2016-05-13 06:00

2016-05-13 06:00

Graham Nash åter vid ett vägskäl

INTERVJU

Graham Nash bildade The Hollies, supertrion CSN och har gjort hyllade soloalbum. NWT möter en musiker, låtskrivare och fotograf i ständig förändring.

Som en del av The Hollies var han med och skapade brittisk pophistoria på topplistorna runt om i världen under 60-talet. Sedan bröt han med både band, land och flickvän, korsade Atlanten och blev en hörnsten i supergruppen CSN tillsammans med David Crosby, Stephen Stills och stundtals Neil Young.

Graham Nash har aldrig värjt för de stora vägskälen i livet. Nu, vid 74 års ålder, har han hamnat vid ytterligare ett.

– Det är stora känslomässiga förändringar i mitt liv just nu, säger Graham Nash i telefon från ett soligt New York.

Han pratar med korta, koncisa meningar och trots nära 50 år i USA är den brittiska dialekten, tänk Manchester, väldigt påtaglig.

– Jag har skilt mig efter ett långt äktenskap och förälskat mig i en vacker kvinna från New York. Hela mitt liv har förändrats. Jag har ofta stått vid vägskäl i livet, gör vi inte alla det? Kanske att jag är en modig person, jag försöker att alltid följa mitt hjärta. Det var något mina föräldrar var tydliga med att förklara för mig – följ ditt hjärta så kommer allt bli bra.

The Hollies hade stora hits som Bus stop och Stop stop stop på båda sidor Atlanten och inte minst i Sverige. Graham Nash var en av låtskrivarna, han spelade gitarr och sjöng. Gruppen sjöng stämmor influerade av The Beatles, men han skulle komma att utveckla stämsången, det kom att bli det som kännetecknade CSN – Crosby, Still and Nash. Trion han lämnade England och The Hollies för.

– Alla stämmorna måste bli en röst. Det är mystiken, hemligheten. Just på grund av stämsång så kan jag ofta känna mig väldigt lyckligt lottad över att få vara musiker, för det är något väldigt speciellt. Det är något nästan andligt när röster möts på det sättet.

Är du en andlig människa?

(lång paus) – Det tror jag. Men jag är ingen anhängare av traditionell religion. Jag kan förstå dess betydelse för väldigt många människor, att det kan vara väldigt givande i livet att tänka sig att det finns något större, ett större sammanhang än bara oss själva. Men jag ser det mer som en andlighet i själva universum. Det hela är mer en känsla. Jag kan uppleva naturen som en katedral, en kyrka.

Personligt

Anledningen till hans uppbrott var att han ville utveckla sin musik, han började tycka att Hollies fastnat, låtarna fick bara handla om hjärta och smärta i enkla ordalag. Nash ville skriva mer personligt, om saker som han upplevde, om tidens strömningar. Några av de låtarna som hans bandkollegor i Hollies ratat blev stora framgångar tillsammans med David Crosby och Stephen Stills i CSN.

– Min musik är min dagbok. Jag har alltid velat vara personlig, jag vill att lyssnaren ska känna sig nära. Och att det jag sjunger om är på riktigt, att det är hämtat ur en verklighet. Känslan i låtarna är viktigt också, det påverkar hur jag jobbar i studion.

Många av hans låtar genom åren har haft en tydlig politisk laddning, det kan handla om miljöfrågor, kärnkraft eller krig. Military madness och Prison song och Immigration man är några exempel.

– Det har alltid varit viktigt för mig att genom min musik ta ställning. Alla artister, oavsett verksamhetsområde, har ett ansvar att A: vara så ärlig som möjligt. B: spegla tiden den verkar i. Och dessa tider vi upplever nu är otroliga!

Han berättar om låten Golden days från det nya albumet This path tonight som nyligen kommit ut. Låten tar avstamp i tiden efter Andra världskriget och sträcker sig sedan mot våra dagar.

– Trots all ondska och elände som når oss genom nyheterna idag, så är det en fantastisk tid vi lever i vid en jämförelse. Det sker miljontals positiva saker runt om i världen som det aldrig rapporteras om.

De nya låtarna har sitt ursprung i den omvälvande förändring som just nu sker i hans liv. Innan den nya skivan hade han inte släppt ett soloalbum på 14 år. Men så skrev han 20 låtar på en månad och spelade in hälften på en vecka. En urladdning.

– Jag närmade mig det nya materialet som om det skulle funka på en vinylskiva, alltså ett format där låtar utgör en helhet, en story med en A- och en B-sida. Det kändes vettigt eftersom det inte verkar som om människor idag har förmågan att smälta tjugotalet låtar rakt upp och ner.

I vanlig ordning adresserar han stort som smått. Världsproblem och relationsfrågor ställs sida vid sida. Allvar och lek. Han beskriver skivans tillkomst som en känsloladdad resa. På omslaget – fotot taget av hans nya kärlek Amy Grantham –syns Graham Nash med en kamera, det har han haft på flera av hans tidigare skivomslag också. Kameran är en ständig följeslagare.

– Jag bär alltid en kamera med mig, har alltid gjort. Jag har varit fotograf längre än jag varit musiker. Oavsett om verktyget är en gitarr eller en kamera så har jag alltid sysslat med att försöka förstå mig på den galna värld jag lever i.

Efter en kort tystnad tar han upp tråden:

– Mänskligheten har alltid skapat en massa problem, från miljöförstöring till terrorism. Jag har nyss rest runt Europa och märkt av de extrema högervindarna som blåser. Samma sak i USA. Det är helt galet. Vi har en presidentkandidat som pratar om storleken på sin penis! What!? Galet. En hel del farliga idéer har fått syre.

Nyligen gjorde Graham Nash ett uttalande där han helt uteslöt möjligheterna att återigen göra musik tillsammans med David Crosby. Bakgrunden är flera infekterade bråk, bland annat där Crosby sagt en hel del nedsättande saker, både om Graham Nashs kärleksliv och även Neil Youngs. Neil Young har likt Nash nyligen separerat från ett långvarigt äktenskap,

– Det stämmer, jag kan inte se att jag någon gång skulle kunna jobba med Crosby igen.

Flera av åren tillsammans med CSN har kantats av bråk mellan stora egon, drogproblem och allmän osämja. Graham Nash har ofta framstått som ankaret, den av medlemmarna som fungerat som förnuftet, medlaren.

– Det stämmer, jag har nog alltid varit den personen som tagit ansvar och haft båda fötterna på marken. Jag tror att det har att göra med min uppväxt, delar av Europa led ofattbart efter andra världskriget, städer låg i spillror. Och när man har rest sig efter något så ofantligt som ett världskrig så är det svårt att klaga över att ens kaffe har blivit kallt. Förstår du vad jag menar? Många i min generation har det i sig tror jag, en slags inställning att gå vidare, ta tag i saker. Jag vill alltid se till att få jobbet gjort. Och handlar det jobbet om att göra musik så gäller det samma där.

Stolthet

Han pratar hellre om det som ligger för handen i dag, den nya skivan, än det som varit. I andra låten på This path tonight sjunger han ”Is my future just my past?”, det är lätt att fastna i det som varit.

– Jag är inte rädd för det förflutna, jag är väldigt stolt över det jag har åstadkommit. Med The Hollies, med Stephen, Neil och David och på egen hand. Men jag vill inte känna mig fångad i det. Jag har fortfarande väldigt mycket musik kvar i kroppen, jag behöver fokusera på att få ut det.

På 60-talet besökte han Mariebergsskogen och Karlstad två gånger om med The Hollies. Han har inga minnen av just Karlstad, men minns turnéerna i de svenska folkparkerna som ljuvliga. Nu ska han snart åter besöka Sverige för spelningar i Göteborg och Stockholm (16 och 18 juni).

– Mitt jobb är att se till att publiken lämnar konsertlokalen med ett leende på läpparna, i samtal om vad de just upplevt, då känner jag mig nöjd. Då har jag gjort mitt jobb.

Som en del av The Hollies var han med och skapade brittisk pophistoria på topplistorna runt om i världen under 60-talet. Sedan bröt han med både band, land och flickvän, korsade Atlanten och blev en hörnsten i supergruppen CSN tillsammans med David Crosby, Stephen Stills och stundtals Neil Young.

Graham Nash har aldrig värjt för de stora vägskälen i livet. Nu, vid 74 års ålder, har han hamnat vid ytterligare ett.

– Det är stora känslomässiga förändringar i mitt liv just nu, säger Graham Nash i telefon från ett soligt New York.

Han pratar med korta, koncisa meningar och trots nära 50 år i USA är den brittiska dialekten, tänk Manchester, väldigt påtaglig.

– Jag har skilt mig efter ett långt äktenskap och förälskat mig i en vacker kvinna från New York. Hela mitt liv har förändrats. Jag har ofta stått vid vägskäl i livet, gör vi inte alla det? Kanske att jag är en modig person, jag försöker att alltid följa mitt hjärta. Det var något mina föräldrar var tydliga med att förklara för mig – följ ditt hjärta så kommer allt bli bra.

The Hollies hade stora hits som Bus stop och Stop stop stop på båda sidor Atlanten och inte minst i Sverige. Graham Nash var en av låtskrivarna, han spelade gitarr och sjöng. Gruppen sjöng stämmor influerade av The Beatles, men han skulle komma att utveckla stämsången, det kom att bli det som kännetecknade CSN – Crosby, Still and Nash. Trion han lämnade England och The Hollies för.

– Alla stämmorna måste bli en röst. Det är mystiken, hemligheten. Just på grund av stämsång så kan jag ofta känna mig väldigt lyckligt lottad över att få vara musiker, för det är något väldigt speciellt. Det är något nästan andligt när röster möts på det sättet.

Är du en andlig människa?

(lång paus) – Det tror jag. Men jag är ingen anhängare av traditionell religion. Jag kan förstå dess betydelse för väldigt många människor, att det kan vara väldigt givande i livet att tänka sig att det finns något större, ett större sammanhang än bara oss själva. Men jag ser det mer som en andlighet i själva universum. Det hela är mer en känsla. Jag kan uppleva naturen som en katedral, en kyrka.

Personligt

Anledningen till hans uppbrott var att han ville utveckla sin musik, han började tycka att Hollies fastnat, låtarna fick bara handla om hjärta och smärta i enkla ordalag. Nash ville skriva mer personligt, om saker som han upplevde, om tidens strömningar. Några av de låtarna som hans bandkollegor i Hollies ratat blev stora framgångar tillsammans med David Crosby och Stephen Stills i CSN.

– Min musik är min dagbok. Jag har alltid velat vara personlig, jag vill att lyssnaren ska känna sig nära. Och att det jag sjunger om är på riktigt, att det är hämtat ur en verklighet. Känslan i låtarna är viktigt också, det påverkar hur jag jobbar i studion.

Många av hans låtar genom åren har haft en tydlig politisk laddning, det kan handla om miljöfrågor, kärnkraft eller krig. Military madness och Prison song och Immigration man är några exempel.

– Det har alltid varit viktigt för mig att genom min musik ta ställning. Alla artister, oavsett verksamhetsområde, har ett ansvar att A: vara så ärlig som möjligt. B: spegla tiden den verkar i. Och dessa tider vi upplever nu är otroliga!

Han berättar om låten Golden days från det nya albumet This path tonight som nyligen kommit ut. Låten tar avstamp i tiden efter Andra världskriget och sträcker sig sedan mot våra dagar.

– Trots all ondska och elände som når oss genom nyheterna idag, så är det en fantastisk tid vi lever i vid en jämförelse. Det sker miljontals positiva saker runt om i världen som det aldrig rapporteras om.

De nya låtarna har sitt ursprung i den omvälvande förändring som just nu sker i hans liv. Innan den nya skivan hade han inte släppt ett soloalbum på 14 år. Men så skrev han 20 låtar på en månad och spelade in hälften på en vecka. En urladdning.

– Jag närmade mig det nya materialet som om det skulle funka på en vinylskiva, alltså ett format där låtar utgör en helhet, en story med en A- och en B-sida. Det kändes vettigt eftersom det inte verkar som om människor idag har förmågan att smälta tjugotalet låtar rakt upp och ner.

