2017-04-21 06:00

2017-04-21 06:19

"En nitisk seriesamlare redan som nioåring"

INTERVJU: Förlagsredaktören och blivande författaren Johannes Klenell

Som en av redaktörerna för förlaget och tidningen Galago är Johannes Klenell en tongivande röst inom den svenska vuxenseriekulturen. Han är också en flitig röst i olika sammanhang, inte minst genom flera uppmärksammade podcasts.
Snart debuterar han dessutom som romanförfattare.

Han är uppväxt i Edsbjörke som ligger ett, kanske två, stenkast från fotbollstränaren Sven-Göran Erikssons värmländska residens strax norr om Sunne. Nedanför huset som tidigare tjänat som barnhem sträcker Fryken ut sig – mer synlig nu sedan stormen för några år sedan tog med sig de skymmande björkarna. Familjen Klenell – fyra bröder och mamma och pappa – har haft huset sedan 70-talet.

Johannes är tillbaka i föräldrahemmet för att för fjärde gången revidera sin kommande debutroman ”Det fria ordet”. Ett projekt som skapar både trevliga magfjärilar och mindre kärkomna prestationsförväntningar.

– Det är både smickrande och skrämmande att folk bryr sig så mycket om det man gör, säger han och kisar ut mot vattnet.

Romanen är fiktiv men utspelar sig i den miljö Johannes Klenell själv upplevt det senaste decenniet som en av redaktörerna på förlaget och serietidningen Galago. Han beskriver det som en slags ”The Office”-skildring där han kastat om namn och händelser, men där de som är berörda mycket väl kommer att kunna orientera sig.

Vägen från Sunne till världar av vuxenserier beskriver han som tämligen odramatisk.

– Den resan jag gjort är inte särskilt banbrytande, jag har knappt gjort några val, det har hänt av sig själv i mångt och mycket. Jag är priviligerad – uppväxt i en, dock ganska fattig, konstnärsfamilj. Tidigt lärde jag mig tidigt att man som kulturarbetare måste hitta sätt att tjäna pengar. Den inställningen har gagnat mig mycket.

Amerikanska alternativserier

Intresset för läsning och serier tillskriver han platsen där han växte upp.

– Jag var en nitisk seriesamlare redan som nioåring. Det blir så när du växer upp på ett ställe som det här, fortsätter han och ser sig omkring.

– Här fanns inte många kompisar, man fick sysselsätta sig själv och läsning, i mitt fall då mestadels serier, blev ett sätt att underhålla sig själv.

Fantomen var en tidig favorit. Via resorna med mamma till Karlstad och affären Serietornet upptäckte han hela tiden nya serier.

– Jag upptäckte amerikanska alternativserier men även Galago, som var den svenska motsvarigheten. Och superhjälteserier, främst från Marvel.

Intresset för superhjältarna har han kvar. Eftersom serier är hans arbete är det just den typen av serier han i dag kan nöjesläsa eftersom de skiljer sig så från de vuxenserier han arbetar med inom ramen för Galago. Förlaget släpper fyra nummer av tidningen Galago om året plus ytterligare mellan åtta och tio böcker, seriealbum med specifika tecknare.

– Det var genom en utställning jag var med och gjorde på stadsmuseet i Norrköping som jag kom i kontakt med Mats Jonsson som jag i dag delar redaktörskapet för Galago med. Redan första gången vi träffades började vi ett samtal om vad vi skulle kunna göra med svensk seriekonst, vart den skulle kunna ta vägen. Och fortfarande efter alla år, känner jag att det där samtalet fortsätter.

Nu kan Johannes Klenell blicka tillbaka på ett tioårigt redaktörskap där tidningen gått från under 1 000 prenumeranter till över 4 000.

– Jag började som praktikant, fick ringa runt till bensinmackar och fråga om de vill ta in tidningen, säger han och skrattar.

– Det har varit magiskt, fortsätter han apropå de tio åren med Galago.

– Jag har turen att ha Mats som kollega, vi har aldrig låtit saker stagnera. Vi blir sämre på det vi gör omedelbart om vi inte utvecklas. Vartannat år, vart tredje har vi behövt skaka om oss, tänka om. Senast i somras hade vi en sådan situation där jag sa till Mats att om vi inte gör ett antal förändringar så säger jag upp mig. Får inte hamna i hamsterhjulet. Det är nog det som gjort att det funkat.

