2016-07-06 06:00

2016-07-09 19:56

José González stakar ut sin egen väg

KARLSTAD: Nylonsträngat, lågmält och genuint

Hans musik har hörts i världsberömda reklamfilmer, långfilmer, TV-serier och TV-spel - och kännetecknas av ett frenetiskt nylonsträngsplock i udda kombination med en lågmäld sångröst som tar en ton i taget.
Under intervjun ter sig den speciella spelstilen symbolisk för den djupt tänkande och lugna människan bakom musiken.

Allt började - på riktigt i alla fall - när han lade en doktorandtjänst inom biokemi vid Göteborgs universitet på hyllan för att satsa på musiken i stället. José González berättar om ett tvåårigt forskningsprojekt kring ett speciellt herpesvirus och studier kring hur ett visst protein beter sig. Sen skrattar vi bägge två åt det absurda.

– Jag släppte en vinylsingel (Crosses) som blev startskottet till min första soloskiva. När den plockades upp av media var det ganska självklart att jag skulle satsa på musiken ett tag. Jag fick uppskov från forskarutbildningen för att pröva musik ett tag, men det där var nog mer formalia. Både jag och min handledare visste att jag inte skulle komma tillbaka.

Det kändes så redan då?

– Ja, i och med vinylsingeln fick jag en spelning på Hultsfred och i maj 2003 började Sveriges Radio och ZTV spela Crosses, rejält. Det räckte med ett par spelningar i månaden för att betala hyror och det verkade inte sluta liksom.

Nej, forskningen kommer José González aldrig behöva gå tillbaka till, men intresset för biologi består. Det framgår, om inte annat, när han berättar om intresset för löpning och vilka podcasts han lyssnar på i löpspåret.

– Radiolab är en favorit. Det får gärna handla om vetenskap och skepticism, som till exempel Rationally Speaking eller Philosophy Bites.

Den som vill lyssna på hur det lät där i ettan på 21 kvadratmeter under studietiden kan förresten lyssna på debutalbumet Veneer från 2003.

– Mer än hälften av låtarna på den skivan spelades in när jag var på labb. Sen är det några av låtarna som är ännu äldre och inspelade på kassettband.

Dessförinnan spelade han bland annat i bandet Junip med Elias Araya och Tobias Winterkorn. Gruppen finns kvar och är aktuell än i dag.

Sommarprataren González

Vid tillfället för intervjun är José González precis hemkommen till Göteborg efter ”en långhelg i Spanien. Fem dagar”. Han gör så ibland, nämligen: bokar en spelning på en varm plats och stannar ett par dagar extra för att få lite semester. Men det blev lite jobb gjort också.

– Jag satt en del med sommarpratet nere vid havet.

Och på frågan om vad sommarpratet den 13 augusti ska handla om kommer svaret snabbt.

– Jag pratar om mig själv, musik, estetik, kognition, vetenskap och världsbild. Lite kåseri blandat med siffror.

Intresset för molekylärbiologi - att granska saker och ting in i dess minsta beståndsdel - skär sig mot det skitiga, live-artade soundet som har gjort José González till en världsstjärna på artisthimlen.

Är du perfektionist?

– Ja, fast konceptet perfektionist är lite konstigt. När jag tycker att något är perfekt så tycker kanske en tysk eller japan att det är slarvigt. Eller ”någon klassisk gitarrist” kanske man ska säga, för att hålla sig borta från klyschor.

Men hans bild av perfektion handlar snarare om att träffa rätt i hans egna preferenser.

– Jag brukar sträva efter att få det så bra som möjligt enligt mina mått mätt. Det betyder inte att det ska vara perfekta toner, snarare tvärtom, att det finns en balans mellan hur mycket fel det finns i en tagning och hur spännande den känns. Jag har definierad smak. Det kan jag erkänna.

Den definierade smaken och sedermera soundet har bland annat influerats av föräldrarna och det argentinska arvet. José växte upp i Göteborg med en pappa som tyckte att det vore allra roligast om sonen spelade nylonsträngat och bossa nova - precis som han själv hade gjort i en folkmusikgrupp i hemlandet.

– Sen har jag influerats av mina vänner genom att spela bas i punk- och hardcore-band, men hemifrån var det en del latinamerikanskt. Just bossa nova är speciellt. Jag gillar det men hade inte så bra koll innan pappa gav mig tabulaturer till typ alla kända bossa nova-låtar. När jag plockade upp gitarren så blev han väldigt peppad på att få sjunga de låtarna igen - de som han sjungit som tonåring.

Världsartisten González

Sveriges Radio och ZTV gjorde förstås sitt här hemma, men det verkliga genombrottet fick José González när Crosses tonsatte det sista avsnittet i säsong två av den amerikanska TV-serien OC. Och förstås när hans version av The Knife:s Heartbeats hördes i en välkänd reklamfilm för Sony Bravia där 250 000 kulörta studsbollar släpps ut över San Fransiscos böljande gator. Samma låt går också att höra i TV-serierna Scrubs och One Tree Hill.

