2016-10-14 06:00

2016-10-14 11:56

Mystik och mord under midnattssolen

INTERVJU: VÄSTANÅ-SKÅDIS I SVT:S STORA DRAMASATSNING MIDNATTSSOL.

Midnattssol är en ny serie av regiduon bakom succén Bron.
Den utspelar sig i norra Sverige och i en av rollerna finns Jakob Hultcrantz Hansson som tillvardags jobbar med Västanå teater i Sunne.

Han är skådespelare, regissör och podcastvärd. Rödlätt, med ett fast handslag och ett leende som alltid verkar ligga nära till hands. Jakob Hultcrantz Hansson gör en av rollerna i SVT:s dramasatsning Midnattssol som snart har premiär. Det är en mörk thriller i regi av Måns Mårlind och Björn Stein, en typisk nordic noir som utspelar sig i både Paris och långt uppe i norra Sverige.

– Norrbotten är en speciell miljö. Något väldigt unikt, säger skådespelaren.

– Bara midnattssolen i sig, det konstanta ljuset, fortsätter han.

Det samiska är väldigt närvarande i serien – landskapet och kulturen i sig blir som ytterligare en karaktär i dramat. Samisk kultur ligger också Jakob Hultcrantz Hansson nära. Det är ett bärande inslag i Fjällets siare, den Västanå-uppsättning han just nu turnerar med runt om i landet. Dessutom är han är uppväxt i Kalix med fem mil till den finska gränsen. Så ena foten har han i Värmland, den andra uppe i norr, hans mamma är från Värmland, pappa från Norrbotten.

– Jag känner ett släktskap mellan det värmländska och det norrländska, det skulle kunna vara Kalixälven som flyter här ute, säger han och drar handen mot utsikten över Fryken.

– Men det skiljer sig en del också. Fryksdalen är som ett paradis, nästan för gulligt med hus utslängda på små gröna kullar. Och skogen och bergen som fond. Allt är grövre, kargare i Norrbotten.

Bestialiskt mord

Serien Midnattssol har tagit fasta på flera dagsaktuella ämnen som präglar livet i norr.

– Norrbotten är en häftig smältdegel. Många kulturer möts. Dessutom är det mycket som händer där just nu med gruvan och Kiruna som flyttas. Och rymdbasen. Saker som redan har väckt ett stort intresse från hela världen.

Det första avsnittet inleds med ett bestialiskt mord. Offret är fransk medborgare så en fransk polis kallas till platsen.

– Sedan får handlingen förgreningar i många riktningar, fortsätter Jakob.

– Det finns starka inslag av mytologi i den här serien. Visst är det häftigt när gränsen mellan verklighet och fiktion blir suddig, när man leker med möjligheten att det skulle verkligen kunna vara på riktigt. När magi blandas med det superrealistiska och man som tittare frågar sig vad som egentligen är riktigt.

Han spelar polismannen Thorndal. En man med pondus och erfarenhet.

– En hårding med stort hjärta. Jag tror att alla som har uniformsyrken behöver göra en avvägning mellan att vara professionell och empatisk. Känsligheten måste finnas där, samtidigt kan det vara farligt att signalera för mycket känslor. Men vill du kunna kommunicera i olika situationer kan du inte ge intryck av för mycket hårdhet. Den där balansen blev min ingång i rollen.

Polis i Sunne

I arbetet med att hitta karaktären har han spenderat mycket tid med poliser som jobbar i Sunne.

– Jag vill komma under huden på karaktären. Då måste jag lära mig så mycket som möjligt, från vapenhantering till hur man bär upp sin uniform.

I Midnattssol spelar han mot bland andra Peter Stormare, Gustaf Hammarsten och franska stjärnskottet Leïla Bekhti. Att agera framför en kamera skiljer sig markant från det arbetssätt som präglar verksamheten på Västanå.

– I en filminspelning spelar jag alltid utifrån kamerasnittet. Är det en närbild så kan jag inte göra på samma sätt som om kameran står 100 meter bort. Den avvägningen behöver jag aldrig göra i Berättarladan, där är kamerasnittet fixerat utifrån publiken.

