2016-01-08 06:00

2016-01-08 06:00

Livet efter Mamma Mia

INTERVJU: LINEAH SVÄRD FRÅN KARLSTAD GÅR VIDARE I MUSIKKARRIÄREN.

Efter 279 föreställningar med musikalen Mamma Mia i Helsingfors, privata konserter för kungaparet och Sveriges toppolitiker väntar en lugnare vår för Lineah Svärd.

Hon får tårar i ögonen av kylan. Det är rejäla minusgrader som biter i kinderna. Fotograferingen får gå fort, fingrar fryser och vi vill inte bli kalla, förkylda.

– Fast nu har jag faktiskt tid att bli förkyld, säger Lineah Svärd och skrattar.

– Så jag skulle kanske passa på.

De senaste 18 månaderna har varit hektiska. Hon har gjort 279 föreställningar på Svenska teatern i Helsingfors, uppsättningen av Björn och Bennys succémusikal Mamma Mia möttes av strålande respons från både kritiker och publik när den hade premiär hösten 2014. Nu är spelperioden över, ett omtumlande kapitel i Lineah Svärds liv är avslutat.

– Det har varit ett äventyr. Förutom jobbet med själva föreställningen har jag sjungit för det svenska kungaparet och Finlands president och hans fru. Och flera av Sveriges toppolitiker, bland andra Margot Wallström. Det var en specialtillställning i Sänderhuset i Helsingfors, berättar hon över en fika i barndomshemmet på Henstad.

I musikalen Mamma Mia spelade Lineah en av huvudrollerna. Hon gjorde rollen som dottern som letar efter hennes riktige pappa. På nyårsafton gjordes den sista föreställningen, men det var på vippen att det blev mer Björn och Benny för sångerskan.

– Björn och Benny hörde av sig under hösten när de letade efter folk till Kristina från Duvemåla som går på Cirkus i Stockholm nu. Björn har sett mig på scenen tidigare och ville att jag skulle vara cover, alltså en slags reserv, till hon som spelar huvudrollen i Kristna. jag blev inbjuden till Björn och Benny för en privat audition.

Men hennes huvudroll i Mamma Mia grusade planerna. Det gick tyvärr inte att kombinera de båda musikalrollerna.

– Vi försökte komma runt det praktiska men det funkade inte. Vi fick ge upp.

Däremot blev hon en kär erfarenhet rikare.

– Ohh, det var väldigt speciellt att sjunga Du måste finnas och de där låtarna inför Björn och Benny. De satt där, en och en halv meter ifrån mig i ett litet rum. Det var väldigt nervöst! Skulle jag titta på dom när jag sjöng? Skulle jag fästa blicken ovanför deras huvuden? Jag bestämde mig för att söka ögonkontakt men fann att de blundade båda två! Det visade sig vara ett gott tecken, för de ringde redan en halvtimme senare och sa att de ville ha mig och de gav mig väldigt fin respons. Skithäftigt att få höra! Jag var alldeles skakig i kroppen efteråt.

Knutor på stämband

Utöver de sex föreställningarna i veckan med Mamma Mia gjorde hon flera konserter av olika slag på sin fritid. Hennes röst utsattes för stora påfrestningar.

– Jag har haft knutor på stämbanden tidigare så jag har väldigt bra koll på min röst. Jag är bra på röstvård. Det krävs mer än whisky och cigaretter, skrattar hon och fortsätter:

– Jag vet precis vad rösten klarar av, det är samma sak som för en idrottsman, det handlar om att känna sin kropp.

När man gör 279 föreställningar, är det en grå massa alltihopa eller kommer du ihåg enskilda kvällar?

– Jag kommer ihåg kvällar då det har hänt oväntade saker. Resten skulle jag inte beskriva som en grå massa, jag minns allt som en rolig resa för det har aldrig varit tråkigt.

– Sista föreställningen hade lite samma känsla som premiären. Det var väldigt emotionellt för alla. Jag fick sätta alla känslor åt sidan för att verkligen kunna fokusera fullt ut på föreställningen och inte gråta mig igenom den. Det blev en ordentlig fest när showen var slut.

Vad är det värsta som hände under spelperioden?

– Jag tappade texten i en scen en kväll. Det tog väldigt lång tid innan jag hittade spåret igen! Då fick jag hjärtklappning. Usch.

När du har gjort det en gång, ger det mardrömmar om att det ska hända igen?

– Nej, inte direkt. Men jag fick scenskräck efter incidenten med texten. Jag var skiträdd för att gå ut på scenen för om du tappar bort texten blir det som om du står där som privatperson, du tappar även själva rollen. Det blir väldigt naket och läskigt. Så scenskräcken kommer och går.

Du har varit med samma människor i en speciell situation under så lång tid, att skiljas måste vara känslosamt?