Lou Reed har hyllat honom, och Hollywoodstjärnan, skådespelaren och filmproducenten Ben Stiller blev ett så stort fan av González låtar att han bad svensken skriva musik till långfilmen The Secret Life of Walter Mitty. Om man vill så kan man förresten se vissa paralleller mellan tonsättaren och huvudkaraktären Walter Mitty, som ju lämnar sina vardagsrutiner för att ge sig ut på ett äventyr som tar honom runt hela världen.

– Jag jobbade i blindo ett tag innan jag fick se något alls, och för att kunna se något av filmen så var det enklast att jag åkte hem till Ben Stiller. Det var kul i sig att sitta i soffan hos Stiller och kolla på en av de första versionerna av filmen!

Bodde han fint?

– Mitt flyg var sent och den amerikanska säkerheten kollar alltid mig dubbelt på grund av mitt namn och lite annat, så jag var två, nästan tre, timmar senare än vad som var tänkt. Det blev raka vägen in i klippstudion, beställa mat och titta på film, så jag såg väldigt lite av hans hem. Vi hängde bara i klippstudion, men den var en stor villa i sig.

Även i TV-spelsbranschen har José González gjort avtryck. I western-rökaren Red Dead Redemption från 2010 kan man höra hans låt Far Away i en sekvens där huvudkaraktären passerar gränsen och kliver in i Mexiko till häst. Både spelet och låten vann pris i sina respektive kategorier på Video Game Awards, men artisten själv har inte spelat spelet.

– Nej, jag har faktiskt inte gjort det, men jag har sett Youtube-klipp när folk spelar så jag har lite hum. Kanske någon dag när jag sitter med någon lite yngre! Jag är lite rädd för att fastna. Jag tror att det kommer vara alldeles för kul.

Få artister har hörts i så många olika sammanhang, vilket föranleder frågan:

Har du fått bra betalt?

– Det är lite blandat. Det sköts väl av de som jobbar med mig, men det är också många händer så att säga. Jag får rimligt betalt, men det är inte liksom en Volvo-reklam som ger mig en bil och en villa. Det är lite blandat.

– Det finns en promotion-aspekt i att vara med, som när en Junip-låt var med i eftertexterna till ett avsnitt av Breaking Bad. Jag tror inte det var någon fantastisk summa där, men det nådde en otroligt stor publik och det är svårt att sätta siffror på. Att jag kan hålla på med musik och åka till Vietnamn och spela är ju för att det sprids på det sättet.

Allt började - på riktigt i alla fall - när han lade en doktorandtjänst inom biokemi vid Göteborgs universitet på hyllan för att satsa på musiken i stället. José González berättar om ett tvåårigt forskningsprojekt kring ett speciellt herpesvirus och studier kring hur ett visst protein beter sig. Sen skrattar vi bägge två åt det absurda.

– Jag släppte en vinylsingel (Crosses) som blev startskottet till min första soloskiva. När den plockades upp av media var det ganska självklart att jag skulle satsa på musiken ett tag. Jag fick uppskov från forskarutbildningen för att pröva musik ett tag, men det där var nog mer formalia. Både jag och min handledare visste att jag inte skulle komma tillbaka.

Det kändes så redan då?

– Ja, i och med vinylsingeln fick jag en spelning på Hultsfred och i maj 2003 började Sveriges Radio och ZTV spela Crosses, rejält. Det räckte med ett par spelningar i månaden för att betala hyror och det verkade inte sluta liksom.

Nej, forskningen kommer José González aldrig behöva gå tillbaka till, men intresset för biologi består. Det framgår, om inte annat, när han berättar om intresset för löpning och vilka podcasts han lyssnar på i löpspåret.

– Radiolab är en favorit. Det får gärna handla om vetenskap och skepticism, som till exempel Rationally Speaking eller Philosophy Bites.

Den som vill lyssna på hur det lät där i ettan på 21 kvadratmeter under studietiden kan förresten lyssna på debutalbumet Veneer från 2003.

– Mer än hälften av låtarna på den skivan spelades in när jag var på labb. Sen är det några av låtarna som är ännu äldre och inspelade på kassettband.

Dessförinnan spelade han bland annat i bandet Junip med Elias Araya och Tobias Winterkorn. Gruppen finns kvar och är aktuell än i dag.

Sommarprataren González

Vid tillfället för intervjun är José González precis hemkommen till Göteborg efter ”en långhelg i Spanien. Fem dagar”. Han gör så ibland, nämligen: bokar en spelning på en varm plats och stannar ett par dagar extra för att få lite semester. Men det blev lite jobb gjort också.

– Jag satt en del med sommarpratet nere vid havet.

Och på frågan om vad sommarpratet den 13 augusti ska handla om kommer svaret snabbt.

– Jag pratar om mig själv, musik, estetik, kognition, vetenskap och världsbild. Lite kåseri blandat med siffror.