– En stor skillnad mellan film och teater är också att i teater har skådespelaren berättaransvaret. Det är skådespelaren som tar med sig publiken genom skeenden.

Han illustrerar med saltkaret på bordet.

– Behöver publiken titta på saltet är det upp till skådespelaren att få publikens fokus dit. I film är det regissör, fotograf och klippare som har det ansvaret.

Nervöst och pinsamt

Han pratar varmt och engagerat om skådespeleriet.

– Jag kom i kontakt med skådespeleri för första gången i mellanstadiet. Vi skulle sätta upp ett julspel. Det värsta jag visste i skolan var när man skulle läsa högt inför klassen. Det var nervöst och pinsamt. Men när jag läste de där raderna som hörde till julspelet, var det inte alls nervöst. Jag insåg att jag kunde låtsas vara någon annan. Sedan märkte jag att jag fick beröm för det jag gjorde och under högstadiet började jag tänka på det som ett tänkbart yrke.

Skulle du beskriva dig själv som blyg?

– Ja, det har jag varit. Skådespeleriet kan ha varit en väg för mig att nå över den tröskeln. Min självkänsla har alltid varit låg men självförtroendet, tron på vad jag själv kan uträtta, är ganska hög.

Hur tacklar du dina roller, hur jobbar du?

– Jag tycker om film, böcker eller teater som berör, jag älskar att bli berörd. Så det första jag letar efter i en ny uppgift, är var berättelsen berör mig. Det behöver inte vara något direkt knutet till den roll jag ska spela, utan i berättelsen som helhet. Hur stor del jag spelar i helheten är inte viktig för mig, jag försöker hitta rollens funktion i det stora sammanhanget och så gör jag den så starkt som möjligt. Så att helheten kan beröra.

Det här synsättet borde vara fördelaktigt även när du jobbar som regissör?

– Jo. Jag har nog skådespelarens ingång när jag skriver eller regisserar. Det är som skådespelare jag tillängtat mig förståelsen för dramaturgi. Det är inte alla som jobbar på det sättet.

Erbjudande Hollywood

Jakob Hultcrantz Hansson driver podcasten Tr-actor som vill lyfta fram olika aspekter av skådespeleri. Det första avsnittet är en intervju med Peter Stormare gjord på ett kontor i Los Angeles. Hultcrantz Hansson har själv nosat på Hollywood.

– Jag bodde med min familj i USA under sju månader för två år sedan. Jag är inte utbildad skådis, så jag ville åka dit och ta klasser, vara i elevsituation. Jag provade för en del roller och precis när vi skulle åka därifrån fick jag erbjudande om en roll i en independentfilm. Men det krockade med premiären av Lomjansguten. Jag kunde inte sätta min teater på pottan! Men visst finns tanken på att göra något i Hollywood kvar.

Någon risk för bitterhet om det inte kommer något mer erbjudande från Hollywood?

– Det tror jag inte. Jag har gjort ett val, jag vill vara här. Det var spännande att se att det skulle funka därborta, jag blev erbjuden en roll. Men Västanåteatern är fantastisk. Enormt konstnärligt spännande och utmanande. Plus då att jag har möjlighet att göra andra saker vid sidan av.

Inspelnigen av Midnattssol gjordes för över ett år sedan, vad har du gjort sedan dess?

– Jag medverkar i en filmserie som bygger på Åsa Larssons deckare. Utöver det har det varit fullt upp med Fjällets siare. Efter nyåret väntar ett projekt där vi ska utreda vilka resurser som finns hos nyanlända i regionen. Både vad gäller skådespelare och musiker. Vi ska undersöka om det finns möjligheter till samarbete, hitta berättelser eller om vi som teater kan vara med och bidra till integrationen på något sätt.

 

Fotnot: Midnattssol sänds i SVT med start den 23 oktober.

Han är skådespelare, regissör och podcastvärd. Rödlätt, med ett fast handslag och ett leende som alltid verkar ligga nära till hands. Jakob Hultcrantz Hansson gör en av rollerna i SVT:s dramasatsning Midnattssol som snart har premiär. Det är en mörk thriller i regi av Måns Mårlind och Björn Stein, en typisk nordic noir som utspelar sig i både Paris och långt uppe i norra Sverige.

