2017-04-07 06:00

2017-04-07 06:00

Jesper Nordenströms musikaliska myller

INTERVJU: MUSIK

Jesper Nordenström har gått från Sundstagymnasiets musiklinje till den svenska artisteliten.
Han tog vägen via Köpenhamn.
Under en soundcheck i Örebro berättar han om livet som frilansande musiker.

Att försöka greppa alla Jesper Nordenströms aktuella uppdrag och konstellationer är som att försöka leda en skock myror med handflatan. Hans kalender är ett myller av resor och studiotider, han tummar på telefonen och visar veckans spelschema – dagen innan Oslo med Lisa Nilsson, dagen efter konsert på svensk mark med Tomas Andersson Wij.

Och så fortsätter det, att kalla honom en flitigt anlitad musiker är en underdrift.

Parallellt med alla jobben för andra berättar han med ivrig blick att han börjat skissa på ett soloalbum, detta efter tjugotalet år som frilansmusiker.

– Ja, det känns som om det blivit dags för det nu, myser Jesper Nordenström. Hans röst reser långt in i den mäktiga salen i Sankt Nicolai kyrka i Örebro. Det är soundcheck, Jesper är på turné tillsammans med Andersson Wij och gitarristen Anders Stenberg som till vardags spelar i Deportees. Kyrkan är kvällens spelplats.

– Egentigen är det något som har pågått länge, jag har bara aldrig kommit till skott. Mitt problem, om man kan kallade det för det, är att jag är all over the place rent musikaliskt.

Danmarks Bob Dylan

Huvudinstrumentet är klaviatur och han har jobbat med de flesta av landets mest uppmärksammade artister. Från Robyn, Zara Larsson och Laleh till Peter LeMarc, Orup och Jojje Wadenius.

– När det kommer till min egen musik så är den såklart färgad av alla sammanhang jag jobbat i. Det är en intressant process nu att försöka koka ner allting till någonting som ska vara mitt, min musik.

Vägen till yrket som musiker tog han via musiklinjen på Sundstagymnasiet och flera år i Köpenhamn.

– Min tanke var aldrig att studera, jag ville bara hitta en väg in. Under ett sabbatsår på utbildningen i Köpenhamn fick jag jobb som musiker – jag fick åka på en längre turné med en dansk stjärna, C.V. Jørgensen. Danmarks Bob Dylan typ. Studierna var en språngbräda till turnélivet.

Jesper Nordenström hamnade på stora scener tidigt, kom i rätt sällskap, det ena jobbet gav det andra.

– Det hände väldigt mycket väldigt fort. Köpenhamn under 90-talet var väldigt kulturellt spännande.

Robyn

Runt millennieskiftet vände han blicken mot hemmaplan.

– Jag började spela med Robyn. Det blev mer och mer jobb i Sverige och till slut fick jag feeling och flyttade tillbaka. Det tog slut med min danska flickvän sedan sex år, det var en naturlig tid att röra på sig. Jag längtade efter att få prata svenska minns jag. De enklaste saker du vet, att bara kunna gå till kiosken och sköta mitt ärende på svenska, haha.

Efter nära tio år i Köpenhamn blev det Stockholm och ett årslångt inhopp i Bo Kaspers orkester.

– Jag var en hired gun på deras turnéer. Det flöt på väldigt bra för mig, jag gjorde tre plattor med Peter LeMarc och genom Peter lärde jag känna Tomas som jag spelar med i kväll.

Under åren har han hunnit spela för Stevie Wonder, varit med i husbandet för Niklas Strömstedts program ”Tack för musiken” och varit kapellmästare för ”Idol”-bandet. Stora och små stunder, men yrket har också bjudit på tunga stunder. Som 2012 i Oslo då Jesper Nordenström tillsammans med Laleh framförde ”Some Die Young” under minneskonserten för de som fallit offer för terroristdåden sommaren året innan.

– Anledningen till att jag får vara med i så många olika sammanhang kanske har något med mitt uttryck, mitt sound att göra, fortsätter Jesper och ställer ner pappersmuggen med kaffe.

– Kanske det finns något personligt, säger han trevande.

– Mycket handlar om att ha respekt för dom man jobbar med, göra sitt bästa och lämna egot utanför dörren. Jag är en bra team player tror jag. Ju fler inspelningar jag gör, desto enklare är det för mig att sätta på mig de där glasögonen som gör att jag kan se låten eller albumet i ett sammanhang. Då är det enklare att jobba för låten eller artistens bästa. Då hittar man det som är viktigast. Med rutin kommer ett tillvägagångssätt.

Scenjobben varvas med uppdrag som studiomusiker.

– Det är en utsatt miljö att prestera i en studio. Många känslor är i rullning, den röda lampan lyser. Det kan lätt låsa sig.

Vilken roll brukar du ta på dig i de sammanhangen?

– Det varierar väldigt. Ibland är jag producent och då axlar jag ett större ansvar. Jag försöker alltid vara någon slags ledare om det är läge för det. Men, det är väldigt viktigt att kunna läsa av situationen. Det är viktigt att fråga sig själv hur man behöver anpassa sig, det funkar aldrig att köra sitt eget race. Det handlar om att ackompanjera, om att följa en melodi, en sångare. Det är en konst.

Du spelar med både med mindre etablerade artister och artisteliten, hur funkar den balansgången för dig?

– Svårt för mig att svara på men kanske att jag kan leverera på olika sätt. Jag har en bredd musikaliskt. Det finns utmaningar i alla jobb, att hamna i vitt skilda sammanhang från den ena dagen till den andra är lite av charmen med det här yrket.

Vill du beskriva dig själv som rastlös?

– Nej, det tror jag inte. Jag trivs när det är mycket, det har präglat hela mitt arbetsliv. Från det ena till det andra hela tiden.

Det ständiga myllret omkring dig, upplever du det som enbart positivt?

– Nej nej. Det finns en baksida. Att ha mycket att göra är såklart bra i grunden, men i längden har det lett till att jag inte kunnat prioritera mina egna projekt. Sedan kan det vara struligt av familjära skäl, jag har tre söner och vill inte ligga ute på turné alltför långa perioder.

– Nu har jag kommit till en punkt i livet då jag vill skjuta skarpt med en egen skiva. Jag vill också gå in i det med ett öppet sinne. Kanske att jag har väntat så länge för att jag inte vågat ta steget.

Jesper Nordenströms solomusik, hur låter den?

– Jag har en del tankar på hur det ska vara. Det ska inte vara någon soloplatta i egentlig mening, den ska vara full av samarbeten. Reine Fiske och Johan Holmegaard från Dungen har jag pratat med, kanske blir en del av skivan en trio med dom. Det ska också bygga mycket på improvisation.

Vilken roll spelar improvisation i ditt musikerskap?

– Improvisation har alltid varit min grej. Skulle jag inte få utlopp för det skulle jag tappa mycket av min drive. Just det här med att vara i stunden, här och nu och gå på instinkt... När det blir bra, fan, då känns det som om det är det som är meningen med allt. I stunder när det händer är det som att något strömmar genom kroppen – egot är pyttelitet, alla kanaler är öppna och allt kommer bara ut. Ibland kan jag undra vad fan det var som hände efteråt.

Soundchecket drar ut på tiden, tekniska specifikationer måste justeras. Jesper fortsätter om improvisationen.

– Jag har ett bra gehör, har lätt för att snappa upp saker i musiken och följa harmonier. Grejen med improvisation går inte att ta på. Det är ens personlighet som visar sig, man uttrycker sig.

Du uppskattar antalet album du medverkat på till någonstans mellan 300-400. Om jag ber dig att spontant nämna en personlig höjdpunk?

(Lång fundering)

– Stina Nordenstams ”The World is Saved”. Det är en ganska mörk skiva, minimalistisk. Mycket av det jag spelar på den kom fram väldigt fint i mixen, små detaljer som jag är väldigt nöjd med. En annan höjdpunk är när jag spelar med Goran Kajfeš Subtropic Arkestra. Då uppstår i stunder kollektiv magi. Vi har spelat så mycket tillsammans och alla är grymma musiker.

