2016-06-07 06:00

2016-06-07 12:48

Hellberg om sina Ullevikonserter med Håkan Hellström

NÖJE

Nordiskt publikrekord. Drygt 140 000 biljetter sålda.
Men nu är det över. För den här gången.
NWT har följt Håkan Hellströms gitarrist Mattias Hellberg från oktober i fjol när Ullevispelningarna utannonserades. Nu skriver vi de sista kapitlen, sagan om Ullevi slutar i skärgården utanför Göteborg.

Söndag 5 juni, dagen efter den första konserten: ”Det kokade över”

– Vi var övertända. Alla stod på som fan, Det lyste tydligen rött på alla reglagen i vår käre ljudtekniker Gerts mixerbord. Alla spelade med betydligt mer tryck än vi gjort på rep och soundcheck. Vi har nog helt enkelt väntat lite för länge för det här. Det kokade över lite när vi gick ut på scenen. Vi har soundcheckat i dag och spelat hårdare från början så Gert ska få det lättare på jobbet i kväll (läs söndag). Vi har reparerat en del passager, det är en hel del vi ska göra annorlunda på den anda konserten nu i kväll. Vi har insett att vi fixat och ändrat in i sista stund lite för mycket, så vi försöker att förenkla.

– Hur det kändes när jag klev ut på scenen i går? Det kändes gött. ”Äntligen!”. Nu är publiken på plats, vi är här, nu kör vi. Jag minns betydligt mer från den här spelningen än den 2014. Jag var mer i stunden nu, tog för mig betydligt mer.

Något speciellt ögonblick under konserten där det brände till lite extra för dig personligen?

– Det fanns några moments helt klart. Älskar att spela låten Det kommer aldrig va över för mig. Där får jag mycket spelrum. Sedan var det jävligt grymt med Sven-Bertil (Taube) också, att höra honom sjunga att han ska bränna ner Stockholm, det var kul. Och att spela med Miriam Bryant och Seinabo Sey var otroligt häftigt såklart. Vilken pondus! Nu ska det bli skönt att gå ut på scenen igen, nya gäster blir det. Ett nytt upplägg.

Läser du recensioner?

– Nej. Andra i vår närhet gör det så jag fick ju reda på betyg hit och dit. Det är inte viktigt för mig personligen, men det kan vara intressant att läsa. Men det är ju bara en persons känsla. Det är sällan vi som spelar delar dom känslorna.

 

Måndag 6 juni, efter den andra konserten: ”Otroligt kissnödig”

– Jag mår fantastiskt bra. Det var så jävla bra i går! Jag vet inte om vi har varit så bra någon gång. Inte för att vi var dåliga på lördagskonserten, men i går var vi coolare och bättre. Vi satte rosen på prinsesstårtan, haha. Jösses, Jävlaranamma. Jag var så jävla nöjd när sista ackordet var spelat. Eller nöjd är för svagt, jag var euforisk! Återigen var det låten Det kommer aldrig va över för mig som var en av höjdpunkterna. Det var en knock out! Så förlösande! Jag var otroligt kissnödig efter halva giget och kunde inte gå på toa förrän innan extranumren. Det var skönt kan jag säga, att dra i gång den låten då. Jag gick ut och spelade skiten ur den låten! Det gjorde vi allihopa.

– Från det att vi kom av scenen stod vi och skrek rakt ut, pussades och kramades, hånglade. Vi kände det alla, konserten var fantastisk, allt satt. Helt sjukt. Nytt publikrekord. Jag är otroligt glad över att vara en del av detta enorma, gigantiska. Som har sitt ursprung i lek. Varje gång vi ska spela kollar vi på Stones, live från 1972. Det är den bästa uppladdningen. ”Nu ska vi gå in och leka att vi är dom där figurerna”, säger vi och pekar på skärmen. Och så gör vi det.

– Det är egentligen samma sak för mig som det var när jag stod i en barack på Skoghall med Ugly Jake 1987. Eller som det är om jag spelar inför 12 pers i Karlstad. Det är samma sak – man vill vara så bra och så cool som Stones. Jag säger inte att vi är lika bra eller lika coola som Stones, men vi tänker alla så i bandet, inklusive Håkan. Vi får spela på den största arenan, vi får leka. Vi ska gå ut på scenen och ha kul. Att få göra det är en galen barndomsdröm som blir uppfylld, långt ifrån en vardag med banklån, jobb och allt sånt där. Det är en märklig grej. Men ahhh. Jag är så glad för varje gång jag har fått göra det.

Vad gjorde du efter den sista konserten?

– Jag hängde med mina syskon och så hade vi ett hyfsat avskilt rum på nattklubben Park Lane. Där agerade jag dj. Det blev nästan bråk, för att den dj:n som redan var där spelade så dåliga låtar så de andra i sällskapet ville klå honom, haha. Snacka om dj-battle. Det blev en lång natt som sedan fortsatte under morgonen. Jag hade ställt min klocka för att hinna upp till båten som skulle ta oss ut till Göteborgs skärgård där jag befinner mig just nu. Men jag missade alarmet, som tur var väntade alla troget i över en timme tills jag kom. Nu sitter vi här på en ö allihopa och njuter i fulla drag. Det kommer bli nakenbad och mängder med mat och dryck. Jag kommer inte att kunna landa från hela den här upplevelsen än på nån vecka. Jag hoppas att alla 140 000 får fina minnen från de här dagarna.

Blir det nya konserter på Ullevi nästa sommar?

– Vi har inte haft uppe det för diskussion än. Just nu är vi nöjda över att få vara lediga. Snart laddar vi om och så blir det något nytt fantastiskt. Först ska vi njuta av dagen, i morgon skiljs vi åt för den här gången.

Söndag 5 juni, dagen efter den första konserten: ”Det kokade över”

– Vi var övertända. Alla stod på som fan, Det lyste tydligen rött på alla reglagen i vår käre ljudtekniker Gerts mixerbord. Alla spelade med betydligt mer tryck än vi gjort på rep och soundcheck. Vi har nog helt enkelt väntat lite för länge för det här. Det kokade över lite när vi gick ut på scenen. Vi har soundcheckat i dag och spelat hårdare från början så Gert ska få det lättare på jobbet i kväll (läs söndag). Vi har reparerat en del passager, det är en hel del vi ska göra annorlunda på den anda konserten nu i kväll. Vi har insett att vi fixat och ändrat in i sista stund lite för mycket, så vi försöker att förenkla.

– Hur det kändes när jag klev ut på scenen i går? Det kändes gött. ”Äntligen!”. Nu är publiken på plats, vi är här, nu kör vi. Jag minns betydligt mer från den här spelningen än den 2014. Jag var mer i stunden nu, tog för mig betydligt mer.

Något speciellt ögonblick under konserten där det brände till lite extra för dig personligen?

– Det fanns några moments helt klart. Älskar att spela låten Det kommer aldrig va över för mig. Där får jag mycket spelrum. Sedan var det jävligt grymt med Sven-Bertil (Taube) också, att höra honom sjunga att han ska bränna ner Stockholm, det var kul. Och att spela med Miriam Bryant och Seinabo Sey var otroligt häftigt såklart. Vilken pondus! Nu ska det bli skönt att gå ut på scenen igen, nya gäster blir det. Ett nytt upplägg.

Läser du recensioner?

– Nej. Andra i vår närhet gör det så jag fick ju reda på betyg hit och dit. Det är inte viktigt för mig personligen, men det kan vara intressant att läsa. Men det är ju bara en persons känsla. Det är sällan vi som spelar delar dom känslorna.

 

Måndag 6 juni, efter den andra konserten: ”Otroligt kissnödig”

– Jag mår fantastiskt bra. Det var så jävla bra i går! Jag vet inte om vi har varit så bra någon gång. Inte för att vi var dåliga på lördagskonserten, men i går var vi coolare och bättre. Vi satte rosen på prinsesstårtan, haha. Jösses, Jävlaranamma. Jag var så jävla nöjd när sista ackordet var spelat. Eller nöjd är för svagt, jag var euforisk! Återigen var det låten Det kommer aldrig va över för mig som var en av höjdpunkterna. Det var en knock out! Så förlösande! Jag var otroligt kissnödig efter halva giget och kunde inte gå på toa förrän innan extranumren. Det var skönt kan jag säga, att dra i gång den låten då. Jag gick ut och spelade skiten ur den låten! Det gjorde vi allihopa.

– Från det att vi kom av scenen stod vi och skrek rakt ut, pussades och kramades, hånglade. Vi kände det alla, konserten var fantastisk, allt satt. Helt sjukt. Nytt publikrekord. Jag är otroligt glad över att vara en del av detta enorma, gigantiska. Som har sitt ursprung i lek. Varje gång vi ska spela kollar vi på Stones, live från 1972. Det är den bästa uppladdningen. ”Nu ska vi gå in och leka att vi är dom där figurerna”, säger vi och pekar på skärmen. Och så gör vi det.

– Det är egentligen samma sak för mig som det var när jag stod i en barack på Skoghall med Ugly Jake 1987. Eller som det är om jag spelar inför 12 pers i Karlstad. Det är samma sak – man vill vara så bra och så cool som Stones. Jag säger inte att vi är lika bra eller lika coola som Stones, men vi tänker alla så i bandet, inklusive Håkan. Vi får spela på den största arenan, vi får leka. Vi ska gå ut på scenen och ha kul. Att få göra det är en galen barndomsdröm som blir uppfylld, långt ifrån en vardag med banklån, jobb och allt sånt där. Det är en märklig grej. Men ahhh. Jag är så glad för varje gång jag har fått göra det.

Vad gjorde du efter den sista konserten?

– Jag hängde med mina syskon och så hade vi ett hyfsat avskilt rum på nattklubben Park Lane. Där agerade jag dj. Det blev nästan bråk, för att den dj:n som redan var där spelade så dåliga låtar så de andra i sällskapet ville klå honom, haha. Snacka om dj-battle. Det blev en lång natt som sedan fortsatte under morgonen. Jag hade ställt min klocka för att hinna upp till båten som skulle ta oss ut till Göteborgs skärgård där jag befinner mig just nu. Men jag missade alarmet, som tur var väntade alla troget i över en timme tills jag kom. Nu sitter vi här på en ö allihopa och njuter i fulla drag. Det kommer bli nakenbad och mängder med mat och dryck. Jag kommer inte att kunna landa från hela den här upplevelsen än på nån vecka. Jag hoppas att alla 140 000 får fina minnen från de här dagarna.

Blir det nya konserter på Ullevi nästa sommar?

– Vi har inte haft uppe det för diskussion än. Just nu är vi nöjda över att få vara lediga. Snart laddar vi om och så blir det något nytt fantastiskt. Först ska vi njuta av dagen, i morgon skiljs vi åt för den här gången.