2016-09-16 06:00

2016-09-16 06:00

"Vi är blottade för varandra på scenen"

INTERVJU: Operasångerska spelar operadiva i musikal

170 000 har redan köpt biljetter.
Fantomen på operan ska spelas i nio månader på Cirkus i Stockholm och i en av huvudrollerna hörs en operasångerska från Arvika.
NWT pratar om freaks, oro och känsliga processer med Karolina Andersson.

Vi får flytta fram den avtalade intervjutiden, Karolina Andersson har problem med rösten. Rejäla problem ska det visa sig, läkare har ordinerat sångförbud.

– Lunginflammation eller bronkit eller något liknande, läkarna kunde inte säga exakt vad det var. Luftvägarna var täta, jag hostade slem och stämbanden var svullna, säger Karolina Andersson när vi väl hörs i början på veckan. Premiären är bara någon dag bort och kvällen innan har hon lyckats genomföra hela föreställningen inför testpublik. Rösten höll.

– Bra tajming va! Jag har varit dålig i flera veckor, fortsätter hon och skrattar, lättad över att det värsta har passerat och premiären verkar utom fara.

Det har varit några stressiga veckor. Visst har hon två covers som hon kallar det – personer som kan hoppa in skulle hon få förhinder – men premiärkvällen är speciell, släkt och vänner är på plats.

– Vi ska spela föreställningen i nio månader framöver, så det är viktigt att jag kommer tillbaka så frisk som möjligt så det inte sliter för hårt på rösten.

140 miljoner

Fantomen på operan är en stor satsning. Musikalen firar 30 årsjubileum i år och har hittills setts av 140 miljoner i 151 städer på 13 olika språk. Det är inte vilken musikal som helst. Peter Jöback, vars mamma är från Arvika, axlar åter sin paradroll som Fantomen.

Arvikabördiga Karolina Andersson spelar Carlotta som är den självklara stjärnan på L'Opéra Garnier i Paris, operahuset där dramat utspelas. En opera där Karolina Andersson tidigare arbetat.

Verkligheten korsar fiktionen.

– Jag började i kör när jag var fyra år, fortsätter hon och berättar om en uppväxt där musiken alltid haft en självklar roll. Hennes farbror sjöng också opera och även om Karolina Andersson övervägt andra yrkesval i livet är det sången som varit hennes försörjning det senaste decenniet. Frilansande sångerska blev hon efter sångpedagog-utbildning på Operahögskolan i Göteborg. Numera är hon rutinerad och har sjungit vid flera operahus runt om i både Sverige och Europa. Från Wermlandsoperan och Kungliga operan till anrika Komische Oper i Berlin.

– Min debut i större sammanhang gjorde jag 2007 på Kungliga operan i Stockholm, det var det första större uppdraget jag gjorde.

Periodvis ensamt

Att sjunga opera beskriver hon som ett annorlunda yrke.

– Det kan vara väldigt ensamt i perioder. Man reser mycket, kommer till nya orter och uppdrag. På scenen är det du och din kropp, din röst som ska leverera så pressen är alltid stor. Det är inte hjärnkirurgi, men du står inför en betalande publik som har höga förväntningar.

Många i branschen skaffar sig en ventil, något som kan fungera både som avkoppling och en reservplan om rösten av någon anledning inte längre skulle tjäna.

– För mig består ventilen av min handelsträdgård i Högvalta. Många i branschen brottas med frågor som ”Är det värt det? Är det värt att offra så mycket?”. Då kan det kännas skönt att ha en alternativ karriär att falla tillbaka på.

Känner du att du i ditt yrkesval får försaka mer än folk i allmänhet?

– Svårt att säga. Men det är klart att det är lättare om man bor och jobbar på samma ställe. Villa, Volvo och hund är svårt att uppnå i det här yrket. Det går oftast inte att jobba där vi bor, vi måste bo där vi jobbar. Många jobbar för att leva, vi lever för jobbet eftersom jobbet styr så mycket. Jag har inte varit hemma i Arvika på flera månader eftersom vi bara har en ledig dag i veckan.

"Mer eller mindre blottade"

Karolina Andersson är mån om att lyfta fram även de positiva aspekterna.

– Livssituationen gör att vi kollegor kommer väldigt nära varandra. Det blir ett särskilt sätt att lära känna varandra. Vi är mer eller mindre blottade för varandra på scenen under repen, det kan vara väldigt känsliga processer och då kommer man nära varandra. Och jobbet är oerhört utvecklande. Jag får se platser, träffa människor från när och fjärran. Mina kompisar brukar säga att de lever genom mig, de tycker mitt liv ter sig så glamoröst, men det är inte alltid så jag känner själv. Samtidigt så är det det här jag är van vid, jag kanske skulle få panik om det var samma sak för varje dag.

Stor omställning

Rollen som operastjärna i en musikal är ny för henne.

Skillnaden mellan musikal och opera är stor, Karolina Andersson är van att själv styra ljudet med stämband och kroppsteknik, nu ska hon bära mikrofon för att de mer traditionella musikalrösterna också ska höras.

– Inom operan använder vi aldrig mikrofoner! Det är sångarens fysiska förutsättningar som avgör hur det låter.

Hur vill du beskriva din rollkaraktär Carlotta?

– Hon är operans stora sopransolist. En diva. Den självklara stjärnan. Men Fantomen gillar inte henne, han vill i stället att ballerinan Christine ska ta plats i rampljuset. Han är förälskad i henne.

Mäktig musikal

Musikalen bygger på en bok från tidigt 1900-tal, men musikalversionen med musik av Andrew Lloyd Webber hade premiär först 1986.

– Anledningen till att musikalen är så populär är nog mycket på grund av musiken. Man rycks med, den är mäktig. Storyn fascinerar. Ingen av karaktärerna är svartvita, ingen enbart ond eller god. Peter Jöback gör en väldigt nyanserad rolltolkning. Han har utforskat vad som händer med en människa som föds med ett speciellt utseende, ett utseende som inte ens hans mamma klarar av att se. Hon ger honom en mask och under uppväxten reser han runt med en cirkus och visas upp som ett freak i en bur. Vad händer med en människa som får spott och spe genom livet? Vad gör det med själen?

Karolina pausar för eftertanke.

– Intressant tycker jag. Fantomen tar livet av folk, har en sned verklighetsuppfattning, men samtidigt är han en sårbar människa. Peter har tagit med egna erfarenheter i rolltolkningen. Vi måste alla plocka delar från våra egna liv och lägga i karaktärerna. Det kan vara både smärtsamt och psykiskt utmattande. Alla erfarenheter i livet är inte roliga, men de kan vara användbara.

Hur känns det som operasångare att vara med i en musikal?

– Det är en kul erfarenhet. Spännande. För min del blir det ganska slitsamt, jag sjunger ju fortfarande opera även om jag gör det inom ramen för en musikal.

Vi avrundar där, säger hej då och kommer överens om att höras dagen efter premiären. Jag får lova att inte ringa för tidigt på morgonen.

Hon svarar direkt

– Det var en lyckad premiär, utbrister Karolina något sömndrucken.

– Föreställning kom i gång 20 minuter efter utsatt tid, det var ett ordentligt jippo med röda mattan och kändisar som skulle in. Drottning Silvia var med bland gästerna.

Höll rösten?

– Ja! Det var gôtt att gå in på scenen och kunna köra fullt ut. Nu väntar ny föreställning i kväll. Vi kör sex gånger i veckan. Det är nu det börjar.

Vi får flytta fram den avtalade intervjutiden, Karolina Andersson har problem med rösten. Rejäla problem ska det visa sig, läkare har ordinerat sångförbud.

– Lunginflammation eller bronkit eller något liknande, läkarna kunde inte säga exakt vad det var. Luftvägarna var täta, jag hostade slem och stämbanden var svullna, säger Karolina Andersson när vi väl hörs i början på veckan. Premiären är bara någon dag bort och kvällen innan har hon lyckats genomföra hela föreställningen inför testpublik. Rösten höll.