Intresse från utlandet

Den senaste tiden har förlagets utgåvor även börjat locka stor publik utanför landets gränser.

– Det finns enormt intresse för våra utgivningar utomlands. 23 utländska rättigheter sålda de senaste månaderna vilket är otroligt. Det gäller främst ”Kunskapens frukt” av Liv Strömquist, den har vi sålt till 15 länder.

Johannes Klenell började sitt arbete inom kulturen genom att arrangera konserter. Han berättar att han själv aldrig haft något intresse av att varken stå på en musikscen framför en publik eller själv rita serier. Han saknar tålamodet.

– Jag började syssla med kulturproduktion när jag var 14. Det har varit produktion först och främst som jag gillat. Vad händer om de här människorna sätts ihop? Hur ska jag dra 400 till den här konserten om jag bokar det här bandet, sådana frågor.

Han fyller på kaffekoppen och fortsätter.

– Jag har alltid pysslat med ganska smala saker men vill alltid att det jag gillar ska nå så många som möjligt. Det har jag liksom alltid sett som min konstform. Jag ser mig inte främst som förläggare i dag, utan som kulturproducent. Och det är nog kopplat till Sunne som var en speciell stad att växa upp i, till exempel så hade vi en skate- och snowboardkultur här flera år innan den fanns i Stockholm. Via skaten upptäckte vi punkmusiken och DIY-kulturen. Vi arrangerade rätt stora konserter redan när vi var väldigt unga, det var naturligt för oss att ha det tänket – att ordna och skapa själva. Det fanns ett slags entreprenörskap som många av oss tog med oss i livet. Vi fick en öppenhet för subkulturer, många av mina vänner från andra delar av landet upptäckte subkulturer först i gymnasiet, i Sunne gjorde vi det när vi var 13. Och mycket i kulturen, med alltifrån musik till fanzines, hängde ihop. Det ena gav möjlighet att upptäcka det andra.

Oerhört roligt

Om romanen....

– Tanken att testa nya saker lockar mig. Jag gillar inte att känna mig begränsad. Boken har jag gått och tänkt på ett bra tag. Och förra sommaren släppte det, jag kände att det var dags att sätta sig ner och skriva.

Boken tog tre månader att skriva, mestadels har han arbetat i Edsbjörke.

– Nu jobbar jag på en del ändringar, det är fjärde vändan. Jag har svårt med tålamodet så jag vill att saker ska ske fort, normalt ska en roman kanske ta två, tre år, jag har lagt åtta månader på det här nu.

Hur vill du beskriva romanen?

– Den handlar om min arbetsplats, på ett sätt är det nog en slags terapi. Mycket är fiktionaliserat. Boken grundar sig mycket i funderingar kring hur politiken har förändrats under de här åren. Vad hände med socialdemokratin? Varför fick högerextremismen en sådan skjuts? Sakfrågor blev mer intressant för ungdomar är partipolitik, det skedde stora förändringar på många plan. Om allt det här försöker jag berätta. Med en slags humor.

Boken släpps på förlaget Natur & Kultur i augusti.

– Det är nog första gången jag gör något eget, inte jobbar med någon annans verk. Det känns läskigt som fan. Det har varit svårt men oerhört roligt att skriva.

Han är uppväxt i Edsbjörke som ligger ett, kanske två, stenkast från fotbollstränaren Sven-Göran Erikssons värmländska residens strax norr om Sunne. Nedanför huset som tidigare tjänat som barnhem sträcker Fryken ut sig – mer synlig nu sedan stormen för några år sedan tog med sig de skymmande björkarna. Familjen Klenell – fyra bröder och mamma och pappa – har haft huset sedan 70-talet.

Johannes är tillbaka i föräldrahemmet för att för fjärde gången revidera sin kommande debutroman ”Det fria ordet”. Ett projekt som skapar både trevliga magfjärilar och mindre kärkomna prestationsförväntningar.

– Det är både smickrande och skrämmande att folk bryr sig så mycket om det man gör, säger han och kisar ut mot vattnet.

Romanen är fiktiv men utspelar sig i den miljö Johannes Klenell själv upplevt det senaste decenniet som en av redaktörerna på förlaget och serietidningen Galago. Han beskriver det som en slags ”The Office”-skildring där han kastat om namn och händelser, men där de som är berörda mycket väl kommer att kunna orientera sig.

Vägen från Sunne till världar av vuxenserier beskriver han som tämligen odramatisk.

– Den resan jag gjort är inte särskilt banbrytande, jag har knappt gjort några val, det har hänt av sig själv i mångt och mycket. Jag är priviligerad – uppväxt i en, dock ganska fattig, konstnärsfamilj. Tidigt lärde jag mig tidigt att man som kulturarbetare måste hitta sätt att tjäna pengar. Den inställningen har gagnat mig mycket.

Amerikanska alternativserier

Intresset för läsning och serier tillskriver han platsen där han växte upp.

– Jag var en nitisk seriesamlare redan som nioåring. Det blir så när du växer upp på ett ställe som det här, fortsätter han och ser sig omkring.

– Här fanns inte många kompisar, man fick sysselsätta sig själv och läsning, i mitt fall då mestadels serier, blev ett sätt att underhålla sig själv.

Fantomen var en tidig favorit. Via resorna med mamma till Karlstad och affären Serietornet upptäckte han hela tiden nya serier.

– Jag upptäckte amerikanska alternativserier men även Galago, som var den svenska motsvarigheten. Och superhjälteserier, främst från Marvel.

Intresset för superhjältarna har han kvar. Eftersom serier är hans arbete är det just den typen av serier han i dag kan nöjesläsa eftersom de skiljer sig så från de vuxenserier han arbetar med inom ramen för Galago. Förlaget släpper fyra nummer av tidningen Galago om året plus ytterligare mellan åtta och tio böcker, seriealbum med specifika tecknare.

– Det var genom en utställning jag var med och gjorde på stadsmuseet i Norrköping som jag kom i kontakt med Mats Jonsson som jag i dag delar redaktörskapet för Galago med. Redan första gången vi träffades började vi ett samtal om vad vi skulle kunna göra med svensk seriekonst, vart den skulle kunna ta vägen. Och fortfarande efter alla år, känner jag att det där samtalet fortsätter.

Nu kan Johannes Klenell blicka tillbaka på ett tioårigt redaktörskap där tidningen gått från under 1 000 prenumeranter till över 4 000.

– Jag började som praktikant, fick ringa runt till bensinmackar och fråga om de vill ta in tidningen, säger han och skrattar.

– Det har varit magiskt, fortsätter han apropå de tio åren med Galago.

– Jag har turen att ha Mats som kollega, vi har aldrig låtit saker stagnera. Vi blir sämre på det vi gör omedelbart om vi inte utvecklas. Vartannat år, vart tredje har vi behövt skaka om oss, tänka om. Senast i somras hade vi en sådan situation där jag sa till Mats att om vi inte gör ett antal förändringar så säger jag upp mig. Får inte hamna i hamsterhjulet. Det är nog det som gjort att det funkat.

Intresse från utlandet

Den senaste tiden har förlagets utgåvor även börjat locka stor publik utanför landets gränser.

– Det finns enormt intresse för våra utgivningar utomlands. 23 utländska rättigheter sålda de senaste månaderna vilket är otroligt. Det gäller främst ”Kunskapens frukt” av Liv Strömquist, den har vi sålt till 15 länder.

Johannes Klenell började sitt arbete inom kulturen genom att arrangera konserter. Han berättar att han själv aldrig haft något intresse av att varken stå på en musikscen framför en publik eller själv rita serier. Han saknar tålamodet.

– Jag började syssla med kulturproduktion när jag var 14. Det har varit produktion först och främst som jag gillat. Vad händer om de här människorna sätts ihop? Hur ska jag dra 400 till den här konserten om jag bokar det här bandet, sådana frågor.

Han fyller på kaffekoppen och fortsätter.

– Jag har alltid pysslat med ganska smala saker men vill alltid att det jag gillar ska nå så många som möjligt. Det har jag liksom alltid sett som min konstform. Jag ser mig inte främst som förläggare i dag, utan som kulturproducent. Och det är nog kopplat till Sunne som var en speciell stad att växa upp i, till exempel så hade vi en skate- och snowboardkultur här flera år innan den fanns i Stockholm. Via skaten upptäckte vi punkmusiken och DIY-kulturen. Vi arrangerade rätt stora konserter redan när vi var väldigt unga, det var naturligt för oss att ha det tänket – att ordna och skapa själva. Det fanns ett slags entreprenörskap som många av oss tog med oss i livet. Vi fick en öppenhet för subkulturer, många av mina vänner från andra delar av landet upptäckte subkulturer först i gymnasiet, i Sunne gjorde vi det när vi var 13. Och mycket i kulturen, med alltifrån musik till fanzines, hängde ihop. Det ena gav möjlighet att upptäcka det andra.

Oerhört roligt

Om romanen....

– Tanken att testa nya saker lockar mig. Jag gillar inte att känna mig begränsad. Boken har jag gått och tänkt på ett bra tag. Och förra sommaren släppte det, jag kände att det var dags att sätta sig ner och skriva.

Boken tog tre månader att skriva, mestadels har han arbetat i Edsbjörke.

– Nu jobbar jag på en del ändringar, det är fjärde vändan. Jag har svårt med tålamodet så jag vill att saker ska ske fort, normalt ska en roman kanske ta två, tre år, jag har lagt åtta månader på det här nu.

Hur vill du beskriva romanen?

– Den handlar om min arbetsplats, på ett sätt är det nog en slags terapi. Mycket är fiktionaliserat. Boken grundar sig mycket i funderingar kring hur politiken har förändrats under de här åren. Vad hände med socialdemokratin? Varför fick högerextremismen en sådan skjuts? Sakfrågor blev mer intressant för ungdomar är partipolitik, det skedde stora förändringar på många plan. Om allt det här försöker jag berätta. Med en slags humor.

Boken släpps på förlaget Natur & Kultur i augusti.

– Det är nog första gången jag gör något eget, inte jobbar med någon annans verk. Det känns läskigt som fan. Det har varit svårt men oerhört roligt att skriva.

Besatt av att förstå

Johannes Klenell är född 1979 i Sunne. Bor numera i Årsta, Stockholm.

Familj: Sambo

Aktuell: Släpper debutromanen i augusti, krönikör, podcaster, förlagsredaktör på Galago.

Lyssnar på:

– Tigerbuktens nya singel ”Attila”. Det svängigaste jag har hört på väldigt länge. Lyssnar jättemycket på ny svensk indie. Tror inte det har gjorts så mycket bra musik någonsin i Sverige som det görs just nu.

Läser:

– Har just läst Paul Masons ”Postkapitalism” och läser nu ”Listen, Liberal” av Thomas Frank. Jag läser nästan bara facklitteratur. Är besatt av att försöka förstå ekonomiska system, varför samhället ser ut som det gör. Läser sådant som analyserar vår samtid.

Tittar på:

– Jag tittar nästan bara på superhjältefilmer just nu faktiskt. Och thrillers. Under tiden jag har skrivit boken så har jag sett allt som Liam Neeson gjort i thrillerväg. De är bra att ha på i bakgrunden eftersom alla är likadana.

Om "Lundellbunkern"

Johannes Klenell har jobbat med flera poddar, bland annat ”Flumskolan” och ”Lundellbunkern”. I den senare var Klenell en av tre som gav sig i kast med Ulf Lundells samlade skivutgivningar. Podden blev väldigt uppmärksammad och nådde en stor publik.

– Jag har aldrig utväxlat vare sig en mening eller ett mejl med Lundell. Men jag är god vän med hans fru Sofia. Vi fick en tavla av honom och biljetter till hans avskedsspelning så han verkar tycka det var en kul grej. Vi hoppas att han blev smickrad. Det var en väldigt speciell resa. Det var en läkandeprocess, den fick mig att förstå mer om Sverige. Den gav mig också hopp om vart vårt samhälle är på väg. Vi var ju perfekta måltavlor för hat egentligen när vi gav oss in i det där så ignorant som vi gjorde. Det är en artist som betyder otroligt mycket för många. Vi hade stålsatt oss. Men på tre månader fick vi inte ett enda hatmejl trots all uppmärksamhet. Vi fick en stor fanbase, många äldre, både män och kvinnor. I slutändan kändes som om vi lyckades uppgradera en artist som sedan 00-talet varit ganska nervärderad. Vi förändrade bilden av honom.