2016-03-18 06:00

2016-03-18 13:10

"Att ha flest tittare har aldrig varit en drivkraft"

Listan på program och galor som Adam Alsing har lett är imponerande. Från Grammisgalan till Big Brother och Jeopardy.
NWT pratar om tv, radio och Oldsbergs glasögon med en halvledig Adam Alsing.

Han tog vägen till att bli en av landets mest folkkära programledare via fritidsgården på Rud i Karlstad där han fick testa att vara dj, via närradion på Gjuteriet och tv-utbildning i Stockholm med Kobras Kristoffer Lundström.

1990 gjorde han sitt första jobb som programledare i tv. Programmet hette Twist & shout, sändes i TV4 och gick ut på att utse den bästa musikvideon. Den video som fick studiopubliken att skrika högst (detta noterades av en decibelmätare) vann.

Sedan dess har det rullat på. Adam Alsing har varit kapten för en stor mängd olika program och galor, bland annat fick han ta över Jeopardy efter Magnus Härenstam.

Närradio

Men det var musiken som triggade i gång honom. Han berättar hur han redan som 7-åring kunde ligga vaken till midnatt för att lyssna på Mats Nileskärs Soulcorner i P3. Redan i 6:e klass började han ta över skivspelarna på klassfesterna. Via musiken kom han in på radion och väl ute i etern började han hitta sitt kall.

– Jag tyckte att det var så jäkla roligt att göra radio. Och står du och sänder en massa, massa timmar på närradion och har någon slags fallenhet för det, så blir du hyfsat duktig till slut, säger Adam Alsing hemma vid köksbordet.

Han har en ”halvledig” eftermiddag som han uttrycker det, han har precis promenerat hem från jobbet.

– Radio Värmland plockade upp mig när jag var 18, jag gjorde första programmet där morgonen efter studentbalen minns jag, fortsätter han.

Även om han fortfarande håller liv i sin radiokarriär är det i tv-mediet han når den stora publiken. För många svenska programledare, som Kristian Luuk till exempel, var ZTV en plantskola. Men Adam Alsing gick direkt till TV4 där han var med redan från starten.

– TV4 sökte programledare och jag fick komma på deras utbildning och sedan körde jag mitt första program kort efter det. Grejen var att jag aldrig hade haft någon målsättning att bli programledare i tv. Jag har hela tiden bara gjort saker som jag tyckt verkat kul.

Du har inte navigerat efter en strategiskt uttänkt karriärplan?

– Nej, nej! Jag är svindålig på sånt. När det gäller program jag gjort eller tackat nej till, så har jag alltid styrts av det jag själv tyckt verkat roligt.

Går de program som du själv håller som dina bästa, hand i hand med de som har flest tittarsiffror?

– Nej inte alls! Jag har tackat nej till program som jag vetat skulle ha haft väldigt stora tittarsiffror. Att ha flest tittare har aldrig varit en drivkraft.

Vilka program håller du som dina bästa?

– Så jävla svårt att säga, det jag jobbar med för stunden känns alltid som det bästa. Sveriges värsta bilförare är otroligt kul, hur kan de ens ha fått körkort?! Många tycker att det är hemskt och tramsigt, och det är det stundtals, men det är väldigt roligt också. Ninja Warrior är också kul, inte bara att göra utan också att titta på.

Tittar du mycket på hur du själv sköter dig i rutan?

– Ja, hela tiden. Inte lika maniskt i dag som i början. Det är lätt att skaffa sig små egenheter, inte minst när det gäller språket. Som att man hittar ”Få-en-stund-att-tänka-ord”. Så fort någon svarar på en fråga, säger jag ”Kanon”, bara för att jag behöver en mikrosekund för att klura ut nästa fråga. Men sitter du som tittare och hör hur jag säger ”Kanon” hela tiden blir det väldigt störande. Eller om jag drar i min kavaj på ett visst sätt hela tiden. Sånt där måste bort!