Intresset för molekylärbiologi - att granska saker och ting in i dess minsta beståndsdel - skär sig mot det skitiga, live-artade soundet som har gjort José González till en världsstjärna på artisthimlen.

Är du perfektionist?

– Ja, fast konceptet perfektionist är lite konstigt. När jag tycker att något är perfekt så tycker kanske en tysk eller japan att det är slarvigt. Eller ”någon klassisk gitarrist” kanske man ska säga, för att hålla sig borta från klyschor.

Men hans bild av perfektion handlar snarare om att träffa rätt i hans egna preferenser.

– Jag brukar sträva efter att få det så bra som möjligt enligt mina mått mätt. Det betyder inte att det ska vara perfekta toner, snarare tvärtom, att det finns en balans mellan hur mycket fel det finns i en tagning och hur spännande den känns. Jag har definierad smak. Det kan jag erkänna.

Den definierade smaken och sedermera soundet har bland annat influerats av föräldrarna och det argentinska arvet. José växte upp i Göteborg med en pappa som tyckte att det vore allra roligast om sonen spelade nylonsträngat och bossa nova - precis som han själv hade gjort i en folkmusikgrupp i hemlandet.

– Sen har jag influerats av mina vänner genom att spela bas i punk- och hardcore-band, men hemifrån var det en del latinamerikanskt. Just bossa nova är speciellt. Jag gillar det men hade inte så bra koll innan pappa gav mig tabulaturer till typ alla kända bossa nova-låtar. När jag plockade upp gitarren så blev han väldigt peppad på att få sjunga de låtarna igen - de som han sjungit som tonåring.

Världsartisten González

Sveriges Radio och ZTV gjorde förstås sitt här hemma, men det verkliga genombrottet fick José González när Crosses tonsatte det sista avsnittet i säsong två av den amerikanska TV-serien OC. Och förstås när hans version av The Knife:s Heartbeats hördes i en välkänd reklamfilm för Sony Bravia där 250 000 kulörta studsbollar släpps ut över San Fransiscos böljande gator. Samma låt går också att höra i TV-serierna Scrubs och One Tree Hill.

Lou Reed har hyllat honom, och Hollywoodstjärnan, skådespelaren och filmproducenten Ben Stiller blev ett så stort fan av González låtar att han bad svensken skriva musik till långfilmen The Secret Life of Walter Mitty. Om man vill så kan man förresten se vissa paralleller mellan tonsättaren och huvudkaraktären Walter Mitty, som ju lämnar sina vardagsrutiner för att ge sig ut på ett äventyr som tar honom runt hela världen.

– Jag jobbade i blindo ett tag innan jag fick se något alls, och för att kunna se något av filmen så var det enklast att jag åkte hem till Ben Stiller. Det var kul i sig att sitta i soffan hos Stiller och kolla på en av de första versionerna av filmen!

Bodde han fint?

– Mitt flyg var sent och den amerikanska säkerheten kollar alltid mig dubbelt på grund av mitt namn och lite annat, så jag var två, nästan tre, timmar senare än vad som var tänkt. Det blev raka vägen in i klippstudion, beställa mat och titta på film, så jag såg väldigt lite av hans hem. Vi hängde bara i klippstudion, men den var en stor villa i sig.

Även i TV-spelsbranschen har José González gjort avtryck. I western-rökaren Red Dead Redemption från 2010 kan man höra hans låt Far Away i en sekvens där huvudkaraktären passerar gränsen och kliver in i Mexiko till häst. Både spelet och låten vann pris i sina respektive kategorier på Video Game Awards, men artisten själv har inte spelat spelet.

– Nej, jag har faktiskt inte gjort det, men jag har sett Youtube-klipp när folk spelar så jag har lite hum. Kanske någon dag när jag sitter med någon lite yngre! Jag är lite rädd för att fastna. Jag tror att det kommer vara alldeles för kul.

Få artister har hörts i så många olika sammanhang, vilket föranleder frågan:

Har du fått bra betalt?

– Det är lite blandat. Det sköts väl av de som jobbar med mig, men det är också många händer så att säga. Jag får rimligt betalt, men det är inte liksom en Volvo-reklam som ger mig en bil och en villa. Det är lite blandat.

– Det finns en promotion-aspekt i att vara med, som när en Junip-låt var med i eftertexterna till ett avsnitt av Breaking Bad. Jag tror inte det var någon fantastisk summa där, men det nådde en otroligt stor publik och det är svårt att sätta siffror på. Att jag kan hålla på med musik och åka till Vietnamn och spela är ju för att det sprids på det sättet.

José González

Ålder: 37 år

Aktuell med: Spelningar i hela världen, bland annat på Nöjesfabriken i Karlstad den 14 juli.

Lyssnar på: Bombino som precis kommit ut med nya skivan Azel.

Läser: The Big Picture av Sean Carroll.

Tittar på: Catastrophe.

Källa: