2016-04-27 06:00

2016-04-27 09:11

Monte nour snickrar popmusik

NY MUSIK

Philip Larsson har spelat på gatorna i Berlin under ett halvår, gråtit i Karlstads musikaffär och lyckats snickra ihop en hel del finurlig popmusik.
Nu är hans projekt Monte nour aktuellt med ny musik.

Monte nour har egentligen flera medlemmar. Lite efter behov för stunden. Men navet, hjärnan och hjärtat är 23-årige Philip Larsson. Det är hans tankar och låtar.

Efter några mindre släpp digitalt kommer nu en EP med fyra låtar där musiken hänger samman, han beskriver det som en sångsvit.

– EP:n är som en rockopera, alla låtarna hänger ihop. Som ett album, fast i miniformat, säger Philip Larsson.

Han berättar om tidiga minnen med instrument i handen, först ett piano och sedan en gitarr lagom till skolstarten.

– Fast jag började med att göra trummor av kastruller och makaroner. Sedan fick jag en leksakssynt när jag var fem, sex. Jag började spara till en större keyboard, jag minns att pappa och jag gick till musikaffären i Karlstad och tömde spargrisen på disken. Då började jag grina för jag förstod att det inte skulle räcka till den jag ville ha, jag fick nöja mig med en mycket mindre, fortsätter han och skrattar åt minnet.

Tonvis poesi

Hans musik rymmer starka melodier, ekon av Ron Sexsmith och andra händiga låtsnickrare kan höras.

– I högstadiet skrev jag tonvis med poesi. Som man gör när man är tonåring och olyckligt kär. Eller arg. I stället för dagbok typ. Jag lyssnade extremt mycket på musik och upptäckte Bob Dylan i samma veva. Så då började jag härma honom, hans språk. Utan att direkt kunde engelska. Det låt extremt dåligt! Men det var då jag började sätta musik till mina texter.

2009 besökte han Arvikafestivalen och såg gruppen Fleet foxes. Då bestämde han sig för att ta musiken ett snäpp allvarligare.

– Fleet foxes var så otroligt bra. Jag började förstå att jag faktiskt kunde skriva låtar själv, jag lärde mig själva formen, hur uppbyggnaden fungerar och så vidare. Jag satte mig i källaren och började skriva, skriva, skriva.

Efter ett par singelsläpp kommer en EP – Into the light – den 29 april, ett skivsläpp som firas med konsert på Båten i Karlstad den 21 maj.

– Jag är ganska rastlös musikaliskt. Vill få ut saker. Gå vidare, utvecklas. Jag ser låtskrivandet som ett hantverk, ett snickeri. Som ofta drivs av inspiration. Men det är kul att snickra även om inte inspirationen flödar, det kan ju ta vägen vart som helst.

Stråkar

En av låtarna från EP:n heter Olivia och är delvis inspelad i Benny Anderssons studio Riksmixningsverket på Skeppsholmen i Stockholm.

– Det är stråkarna som är gjorda där, förklarar Philp som själv står för stråkarrangemanget.

– Jag har gått musiklinjen på Sundstagymnasiet, musikfolkhögskola i Bollnäs och så började jag på Musikhögskolan i Stockholm i höstas. Stråkinspelningen ingick i skoluppgifterna.

– Men jag hoppade av skolan i julas. Det var inte min grej. Man kan säga att jag hoppade av Musikhögskolan för att satsa på musik. Jag fick inte ta ut svängarna, även om det inte görs medvetet så blir man stöpt i en form. Jag vill fortsätta utforska låtskrivandet och koncentrera mig på det.

Om namnet

Det är Karlstadsbolaget Youth recordings som släpper Monte nours musik. Filip Sjögren har producerat tillsammans med Philip Larsson.

– Namnet Monte nour? Jag tänkte på en massa namn... Allt lät så jäkla töntigt. Så kom Monte nour upp i huvudet bara, så det fick bli det. Jag har ingen aning om vart det kommer i från. Men visst låter det bra?

Han har stor erfarenhet av att möte en publik. Direkt efter gymnasiet flyttade han till Berlin och livnärde sig som gatumusiker under sex månader.

– Det var extremt nervöst i början. Efter ett tag började jag få förfrågningar om att spela förband till större band i vanliga konsertlokaler. Hela den resan gav mig otroligt många erfarenheter.

Monte nour har egentligen flera medlemmar. Lite efter behov för stunden. Men navet, hjärnan och hjärtat är 23-årige Philip Larsson. Det är hans tankar och låtar.

Efter några mindre släpp digitalt kommer nu en EP med fyra låtar där musiken hänger samman, han beskriver det som en sångsvit.

– EP:n är som en rockopera, alla låtarna hänger ihop. Som ett album, fast i miniformat, säger Philip Larsson.

Han berättar om tidiga minnen med instrument i handen, först ett piano och sedan en gitarr lagom till skolstarten.

– Fast jag började med att göra trummor av kastruller och makaroner. Sedan fick jag en leksakssynt när jag var fem, sex. Jag började spara till en större keyboard, jag minns att pappa och jag gick till musikaffären i Karlstad och tömde spargrisen på disken. Då började jag grina för jag förstod att det inte skulle räcka till den jag ville ha, jag fick nöja mig med en mycket mindre, fortsätter han och skrattar åt minnet.

Tonvis poesi

Hans musik rymmer starka melodier, ekon av Ron Sexsmith och andra händiga låtsnickrare kan höras.

– I högstadiet skrev jag tonvis med poesi. Som man gör när man är tonåring och olyckligt kär. Eller arg. I stället för dagbok typ. Jag lyssnade extremt mycket på musik och upptäckte Bob Dylan i samma veva. Så då började jag härma honom, hans språk. Utan att direkt kunde engelska. Det låt extremt dåligt! Men det var då jag började sätta musik till mina texter.

2009 besökte han Arvikafestivalen och såg gruppen Fleet foxes. Då bestämde han sig för att ta musiken ett snäpp allvarligare.

– Fleet foxes var så otroligt bra. Jag började förstå att jag faktiskt kunde skriva låtar själv, jag lärde mig själva formen, hur uppbyggnaden fungerar och så vidare. Jag satte mig i källaren och började skriva, skriva, skriva.

Efter ett par singelsläpp kommer en EP – Into the light – den 29 april, ett skivsläpp som firas med konsert på Båten i Karlstad den 21 maj.

– Jag är ganska rastlös musikaliskt. Vill få ut saker. Gå vidare, utvecklas. Jag ser låtskrivandet som ett hantverk, ett snickeri. Som ofta drivs av inspiration. Men det är kul att snickra även om inte inspirationen flödar, det kan ju ta vägen vart som helst.

Stråkar

En av låtarna från EP:n heter Olivia och är delvis inspelad i Benny Anderssons studio Riksmixningsverket på Skeppsholmen i Stockholm.

– Det är stråkarna som är gjorda där, förklarar Philp som själv står för stråkarrangemanget.

– Jag har gått musiklinjen på Sundstagymnasiet, musikfolkhögskola i Bollnäs och så började jag på Musikhögskolan i Stockholm i höstas. Stråkinspelningen ingick i skoluppgifterna.

– Men jag hoppade av skolan i julas. Det var inte min grej. Man kan säga att jag hoppade av Musikhögskolan för att satsa på musik. Jag fick inte ta ut svängarna, även om det inte görs medvetet så blir man stöpt i en form. Jag vill fortsätta utforska låtskrivandet och koncentrera mig på det.

Om namnet

Det är Karlstadsbolaget Youth recordings som släpper Monte nours musik. Filip Sjögren har producerat tillsammans med Philip Larsson.

– Namnet Monte nour? Jag tänkte på en massa namn... Allt lät så jäkla töntigt. Så kom Monte nour upp i huvudet bara, så det fick bli det. Jag har ingen aning om vart det kommer i från. Men visst låter det bra?

Han har stor erfarenhet av att möte en publik. Direkt efter gymnasiet flyttade han till Berlin och livnärde sig som gatumusiker under sex månader.

– Det var extremt nervöst i början. Efter ett tag började jag få förfrågningar om att spela förband till större band i vanliga konsertlokaler. Hela den resan gav mig otroligt många erfarenheter.