Ingvar Oldsberg har gjort en grej av sina glasögon, de åker hela tiden av och på, har du något liknande för dig?

– Nej, inte direkt. Oldsberg har ju också den vanan att han skämtar om sin flint när han blir nervös. Jag har jobbat hårt, ända från början för att tvätta bort sådana där saker. Visst, det går att göra en grej av det som Oldsberg gjort, eller som Letterman gjorde med sina pennor, men jag har ingen sådan grej.

När du går in som programledare i ett projekt, gör du alltid det fullt ut som Adam Alsing eller skräddarsyr du din egen kostym för varje produktion?

– Lite måste man anpassa sig. Tänk att du har ett invärtes mixerbord, i vissa sammanhang får du dra upp några reglar – tänk personlighetsdrag och sånt – och dra ner några andra.

Du jobbar ofta i direktsändning.

– Ja, det är roligt. Och skönt, för när man är klar är man klar. När jag filmar en programserie så ska det tyckas, tänkas, klippas och ljudläggas i veckor efteråt. När du jobbar i direktsändning kan du direkt gå vidare till nästa grej när sändningen är klar.

Du sänder direkt i radio varje morgon, har du några knep för att bära upp det ständiga leendet?

– Det finns mornar då jag får kämpa för att låta betydligt piggare och gladare än vad jag i själva verket är. Men i grunden handlar det om att du måste tycka att det du gör är roligt på riktigt. Du kan nog spela ibland, men inte alltid.

Hur tänker du kring din roll som programledare?

– Jag har några riktlinjer: Jag försöker alltid vara mig själv. Alltså naturlig och inte konstgjord. Många utvecklar manér och pratar inte med sin egen röst. Och så känner jag mig tryggare när jag är väl förberedd, så det är viktigt. För det händer ofta oförutsedda saker. Då gäller det att ha på benen.

Vad är det värsta du råkat ut för framför kameran?

– I ett avsnitt i första omgången av Big Brother så skulle studiomannen räkna ut mig, alltså räkna ner från 10 till noll och på noll skulle jag säga ”Tack för i kväll”. Det var bara det att de räknat fel så när det var fem sekunder kvar så var det i själva verket fem minuter! Och där stod jag och ville säga tack för ikväll. Det var bara att fortsätta babbla. Få tiden att gå. Men när det är direktsändning så händer det alltid konstiga saker som man måste hantera. Det bara är så.

Du har en hög stresströskel?

– Ja, det tror jag. Första gången jag ledde Fotbollsgalan i Globen var jag nervös, jag såg Zlatan och alla stjärnor sitta framför scenen.

Är du nervös när den röda lampan tänds?

– Inte skitnervös. Jag är mer alert än nervös. Det finns en tyst överenskommelse mellan en programledare och tittarna. Kommer det ut en nervös programledare tänker man som tittare ”Hur ska det här gå?”. Känns programledaren lugn och sansad så blir det en försäkran om att alla kan ta det lugnt, bara häng med nu.

Du gör både radio och tv i dag, ibland parallellt, vilket ger dig mest?

– Det är lika kul båda sakerna. Det kan vara jobbigt i perioder. Har jag morgonshowen i radion och samtidigt spelar in till exempel Ninja Warrior, så blir det inte mycket sömn i perioder. När vi spelade in finalen i Ninja Warrior filmade vi till halv fyra på natten och sedan var jag på radion vid sex. Men jag gnäller inte, jag tycker att det är väldigt roligt. Fast jag måste erkänna att jag nästan alltid känner mig smått jetlaggad.

Han tog vägen till att bli en av landets mest folkkära programledare via fritidsgården på Rud i Karlstad där han fick testa att vara dj, via närradion på Gjuteriet och tv-utbildning i Stockholm med Kobras Kristoffer Lundström.

1990 gjorde han sitt första jobb som programledare i tv. Programmet hette Twist & shout, sändes i TV4 och gick ut på att utse den bästa musikvideon. Den video som fick studiopubliken att skrika högst (detta noterades av en decibelmätare) vann.

