2016-09-01 06:00

2016-09-07 06:11

Nu möter Sara Broos Speglingar biopubliken

FILM.

För ett halvår sedan berättade Sara Broos i NWT om sin film Speglingar som då premiärvisades på Göteborgsfilmfestival.
Nu är det dags för filmen att möta biopubliken i Sverige, den 2 september går hennes dokumentärfilm upp på flertalet biografer runt om i landet.

Sara Broos befinner hon sig i Stockholm, snart går planet till Umeå där hon ska medverka i SVT:s program Go' kväll. Efter den inspelningen bär det av till Stockholm igen där hon under kvällen samma dag ska delta i ett publikt samtal kring hennes film tillsammans med författaren Klas Östergren. Kalendern är fullbokad, intresset kring hennes film Speglingar är stort.

– Responsen från de som redan sett filmen har varit så enormt fin, så det känns jättebra, säger hon tacksamt.

Nu är det ett halvår sedan filmen först visades, hur känner du kring filmen nu med lite distans?

– Det har varit oerhört skönt med den här långa startsträckan. Från premiären i slutet av januari, fram till nu. Mest på grund av att det är en väldigt personlig film, jag utlämnar mig själv och använder mig själv så mycket.

Vad har du mött för reaktioner?

– Efter den första visningen i Göteborg var det en kvinna som kom fram och var väldigt tagen av filmen. Hon tackade mig, berättade att hon direkt skulle gå hem och kontakta sin dotter som hon inte hade pratat med på flera år. Den typen av reaktion har jag mött flera gånger, filmen har satt igång en vilja, en längtan efter att ta tag i relationer med de man har nära. De man älskar.

Sara Broos fortsätter:

– Jag har mött män som gråtit och unga tjejer som har känt igen sig i filmen. Många människor bär på saker inombords som de inte kan sätta ord på, jag tror att konst kan ha förmågan att trycka på vissa knappar, frigöra känslor och stämningar som annars döljs i tystnad. Filmen är ganska enkel egentligen, lättillgänglig. Samtidigt finns det många olika lager, alla kan läsa in olika saker. Det är en hel del humor med också, så det har varit både skratt och gråt i salongerna. Det ljusa och det mörka finns ju ofta sida vid sida i våra liv.

Om du på förhand kände att du genom att göra filmen ställde en mängd frågor, känner du nu att du fått några svar?

– Jag har insett att det inte finns några enkla, tydliga svar. Och jag tror inte att det är något att sträva efter, det där att förstå allting. Det handlar snarare om att hela tiden ställa frågorna, att vara öppen och nyfiken och inse att vi alla förändras hela tiden. Det går aldrig att exakt fånga eller definiera en annan människa. Vi är i ständig förändring. Men hela processen med filmen har gjort mig mer ödmjuk och förstående. Det är så mycket som man aldrig kommer att förstå. Livet är ett mysterium som aldrig kommer lösas. Det är vackert samtidigt. För mig handlar filmen om livet, mer så än om relationen mellan en mor och en dotter.

Hur har din familj reagerat på filmen? Varje familjemedlem har sin upplevelse, sin sanning.

– De har varit närvarande hela tiden. Min syster Sissela har varit viktigt för det dramaturgiska. Där jag är mer intuitiv är hon mer logisk och rationell, det har varit en stor hjälp. Mamma tyckte det var jobbigt att se sig själv till en början, men snart så kom vi alla att se filmen som ett konstverk. Vi var alla redskap för att berätta de saker som jag ville ta upp i filmen. Det är inte en film om min mamma, jag använder min mamma för att berätta om något som angår mig. Stora frågor som jag tror att många känner igen sig i. Jag kan bara arbeta utifrån det personliga, jag har inga andra verktyg. Hela min familj tycker jättemycket om filmen. De har ju också distansen och kan se den som ett fristående verk.

Speglingar recenseras på lördag. Den 6 september sker en visning på Teaterbiografen i Sunne där Sara Broos kommer att medverka i ett samtal kring filmen. Läs en tidigare intervju där Sara Broos berättar om filmen på nwt.se.

 

 

 

Sara Broos befinner hon sig i Stockholm, snart går planet till Umeå där hon ska medverka i SVT:s program Go' kväll. Efter den inspelningen bär det av till Stockholm igen där hon under kvällen samma dag ska delta i ett publikt samtal kring hennes film tillsammans med författaren Klas Östergren. Kalendern är fullbokad, intresset kring hennes film Speglingar är stort.

– Responsen från de som redan sett filmen har varit så enormt fin, så det känns jättebra, säger hon tacksamt.

Nu är det ett halvår sedan filmen först visades, hur känner du kring filmen nu med lite distans?

– Det har varit oerhört skönt med den här långa startsträckan. Från premiären i slutet av januari, fram till nu. Mest på grund av att det är en väldigt personlig film, jag utlämnar mig själv och använder mig själv så mycket.

Vad har du mött för reaktioner?

– Efter den första visningen i Göteborg var det en kvinna som kom fram och var väldigt tagen av filmen. Hon tackade mig, berättade att hon direkt skulle gå hem och kontakta sin dotter som hon inte hade pratat med på flera år. Den typen av reaktion har jag mött flera gånger, filmen har satt igång en vilja, en längtan efter att ta tag i relationer med de man har nära. De man älskar.

Sara Broos fortsätter:

– Jag har mött män som gråtit och unga tjejer som har känt igen sig i filmen. Många människor bär på saker inombords som de inte kan sätta ord på, jag tror att konst kan ha förmågan att trycka på vissa knappar, frigöra känslor och stämningar som annars döljs i tystnad. Filmen är ganska enkel egentligen, lättillgänglig. Samtidigt finns det många olika lager, alla kan läsa in olika saker. Det är en hel del humor med också, så det har varit både skratt och gråt i salongerna. Det ljusa och det mörka finns ju ofta sida vid sida i våra liv.

Om du på förhand kände att du genom att göra filmen ställde en mängd frågor, känner du nu att du fått några svar?

– Jag har insett att det inte finns några enkla, tydliga svar. Och jag tror inte att det är något att sträva efter, det där att förstå allting. Det handlar snarare om att hela tiden ställa frågorna, att vara öppen och nyfiken och inse att vi alla förändras hela tiden. Det går aldrig att exakt fånga eller definiera en annan människa. Vi är i ständig förändring. Men hela processen med filmen har gjort mig mer ödmjuk och förstående. Det är så mycket som man aldrig kommer att förstå. Livet är ett mysterium som aldrig kommer lösas. Det är vackert samtidigt. För mig handlar filmen om livet, mer så än om relationen mellan en mor och en dotter.

Hur har din familj reagerat på filmen? Varje familjemedlem har sin upplevelse, sin sanning.

– De har varit närvarande hela tiden. Min syster Sissela har varit viktigt för det dramaturgiska. Där jag är mer intuitiv är hon mer logisk och rationell, det har varit en stor hjälp. Mamma tyckte det var jobbigt att se sig själv till en början, men snart så kom vi alla att se filmen som ett konstverk. Vi var alla redskap för att berätta de saker som jag ville ta upp i filmen. Det är inte en film om min mamma, jag använder min mamma för att berätta om något som angår mig. Stora frågor som jag tror att många känner igen sig i. Jag kan bara arbeta utifrån det personliga, jag har inga andra verktyg. Hela min familj tycker jättemycket om filmen. De har ju också distansen och kan se den som ett fristående verk.

Speglingar recenseras på lördag. Den 6 september sker en visning på Teaterbiografen i Sunne där Sara Broos kommer att medverka i ett samtal kring filmen. Läs en tidigare intervju där Sara Broos berättar om filmen på nwt.se.

 

 

 

Sorg, ätstörningar och drömmar

Sara Broos är född 1977 i Hagfors. Bor utanför Sunne.

Filmografi:

Time To Be (2003)

One More (2004)

Roadside (2007)

Scenes From The Countryside (2008)

För dig naken (2012)

Hemland (2015)

Speglingar (2016)

Om Speglingar: Tankarna kring filmen Speglingar kom redan för fyra år sedan. Filmen lyfter många teman som till exempel sorg, ätstörningar och drömmar. Läs en tidigare intervju med Sara Broos där hon berättar mer om filmen på nwt.se.

Speglingar är producerad av Broos Film i samproduktion med SVT och Region Värmland, med stöd från Svenska Filminstitutet och Konstnärsnämnden.

Kommande filmprojekt: Just nu arbetar Sara Broos med projektet Notes On A Journey, en tågresa genom Östeuropa och Balkan där hon söker upp människor hon filmade i slutet av 90-talet.

Sara Broos skriver krönikor var fjärde vecka i NWT:s Helg-bilaga.

Källa: