2016-03-03 16:46

2016-03-03 16:54

Drivs av en längtan att nå fram

KONSERTAKTUELL

Hon har länge varit en av landets mest folkkära sångerskor. Hennes musik sträcker sig över visa, jazz, pop, soul och samba.
NWT pratar värmländska med Lisa Nilsson.

–Jag är vrôlhongrig, skrattar Lisa Nilsson.

Hon har gjort intervjuer hela förmiddagen och är ivrig på att få ta lunch. Hennes värmländska är inte så dum, inte klockren men den skulle lätt kunna lura en stockholmare.

–Jag har nästan värmländskan i blodet. Det är nämligen så att jag nästan bara blir kär i värmlänningar. Redan som 17-åring hade jag en pojkvän från Kil, sedan gifte jag mig med Henrik Janson från Skoghall. En annan man jag levde tillsammans med under en tid hade sin släkt i Charlottenberg. Sp jag är ganska välbevandrad i Värmland, säger hon – fortfarande på bredaste värmländska – och skrattar.

Vanvett och humor

– Det finns en bra kombination av både vanvett och humor i värmlänningen. En vänlig trygghet. Jag tycker det är fantastiskt vackert i Värmland.

Trots den stora förtjusningen för Värmland är det länge sedan hon spelade här.

– Varför vet jag inte. Det har bara inte blivit så. Under den här turnén har jag samlat mig, det blir material från hela min karriär. Från Så mycket bättre-tolkningar till allt möjligt. Det finns mycket att ta av.

Lisa Nilsson definierade den svenska popsoulen tillsammans med Mauro Scocco i låtar som Himlen runt hörnet och Varje gång jag ser dig. Men hon har en bred musikalisk gärning i bagaget som sträcker sig från jazz och visa till samba.

–Jag har många identiteter när det gäller musik. Det behöver jag. Jag vill blanda även om det är popkarriären som väl hamnar mest i fokus på scenen. Men jag arrangerar all musik med de musiker jag jobbar med just nu, på så sätt känns och låter alla låtar som här och nu. Jag spelar sällan låtarna rakt av så som dom låter på skiva. Jag måste uppdatera låtarna, göra dom utifrån den jag är nu, med de erfarenheter och så vidare som jag har i dag.

Låtarna får åldras tillsammans med dig?

–Exakt! Eller kanske mer mognar. Här är det ingen som åldras (skratt).

Många av hennes monsterhits har hon stöpt om i nya former.

–En av få av mina egna låtar som jag aldrig tröttnar på är Himlen runt hörnet. Men flera andra sånger från den tiden tycker jag låter betydligt bättre i dag med ett nytt arrangemang. Jag kan sjunga vissa texter på ett betydligt mycket bättre sätt i dag. jag vet mer om förälskelse och kärlek än jag gjorde då, när de spelades in. Det är intressant att ge musiken nya kläder. Det är också ett sätt att få musiken att kännas relevant för mig själv. Med åren så läser jag in andra meningar, större meningar, i vissa av texterna. Man upplever ju saker olika beroende på var i livet man befinner sig.

Lisa Nilsson sjunger både eget material och låtar andra har skrivit åt henne. Hennes val genom åren har styrts av en önskan att nå fram.

–Längtan. Längtan efter att få vara kreativ. Det har varit min drivkraft. Jag älskar att få hitta på, att få skapa. Jag har ett jättestort behov att få vara på en slags lekplats mentalt. Det handlar om en stark längtan efter att bli förstådd, efter att få kommunicera. Det finns inget så frustrerande som när jag inte når fram till andra människor. Det kan vara i en politisk diskussion eller i en relation. Det är en väldigt stark drivkraft. Genom musiken förstår jag både mig själv och andra.

Jordnära musiker

Det behöver inte alltid vara en textrad som kommunicerar, det kan också vara en pianoslinga eller en gitarrmelodi. Lisa Nilsson lägger stor vikt vid vilka musiker hon omger sig med.

–Det gäller att hitta rätt personer. I olika åldrar, från olika musikaliska världar, så att det känns utmanande. Så vi kan röra om i grytan och inte fastna i gamla spår. Det är viktigt för att hålla mig vital. Sedan ska det funka rent personligt, det finns musiker som jag kanske skulle föredra när det gäller själva musicerandet men som gör mig galen på andra plan. Stora egon klarar jag inte av att ha med. Alla måste ha en avspänd attityd och vara trygga i sig själva. Alla måste vara jordnära.

Innan hon kliver ut på scenen peppar hon sin spegelbild.

–Jag får alltid en kontemplativ stund innan jag går ut på scenen när jag sminkar mig och rullar håret. Det är monotont och tråkigt, men det ger mig en stunds lugn. Jag ser mig själv i spegeln, ibland säger jag något uppmuntrande till mig själv och så förbereder jag mig själv som instrument. Jag sjunger upp så jag kommer i form. Oftast är jag mer förväntansfull och sugen än nervös och rädd innan jag kliver in på scenen.

 

Vad? Lisa Nilsson

Var? Karlstad CCC

När? fredagen den 3 mars

–Jag är vrôlhongrig, skrattar Lisa Nilsson.

Hon har gjort intervjuer hela förmiddagen och är ivrig på att få ta lunch. Hennes värmländska är inte så dum, inte klockren men den skulle lätt kunna lura en stockholmare.