Sedan dess har det rullat på. Adam Alsing har varit kapten för en stor mängd olika program och galor, bland annat fick han ta över Jeopardy efter Magnus Härenstam.

Närradio

Men det var musiken som triggade i gång honom. Han berättar hur han redan som 7-åring kunde ligga vaken till midnatt för att lyssna på Mats Nileskärs Soulcorner i P3. Redan i 6:e klass började han ta över skivspelarna på klassfesterna. Via musiken kom han in på radion och väl ute i etern började han hitta sitt kall.

– Jag tyckte att det var så jäkla roligt att göra radio. Och står du och sänder en massa, massa timmar på närradion och har någon slags fallenhet för det, så blir du hyfsat duktig till slut, säger Adam Alsing hemma vid köksbordet.

Han har en ”halvledig” eftermiddag som han uttrycker det, han har precis promenerat hem från jobbet.

– Radio Värmland plockade upp mig när jag var 18, jag gjorde första programmet där morgonen efter studentbalen minns jag, fortsätter han.

Även om han fortfarande håller liv i sin radiokarriär är det i tv-mediet han når den stora publiken. För många svenska programledare, som Kristian Luuk till exempel, var ZTV en plantskola. Men Adam Alsing gick direkt till TV4 där han var med redan från starten.

– TV4 sökte programledare och jag fick komma på deras utbildning och sedan körde jag mitt första program kort efter det. Grejen var att jag aldrig hade haft någon målsättning att bli programledare i tv. Jag har hela tiden bara gjort saker som jag tyckt verkat kul.

Du har inte navigerat efter en strategiskt uttänkt karriärplan?

– Nej, nej! Jag är svindålig på sånt. När det gäller program jag gjort eller tackat nej till, så har jag alltid styrts av det jag själv tyckt verkat roligt.

Går de program som du själv håller som dina bästa, hand i hand med de som har flest tittarsiffror?

– Nej inte alls! Jag har tackat nej till program som jag vetat skulle ha haft väldigt stora tittarsiffror. Att ha flest tittare har aldrig varit en drivkraft.

Vilka program håller du som dina bästa?

– Så jävla svårt att säga, det jag jobbar med för stunden känns alltid som det bästa. Sveriges värsta bilförare är otroligt kul, hur kan de ens ha fått körkort?! Många tycker att det är hemskt och tramsigt, och det är det stundtals, men det är väldigt roligt också. Ninja Warrior är också kul, inte bara att göra utan också att titta på.

Tittar du mycket på hur du själv sköter dig i rutan?

– Ja, hela tiden. Inte lika maniskt i dag som i början. Det är lätt att skaffa sig små egenheter, inte minst när det gäller språket. Som att man hittar ”Få-en-stund-att-tänka-ord”. Så fort någon svarar på en fråga, säger jag ”Kanon”, bara för att jag behöver en mikrosekund för att klura ut nästa fråga. Men sitter du som tittare och hör hur jag säger ”Kanon” hela tiden blir det väldigt störande. Eller om jag drar i min kavaj på ett visst sätt hela tiden. Sånt där måste bort!

Ingvar Oldsberg har gjort en grej av sina glasögon, de åker hela tiden av och på, har du något liknande för dig?

– Nej, inte direkt. Oldsberg har ju också den vanan att han skämtar om sin flint när han blir nervös. Jag har jobbat hårt, ända från början för att tvätta bort sådana där saker. Visst, det går att göra en grej av det som Oldsberg gjort, eller som Letterman gjorde med sina pennor, men jag har ingen sådan grej.

När du går in som programledare i ett projekt, gör du alltid det fullt ut som Adam Alsing eller skräddarsyr du din egen kostym för varje produktion?

– Lite måste man anpassa sig. Tänk att du har ett invärtes mixerbord, i vissa sammanhang får du dra upp några reglar – tänk personlighetsdrag och sånt – och dra ner några andra.

Du jobbar ofta i direktsändning.

– Ja, det är roligt. Och skönt, för när man är klar är man klar. När jag filmar en programserie så ska det tyckas, tänkas, klippas och ljudläggas i veckor efteråt. När du jobbar i direktsändning kan du direkt gå vidare till nästa grej när sändningen är klar.

Du sänder direkt i radio varje morgon, har du några knep för att bära upp det ständiga leendet?

– Det finns mornar då jag får kämpa för att låta betydligt piggare och gladare än vad jag i själva verket är. Men i grunden handlar det om att du måste tycka att det du gör är roligt på riktigt. Du kan nog spela ibland, men inte alltid.

Hur tänker du kring din roll som programledare?

– Jag har några riktlinjer: Jag försöker alltid vara mig själv. Alltså naturlig och inte konstgjord. Många utvecklar manér och pratar inte med sin egen röst. Och så känner jag mig tryggare när jag är väl förberedd, så det är viktigt. För det händer ofta oförutsedda saker. Då gäller det att ha på benen.

Vad är det värsta du råkat ut för framför kameran?

– I ett avsnitt i första omgången av Big Brother så skulle studiomannen räkna ut mig, alltså räkna ner från 10 till noll och på noll skulle jag säga ”Tack för i kväll”. Det var bara det att de räknat fel så när det var fem sekunder kvar så var det i själva verket fem minuter! Och där stod jag och ville säga tack för ikväll. Det var bara att fortsätta babbla. Få tiden att gå. Men när det är direktsändning så händer det alltid konstiga saker som man måste hantera. Det bara är så.

Du har en hög stresströskel?

– Ja, det tror jag. Första gången jag ledde Fotbollsgalan i Globen var jag nervös, jag såg Zlatan och alla stjärnor sitta framför scenen.

Är du nervös när den röda lampan tänds?

– Inte skitnervös. Jag är mer alert än nervös. Det finns en tyst överenskommelse mellan en programledare och tittarna. Kommer det ut en nervös programledare tänker man som tittare ”Hur ska det här gå?”. Känns programledaren lugn och sansad så blir det en försäkran om att alla kan ta det lugnt, bara häng med nu.

Du gör både radio och tv i dag, ibland parallellt, vilket ger dig mest?

– Det är lika kul båda sakerna. Det kan vara jobbigt i perioder. Har jag morgonshowen i radion och samtidigt spelar in till exempel Ninja Warrior, så blir det inte mycket sömn i perioder. När vi spelade in finalen i Ninja Warrior filmade vi till halv fyra på natten och sedan var jag på radion vid sex. Men jag gnäller inte, jag tycker att det är väldigt roligt. Fast jag måste erkänna att jag nästan alltid känner mig smått jetlaggad.

Gillar opera

Adam Alsing är född i Karlstad 1968, bodde i Sollefteå och Stockholm en tid och återvände till Värmland som 12-åring. Flyttade till Stockholm under 90-talet.

Familj: Fru Anette och sönerna Kasper och Sebastian.

”Vi träffades första gången på Hyttan i Karlstad, kysstes första gången i Forshaga Folkets park när Europe spelade. Tror de spelade låten Seven doors hotel just i det ögonblicket. Min fru hävdar att jag var 14, jag vill minnas att jag var 15.”

Lyssnar på:

– Nästan bara hits, oavsett genre. Och opera, Peter Mattei är en favorit.

Tittar på:

– Mest i researchhänseende men jag försöker följa en del tv-serier som Homeland och Modern family.

Läser:

– The Sellout av Paul Beatty. Otroligt välskriven och rolig. Handlar om en kille som växer upp i en fattig förort till L.A.

Favoriter i tv:

– Oldsberg, alltid skön och avslappnad. Conan O'Brien och David Letterman. David Hellenius och Ann Lundberg och också väldigt bra.

I dag är Adam Alsing knuten till Kanal 5 och Discovery channel. Jobbar med Rix Morronzoo, Ninja Warrior, Sveriges värsta bilförare samt podcasten Adam och kompani.