2017-05-19 06:00

2017-05-19 06:00

Roya Sarvestani driver Club Pebbles

INTERVJU: "Det bottnar i ett intresse för musik och människor"

Roya Sarvestani driver Club Pebbles som bokar artister och band till Karlstad.
Ibland resulterar möten med artister i mer än bara en konsert. Som när kanadensaren Daniel Romano bestämde sig för att spela in sitt album i hennes stuga i värmländska Finnsnäs.

– Kanske att jag och vännerna skulle samlas här och se de nya Twin Peaks-avsnitten, säger Roya Sarvestani när hon kliver in i den timrade stugan i Finnsnäs. Allt går i samma stil, furu överallt.

– För visst vilar det en känsla av Twin Peak här inne, konstaterar hon utan att förvänta sig ett svar.

Utanför fönstret sluttar ängen ner mot sjön Gapern. Några andra stugor ligger intill, utöver fågelsången och någon enstaka vindpust hörs inte ett ljud. Ett pentry till höger, bord och stolar till vänster. Tanken på att husera ett trumset och diverse andra instrument samt inspelningsutrustning inom de trånga kvadratmetrarna ter sig nästan komisk.

– Riktigt hur de lyckades spela in en skiva här vet jag inte, skrattar hon och berättar om den kanadensiske artisten Daniel Romano som under några sommarveckor ifjol bodde i hennes stuga, en vistelse som resulterade i albumet ”Modern Pressure” som släpps i dag.

Roya Sarvestani har mycket omkring sig. Hon trivs bäst när hon får skit under naglarna som hon säger, ibland får hon det bokstavligt som när hon ska mocka efter hästen Molle, hennes ögonsten. Hon trivs i en position där hon får saker att hända. Under de senaste tre åren har hon genom Club Pebbles bokat artister och band till Karlstad. Det var så hon träffade Daniel Romano, hon bokade honom till Café August under försommaren 2015.

– Vi bokade honom en måndag. Alla sa att det aldrig skulle funka att locka en publik på en måndag men vi fick sätta lapp på luckan, säger hon stolt.

Några dagar senare befann sig Daniel Romano i Amsterdam och kom att tänka på den stuga Roya nämnt som ett övernattningsalternativ i och med Karlstadkonserten.

– Vi hade ett längre avbrott i vår Europaturné, förklarar Daniel Romano via Skype från Toronto.

– Jag och min ljudtekniker hyrde en bil och körde upp till stugan från Amsterdam och inom en halvtimme när vi kommit fram hade Roya styrt upp allt vi behövde för att göra skivan. Hon hade ringt runt och lånat ihop all utrustning från olika musiker i Karlstadstrakten. Det var bara att åka runt och plocka upp de olika instrumenten. Allt bestämdes väldigt spontant.

Isoleringen några mil utanför Karlstad passade honom perfekt. Han spelar alla instrument själv på skivan.

– Det är så jag alltid jobbar. Det ska gå fort. Jag har inte tid eller tålamod att lära andra mina låtar som jag håller på att lära mig själv. Jag skulle tröttna på musiken innan den var inspelad.

Han skriver sina låtar nästan som på ren instinkt.

– Jag tror att stället färgade av sig på musiken men jag har ingen aning om hur jag skulle kunna förklara det, vad i musiken som andas Värmland.

Ett första smakprov är släppt från skivan sedan några veckor tillbakar. Singel heter passande nog ”Roya”.

– Det är en hyllning till henne såklart, säger Romano. Det tycker jag var på sin plats eftersom hon hjälpte mig så mycket.

– Dessutom är det ett väldigt bra namn på en låt!

Annorlunda stil

Roya Sarvestani är van att få fin feedback från de Club Pebbles arbetar med. Alla döper inte låtar efter henne, men många vill komma tillbaka och tipsar andra band om den värmländska musikklubben.

– De flesta trivs hos oss. De gillar maten vi bjuder på, som min mamma lagar förövrigt! Vår stil är lite annorlunda än andra arrangörers. Vi kör low key och det ger ett mer nära samarbete. Vårt intresse för det här bottnar i ett intresse för musik och människor, vi är bra på att ta folk.

Hon lägger den svarta luggen bakom örat.

– Det blir som en familjkänsla. Vi hänger, umgås och pratar. Underbart att se hur Daniel fick feeling för Värmland, såpass mycket feeling att han väljer att bosätta sig här en tid för att göra en platta. Dessutom tyckte han att landskapet var hyfsat likt det han har runt knuten i Kanada. Sedan är jag ju är en väldigt stolt värmlänning, fortsätter hon och skrattar.

– Det smittar nog av sig.

I sommar väntar en liknande lucka i turnéschemat för Daniel Romano och utan att lova för mycket tror han att det blir en ny inspelningssession vid Gapern. Roya har lovat att låna ut stugan igen.

– Att det händer sådana här saker i kölvattnet av det Club Pebbles skapar går hand i hand med tanken att sätta Värmland på kartan. Jag skulle aldrig vara intresserad av att göra det här i Stockholm eller Göteborg. För mig är det viktigt att det sker här, just där vi bor. Att det finns en rik kultur tror jag får människor att trivas.

Mode och musik

Från en början var det tänkt att Club Pebbles skulle anordna ”dj-kvällar, eventuellt med något band då och då”. Först och främst ville hon och Nicole Henriksson, som nu avlösts av Alice Ringholm Heder ge utlopp för den fäbläss de kände inför delar av 60- och 70-tals kulturen med mode, stil och musik. Men det kom snabbt att bli något annat, något mer.

– Slår vi ut det över de tre år vi existerat har det säkert blivit en konsert i månaden vi arrangerat.

Det ligger mycket arbete bakom en lyckad konsertkväll.

– Det är många månaders arbete med allt ifrån att promota en konsert i olika kanaler till att styra allt det praktiska med bandet. Men att sedan se det bli något större, något som många uppskattar och tar del av, det är tjusningen. I ett större perspektiv är det också väldigt fint att kunna arbeta för att band kommer till Värmland och spelar, band som kanske inte har vägarna förbi här i vanliga fall. Band som inte fyller Nöjesfabriken men som många här kan upptäcka genom våra bokningar. En större bokare tänker mer i ekonomiska termer, vi kan jobba mer utifrån vår koll på musikscenen, vi har en fingertoppskänsla som andra inte har eller kanske ens är intresserad av att ha.

Hon tackar mamma för musikintresset.

– Ja, musiken kom från mamma. Hon var punkare på 80-talet och har introducerat mig för mycket musik. Jag har aldrig haft något intresse av att stå på en scen eller spela ett instrument, det finns aldrig tid för det för en hästtjej. Jag kände heller inte att det fanns utrymme riktigt för tjejer i musiken heller. Det var tydligt även när jag började som bokare, det var oerhört gubbigt. Jag var 22 första gången och möttes av attityden ”Va fan gör du här!?”. Men vi bara körde, struntade i det där.

Udda intressen

Hästen Molle har hon haft sedan hon var 11. Hon pratar om akademisk ridkonst, en typ av dressyr som har sin förankring i gamla traditioner. Det händer att hon utövar beridet bågskytte också, alltså bågskytte från hästryggen.

– Många är vana att se mig uppklädd på konsert och blir väldigt förvånade när de möter mig på Ica i hästkläder. Jag har alltid haft lite udda intressen. Ganska typiskt för mig att spontant kasta mig ut i saker. Ofta blir det faktiskt bra. Jag är orädd och framförallt nyfiken. Men jag har mina gränser, jag vill helst bo lugnt och hålla mig för mig själv. Det finns väl en kontrast i det där antar jag.

Hon slår ut händerna mot det öppna landskapet och berättar att det egentligen är så här hon vill leva. Ute på landet, Mitt i ingenstans. I nästa andetag pratar hon om avancerad marknadsföring inom sociala medier.

– Jag har alltid gillat att skapa egna världar, jag har en väldigt livlig fantasi. Har alltid varit lite nördig och analyserar gärna saker i detalj. Det är saker som går igen i det arbete jag gör med Pebbles. Jag bygger upp upplevelser.

Legendariska band

Club Pebbles, som i dag mestadels huserar sina konserter på Nöjesfabriken, drivs som en förening och Roya hoppas kunna utveckla verksamheten. Musikaliskt är klubben genreöverskridande där den egna smaken är en viktig ledstjärna.

– Jag hoppas att vi arrangerar på ett annat sätt framöver. Vi vill utvecklas, kunna ta oss an större arrangemang vilket vi redan har börjat göra. Det är kul att kunna lyfta fram ett band som är legendariska i vissa kretsar, men som kanske inte är så kommersiellt gångbara.

En stor del av klubbens lust och ambition matas av tanken på att vara ett alternativ till det mer etablerade.

– Även om jag inte lyssnar så mycket på punk idag, så gillar jag den där tanken på att man gör saker själv. Man tar det man har och skapar något jävligt bra. Vi har aldrig blivit matade med resurser. Vi måste vara en nagel i ögat på någon för att det ska vara roligt. Underdog-känslan är en drivkraft.

Den 26 oktober spelar Daniel Romano på Nöjesfabriken i Karlstad. Förbandar gör Lykantropi. Det nya albumet recenseras på nästa uppslag.

– Kanske att jag och vännerna skulle samlas här och se de nya Twin Peaks-avsnitten, säger Roya Sarvestani när hon kliver in i den timrade stugan i Finnsnäs. Allt går i samma stil, furu överallt.

– För visst vilar det en känsla av Twin Peak här inne, konstaterar hon utan att förvänta sig ett svar.

Utanför fönstret sluttar ängen ner mot sjön Gapern. Några andra stugor ligger intill, utöver fågelsången och någon enstaka vindpust hörs inte ett ljud. Ett pentry till höger, bord och stolar till vänster. Tanken på att husera ett trumset och diverse andra instrument samt inspelningsutrustning inom de trånga kvadratmetrarna ter sig nästan komisk.

– Riktigt hur de lyckades spela in en skiva här vet jag inte, skrattar hon och berättar om den kanadensiske artisten Daniel Romano som under några sommarveckor ifjol bodde i hennes stuga, en vistelse som resulterade i albumet ”Modern Pressure” som släpps i dag.

Roya Sarvestani har mycket omkring sig. Hon trivs bäst när hon får skit under naglarna som hon säger, ibland får hon det bokstavligt som när hon ska mocka efter hästen Molle, hennes ögonsten. Hon trivs i en position där hon får saker att hända. Under de senaste tre åren har hon genom Club Pebbles bokat artister och band till Karlstad. Det var så hon träffade Daniel Romano, hon bokade honom till Café August under försommaren 2015.

– Vi bokade honom en måndag. Alla sa att det aldrig skulle funka att locka en publik på en måndag men vi fick sätta lapp på luckan, säger hon stolt.

Några dagar senare befann sig Daniel Romano i Amsterdam och kom att tänka på den stuga Roya nämnt som ett övernattningsalternativ i och med Karlstadkonserten.

– Vi hade ett längre avbrott i vår Europaturné, förklarar Daniel Romano via Skype från Toronto.

– Jag och min ljudtekniker hyrde en bil och körde upp till stugan från Amsterdam och inom en halvtimme när vi kommit fram hade Roya styrt upp allt vi behövde för att göra skivan. Hon hade ringt runt och lånat ihop all utrustning från olika musiker i Karlstadstrakten. Det var bara att åka runt och plocka upp de olika instrumenten. Allt bestämdes väldigt spontant.

Isoleringen några mil utanför Karlstad passade honom perfekt. Han spelar alla instrument själv på skivan.

– Det är så jag alltid jobbar. Det ska gå fort. Jag har inte tid eller tålamod att lära andra mina låtar som jag håller på att lära mig själv. Jag skulle tröttna på musiken innan den var inspelad.

Han skriver sina låtar nästan som på ren instinkt.

– Jag tror att stället färgade av sig på musiken men jag har ingen aning om hur jag skulle kunna förklara det, vad i musiken som andas Värmland.

Ett första smakprov är släppt från skivan sedan några veckor tillbakar. Singel heter passande nog ”Roya”.

– Det är en hyllning till henne såklart, säger Romano. Det tycker jag var på sin plats eftersom hon hjälpte mig så mycket.

– Dessutom är det ett väldigt bra namn på en låt!

Annorlunda stil

Roya Sarvestani är van att få fin feedback från de Club Pebbles arbetar med. Alla döper inte låtar efter henne, men många vill komma tillbaka och tipsar andra band om den värmländska musikklubben.

– De flesta trivs hos oss. De gillar maten vi bjuder på, som min mamma lagar förövrigt! Vår stil är lite annorlunda än andra arrangörers. Vi kör low key och det ger ett mer nära samarbete. Vårt intresse för det här bottnar i ett intresse för musik och människor, vi är bra på att ta folk.

Hon lägger den svarta luggen bakom örat.

– Det blir som en familjkänsla. Vi hänger, umgås och pratar. Underbart att se hur Daniel fick feeling för Värmland, såpass mycket feeling att han väljer att bosätta sig här en tid för att göra en platta. Dessutom tyckte han att landskapet var hyfsat likt det han har runt knuten i Kanada. Sedan är jag ju är en väldigt stolt värmlänning, fortsätter hon och skrattar.

– Det smittar nog av sig.

I sommar väntar en liknande lucka i turnéschemat för Daniel Romano och utan att lova för mycket tror han att det blir en ny inspelningssession vid Gapern. Roya har lovat att låna ut stugan igen.

– Att det händer sådana här saker i kölvattnet av det Club Pebbles skapar går hand i hand med tanken att sätta Värmland på kartan. Jag skulle aldrig vara intresserad av att göra det här i Stockholm eller Göteborg. För mig är det viktigt att det sker här, just där vi bor. Att det finns en rik kultur tror jag får människor att trivas.

Mode och musik

Från en början var det tänkt att Club Pebbles skulle anordna ”dj-kvällar, eventuellt med något band då och då”. Först och främst ville hon och Nicole Henriksson, som nu avlösts av Alice Ringholm Heder ge utlopp för den fäbläss de kände inför delar av 60- och 70-tals kulturen med mode, stil och musik. Men det kom snabbt att bli något annat, något mer.

– Slår vi ut det över de tre år vi existerat har det säkert blivit en konsert i månaden vi arrangerat.

Det ligger mycket arbete bakom en lyckad konsertkväll.

– Det är många månaders arbete med allt ifrån att promota en konsert i olika kanaler till att styra allt det praktiska med bandet. Men att sedan se det bli något större, något som många uppskattar och tar del av, det är tjusningen. I ett större perspektiv är det också väldigt fint att kunna arbeta för att band kommer till Värmland och spelar, band som kanske inte har vägarna förbi här i vanliga fall. Band som inte fyller Nöjesfabriken men som många här kan upptäcka genom våra bokningar. En större bokare tänker mer i ekonomiska termer, vi kan jobba mer utifrån vår koll på musikscenen, vi har en fingertoppskänsla som andra inte har eller kanske ens är intresserad av att ha.

Hon tackar mamma för musikintresset.

– Ja, musiken kom från mamma. Hon var punkare på 80-talet och har introducerat mig för mycket musik. Jag har aldrig haft något intresse av att stå på en scen eller spela ett instrument, det finns aldrig tid för det för en hästtjej. Jag kände heller inte att det fanns utrymme riktigt för tjejer i musiken heller. Det var tydligt även när jag började som bokare, det var oerhört gubbigt. Jag var 22 första gången och möttes av attityden ”Va fan gör du här!?”. Men vi bara körde, struntade i det där.

Udda intressen

Hästen Molle har hon haft sedan hon var 11. Hon pratar om akademisk ridkonst, en typ av dressyr som har sin förankring i gamla traditioner. Det händer att hon utövar beridet bågskytte också, alltså bågskytte från hästryggen.

– Många är vana att se mig uppklädd på konsert och blir väldigt förvånade när de möter mig på Ica i hästkläder. Jag har alltid haft lite udda intressen. Ganska typiskt för mig att spontant kasta mig ut i saker. Ofta blir det faktiskt bra. Jag är orädd och framförallt nyfiken. Men jag har mina gränser, jag vill helst bo lugnt och hålla mig för mig själv. Det finns väl en kontrast i det där antar jag.

Hon slår ut händerna mot det öppna landskapet och berättar att det egentligen är så här hon vill leva. Ute på landet, Mitt i ingenstans. I nästa andetag pratar hon om avancerad marknadsföring inom sociala medier.

– Jag har alltid gillat att skapa egna världar, jag har en väldigt livlig fantasi. Har alltid varit lite nördig och analyserar gärna saker i detalj. Det är saker som går igen i det arbete jag gör med Pebbles. Jag bygger upp upplevelser.

Legendariska band

Club Pebbles, som i dag mestadels huserar sina konserter på Nöjesfabriken, drivs som en förening och Roya hoppas kunna utveckla verksamheten. Musikaliskt är klubben genreöverskridande där den egna smaken är en viktig ledstjärna.

– Jag hoppas att vi arrangerar på ett annat sätt framöver. Vi vill utvecklas, kunna ta oss an större arrangemang vilket vi redan har börjat göra. Det är kul att kunna lyfta fram ett band som är legendariska i vissa kretsar, men som kanske inte är så kommersiellt gångbara.

En stor del av klubbens lust och ambition matas av tanken på att vara ett alternativ till det mer etablerade.

– Även om jag inte lyssnar så mycket på punk idag, så gillar jag den där tanken på att man gör saker själv. Man tar det man har och skapar något jävligt bra. Vi har aldrig blivit matade med resurser. Vi måste vara en nagel i ögat på någon för att det ska vara roligt. Underdog-känslan är en drivkraft.

Den 26 oktober spelar Daniel Romano på Nöjesfabriken i Karlstad. Förbandar gör Lykantropi. Det nya albumet recenseras på nästa uppslag.

Spelar Abba på vinyl

Roya Sarvestani, 24, ursprungligen från Kristinehamn. Mamma från Dalarna och pappa från Iran. Uppväxt på Sollerön, i Stockholm och Kalmar. Bor sedan sex år i Karlstad.

Tittar på

– Gärna surrealistiska och psykologiska thrillers eller dokumentärer. Twin Peaks ser jag gärna om och om igen.

Läser:

– Senaste tre åren mest kurslitteratur, tyvärr. Men just nu, Patti Smith ”Just Kids”.

Lyssnar på:

– Mest Frida Hyvönens ”Kvinnor och barn” varvat med Abba på vinyl den senaste tiden, haha.

En favorit bland Club Pebbles konserter:

– Svårt då alla är bra på sitt sätt. Vill säga alla Romanos spelningar, men tar nog kvällen med Jex Thoth och Gravmaskin.

En annan konsertfavorit, utanför Club Pebbles:

– Swans, särskilt andra gången jag såg dem.

Roya om låten ”Roya”:

– Det är lite jobbigt med den typen av uppmärksamhet. Men det är en skitbra låt! Kul och en stor ära såklart. En ödmjuk och fin gest.