2016-09-30 06:00

2016-09-30 10:48

"Vi bokar med hjärtat"

MUSIKFÖRENINGEN METAL CLÜB JUBILERAR

Närmare 200 konserter har det blivit.
Konsertarrangören Metal Clüb har placerat hårdrocken i Karlstad och Värmland samt Karlstad som musikstad i övriga landet. Nu firar klubben 15 år med en minifestival.
NWT pratar bartorka, primadonnor och drivkrafter med förenings starke man Ola Bergli.

Hårdrocken snubblade han över via systerns Mr Music-skivor. Där hittade han låtar med Alice Cooper och Iron Maiden som öppnade upp ett helt universum med hårdrock som ledstjärna. Tatueringar och klädstil skvallrar om ett rejält musikintresse, ett musikintresse som sitter djupt rotat inne i själen.

Ola Bergli har kommit att bli en av Värmlands meste musikbokare, något han tackar en grupp strävsamma syntare för.

– Det finns en klubb som heter Radium som sysslar med syntmusik. De började anordna musikfester på en pizzeria. Vi tänkte att hårdrocken kan ju inte vara sämre, så vi följde efter och började ordna egna kvällar på samma ställe, säger Ola Bergli mellan tuggorna under lunchtimmen.

Det är han som är ansiktet utåt för Metal Clüb, en ideell musikförening som ordnat konserter och musikkvällar i 15 år.

– Så det är syntarnas fel att hårdrocken är så stor i Karlstad, fortsätter han och skrattar.

Den första Metal clüb-kvällen blev minnesvärd på många sätt, inte minst på grund av att baren torrlades, det enda drickbara som fanns kvar när kvällen närmade sig slutet var läsk.

– Ägarna till pizzerian var lyriska och ville såklart att vi skulle ordna fester mer frekvent. Men vi har hela tiden försökt hålla oss till ett arrangemang i månaden.

150 olika band

De växte snart ut ur pizzerian och genom åren har en mängd olika uteställen stått värd för klubbens arrangemang.

I dag är Nöjesfabriken föreningens huvudsakliga tillhåll. Ola Bergli visar stolt upp en lista där alla band som gästat klubben står uppradade i bokstavsordning. Det är över 150 akter, från obskyrt till välkänt, lokalt till internationellt.

Den första spelningen var med det smått legendariska, numera avsomnade, värmländska bandet Vomitory. Genom åren kom gruppen att besöka klubben vid flera tillfällen, bland annat arrangerades bandets svanesång genom Metal clüb.

– Vi har än i dag kvar en kärna stammisar som varit med längs hela vägen. Men tyvärr är det inte samma stammistänk i de yngre kullarna. Men allt går i vågor, just nu är den elektroniska musiken väldigt stor så många dras till den. Rocken är inte direkt i ropet just nu, gemene man går inte i nitbälte. För några år sedan hade varje ställe en rockbar. I dag står det en house-dj där i stället. Allt går i cykler. Om fem, tio år är rocken säkert poppis igen.

Föreningen har lyckats överleva genom alla trendskiften, det finns inga direkt magra år att se tillbaka på.

– Vi har privilegiet att ha en publik som kommer bara för att Metal Clüb står som arrangör. Loggan blir en kvalitetsstämpel vilket är viktigt för oss eftersom vi gärna bokar band som inte slagit igenom på den breda fronten ännu men som vi ser som intressanta.

Metal Clüb är en ideell förening, konserterna är inget som skor de involverades plånböcker.

– Det finns en glädje i att arrangera. Vi har valt att hålla klubben ideell. Det fångar upp eldsjälarna, de som verkligen tycker att det är förbaskat roligt att uppleva livemusik. Vi är ett kärngäng som sköter bokningarna.

Under de 15 åren har Ola Bergli bara missat en Metal Clüb-kväll.

– I dag har jag familj, men under väldigt många år var det här min fritid. Jag satt med det hela tiden, jag tyckte det var så roligt. Så är det fortfarande, men jag har också annat att ta hänsyn till i livet numera.

Vad tror du har eldat på ditt engagemang genom åren?

– Det sociala har varit en av de viktigaste sakerna för mig. Att träffa nya människor är ruggigt kul. Och när man klickar med en musiker och bibehåller kontakten genom åren, det är något jag verkligen värdesätter. Jag har skrockat många gånger över min telefonlista, det finns många nummer i den som jag inte kunde drömma om att ha när vi startade klubben.

Upplever du att klubben är en stor del av dig som person, din identitet?

– Ja. Jag har varit hårdrockare betydligt längre än klubben har existerat, men att få se banden spela och uppleva fantastisk musik är den andra stora drivkraften. Hade inte vi bokat de här banden hade jag möjligen haft tillfälle att få uppleva en bråkdel av dom på en scen. Responsen och uppskattningen från både musiker och gäster är såklart också en drivkraft.

På vilket sätt har klubben gjort skillnad?

– Jag är övertygad om att klubben har haft en stor betydelse för både Karlstad och Värmland. Det har varit kul att följa band från demostadiet till albumreleaser. Det där, att hitta band innan de breakar, är en rejäl sporre för oss. Vi har några stycken på vårt CV. Volbeat är ett exempel. När vi bokade dom första gången kostade det inte många tusenlappar. De drog heller inte så mycket folk. Men ett halvår senare spelade de för utsålda hus runt om i Sverige. Sångaren i bandet ville komma och spela redan innan han hade bandet, men då fick jag tacka ner för vi hade inte råd att betala hans bensinpengar.

Vilken ser du som er bästa bokning?

– Det tuffaste var i starten när vi för första gången satte lapp på luckan. Då hade The Kristet utseende återförenats och spelade hos oss. At the gates är en annan favorit, det var ganska nyligen.

... och den sämsta?

– Vi fick förfrågningar om att boka ett power metalband. Gruppen var Iron Ware och det grisades och dom var otrevliga. Det går inte att vara primadonna och bete sig när du bara har släppt en platta och spelar på en liten scen i Karlstad. Vi har inte bokat något power metalband sedan dess. Vi kom fram till att vi inte ska boka band som ingen av oss som är drivande gillar.

Tror du Metal Clüb har gjort något avtryck utanför Värmland?

– Det finns ett surr i landet om vår klubb. Vi har aldrig kunnat erbjuda feta gager, men om du som artist kommer hit blir du väl omhändertagen, vi skämmer bort dig med mat och dryck och du kommer att tycka att det är ruggigt trevligt att vara i Karlstad. Vi har lagt mycket energi på att upprätthålla den servicen, den känslan. Vi bokar ju alltid med hjärtat, inte för profitens skull.

Vad har ni haft för drömbokningar?

– Motörhead var en dröm. Sedan bokades de till Nöjesfabriken och vi vill gärna tro att vi hade en del i det. När de sedan kom tillbaka och spelade på Löfbergs arena hade Mikkey Dee frågat efter Metal Clüb, det var ju tufft som fan! Men överlag är vi nog mest intresserade av att hitta nya band. Det blir en väldigt personlig grej, att följa med ett band längs hela resan från den allra första början.


Vad?
Musikföreningen Metal Clüb firar 15 år. På scen: Skraecködlan, Bombus, Salem's Pot och Imperial State Electric.

Var? Nöjesfabriken

När? I kväll 30 september

Hårdrocken snubblade han över via systerns Mr Music-skivor. Där hittade han låtar med Alice Cooper och Iron Maiden som öppnade upp ett helt universum med hårdrock som ledstjärna. Tatueringar och klädstil skvallrar om ett rejält musikintresse, ett musikintresse som sitter djupt rotat inne i själen.

Ola Bergli har kommit att bli en av Värmlands meste musikbokare, något han tackar en grupp strävsamma syntare för.

– Det finns en klubb som heter Radium som sysslar med syntmusik. De började anordna musikfester på en pizzeria. Vi tänkte att hårdrocken kan ju inte vara sämre, så vi följde efter och började ordna egna kvällar på samma ställe, säger Ola Bergli mellan tuggorna under lunchtimmen.

Det är han som är ansiktet utåt för Metal Clüb, en ideell musikförening som ordnat konserter och musikkvällar i 15 år.

– Så det är syntarnas fel att hårdrocken är så stor i Karlstad, fortsätter han och skrattar.

Den första Metal clüb-kvällen blev minnesvärd på många sätt, inte minst på grund av att baren torrlades, det enda drickbara som fanns kvar när kvällen närmade sig slutet var läsk.

– Ägarna till pizzerian var lyriska och ville såklart att vi skulle ordna fester mer frekvent. Men vi har hela tiden försökt hålla oss till ett arrangemang i månaden.

150 olika band

De växte snart ut ur pizzerian och genom åren har en mängd olika uteställen stått värd för klubbens arrangemang.

I dag är Nöjesfabriken föreningens huvudsakliga tillhåll. Ola Bergli visar stolt upp en lista där alla band som gästat klubben står uppradade i bokstavsordning. Det är över 150 akter, från obskyrt till välkänt, lokalt till internationellt.

Den första spelningen var med det smått legendariska, numera avsomnade, värmländska bandet Vomitory. Genom åren kom gruppen att besöka klubben vid flera tillfällen, bland annat arrangerades bandets svanesång genom Metal clüb.

– Vi har än i dag kvar en kärna stammisar som varit med längs hela vägen. Men tyvärr är det inte samma stammistänk i de yngre kullarna. Men allt går i vågor, just nu är den elektroniska musiken väldigt stor så många dras till den. Rocken är inte direkt i ropet just nu, gemene man går inte i nitbälte. För några år sedan hade varje ställe en rockbar. I dag står det en house-dj där i stället. Allt går i cykler. Om fem, tio år är rocken säkert poppis igen.

Föreningen har lyckats överleva genom alla trendskiften, det finns inga direkt magra år att se tillbaka på.

– Vi har privilegiet att ha en publik som kommer bara för att Metal Clüb står som arrangör. Loggan blir en kvalitetsstämpel vilket är viktigt för oss eftersom vi gärna bokar band som inte slagit igenom på den breda fronten ännu men som vi ser som intressanta.

Metal Clüb är en ideell förening, konserterna är inget som skor de involverades plånböcker.

– Det finns en glädje i att arrangera. Vi har valt att hålla klubben ideell. Det fångar upp eldsjälarna, de som verkligen tycker att det är förbaskat roligt att uppleva livemusik. Vi är ett kärngäng som sköter bokningarna.

Under de 15 åren har Ola Bergli bara missat en Metal Clüb-kväll.

– I dag har jag familj, men under väldigt många år var det här min fritid. Jag satt med det hela tiden, jag tyckte det var så roligt. Så är det fortfarande, men jag har också annat att ta hänsyn till i livet numera.

Vad tror du har eldat på ditt engagemang genom åren?

– Det sociala har varit en av de viktigaste sakerna för mig. Att träffa nya människor är ruggigt kul. Och när man klickar med en musiker och bibehåller kontakten genom åren, det är något jag verkligen värdesätter. Jag har skrockat många gånger över min telefonlista, det finns många nummer i den som jag inte kunde drömma om att ha när vi startade klubben.

Upplever du att klubben är en stor del av dig som person, din identitet?

– Ja. Jag har varit hårdrockare betydligt längre än klubben har existerat, men att få se banden spela och uppleva fantastisk musik är den andra stora drivkraften. Hade inte vi bokat de här banden hade jag möjligen haft tillfälle att få uppleva en bråkdel av dom på en scen. Responsen och uppskattningen från både musiker och gäster är såklart också en drivkraft.

På vilket sätt har klubben gjort skillnad?

– Jag är övertygad om att klubben har haft en stor betydelse för både Karlstad och Värmland. Det har varit kul att följa band från demostadiet till albumreleaser. Det där, att hitta band innan de breakar, är en rejäl sporre för oss. Vi har några stycken på vårt CV. Volbeat är ett exempel. När vi bokade dom första gången kostade det inte många tusenlappar. De drog heller inte så mycket folk. Men ett halvår senare spelade de för utsålda hus runt om i Sverige. Sångaren i bandet ville komma och spela redan innan han hade bandet, men då fick jag tacka ner för vi hade inte råd att betala hans bensinpengar.

Vilken ser du som er bästa bokning?

– Det tuffaste var i starten när vi för första gången satte lapp på luckan. Då hade The Kristet utseende återförenats och spelade hos oss. At the gates är en annan favorit, det var ganska nyligen.

... och den sämsta?

– Vi fick förfrågningar om att boka ett power metalband. Gruppen var Iron Ware och det grisades och dom var otrevliga. Det går inte att vara primadonna och bete sig när du bara har släppt en platta och spelar på en liten scen i Karlstad. Vi har inte bokat något power metalband sedan dess. Vi kom fram till att vi inte ska boka band som ingen av oss som är drivande gillar.

Tror du Metal Clüb har gjort något avtryck utanför Värmland?

– Det finns ett surr i landet om vår klubb. Vi har aldrig kunnat erbjuda feta gager, men om du som artist kommer hit blir du väl omhändertagen, vi skämmer bort dig med mat och dryck och du kommer att tycka att det är ruggigt trevligt att vara i Karlstad. Vi har lagt mycket energi på att upprätthålla den servicen, den känslan. Vi bokar ju alltid med hjärtat, inte för profitens skull.

Vad har ni haft för drömbokningar?

– Motörhead var en dröm. Sedan bokades de till Nöjesfabriken och vi vill gärna tro att vi hade en del i det. När de sedan kom tillbaka och spelade på Löfbergs arena hade Mikkey Dee frågat efter Metal Clüb, det var ju tufft som fan! Men överlag är vi nog mest intresserade av att hitta nya band. Det blir en väldigt personlig grej, att följa med ett band längs hela resan från den allra första början.


Vad?
Musikföreningen Metal Clüb firar 15 år. På scen: Skraecködlan, Bombus, Salem's Pot och Imperial State Electric.

Var? Nöjesfabriken

När? I kväll 30 september

Gillar Rose Tattoo

Ola Bergli är 38, bor i Karlstad med fru och två barn.

Lyssnar på: Väldigt mycket just på de band vi kör på jubileumskvällen. Det brukar bli så, jag vill verkligen vara inlyssnad på en grupp innan jag ser dom live.

Tittar på: Som småbarnsförälder blir det mycket serier. Strange Things var bland det senaste som jag såg.

Läser: Deckare gärna. En favoritförfattare är Michael Connelly. Oavsett författare har jag en fäbless för när storyn kretsar runt en polis.

Bästa albumet alla kategorier: Australienska Rose Tattoos första. De är ruffigare än Ac/Dc, var fulltatuerade redan på 70-talet. Australien har överlag har en hel del bra rock 'n' roll.

Bland Metal Clübs övriga drivande krafter finns bland andra Johan Stångberg, Magnus Ekdahl, Håkan Jönsson och Henrik Hedlund.