2016-05-06 06:00

2016-05-06 06:00

Rått och unikt med navkapslar och drivved

INTERVJU: Värmländske filmmusikmakaren Bengt Nilsson bygger grunkor

Mässingen i slideröret mot de fyra strängarna.
Det rosslar, river i gång.
Bengt Nilsson får ett stor leende i ansiktet när han spelar på sin egen skapelse. Ett unikt instrument som inspirerar till ett alldeles eget ljudlandskap.

Bengt Nilsson har gjort sig ett namn inom film-Sverige genom musiken till sin bror Anders filmserie om polisen Johan Falk. Han har dessutom arbetat med bland andra Josef Fares. Bengt Nilsson är en mångsidig musiker, under senare år har inte bara trakterat instrument, han har även fått inspiration att bygga sina egna.

Men glöm finsnickeri och ädelträ. Tänk hellre plåtburk, stekspade och bildelar. För Bengt Nilssons skapelser – man vill gärna kalla dem ”Grunkor” – gäller ett betydligt råare – och enklare uttryck.

– Det här är något urgammal, berättar Bengt Nilsson hemma på verandan i Kil.

– Jag tror det finns hieroglyfer som visar hur en människa spelar på en sträng mot en bräda av något slag. En slags ur-gitarr. Från början var det bara en sträng, men min har tre, fortsätter han och visar den ena av sina två skapelser. En bit drivved och en glasflaska, en mikrofon, stämskruvar och en liten konservburk. Han kallar den för en Diddley bow.

Det andra bygget han visar upp består av navkapslar från en gammal Saab. Fästa mot ett kvastskaft. Strängarna hålls på plats genom en stekspade, hela anordningen är förankrad i en avlång konservburk som tidigare innehåll kokkorv.

– Idén kommer ursprungligen från Seasick Steve. Jag hade paus i arbetet med Falkfilmerna och gick igenom alla klipp som fanns med honom på nätet. Han har en låt som heter Diddley Bow där han spelar på något som liknar den här, säger Bengt Nilsson och nickar mot sin strängplanka.

– Jag tänkte, fan en sådan där ska jag bygga!

Navkapselgitarr

Detta var 2014. Bengt Nilsson började skriva några låtar med sitt nya instrument, han började tänka på Bellman. Han byggde ytterligare en grunka, navkapselgitarren.

– Två navkapslar ihop, det lät skitballt direkt. Tanken från början var att skriva några poplåtar som jag kunde ha vid behov, om det skulle behövas i någon film. Det finns alltid stunder där det behövs musik som sticker ut.

Ungefär samtidigt fick han uppdraget att mixa Karlstadsbandet Atomic Love Reactors debutalbum. Där återfinns sångaren Fredrik Eriksson. Bengt hade vid det här laget fem, sex låtar klara. Men han ”sjunger som en kratta” så han behövde någon som kunde sätta röst till musiken.

– Jag högg som gäddan i vassen! Tyckte idén med att ta texter av Bellman lät väldigt intressant och kul, säger Fredrik Eriksson.

– Samarbetet när Bengt mixade vår platta, det gick så oerhört smidigt. Vi klickade tillsammans.

Bengt Nilsson fortsätter:

– När vi började bli klara med mixning var vi båda väldigt mycket uppe i varv. Mina låtar låg i princip klara så det var bara att haka på flytet vi hade. Vi spelade in sång och så blev vi båda boostade så det blev ytterligare några låtar av bara farten.

Bellman

Resultatet har nu släppts. Minialbumet Berättelser från en navkapsel innehåller sju spår där duon tonsatt Bellman.

– Från början får jag erkänna att jag hade engelska texter i huvudet. Men då drunknar det så lätt i det oerhörda flödet av musik som släpps i dag. Jag vet att svensk text i Sverige funkar bättre. Det är lättare för oss att ta till oss. Men tanken på att skriva egna texter om hjärta och smärta lockade inte. Så kom jag att tänka på att Mando Diao tagit sig an Fröding. det var så jag kom att tänka på Bellman. Jag kollade upp, det var inte många som hade tonsatt honom. Det var bara att köra på.

Fredrik Eriksson började gå igenom tänkbara texter.

– Det blev ett mastigt jobb att hitta vilken text som passade bäst till just Bengts melodier. Många av texterna kände jag skulle passa i ett musikaliskt tungt sammanhang. Vi byggde upp ljudlandskap utifrån känslan vi fick av texten.

Det mesta av textmaterialet är hämtat från Fredmans sånger och epistlarna.

– Många av texterna innehåller överraskande skiftningar, på många sätt var Bellman en tragisk alkoholist. Jag möter beroende och medberoende i mitt yrke och Bellman beskriver detta på ett fantastiskt sätt. När han skriver om Bacchus som någon slags spritdjävul han har i sig, översätter jag direkt det till en personlighet som lider av beroende. Klockrena beskrivningar.

Rått

Instrumenten är ingen gimmick. De manar fram något ur den som spelar som andra instrument inte gör.

– Det är egentligen kanske ett grotesk instrument men det svänger när man spelar på det. Ljudet påminner om en barytongitarr eftersom det är två bassträngar. Ljudet är rått. Det sjunger verkligen när jag spelar. Det blir en slags ur-blues, säger Bengt Nilsson.

Navkapslarna ger visst karaktär till soundet.

– Spelar du på en Stratocaster ger den dig vissa idéer. Det är samma med de här grunkorna. Du spelar på ett annat sätt, den lockar fram andra harmonier. När jag skriver filmmusik sitter jag alltid med klaviatur, det drar ut andra musikaliska sidor hos mig.

Fredrik Eriksson håller med:

– När man hör musiken tänker man inte bara på vilket coolt instrument det är, det blir ju något väldigt eget och häftigt. Jag tror inte att de här låtarna skulle kunna ha skrivits på en vanlig gitarr.

Bengt Nilsson har fått beställning på grunka av en musiker som bland annat spelar med Lotta Engberg.

– Jag ska bygga fler grunkor. Jag har en kompis som jobbar en del med amerikanska bilar, han ska förse mig med några snygga, skumma navkapslar.

Bengt Nilsson har gjort sig ett namn inom film-Sverige genom musiken till sin bror Anders filmserie om polisen Johan Falk. Han har dessutom arbetat med bland andra Josef Fares. Bengt Nilsson är en mångsidig musiker, under senare år har inte bara trakterat instrument, han har även fått inspiration att bygga sina egna.

Men glöm finsnickeri och ädelträ. Tänk hellre plåtburk, stekspade och bildelar. För Bengt Nilssons skapelser – man vill gärna kalla dem ”Grunkor” – gäller ett betydligt råare – och enklare uttryck.

– Det här är något urgammal, berättar Bengt Nilsson hemma på verandan i Kil.

– Jag tror det finns hieroglyfer som visar hur en människa spelar på en sträng mot en bräda av något slag. En slags ur-gitarr. Från början var det bara en sträng, men min har tre, fortsätter han och visar den ena av sina två skapelser. En bit drivved och en glasflaska, en mikrofon, stämskruvar och en liten konservburk. Han kallar den för en Diddley bow.

Det andra bygget han visar upp består av navkapslar från en gammal Saab. Fästa mot ett kvastskaft. Strängarna hålls på plats genom en stekspade, hela anordningen är förankrad i en avlång konservburk som tidigare innehåll kokkorv.

– Idén kommer ursprungligen från Seasick Steve. Jag hade paus i arbetet med Falkfilmerna och gick igenom alla klipp som fanns med honom på nätet. Han har en låt som heter Diddley Bow där han spelar på något som liknar den här, säger Bengt Nilsson och nickar mot sin strängplanka.

– Jag tänkte, fan en sådan där ska jag bygga!