I vanlig ordning adresserar han stort som smått. Världsproblem och relationsfrågor ställs sida vid sida. Allvar och lek. Han beskriver skivans tillkomst som en känsloladdad resa. På omslaget – fotot taget av hans nya kärlek Amy Grantham –syns Graham Nash med en kamera, det har han haft på flera av hans tidigare skivomslag också. Kameran är en ständig följeslagare.

– Jag bär alltid en kamera med mig, har alltid gjort. Jag har varit fotograf längre än jag varit musiker. Oavsett om verktyget är en gitarr eller en kamera så har jag alltid sysslat med att försöka förstå mig på den galna värld jag lever i.

Efter en kort tystnad tar han upp tråden:

– Mänskligheten har alltid skapat en massa problem, från miljöförstöring till terrorism. Jag har nyss rest runt Europa och märkt av de extrema högervindarna som blåser. Samma sak i USA. Det är helt galet. Vi har en presidentkandidat som pratar om storleken på sin penis! What!? Galet. En hel del farliga idéer har fått syre.

Nyligen gjorde Graham Nash ett uttalande där han helt uteslöt möjligheterna att återigen göra musik tillsammans med David Crosby. Bakgrunden är flera infekterade bråk, bland annat där Crosby sagt en hel del nedsättande saker, både om Graham Nashs kärleksliv och även Neil Youngs. Neil Young har likt Nash nyligen separerat från ett långvarigt äktenskap,

– Det stämmer, jag kan inte se att jag någon gång skulle kunna jobba med Crosby igen.

Flera av åren tillsammans med CSN har kantats av bråk mellan stora egon, drogproblem och allmän osämja. Graham Nash har ofta framstått som ankaret, den av medlemmarna som fungerat som förnuftet, medlaren.

– Det stämmer, jag har nog alltid varit den personen som tagit ansvar och haft båda fötterna på marken. Jag tror att det har att göra med min uppväxt, delar av Europa led ofattbart efter andra världskriget, städer låg i spillror. Och när man har rest sig efter något så ofantligt som ett världskrig så är det svårt att klaga över att ens kaffe har blivit kallt. Förstår du vad jag menar? Många i min generation har det i sig tror jag, en slags inställning att gå vidare, ta tag i saker. Jag vill alltid se till att få jobbet gjort. Och handlar det jobbet om att göra musik så gäller det samma där.

Stolthet

Han pratar hellre om det som ligger för handen i dag, den nya skivan, än det som varit. I andra låten på This path tonight sjunger han ”Is my future just my past?”, det är lätt att fastna i det som varit.

– Jag är inte rädd för det förflutna, jag är väldigt stolt över det jag har åstadkommit. Med The Hollies, med Stephen, Neil och David och på egen hand. Men jag vill inte känna mig fångad i det. Jag har fortfarande väldigt mycket musik kvar i kroppen, jag behöver fokusera på att få ut det.

På 60-talet besökte han Mariebergsskogen och Karlstad två gånger om med The Hollies. Han har inga minnen av just Karlstad, men minns turnéerna i de svenska folkparkerna som ljuvliga. Nu ska han snart åter besöka Sverige för spelningar i Göteborg och Stockholm (16 och 18 juni).

– Mitt jobb är att se till att publiken lämnar konsertlokalen med ett leende på läpparna, i samtal om vad de just upplevt, då känner jag mig nöjd. Då har jag gjort mitt jobb.

Ratades av The Beatles

Graham Nash föddes i Blackpool 1942.

The Hollies bildades i Manchester 1962. Han hoppade av 1968 och bildade samma år supertrion CSN (Crosby, Stills and Nash). Trion spelade på Woodstock 1969 och utökas ibland med Neil Young. Både The Hollies och CSN är invalda i Rock and roll Hall of fame. Nash återförenades kort med The Hollies 1983.

Fotografi har alltid varit en stort intresse, han har curerat många utställningar, både med egna och andras verk, och har jobbat med en stor mängd fotoböcker genom åren.

Kuriosa: CSN:s debutalbum blev en enorm framgång, men trots den uppenbara musikaliska begåvningen tyckte The Beatles och deras skivbolag Apple att gruppen inte var värd att satsa på. Apple tackade nej efter att trion gjort en audition.

Graham Nashs favoritalbum alla kategorier:

– Sgt Pepper's lonely hearts club band med The Beatles. Det är ett komplett album, där har du allt. Att lyssna på den skivan är en fantastiskt vacker resa.

Graham Nash genom fem låtar

King Midas i reverse (The Hollies, 1967)

– Den skrev jag i Split, i forna Jugoslavien, tror det var 1966. Jag älskar den låten och jag tycker att jag och The Hollies gjorde en bra inspelning av den. Men det var samtidigt en av låtarna som markerade en ny tid för mig. En tid då jag ville göra något nytt. Vi var vana att klättra upp på den absoluta topplistan med våra singlar, men med den här blev det inte så. Det var första gången jag inte riktigt kände att jag litade på min egen musikaliska förmåga. Den kom att markera ett vägskäl för mig, efter den började jag vilja skriva mer personliga låtar. Låtar som handlade om andra saker än det vi tidigare skrivit om. Vilket ganska snart ledde till att jag lämnade Hollies.

 

Our house (CSN&Y, 1970)

– Många av mina låtar kommer från de mest triviala sammanhang. Det går aldrig att veta när musan kommer med inspiration till låtar, man kan bara hoppas att hon stannar kvar en stund. Our house skrev jag när jag och min dåvarande flickvän Joni Mitchell hade varit ute och ätit frukost. Vi körde förbi en antikvitetsaffär på vägen hem och hon fick syn på en vacker vas som hon köpte. När vi kom tillbaka till vårt hus i Laurel Canyon tände jag en eld i den öppna spisen och hon satte blommor i sin nya vas. Det blev låten. Allt det där är med i texten. Hon skrev en låt om mig som heter Willy, mitt smeknamn.

 

Better days (Graham Nash solo, 1971)

– Den skrev jag på piano. På inspelningen är min dåvarande flickvän Rita Cooligde med och spelar piano också. Jag gillar verkligen Better days, ska nog börja köra den igen nu på turnén. I vanlig ordning så gick jag igenom en del känslomässiga saker, den här gången med min vän Stephen Stills. Rita hade varit tillsammans några veckor med Stephen men insåg att hon ville vara med mig i stället, så låten skrev jag till Rita.

 

Just one song before I go (CSN, 1977)

– Jag hade lite tid att döda, jag väntade på ett plan som skulle ta mig från Honolulu till Los Angeles. Jag bodde hos en vän och han sa ”Du ska ju tydligen vara någon slags big shot låtskrivare, jag slår vad om att du inte hinner skriva en låt innan du reser”. ”Hur mycket sätter du?” svarade jag. ”500 dollars”. ”Taget”, sa jag och skrev låten på mindre än en timme. En fin liten låt. Den blev faktiskt CSN:s största hit. Jag sjunger den fortfarande då och då.

 

Myself at last (Graham Nash solo, 2016)

– Det var den första låten vi spelade in till albumet. Den satt på första tagningen, jag förstod att hela inspelningen skulle bli lyckad redan där och då. Egentligen skulle inte inspelningen inledas förrän dagen efter, vi skulle egentligen bara sätta upp grejerna och dra alla sladdar. Men så skulle vi testa så att det var ljud i allt, att trummorna var rätt placerade och så vidare, och så föll låten bara på plats. Direkt. Den låten blev en slags ledstjärna för resten av albumet. Det är oftast på första tagningen, där och då man enklast hittar den där direkta känslan, det känns i magen.

 

Läs mer om The Hollies genombrottslåt Bus stop som skrevs av Graham Gouldman i en intervju med låtskrivaren

Graham Nash om låtskrivande

– Jag skriver låtar hela tiden. Jag skriver aldrig till eller för någon annan än mig själv. Gillar David och Stephen det jag skrivit för stunden, ja då har det hamnat på en CSN-platta. Är Neil Young involverad får han säga vad han tycker. Det brukar ofta ge sig naturligt var låtarna hamnar.

–Det har alltid varit så, precis som med Lennon och McCartneys låtar, att den som i huvudsak skrivit låten har varit den som lett arbetet vid inspelningen av den. Om Stephen har skrivit en låt tar han huvudmelodin, sedan får jag och Crosby testa oss fram om vi ska lägga våra röster under eller över hans stämma. Det är ofta väldigt snabbt gjort.