–Jag har nästan värmländskan i blodet. Det är nämligen så att jag nästan bara blir kär i värmlänningar. Redan som 17-åring hade jag en pojkvän från Kil, sedan gifte jag mig med Henrik Janson från Skoghall. En annan man jag levde tillsammans med under en tid hade sin släkt i Charlottenberg. Sp jag är ganska välbevandrad i Värmland, säger hon – fortfarande på bredaste värmländska – och skrattar.

Vanvett och humor

– Det finns en bra kombination av både vanvett och humor i värmlänningen. En vänlig trygghet. Jag tycker det är fantastiskt vackert i Värmland.

Trots den stora förtjusningen för Värmland är det länge sedan hon spelade här.

– Varför vet jag inte. Det har bara inte blivit så. Under den här turnén har jag samlat mig, det blir material från hela min karriär. Från Så mycket bättre-tolkningar till allt möjligt. Det finns mycket att ta av.

Lisa Nilsson definierade den svenska popsoulen tillsammans med Mauro Scocco i låtar som Himlen runt hörnet och Varje gång jag ser dig. Men hon har en bred musikalisk gärning i bagaget som sträcker sig från jazz och visa till samba.

–Jag har många identiteter när det gäller musik. Det behöver jag. Jag vill blanda även om det är popkarriären som väl hamnar mest i fokus på scenen. Men jag arrangerar all musik med de musiker jag jobbar med just nu, på så sätt känns och låter alla låtar som här och nu. Jag spelar sällan låtarna rakt av så som dom låter på skiva. Jag måste uppdatera låtarna, göra dom utifrån den jag är nu, med de erfarenheter och så vidare som jag har i dag.

Låtarna får åldras tillsammans med dig?

–Exakt! Eller kanske mer mognar. Här är det ingen som åldras (skratt).

Många av hennes monsterhits har hon stöpt om i nya former.

–En av få av mina egna låtar som jag aldrig tröttnar på är Himlen runt hörnet. Men flera andra sånger från den tiden tycker jag låter betydligt bättre i dag med ett nytt arrangemang. Jag kan sjunga vissa texter på ett betydligt mycket bättre sätt i dag. jag vet mer om förälskelse och kärlek än jag gjorde då, när de spelades in. Det är intressant att ge musiken nya kläder. Det är också ett sätt att få musiken att kännas relevant för mig själv. Med åren så läser jag in andra meningar, större meningar, i vissa av texterna. Man upplever ju saker olika beroende på var i livet man befinner sig.

Lisa Nilsson sjunger både eget material och låtar andra har skrivit åt henne. Hennes val genom åren har styrts av en önskan att nå fram.

–Längtan. Längtan efter att få vara kreativ. Det har varit min drivkraft. Jag älskar att få hitta på, att få skapa. Jag har ett jättestort behov att få vara på en slags lekplats mentalt. Det handlar om en stark längtan efter att bli förstådd, efter att få kommunicera. Det finns inget så frustrerande som när jag inte når fram till andra människor. Det kan vara i en politisk diskussion eller i en relation. Det är en väldigt stark drivkraft. Genom musiken förstår jag både mig själv och andra.

Jordnära musiker

Det behöver inte alltid vara en textrad som kommunicerar, det kan också vara en pianoslinga eller en gitarrmelodi. Lisa Nilsson lägger stor vikt vid vilka musiker hon omger sig med.

–Det gäller att hitta rätt personer. I olika åldrar, från olika musikaliska världar, så att det känns utmanande. Så vi kan röra om i grytan och inte fastna i gamla spår. Det är viktigt för att hålla mig vital. Sedan ska det funka rent personligt, det finns musiker som jag kanske skulle föredra när det gäller själva musicerandet men som gör mig galen på andra plan. Stora egon klarar jag inte av att ha med. Alla måste ha en avspänd attityd och vara trygga i sig själva. Alla måste vara jordnära.

Innan hon kliver ut på scenen peppar hon sin spegelbild.

–Jag får alltid en kontemplativ stund innan jag går ut på scenen när jag sminkar mig och rullar håret. Det är monotont och tråkigt, men det ger mig en stunds lugn. Jag ser mig själv i spegeln, ibland säger jag något uppmuntrande till mig själv och så förbereder jag mig själv som instrument. Jag sjunger upp så jag kommer i form. Oftast är jag mer förväntansfull och sugen än nervös och rädd innan jag kliver in på scenen.

 

Vad? Lisa Nilsson

Var? Karlstad CCC

När? fredagen den 3 mars

"Tvättstugedisco"

Lisa Nilsson bor i Stockholm med två barn. Hon albumdebuterade 1989 med Lean on Love.

Tittar på:

–Jag lever varannan-vecka-livet just nu så jag har tid att se på tv. Det blir helst välproducerade Svt-produktioner. Allt med ambition tycker jag om. Jag gillar även Homeland och Bron. Och så älskar jag dokumentärer.

Lyssnar på:

–Jag har blivit en playlist-människa. Jag blandar nytt och gammalt utifrån mitt humör. Jag har en lista som heter Gråtfrossa, där finns allt från Tony Bennet till Oskar Linnrot. En annan heter Tvättstugedisco. I mitt förra boende var nämligen tvättstugan var det bästa stället att dansa på. Där finns Abba-hits, Robyn och liknande.

Läser:

–Mest artiklar om världsläget. Inga böcker tyvärr. Om jag lyfter upp en bok är det poesi och helst då Sonya Åkesson eller Kristina Lugn. Kristina Lugn är min största idol vad gäller formuleringar.

Bästa albumet alla kategorier:

–Songs in the Key of Life med Stevie Wonder. Den är en så stor del av min barndom, av mitt liv. Fantastiska låtar som berör på djupet. Magi.

Källa: