där nästan alla tavlor såldes direkt.

– Det är skönt att ha ett andra ben att stå på. Målet framöver är väl att kunna kombinera konst och musik.

Så nästa gång du besöker Sliperiet kanske det är i samband med en utställning?

– Wow, det vore ju superhäftigt!

Förra sommaren var han Love Antell del av Packmopedsturnén. Ett av stoppen var på just Sliperiet i Borgvik och Love förälskade sig direkt.

– Det är en riktigt cool lokal. En genuin konsthall men också pub och restaurang på samma gång, jag tycker väldigt mycket om det. Jag har faktiskt försökt locka med familjen så att de ska få se en av de riktiga pärlorna, men än så länge är de lite skeptiska, säger han.

Genom åren som artist har Love spelat på hundratals ställen, men det är alltid de mindre arenorna som lockar mest. Där upplever han en annan dynamik och familjär stämning.

– Man kan prata fritt och sväva ut hur mycket som helst och folk lyssnar på ett annat sätt. Man kan höra någon öppna en öl i baren, föra en konversation och om någon vill kasta tomater så kan de faktiskt träffa. Väldigt demokratiskt, skrattar han.

Han förklarar också att man, vid småskaliga spelningar, får jobba med andra medel än vid storslagna arenaspelningar. Pyroteknik och ljusshower ersätts av idéer och pågående dialoger med publiken.

– Det blir en härlig avväpnad stämning helt enkelt.

In på djupet

Avväpnat är också det kommande albumet som ska domineras av endast sång och gitarr. Love berättar att han vanligtvis ”fläskar” på med ett band, men att det den här gången ska kännas lika avskalat som när en sångare står ensam på en scen med ett enkelt instrument. Albumet beräknas vara klart till hösten men fram tills dess kommer man att kunna lyssna på testversioner under säsongens spelningar.

– Så fort jag ska släppa något nytt vill jag testa det lite innan, så när jag spelar en ny låt live är det oftast mest ett förslag.

Loves texter brukar kännetecknas av teman och politiska budskap, något han själv tror kommer vara en fortsatt röd tråd.

– Jag behöver alltid en anledning till att skriva texter, ett ämne att undersöka. Nu skriver jag mycket relationstexter, men för mig är det också politiskt. Det handlar om hur vi väljer att leva med varandra, varför vi hamnar i knäet på konstruktioner, vad som formar oss och hur vi skapar åsikter, familjer och sociala konstruktioner.

Inga texter om olycklig kärlek alltså?

– Nej, det finns ju en uppsjö av sådant! Jag vill kunna ändra begreppet ”relationstext” till något nytt, bättre och viktigare. Det finns så få låtar som tar upp saker på allvar, det mesta skrapar bara på ytan.

Florence Valentin

Musik har sedan åtta års ålder varit en stor del av Loves liv. Det började med några ackord hemma i rummet som sedan utvecklade sig till enklare spelningar på skolfester, gatan och i kompisars kök. Det var dock inte förrän när bandet Florence Valentin startades, år 2002, som det tog fart på riktigt. Låten Allt dom bygger upp ska vi meja ner blev deras genombrott och de var aktiva ända fram till 2010.

Saknar du inte bandet ibland, nu när du kör solo?

– Alltså, vi är polare och ses ofta så det är lätt att bli extremt nostalgisk. Men vi ville kunna behålla varandra som vänner och det hade nog inte fungerat i bandet då jag nästan blev som en diktator mot slutet. Visserligen är jag en helt annan person i dag, vilket märks i min musik också, men jag trivs med att stå på scen själv med min gitarr. Det känns som att allt jag gjort i mitt liv har tagit mig just hit och jag är nyfiken på att utveckla det.

Handlar det om något sorts kontrollbehov?

– Nja, det är ju alltid ett konststycke att få flera personer lägga energi en gemensam sak och dra åt samma håll. Idag skulle det vara en jäkla organisation att bara ses och repa ihop nu när de flesta har sina familjer och jobb ta hand om. Sedan handlar det lite om kicken av att själv lyckas fylla ett helt rum med så enkla medel, även om det självklart var härligt att få alla att dansa till ett stort band också.

Ni har inte funderat på en tillfällig återförening då, bara för skojs skull?

– Oj! Vi har väl pratat om det... och sagt att det är något vi inte borde göra. Dels är vi, geografiskt sett, på olika platser och det känns som att folk kanske inte skulle bry sig heller. Visst är det fint med återföreningar, men det är lite sorgligt också. Min filosofi är att alltid se framåt, och inte leva för mycket i det gamla. Ärligt talat så kanske det skulle kännas lite dumt att gå in i en replokal och bråka fram låtar med personer man valt att slippa bråka med, bara för en halvtimme i rampljuset.

Ett andra ben

Något alla kanske inte vet är att Love, vid sidan av musiken, extraknäcker som konstnär. Intresset växte fram som mest efter gymnasiet då han spenderade några år på konstskola och efter det har han påbörjat en barnbok och illustrerat bokomslag. Ett av omslagen sitter på boken Facing the climate som getts ut av Svenska institutet för att uppmärksamma miljöförstöring. Boken var en del av Sveriges marknadsföring inför valet till FN:s säkerhetsråd.

– Jag fick följa med det svenska statsbesöket till New York när Paris-avtalen skrevs under i FN förra våren. Det var väldigt kul att även konsten hamnade i ett politiskt engagemang då.

Love har också hunnit ställa ut på ett galleri i Stockholm, där nästan alla tavlor såldes direkt.

– Det är skönt att ha ett andra ben att stå på. Målet framöver är väl att kunna kombinera konst och musik.

Så nästa gång du besöker Sliperiet kanske det är i samband med en utställning?

– Wow, det vore ju superhäftigt!

  • Ida Myrin