Navkapselgitarr

Detta var 2014. Bengt Nilsson började skriva några låtar med sitt nya instrument, han började tänka på Bellman. Han byggde ytterligare en grunka, navkapselgitarren.

– Två navkapslar ihop, det lät skitballt direkt. Tanken från början var att skriva några poplåtar som jag kunde ha vid behov, om det skulle behövas i någon film. Det finns alltid stunder där det behövs musik som sticker ut.

Ungefär samtidigt fick han uppdraget att mixa Karlstadsbandet Atomic Love Reactors debutalbum. Där återfinns sångaren Fredrik Eriksson. Bengt hade vid det här laget fem, sex låtar klara. Men han ”sjunger som en kratta” så han behövde någon som kunde sätta röst till musiken.

– Jag högg som gäddan i vassen! Tyckte idén med att ta texter av Bellman lät väldigt intressant och kul, säger Fredrik Eriksson.

– Samarbetet när Bengt mixade vår platta, det gick så oerhört smidigt. Vi klickade tillsammans.

Bengt Nilsson fortsätter:

– När vi började bli klara med mixning var vi båda väldigt mycket uppe i varv. Mina låtar låg i princip klara så det var bara att haka på flytet vi hade. Vi spelade in sång och så blev vi båda boostade så det blev ytterligare några låtar av bara farten.

Bellman

Resultatet har nu släppts. Minialbumet Berättelser från en navkapsel innehåller sju spår där duon tonsatt Bellman.

– Från början får jag erkänna att jag hade engelska texter i huvudet. Men då drunknar det så lätt i det oerhörda flödet av musik som släpps i dag. Jag vet att svensk text i Sverige funkar bättre. Det är lättare för oss att ta till oss. Men tanken på att skriva egna texter om hjärta och smärta lockade inte. Så kom jag att tänka på att Mando Diao tagit sig an Fröding. det var så jag kom att tänka på Bellman. Jag kollade upp, det var inte många som hade tonsatt honom. Det var bara att köra på.

Fredrik Eriksson började gå igenom tänkbara texter.

– Det blev ett mastigt jobb att hitta vilken text som passade bäst till just Bengts melodier. Många av texterna kände jag skulle passa i ett musikaliskt tungt sammanhang. Vi byggde upp ljudlandskap utifrån känslan vi fick av texten.

Det mesta av textmaterialet är hämtat från Fredmans sånger och epistlarna.

– Många av texterna innehåller överraskande skiftningar, på många sätt var Bellman en tragisk alkoholist. Jag möter beroende och medberoende i mitt yrke och Bellman beskriver detta på ett fantastiskt sätt. När han skriver om Bacchus som någon slags spritdjävul han har i sig, översätter jag direkt det till en personlighet som lider av beroende. Klockrena beskrivningar.

Rått

Instrumenten är ingen gimmick. De manar fram något ur den som spelar som andra instrument inte gör.

– Det är egentligen kanske ett grotesk instrument men det svänger när man spelar på det. Ljudet påminner om en barytongitarr eftersom det är två bassträngar. Ljudet är rått. Det sjunger verkligen när jag spelar. Det blir en slags ur-blues, säger Bengt Nilsson.

Navkapslarna ger visst karaktär till soundet.

– Spelar du på en Stratocaster ger den dig vissa idéer. Det är samma med de här grunkorna. Du spelar på ett annat sätt, den lockar fram andra harmonier. När jag skriver filmmusik sitter jag alltid med klaviatur, det drar ut andra musikaliska sidor hos mig.

Fredrik Eriksson håller med:

– När man hör musiken tänker man inte bara på vilket coolt instrument det är, det blir ju något väldigt eget och häftigt. Jag tror inte att de här låtarna skulle kunna ha skrivits på en vanlig gitarr.

Bengt Nilsson har fått beställning på grunka av en musiker som bland annat spelar med Lotta Engberg.

– Jag ska bygga fler grunkor. Jag har en kompis som jobbar en del med amerikanska bilar, han ska förse mig med några snygga, skumma navkapslar.