2016-04-14 06:00

2016-04-14 06:00

Hur känns det att vara på plats i New York under Tribeca Film Festival?

HALLÅ DÄR...

... Sara Broos som befinner sig i New York där hennes kortfilm Homeland tävlar som enda svenska film på Tribeca Film Festival.

– Det var många år sedan jag var i New York senast och jag bor i Little Italy, på gränsen till Chinatown. Tänkte på Gudfadern-filmerna när jag klev ur taxin mitt i natten. Bara att komma hit är fantastiskt och jag har biljett till åtta filmer förutom mina egna fem visningar som jag ska gå på, så det blir mycket film.

I vilket sammanhang visas din film Homeland?

–Den tävlar i kategorin Short Docs och visas i programmet Rock and A Hard Place där filmer relaterade till musik visas, bland annat en film med Juliette Lewis och en med David Bowie. Det är jag och en norsk filmare och resten är amerikaner. Min film ingår både under de filmer som lanseras för musikälskare och i kategorin Films from the arabic world.

Vad hoppas du att det ger dig som filmare att få visa upp ditt verk i det här sammanhanget?

– Det är spännande när en film börjar leva sitt eget liv och att som filmare få möta publiken. Särskilt med en film som Hemland som har en politisk underton och därför kanske har en allt större betydelse just nu. Slutlåten i filmen, Brother som är skriven av Morten Harket och Peter Kvint, sammanfattar egentligen hela meningen. Den är skriven till hans muslimska okända bror och handlar om medmänsklighet och om att acceptera varandra, trots våra olikheter. Sen är det klart att det är kul med allt runtomkring och att träffa andra filmskapare. Jag ska på lunch med kvinnliga regissörer från hela världen och det ser jag ser fram emot. Jag är bara glad om jag får fortsätta att arbeta som jag gör i liten skala och om det finns någon som vill se mina filmer.

Hemland visas förutom i New York i bland annat Kiev, Vilnius, Italien, Lübeck, Australien, Arvika, Milkwaukee, Göteborg.

– Det var många år sedan jag var i New York senast och jag bor i Little Italy, på gränsen till Chinatown. Tänkte på Gudfadern-filmerna när jag klev ur taxin mitt i natten. Bara att komma hit är fantastiskt och jag har biljett till åtta filmer förutom mina egna fem visningar som jag ska gå på, så det blir mycket film.

I vilket sammanhang visas din film Homeland?

–Den tävlar i kategorin Short Docs och visas i programmet Rock and A Hard Place där filmer relaterade till musik visas, bland annat en film med Juliette Lewis och en med David Bowie. Det är jag och en norsk filmare och resten är amerikaner. Min film ingår både under de filmer som lanseras för musikälskare och i kategorin Films from the arabic world.

Vad hoppas du att det ger dig som filmare att få visa upp ditt verk i det här sammanhanget?

– Det är spännande när en film börjar leva sitt eget liv och att som filmare få möta publiken. Särskilt med en film som Hemland som har en politisk underton och därför kanske har en allt större betydelse just nu. Slutlåten i filmen, Brother som är skriven av Morten Harket och Peter Kvint, sammanfattar egentligen hela meningen. Den är skriven till hans muslimska okända bror och handlar om medmänsklighet och om att acceptera varandra, trots våra olikheter. Sen är det klart att det är kul med allt runtomkring och att träffa andra filmskapare. Jag ska på lunch med kvinnliga regissörer från hela världen och det ser jag ser fram emot. Jag är bara glad om jag får fortsätta att arbeta som jag gör i liten skala och om det finns någon som vill se mina filmer.

Hemland visas förutom i New York i bland annat Kiev, Vilnius, Italien, Lübeck, Australien, Arvika, Milkwaukee, Göteborg.