Vilket studiojobb ligger bokat härnäst?

– Vi ska spela in med Tomas, låtar som ska vara med i ”Så mycket bättre”. En del kommer vi att göra i min studio. Dessutom har vi ett helt album på gång med Tomas, än så länge är två låtar släppta. Det kommer att släppas i höst tror jag. Min klasskompis från Sundstagymnasiet, Martin Hederos, är också med på det.

Vad? Jesper Nordenström spelar med Tomas Andersson Wij

Var? Kulturhuset Kils arena

När? Lördag, den 8 april

Att försöka greppa alla Jesper Nordenströms aktuella uppdrag och konstellationer är som att försöka leda en skock myror med handflatan. Hans kalender är ett myller av resor och studiotider, han tummar på telefonen och visar veckans spelschema – dagen innan Oslo med Lisa Nilsson, dagen efter konsert på svensk mark med Tomas Andersson Wij.

Och så fortsätter det, att kalla honom en flitigt anlitad musiker är en underdrift.

Parallellt med alla jobben för andra berättar han med ivrig blick att han börjat skissa på ett soloalbum, detta efter tjugotalet år som frilansmusiker.

– Ja, det känns som om det blivit dags för det nu, myser Jesper Nordenström. Hans röst reser långt in i den mäktiga salen i Sankt Nicolai kyrka i Örebro. Det är soundcheck, Jesper är på turné tillsammans med Andersson Wij och gitarristen Anders Stenberg som till vardags spelar i Deportees. Kyrkan är kvällens spelplats.

– Egentigen är det något som har pågått länge, jag har bara aldrig kommit till skott. Mitt problem, om man kan kallade det för det, är att jag är all over the place rent musikaliskt.

Danmarks Bob Dylan

Huvudinstrumentet är klaviatur och han har jobbat med de flesta av landets mest uppmärksammade artister. Från Robyn, Zara Larsson och Laleh till Peter LeMarc, Orup och Jojje Wadenius.

– När det kommer till min egen musik så är den såklart färgad av alla sammanhang jag jobbat i. Det är en intressant process nu att försöka koka ner allting till någonting som ska vara mitt, min musik.

Vägen till yrket som musiker tog han via musiklinjen på Sundstagymnasiet och flera år i Köpenhamn.

– Min tanke var aldrig att studera, jag ville bara hitta en väg in. Under ett sabbatsår på utbildningen i Köpenhamn fick jag jobb som musiker – jag fick åka på en längre turné med en dansk stjärna, C.V. Jørgensen. Danmarks Bob Dylan typ. Studierna var en språngbräda till turnélivet.

Jesper Nordenström hamnade på stora scener tidigt, kom i rätt sällskap, det ena jobbet gav det andra.

– Det hände väldigt mycket väldigt fort. Köpenhamn under 90-talet var väldigt kulturellt spännande.

Robyn

Runt millennieskiftet vände han blicken mot hemmaplan.

– Jag började spela med Robyn. Det blev mer och mer jobb i Sverige och till slut fick jag feeling och flyttade tillbaka. Det tog slut med min danska flickvän sedan sex år, det var en naturlig tid att röra på sig. Jag längtade efter att få prata svenska minns jag. De enklaste saker du vet, att bara kunna gå till kiosken och sköta mitt ärende på svenska, haha.

Efter nära tio år i Köpenhamn blev det Stockholm och ett årslångt inhopp i Bo Kaspers orkester.

– Jag var en hired gun på deras turnéer. Det flöt på väldigt bra för mig, jag gjorde tre plattor med Peter LeMarc och genom Peter lärde jag känna Tomas som jag spelar med i kväll.

Under åren har han hunnit spela för Stevie Wonder, varit med i husbandet för Niklas Strömstedts program ”Tack för musiken” och varit kapellmästare för ”Idol”-bandet. Stora och små stunder, men yrket har också bjudit på tunga stunder. Som 2012 i Oslo då Jesper Nordenström tillsammans med Laleh framförde ”Some Die Young” under minneskonserten för de som fallit offer för terroristdåden sommaren året innan.

– Anledningen till att jag får vara med i så många olika sammanhang kanske har något med mitt uttryck, mitt sound att göra, fortsätter Jesper och ställer ner pappersmuggen med kaffe.

– Kanske det finns något personligt, säger han trevande.

– Mycket handlar om att ha respekt för dom man jobbar med, göra sitt bästa och lämna egot utanför dörren. Jag är en bra team player tror jag. Ju fler inspelningar jag gör, desto enklare är det för mig att sätta på mig de där glasögonen som gör att jag kan se låten eller albumet i ett sammanhang. Då är det enklare att jobba för låten eller artistens bästa. Då hittar man det som är viktigast. Med rutin kommer ett tillvägagångssätt.

Scenjobben varvas med uppdrag som studiomusiker.

– Det är en utsatt miljö att prestera i en studio. Många känslor är i rullning, den röda lampan lyser. Det kan lätt låsa sig.

Vilken roll brukar du ta på dig i de sammanhangen?

– Det varierar väldigt. Ibland är jag producent och då axlar jag ett större ansvar. Jag försöker alltid vara någon slags ledare om det är läge för det. Men, det är väldigt viktigt att kunna läsa av situationen. Det är viktigt att fråga sig själv hur man behöver anpassa sig, det funkar aldrig att köra sitt eget race. Det handlar om att ackompanjera, om att följa en melodi, en sångare. Det är en konst.

Du spelar med både med mindre etablerade artister och artisteliten, hur funkar den balansgången för dig?

– Svårt för mig att svara på men kanske att jag kan leverera på olika sätt. Jag har en bredd musikaliskt. Det finns utmaningar i alla jobb, att hamna i vitt skilda sammanhang från den ena dagen till den andra är lite av charmen med det här yrket.

Vill du beskriva dig själv som rastlös?

– Nej, det tror jag inte. Jag trivs när det är mycket, det har präglat hela mitt arbetsliv. Från det ena till det andra hela tiden.

Det ständiga myllret omkring dig, upplever du det som enbart positivt?

– Nej nej. Det finns en baksida. Att ha mycket att göra är såklart bra i grunden, men i längden har det lett till att jag inte kunnat prioritera mina egna projekt. Sedan kan det vara struligt av familjära skäl, jag har tre söner och vill inte ligga ute på turné alltför långa perioder.

– Nu har jag kommit till en punkt i livet då jag vill skjuta skarpt med en egen skiva. Jag vill också gå in i det med ett öppet sinne. Kanske att jag har väntat så länge för att jag inte vågat ta steget.

Jesper Nordenströms solomusik, hur låter den?

– Jag har en del tankar på hur det ska vara. Det ska inte vara någon soloplatta i egentlig mening, den ska vara full av samarbeten. Reine Fiske och Johan Holmegaard från Dungen har jag pratat med, kanske blir en del av skivan en trio med dom. Det ska också bygga mycket på improvisation.

Vilken roll spelar improvisation i ditt musikerskap?

– Improvisation har alltid varit min grej. Skulle jag inte få utlopp för det skulle jag tappa mycket av min drive. Just det här med att vara i stunden, här och nu och gå på instinkt... När det blir bra, fan, då känns det som om det är det som är meningen med allt. I stunder när det händer är det som att något strömmar genom kroppen – egot är pyttelitet, alla kanaler är öppna och allt kommer bara ut. Ibland kan jag undra vad fan det var som hände efteråt.

Soundchecket drar ut på tiden, tekniska specifikationer måste justeras. Jesper fortsätter om improvisationen.

– Jag har ett bra gehör, har lätt för att snappa upp saker i musiken och följa harmonier. Grejen med improvisation går inte att ta på. Det är ens personlighet som visar sig, man uttrycker sig.

Du uppskattar antalet album du medverkat på till någonstans mellan 300-400. Om jag ber dig att spontant nämna en personlig höjdpunk?

(Lång fundering)

– Stina Nordenstams ”The World is Saved”. Det är en ganska mörk skiva, minimalistisk. Mycket av det jag spelar på den kom fram väldigt fint i mixen, små detaljer som jag är väldigt nöjd med. En annan höjdpunk är när jag spelar med Goran Kajfeš Subtropic Arkestra. Då uppstår i stunder kollektiv magi. Vi har spelat så mycket tillsammans och alla är grymma musiker.

Vilket studiojobb ligger bokat härnäst?

– Vi ska spela in med Tomas, låtar som ska vara med i ”Så mycket bättre”. En del kommer vi att göra i min studio. Dessutom har vi ett helt album på gång med Tomas, än så länge är två låtar släppta. Det kommer att släppas i höst tror jag. Min klasskompis från Sundstagymnasiet, Martin Hederos, är också med på det.

Vad? Jesper Nordenström spelar med Tomas Andersson Wij

Var? Kulturhuset Kils arena

När? Lördag, den 8 april

"Stevie sjöng med på refrängen"

Jesper Nordenström är född 1972 i Karlstad.

Bor i Stockholm sedan 2001, dessförinnan Köpenhamn.

Familj: Sambo och tre söner.

Lyssnar på:

– Lyssnar på mycket olika saker. Paul Simon, Bob Dylan, Weather report, Tom Petty, Ola Magnell, P.J Harvey, John Coltrane och Cluster. När jag turnerar är det kul att turas om att dj:a efter spelningarna. Vi tipsar varandra om bra grejer.

Tittar på:

– Turnéer inbjuder till att dyka in i Netflix- och HBO-världen. Jag har följt flera serier och tycker det är avkopplande.

Läser:

– Dåligt med det för tillfället. Senast var det nog någon deckare, typ Mankell eller Grisham.

Axplock av artistsamarbeten:

Laleh, Lisa Nilsson, Stina Nordenstam, Robyn, Tomas Andersson Wij, Eva Dahlgren, Anna Ternheim, Zara Larsson , Eagle-Eye Cherry, Neneh Cherry, Oumou Sangare, Amanda Jenssen, Mats Ronander, Sanne Salomonsen,Titiyo, Peter LeMarc, Melissa Horn, Svante Thuresson, Rebecka Thörnqvist, Freddie Wadling, Fläskkvartetten, Georg Wadenius, Nils Landgren, Tommy Körberg, Malena Ernman, Oskar Linnros, Orup, Lena Philipsson, Morten Harket, Sarah Dawn Finer, Sissel Kyrkjebø, Bo Kaspers Orkester.

Aktuell: På turné för tillfället med Lisa Nilsson och Tomas Andersson Wij.

Några aktuella projekt/konstellationer som bandmedlem:

Goran Kajfes Subtropic Arkestra-”The Reason Why Vol.3” Skivsläpp och konserter

Johan Lindström Septett, premiärgig den 11.april

Trio/Soloskiva med Reine Fiske och Johan Holmegaard från Dungen.

Skiva med nystartat, ännu namnlöst band med Lars Skoglund, Ola Gustafsson och Jerker Odelholm.

Jojje Wadenius Cleobandet

Två viktiga scenögonblick:

– Det var ett stort ögonblick när vi spelade med Robyn för Stevie Wonder i samband med att han fick Polarpriset. Vi spelade ”Play” som var Robyns låt och Stevie sjöng med på sista refrängen.

Ett annat tillfälle som var känslosamt jobbigt men viktigt, var med Laleh i Oslo på årsdagen av Utøya. Flera tusentals var samlade och vi spelade ”Some die young” med stråkorkester. Det var svårt att hålla tillbaka tårarna.

Tomas Andersson Wij om Jesper Nordenström:

– Jag träffade Jesper Nordenström 2005, genom Peter LeMarc, och har mest jobbat med honom i studio. Jeppe är en pianist i världsklass. Han har ett känsligt och sofistikerat anslag, förmågan att skapa effektiva melodier och han spelar med stort självförtroende. Det finns många pianister som spelar rätt och snyggt, men inte lika många som kan chefa bakom pianot. Sen är han en rolig och karismatisk människa som älskar bra mat och vin. Det är dyrt att vara på turné med honom.