2016-12-08 09:19

2016-12-08 09:19

Pilgrim jagar rått och opolerat sväng

SKIVSLÄPP: Värmländsk folkmusikgrupp släpper debut

De är fyra medlemmar som musikaliskt drar åt skilda håll men som finner varandra i svänget.
Med influenser från bland annat hårdrock – både polerad och rå – släpper nu den värmländska folkmusikgruppen Pilgrim sin debut.

Pilgrim bildades runt ett projekt i den gamla kraftstationen i Deje. Nu har bandet två år på nacken och släpper en debut-ep där eget material samsas med traditionellt.

– Vi hade spelat ihop några kronor som vi kunde lägga på studiotid och det kändes som ett väldigt bra tillfälle att dokumentera vart vi som band är just nu, säger Rino Rotevatn.

Han axlar flera instrument i bandet – vevlira, säckpipa och mungiga.

– Det blir en summering som kan funka som ett avstamp inför framtiden.

Han beskriver fyra bandmedlemmar som har olika musikaliska preferenser men som alla möts upp i en kärlek till folkmusiken.

– Jenny Sander spelar fiol, hon är den i bandet som har haft folkmusiken med sig sedan barnsben. Magnus Saldin har sina rötter i den polerade, snygga hårdrocken, fortsätter Rino Rotevatn och berättar att han själv gärna andas tuffare hårdrock som trash metal och hardcore.

– Och så har vi Petter Brorson, han har också rötter i rockmusiken. Det som förenar oss är att vi har fastnat för dom starka melodierna som folkmusiken bär med sig. Och det enorma svänget, energin som musiken har.

Svänger utav helvete

Bandet firar sin skivdebut med en konsert på Claessons andra i Karstad den 10 december.

– Våra låtar växer fram. Oftast börjar vi med en melodi, sedan faller alla in och så helt plötsligt tittar vi på varandra och inser att det svänger!

Svänget, liret, är det primära.

– Det vill jag säga. Energin och drivet är viktigt. Viktigare än att musiken är perfekt. Perfektion har en tendens att bli tråkig och själlös. Jag spelar hellre bort mig så länge det svänger utav helvete, än att jag får varje ton att sitta perfekt men musiken känns död.

Rino Ratvatn tycker att en stor del av modern folkmusik är för låst i konventioner. Han efterlyser flexibilitet både vad gäller infall och influenser.

– Allt är extremt snyggt gjort, men jag kan sakna det råa, det opolerade. Jag efterlyser lite mer skit under naglarna och valkar i händerna.

Gruppen vill förvalta folkmusikens arv och samtidigt bidra med egna tankar.

– Vi vill att folkmusiken ska leva vidare och utvecklas. Det vore synd om den blev enbart ett musealt föremål. Det är ett sätt att uttrycka sig för oss. Ett bland många.

Pilgrim bildades runt ett projekt i den gamla kraftstationen i Deje. Nu har bandet två år på nacken och släpper en debut-ep där eget material samsas med traditionellt.

– Vi hade spelat ihop några kronor som vi kunde lägga på studiotid och det kändes som ett väldigt bra tillfälle att dokumentera vart vi som band är just nu, säger Rino Rotevatn.

Han axlar flera instrument i bandet – vevlira, säckpipa och mungiga.

– Det blir en summering som kan funka som ett avstamp inför framtiden.

Han beskriver fyra bandmedlemmar som har olika musikaliska preferenser men som alla möts upp i en kärlek till folkmusiken.

– Jenny Sander spelar fiol, hon är den i bandet som har haft folkmusiken med sig sedan barnsben. Magnus Saldin har sina rötter i den polerade, snygga hårdrocken, fortsätter Rino Rotevatn och berättar att han själv gärna andas tuffare hårdrock som trash metal och hardcore.

– Och så har vi Petter Brorson, han har också rötter i rockmusiken. Det som förenar oss är att vi har fastnat för dom starka melodierna som folkmusiken bär med sig. Och det enorma svänget, energin som musiken har.

Svänger utav helvete

Bandet firar sin skivdebut med en konsert på Claessons andra i Karstad den 10 december.

– Våra låtar växer fram. Oftast börjar vi med en melodi, sedan faller alla in och så helt plötsligt tittar vi på varandra och inser att det svänger!

Svänget, liret, är det primära.

– Det vill jag säga. Energin och drivet är viktigt. Viktigare än att musiken är perfekt. Perfektion har en tendens att bli tråkig och själlös. Jag spelar hellre bort mig så länge det svänger utav helvete, än att jag får varje ton att sitta perfekt men musiken känns död.

Rino Ratvatn tycker att en stor del av modern folkmusik är för låst i konventioner. Han efterlyser flexibilitet både vad gäller infall och influenser.

– Allt är extremt snyggt gjort, men jag kan sakna det råa, det opolerade. Jag efterlyser lite mer skit under naglarna och valkar i händerna.

Gruppen vill förvalta folkmusikens arv och samtidigt bidra med egna tankar.

– Vi vill att folkmusiken ska leva vidare och utvecklas. Det vore synd om den blev enbart ett musealt föremål. Det är ett sätt att uttrycka sig för oss. Ett bland många.