– Det har varit en lång resa. Livet som jag levt i Sverige var liksom satt på paus under den här tiden. Alla vi som flyttade till Helsingfors för musikalen blev som en stor familj. Och nu är den splittrad.

Men ni måste ha knutit starka vänskapsband?

– Absolut. Dessutom blir man så ödmjuk inför alla som medverkar i en sådan stor produktion som Mamma Mia var. Från mask och kostym till ljud och ljus. Varenda del är så viktig, alla involverade jobbar mot samma mål. Den känslan är väldigt häftig. Det är en anledning till att man kommer varandra så nära.

Vad vet du i dag om yrket musikalartist som du inte visst när du flyttade till Finland?

– Jag har lärt mig extremt mycket. Från småsaker som hur man behandlar en mikrofon och rekvisita till hur man jobbar kring en scen. Min roll var stor, jag var på scenen nästan hela tiden under föreställningen. Det är ett väldigt stort ansvar att axla en huvudroll. Det hade jag inte så stor inblick i tidigare, inte när det gäller en så här stor produktion med så många människor inblandade. Det är inte bara fördelar med en stor roll, det är också ett tungt lass att dra. Många förlitar sig på att du kan leverera. Du får inte ha en dålig dag, måste alltid vara på topp. Det är en utsatt position, det kan bli lite ensamt.

Vad blir nästa äventyr?

– I slutet av januari ska jag börja jobba med Green Day-musikalen American idiot med Philip Zandén som regissör. Den har gått en period i Malmö och ska nu sättas upp på Cirkus i Stockholm. Jag ska vara cover för den kvinnliga huvudrollen. Det är rätt skönt, jag behövde inte göra audition, det är bara att hoppa på ett tåg som redan är i rörelse. Skönt att ta ett steg tillbaka efter att ha dragit tungt så länge. Det ska bli jättekul, vi kör till sista april.

Vad händer sedan då? Blir du kvar i musikalyrket?

– Jag vill såklart göra fler roller, men också testa andra saker. Det skulle vara kul att ge sig in i ett nytt sammanhang. Melodifestivalen lockar. Jag har några grejer på gång vi får se vad det blir.

Hur skulle ditt mellobidrag låta?

– Fredrik Kempe kan väl skriva en ordentlig slänga, haha? jag är ganska bra på att ta mig an olika genres så jag överväger nog alla erbjudanden jag får...

Hon får tårar i ögonen av kylan. Det är rejäla minusgrader som biter i kinderna. Fotograferingen får gå fort, fingrar fryser och vi vill inte bli kalla, förkylda.

– Fast nu har jag faktiskt tid att bli förkyld, säger Lineah Svärd och skrattar.

– Så jag skulle kanske passa på.

De senaste 18 månaderna har varit hektiska. Hon har gjort 279 föreställningar på Svenska teatern i Helsingfors, uppsättningen av Björn och Bennys succémusikal Mamma Mia möttes av strålande respons från både kritiker och publik när den hade premiär hösten 2014. Nu är spelperioden över, ett omtumlande kapitel i Lineah Svärds liv är avslutat.

– Det har varit ett äventyr. Förutom jobbet med själva föreställningen har jag sjungit för det svenska kungaparet och Finlands president och hans fru. Och flera av Sveriges toppolitiker, bland andra Margot Wallström. Det var en specialtillställning i Sänderhuset i Helsingfors, berättar hon över en fika i barndomshemmet på Henstad.

I musikalen Mamma Mia spelade Lineah en av huvudrollerna. Hon gjorde rollen som dottern som letar efter hennes riktige pappa. På nyårsafton gjordes den sista föreställningen, men det var på vippen att det blev mer Björn och Benny för sångerskan.

– Björn och Benny hörde av sig under hösten när de letade efter folk till Kristina från Duvemåla som går på Cirkus i Stockholm nu. Björn har sett mig på scenen tidigare och ville att jag skulle vara cover, alltså en slags reserv, till hon som spelar huvudrollen i Kristna. jag blev inbjuden till Björn och Benny för en privat audition.

Men hennes huvudroll i Mamma Mia grusade planerna. Det gick tyvärr inte att kombinera de båda musikalrollerna.

– Vi försökte komma runt det praktiska men det funkade inte. Vi fick ge upp.

Däremot blev hon en kär erfarenhet rikare.

– Ohh, det var väldigt speciellt att sjunga Du måste finnas och de där låtarna inför Björn och Benny. De satt där, en och en halv meter ifrån mig i ett litet rum. Det var väldigt nervöst! Skulle jag titta på dom när jag sjöng? Skulle jag fästa blicken ovanför deras huvuden? Jag bestämde mig för att söka ögonkontakt men fann att de blundade båda två! Det visade sig vara ett gott tecken, för de ringde redan en halvtimme senare och sa att de ville ha mig och de gav mig väldigt fin respons. Skithäftigt att få höra! Jag var alldeles skakig i kroppen efteråt.

Knutor på stämband

Utöver de sex föreställningarna i veckan med Mamma Mia gjorde hon flera konserter av olika slag på sin fritid. Hennes röst utsattes för stora påfrestningar.

– Jag har haft knutor på stämbanden tidigare så jag har väldigt bra koll på min röst. Jag är bra på röstvård. Det krävs mer än whisky och cigaretter, skrattar hon och fortsätter:

– Jag vet precis vad rösten klarar av, det är samma sak som för en idrottsman, det handlar om att känna sin kropp.

När man gör 279 föreställningar, är det en grå massa alltihopa eller kommer du ihåg enskilda kvällar?

– Jag kommer ihåg kvällar då det har hänt oväntade saker. Resten skulle jag inte beskriva som en grå massa, jag minns allt som en rolig resa för det har aldrig varit tråkigt.

– Sista föreställningen hade lite samma känsla som premiären. Det var väldigt emotionellt för alla. Jag fick sätta alla känslor åt sidan för att verkligen kunna fokusera fullt ut på föreställningen och inte gråta mig igenom den. Det blev en ordentlig fest när showen var slut.

Vad är det värsta som hände under spelperioden?

– Jag tappade texten i en scen en kväll. Det tog väldigt lång tid innan jag hittade spåret igen! Då fick jag hjärtklappning. Usch.

När du har gjort det en gång, ger det mardrömmar om att det ska hända igen?

– Nej, inte direkt. Men jag fick scenskräck efter incidenten med texten. Jag var skiträdd för att gå ut på scenen för om du tappar bort texten blir det som om du står där som privatperson, du tappar även själva rollen. Det blir väldigt naket och läskigt. Så scenskräcken kommer och går.

Du har varit med samma människor i en speciell situation under så lång tid, att skiljas måste vara känslosamt?

– Det har varit en lång resa. Livet som jag levt i Sverige var liksom satt på paus under den här tiden. Alla vi som flyttade till Helsingfors för musikalen blev som en stor familj. Och nu är den splittrad.

Men ni måste ha knutit starka vänskapsband?

– Absolut. Dessutom blir man så ödmjuk inför alla som medverkar i en sådan stor produktion som Mamma Mia var. Från mask och kostym till ljud och ljus. Varenda del är så viktig, alla involverade jobbar mot samma mål. Den känslan är väldigt häftig. Det är en anledning till att man kommer varandra så nära.

Vad vet du i dag om yrket musikalartist som du inte visst när du flyttade till Finland?

– Jag har lärt mig extremt mycket. Från småsaker som hur man behandlar en mikrofon och rekvisita till hur man jobbar kring en scen. Min roll var stor, jag var på scenen nästan hela tiden under föreställningen. Det är ett väldigt stort ansvar att axla en huvudroll. Det hade jag inte så stor inblick i tidigare, inte när det gäller en så här stor produktion med så många människor inblandade. Det är inte bara fördelar med en stor roll, det är också ett tungt lass att dra. Många förlitar sig på att du kan leverera. Du får inte ha en dålig dag, måste alltid vara på topp. Det är en utsatt position, det kan bli lite ensamt.

Vad blir nästa äventyr?

– I slutet av januari ska jag börja jobba med Green Day-musikalen American idiot med Philip Zandén som regissör. Den har gått en period i Malmö och ska nu sättas upp på Cirkus i Stockholm. Jag ska vara cover för den kvinnliga huvudrollen. Det är rätt skönt, jag behövde inte göra audition, det är bara att hoppa på ett tåg som redan är i rörelse. Skönt att ta ett steg tillbaka efter att ha dragit tungt så länge. Det ska bli jättekul, vi kör till sista april.

Vad händer sedan då? Blir du kvar i musikalyrket?

– Jag vill såklart göra fler roller, men också testa andra saker. Det skulle vara kul att ge sig in i ett nytt sammanhang. Melodifestivalen lockar. Jag har några grejer på gång vi får se vad det blir.

Hur skulle ditt mellobidrag låta?

– Fredrik Kempe kan väl skriva en ordentlig slänga, haha? jag är ganska bra på att ta mig an olika genres så jag överväger nog alla erbjudanden jag får...

Gillar Chess

Lineah Svärd är 28 år och uppväxt på Henstad i Karlstad.

Bor numera i Stockholm med sin finske pojkvän.

Läser:

– Jag håller just nu på med Bea Uusma fantastiska bok Expeditionen. Jag var helt fast, jag älskar äventyr och fakta.

Tittar på:

– Jag gillar Game of thrones.

Lyssnar på:

– På dokumentärer! Älskar P3:s dokumentärer.

Den bästa musikalen alla kategorier:

– Chess. Den skulle jag vilja göra. Jag älskar Björn och Bennys musik. Den är så snygg.