– Norrbotten är en speciell miljö. Något väldigt unikt, säger skådespelaren.

– Bara midnattssolen i sig, det konstanta ljuset, fortsätter han.

Det samiska är väldigt närvarande i serien – landskapet och kulturen i sig blir som ytterligare en karaktär i dramat. Samisk kultur ligger också Jakob Hultcrantz Hansson nära. Det är ett bärande inslag i Fjällets siare, den Västanå-uppsättning han just nu turnerar med runt om i landet. Dessutom är han är uppväxt i Kalix med fem mil till den finska gränsen. Så ena foten har han i Värmland, den andra uppe i norr, hans mamma är från Värmland, pappa från Norrbotten.

– Jag känner ett släktskap mellan det värmländska och det norrländska, det skulle kunna vara Kalixälven som flyter här ute, säger han och drar handen mot utsikten över Fryken.

– Men det skiljer sig en del också. Fryksdalen är som ett paradis, nästan för gulligt med hus utslängda på små gröna kullar. Och skogen och bergen som fond. Allt är grövre, kargare i Norrbotten.

Bestialiskt mord

Serien Midnattssol har tagit fasta på flera dagsaktuella ämnen som präglar livet i norr.

– Norrbotten är en häftig smältdegel. Många kulturer möts. Dessutom är det mycket som händer där just nu med gruvan och Kiruna som flyttas. Och rymdbasen. Saker som redan har väckt ett stort intresse från hela världen.

Det första avsnittet inleds med ett bestialiskt mord. Offret är fransk medborgare så en fransk polis kallas till platsen.

– Sedan får handlingen förgreningar i många riktningar, fortsätter Jakob.

– Det finns starka inslag av mytologi i den här serien. Visst är det häftigt när gränsen mellan verklighet och fiktion blir suddig, när man leker med möjligheten att det skulle verkligen kunna vara på riktigt. När magi blandas med det superrealistiska och man som tittare frågar sig vad som egentligen är riktigt.

Han spelar polismannen Thorndal. En man med pondus och erfarenhet.

– En hårding med stort hjärta. Jag tror att alla som har uniformsyrken behöver göra en avvägning mellan att vara professionell och empatisk. Känsligheten måste finnas där, samtidigt kan det vara farligt att signalera för mycket känslor. Men vill du kunna kommunicera i olika situationer kan du inte ge intryck av för mycket hårdhet. Den där balansen blev min ingång i rollen.

Polis i Sunne

I arbetet med att hitta karaktären har han spenderat mycket tid med poliser som jobbar i Sunne.

– Jag vill komma under huden på karaktären. Då måste jag lära mig så mycket som möjligt, från vapenhantering till hur man bär upp sin uniform.

I Midnattssol spelar han mot bland andra Peter Stormare, Gustaf Hammarsten och franska stjärnskottet Leïla Bekhti. Att agera framför en kamera skiljer sig markant från det arbetssätt som präglar verksamheten på Västanå.

– I en filminspelning spelar jag alltid utifrån kamerasnittet. Är det en närbild så kan jag inte göra på samma sätt som om kameran står 100 meter bort. Den avvägningen behöver jag aldrig göra i Berättarladan, där är kamerasnittet fixerat utifrån publiken.

– En stor skillnad mellan film och teater är också att i teater har skådespelaren berättaransvaret. Det är skådespelaren som tar med sig publiken genom skeenden.

Han illustrerar med saltkaret på bordet.

– Behöver publiken titta på saltet är det upp till skådespelaren att få publikens fokus dit. I film är det regissör, fotograf och klippare som har det ansvaret.

Nervöst och pinsamt

Han pratar varmt och engagerat om skådespeleriet.

– Jag kom i kontakt med skådespeleri för första gången i mellanstadiet. Vi skulle sätta upp ett julspel. Det värsta jag visste i skolan var när man skulle läsa högt inför klassen. Det var nervöst och pinsamt. Men när jag läste de där raderna som hörde till julspelet, var det inte alls nervöst. Jag insåg att jag kunde låtsas vara någon annan. Sedan märkte jag att jag fick beröm för det jag gjorde och under högstadiet började jag tänka på det som ett tänkbart yrke.

Skulle du beskriva dig själv som blyg?

– Ja, det har jag varit. Skådespeleriet kan ha varit en väg för mig att nå över den tröskeln. Min självkänsla har alltid varit låg men självförtroendet, tron på vad jag själv kan uträtta, är ganska hög.

Hur tacklar du dina roller, hur jobbar du?

– Jag tycker om film, böcker eller teater som berör, jag älskar att bli berörd. Så det första jag letar efter i en ny uppgift, är var berättelsen berör mig. Det behöver inte vara något direkt knutet till den roll jag ska spela, utan i berättelsen som helhet. Hur stor del jag spelar i helheten är inte viktig för mig, jag försöker hitta rollens funktion i det stora sammanhanget och så gör jag den så starkt som möjligt. Så att helheten kan beröra.

Det här synsättet borde vara fördelaktigt även när du jobbar som regissör?

– Jo. Jag har nog skådespelarens ingång när jag skriver eller regisserar. Det är som skådespelare jag tillängtat mig förståelsen för dramaturgi. Det är inte alla som jobbar på det sättet.

Erbjudande Hollywood

Jakob Hultcrantz Hansson driver podcasten Tr-actor som vill lyfta fram olika aspekter av skådespeleri. Det första avsnittet är en intervju med Peter Stormare gjord på ett kontor i Los Angeles. Hultcrantz Hansson har själv nosat på Hollywood.

– Jag bodde med min familj i USA under sju månader för två år sedan. Jag är inte utbildad skådis, så jag ville åka dit och ta klasser, vara i elevsituation. Jag provade för en del roller och precis när vi skulle åka därifrån fick jag erbjudande om en roll i en independentfilm. Men det krockade med premiären av Lomjansguten. Jag kunde inte sätta min teater på pottan! Men visst finns tanken på att göra något i Hollywood kvar.

Någon risk för bitterhet om det inte kommer något mer erbjudande från Hollywood?

– Det tror jag inte. Jag har gjort ett val, jag vill vara här. Det var spännande att se att det skulle funka därborta, jag blev erbjuden en roll. Men Västanåteatern är fantastisk. Enormt konstnärligt spännande och utmanande. Plus då att jag har möjlighet att göra andra saker vid sidan av.

Inspelnigen av Midnattssol gjordes för över ett år sedan, vad har du gjort sedan dess?

– Jag medverkar i en filmserie som bygger på Åsa Larssons deckare. Utöver det har det varit fullt upp med Fjällets siare. Efter nyåret väntar ett projekt där vi ska utreda vilka resurser som finns hos nyanlända i regionen. Både vad gäller skådespelare och musiker. Vi ska undersöka om det finns möjligheter till samarbete, hitta berättelser eller om vi som teater kan vara med och bidra till integrationen på något sätt.

 

Fotnot: Midnattssol sänds i SVT med start den 23 oktober.

Gillar Iron Maiden

Jakob Hultcrantz Hansson, 45, bor med fru och två barn strax utanför Sunne.

Han har arbetat med Västanå teater sedan 1999. Utöver det har han medverkat i flera teater-, film- och tv-produktioner. Han har även regisserat, bland annat Låt den rätte komma in på Uppsala stadsteater.

Läser just nu:

– Ständigt en massa böcker om skådespeleri.

Lyssnar på:

– Jag gör spellistor, ofta tillsammans med mina barn. I grunden är jag hårdrockare, Iron Maiden är en favorit.

Tittar på:

– Ser mycket film och serier. Alltid någon serie på gång, ofta följer jag flera samtidigt. Breaking bad är en favorit. Peaky Blinders en annan.

Det gör jag när ingen ser:

– Petar näsan när jag kör bil! Haha, annars är jag en person älskar att ha människor runtomkring mig hela tiden. Jag är sällan ensam.