– Bra tajming va! Jag har varit dålig i flera veckor, fortsätter hon och skrattar, lättad över att det värsta har passerat och premiären verkar utom fara.

Det har varit några stressiga veckor. Visst har hon två covers som hon kallar det – personer som kan hoppa in skulle hon få förhinder – men premiärkvällen är speciell, släkt och vänner är på plats.

– Vi ska spela föreställningen i nio månader framöver, så det är viktigt att jag kommer tillbaka så frisk som möjligt så det inte sliter för hårt på rösten.

140 miljoner

Fantomen på operan är en stor satsning. Musikalen firar 30 årsjubileum i år och har hittills setts av 140 miljoner i 151 städer på 13 olika språk. Det är inte vilken musikal som helst. Peter Jöback, vars mamma är från Arvika, axlar åter sin paradroll som Fantomen.

Arvikabördiga Karolina Andersson spelar Carlotta som är den självklara stjärnan på L'Opéra Garnier i Paris, operahuset där dramat utspelas. En opera där Karolina Andersson tidigare arbetat.

Verkligheten korsar fiktionen.

– Jag började i kör när jag var fyra år, fortsätter hon och berättar om en uppväxt där musiken alltid haft en självklar roll. Hennes farbror sjöng också opera och även om Karolina Andersson övervägt andra yrkesval i livet är det sången som varit hennes försörjning det senaste decenniet. Frilansande sångerska blev hon efter sångpedagog-utbildning på Operahögskolan i Göteborg. Numera är hon rutinerad och har sjungit vid flera operahus runt om i både Sverige och Europa. Från Wermlandsoperan och Kungliga operan till anrika Komische Oper i Berlin.

– Min debut i större sammanhang gjorde jag 2007 på Kungliga operan i Stockholm, det var det första större uppdraget jag gjorde.

Periodvis ensamt

Att sjunga opera beskriver hon som ett annorlunda yrke.

– Det kan vara väldigt ensamt i perioder. Man reser mycket, kommer till nya orter och uppdrag. På scenen är det du och din kropp, din röst som ska leverera så pressen är alltid stor. Det är inte hjärnkirurgi, men du står inför en betalande publik som har höga förväntningar.

Många i branschen skaffar sig en ventil, något som kan fungera både som avkoppling och en reservplan om rösten av någon anledning inte längre skulle tjäna.

– För mig består ventilen av min handelsträdgård i Högvalta. Många i branschen brottas med frågor som ”Är det värt det? Är det värt att offra så mycket?”. Då kan det kännas skönt att ha en alternativ karriär att falla tillbaka på.

Känner du att du i ditt yrkesval får försaka mer än folk i allmänhet?

– Svårt att säga. Men det är klart att det är lättare om man bor och jobbar på samma ställe. Villa, Volvo och hund är svårt att uppnå i det här yrket. Det går oftast inte att jobba där vi bor, vi måste bo där vi jobbar. Många jobbar för att leva, vi lever för jobbet eftersom jobbet styr så mycket. Jag har inte varit hemma i Arvika på flera månader eftersom vi bara har en ledig dag i veckan.

"Mer eller mindre blottade"

Karolina Andersson är mån om att lyfta fram även de positiva aspekterna.

– Livssituationen gör att vi kollegor kommer väldigt nära varandra. Det blir ett särskilt sätt att lära känna varandra. Vi är mer eller mindre blottade för varandra på scenen under repen, det kan vara väldigt känsliga processer och då kommer man nära varandra. Och jobbet är oerhört utvecklande. Jag får se platser, träffa människor från när och fjärran. Mina kompisar brukar säga att de lever genom mig, de tycker mitt liv ter sig så glamoröst, men det är inte alltid så jag känner själv. Samtidigt så är det det här jag är van vid, jag kanske skulle få panik om det var samma sak för varje dag.

Stor omställning

Rollen som operastjärna i en musikal är ny för henne.

Skillnaden mellan musikal och opera är stor, Karolina Andersson är van att själv styra ljudet med stämband och kroppsteknik, nu ska hon bära mikrofon för att de mer traditionella musikalrösterna också ska höras.

– Inom operan använder vi aldrig mikrofoner! Det är sångarens fysiska förutsättningar som avgör hur det låter.

Hur vill du beskriva din rollkaraktär Carlotta?

– Hon är operans stora sopransolist. En diva. Den självklara stjärnan. Men Fantomen gillar inte henne, han vill i stället att ballerinan Christine ska ta plats i rampljuset. Han är förälskad i henne.

Mäktig musikal

Musikalen bygger på en bok från tidigt 1900-tal, men musikalversionen med musik av Andrew Lloyd Webber hade premiär först 1986.

– Anledningen till att musikalen är så populär är nog mycket på grund av musiken. Man rycks med, den är mäktig. Storyn fascinerar. Ingen av karaktärerna är svartvita, ingen enbart ond eller god. Peter Jöback gör en väldigt nyanserad rolltolkning. Han har utforskat vad som händer med en människa som föds med ett speciellt utseende, ett utseende som inte ens hans mamma klarar av att se. Hon ger honom en mask och under uppväxten reser han runt med en cirkus och visas upp som ett freak i en bur. Vad händer med en människa som får spott och spe genom livet? Vad gör det med själen?

Karolina pausar för eftertanke.

– Intressant tycker jag. Fantomen tar livet av folk, har en sned verklighetsuppfattning, men samtidigt är han en sårbar människa. Peter har tagit med egna erfarenheter i rolltolkningen. Vi måste alla plocka delar från våra egna liv och lägga i karaktärerna. Det kan vara både smärtsamt och psykiskt utmattande. Alla erfarenheter i livet är inte roliga, men de kan vara användbara.

Hur känns det som operasångare att vara med i en musikal?

– Det är en kul erfarenhet. Spännande. För min del blir det ganska slitsamt, jag sjunger ju fortfarande opera även om jag gör det inom ramen för en musikal.

Vi avrundar där, säger hej då och kommer överens om att höras dagen efter premiären. Jag får lova att inte ringa för tidigt på morgonen.

Hon svarar direkt

– Det var en lyckad premiär, utbrister Karolina något sömndrucken.

– Föreställning kom i gång 20 minuter efter utsatt tid, det var ett ordentligt jippo med röda mattan och kändisar som skulle in. Drottning Silvia var med bland gästerna.

Höll rösten?

– Ja! Det var gôtt att gå in på scenen och kunna köra fullt ut. Nu väntar ny föreställning i kväll. Vi kör sex gånger i veckan. Det är nu det börjar.

Sambon också operasångare

Karolina Andersson, 40, är uppvuxen i Arvika.

Bor tillfälligt i Stockholm, har hus i Högvalta.

Familj: Sambon Anton Ljungqvist, också operasångare, samt stor släkt.

Roller i urval: Nattens Drottning och Pamina i Trollflöjten, Gilda i Rigoletto, Violetta i La Traviata, Susanna i Figaros bröllop, Ninetta i Den tjuvaktiga skatan, Guvernanten i The Turn of the Screw, Miss Wordsworth i Albert Herring, Blonde i Enleveringen ur Seraljen, Zerlina i Don Giovanni och La Stonatrilla i Líopera seria.

Karolina har haft engagemang vid flera stora operahus i Europa såsom Komische Oper i Berlin, Staatsoper Berlin, Staatstheater am Gärtnerplatz i München, Staatstheater Kassel, Theater Bremen, Volksoper Wien, Opéra National de Paris, Théâtre du Capitole Toulouse, Kungliga Operan, GöteborgsOperan, Malmö Opera, Wermland Opera, Drottningholms slottsteater, Läckö Slottsopera, Åbo Svenska Teater.

Källa: