2015-12-11 06:00

2015-12-11 06:00

Per Wiker: "Skogen, livet, döden"

PER WIKER

1. Daniel Norgren - Alabursy

– Norgrens fullträff är en avskalad väv om vårt förhållande till skogen, livet, döden och ensamheten. Resultatet är hjärtskärande och storslaget.

2. Israel Nash - Israel Nash´s silver lining

– Sångerna har rötterna i den amerikanska myllan, samtidigt som de är lätta, luftiga och psykedeliska. En krispig skiva som växer till en sinnesrenande upplevelse.

3. Fraser Andersson - Little glass box

– Årets stora överraskning, men den nästan okände skotten skriver sånger som är starka, fräscha, rymliga och smått beroendeframkallande.

4. Sven-Bertil Taube - Hommage vol 2

– Mäster Taube följer upp med nästan lika starka tolkningar. Möjligen går det att skönja lite mer höst och mörker, men det är precis lika storslaget som förra gången.

5. Joel Alme - Flyktligan

– Med uppriktiga texter om kärlek, missbruk, och oro är Flyktligan mot alla odds en stärkande upplevelse. Det blir ett socialrealistiskt epos, som med sin trallvänliga tragik skänker ödmjukhet inför människans dolda krafter.

6. Bob Dylan - Shadows in the night

– Dylan hyllar den amerikanska schlagertraditionen i ett knippe sånger som blir till sentimentala reflektioner över tillvarons förgänglighet. Med en makalös sånginsats är det stort, skört och mycket berörande.

7. Sufjan Stevens - Carrie & Lowell

– Oerhört gripande och uppriktigt om saknad, övergivenhet, död och försoning. Stevens sjunger med en så desperat sorgsenhet att man inte orkar lyssna, men måste göra det ändå.

8. Daniel Norgren: The green stone

– Två Norgren på topplistan? Absolut. Höstens skiva är avskalad, stram och effektiv och Norgren framträder allt mer som en samtida uttolkare av den svenska folksjälen.

9. Thåström - Den morronen

– Den typiskt suggestiva Thåström finns där i fint mejslade sånger, men här finns också en febrig vardag i form av rytmiskt skramlande industrilokaler och oljud från de mörka gränderna.

10. Don Henley - Cass country

– Henley bejakar sina countryrötter och har en fenomenal säkerhet och innerlighet i sin röst. Det handlar om en vuxen sorgsenhet över sakernas tillstånd och sådant vi ständigt förlorar.

Ser mest fram emot 2016:

– Fraser Anderson: Under the cover of lightness (släpps någon gång under 2016). Senaste plattan känns som en föraning om storverk och smakprov från kommande skivan tyder på att det redan kan vara dags.

1. Daniel Norgren - Alabursy

– Norgrens fullträff är en avskalad väv om vårt förhållande till skogen, livet, döden och ensamheten. Resultatet är hjärtskärande och storslaget.

2. Israel Nash - Israel Nash´s silver lining

– Sångerna har rötterna i den amerikanska myllan, samtidigt som de är lätta, luftiga och psykedeliska. En krispig skiva som växer till en sinnesrenande upplevelse.

3. Fraser Andersson - Little glass box

– Årets stora överraskning, men den nästan okände skotten skriver sånger som är starka, fräscha, rymliga och smått beroendeframkallande.

4. Sven-Bertil Taube - Hommage vol 2

– Mäster Taube följer upp med nästan lika starka tolkningar. Möjligen går det att skönja lite mer höst och mörker, men det är precis lika storslaget som förra gången.

5. Joel Alme - Flyktligan

– Med uppriktiga texter om kärlek, missbruk, och oro är Flyktligan mot alla odds en stärkande upplevelse. Det blir ett socialrealistiskt epos, som med sin trallvänliga tragik skänker ödmjukhet inför människans dolda krafter.

6. Bob Dylan - Shadows in the night

– Dylan hyllar den amerikanska schlagertraditionen i ett knippe sånger som blir till sentimentala reflektioner över tillvarons förgänglighet. Med en makalös sånginsats är det stort, skört och mycket berörande.

7. Sufjan Stevens - Carrie & Lowell

– Oerhört gripande och uppriktigt om saknad, övergivenhet, död och försoning. Stevens sjunger med en så desperat sorgsenhet att man inte orkar lyssna, men måste göra det ändå.

8. Daniel Norgren: The green stone

– Två Norgren på topplistan? Absolut. Höstens skiva är avskalad, stram och effektiv och Norgren framträder allt mer som en samtida uttolkare av den svenska folksjälen.

9. Thåström - Den morronen

– Den typiskt suggestiva Thåström finns där i fint mejslade sånger, men här finns också en febrig vardag i form av rytmiskt skramlande industrilokaler och oljud från de mörka gränderna.

10. Don Henley - Cass country

– Henley bejakar sina countryrötter och har en fenomenal säkerhet och innerlighet i sin röst. Det handlar om en vuxen sorgsenhet över sakernas tillstånd och sådant vi ständigt förlorar.

Ser mest fram emot 2016:

– Fraser Anderson: Under the cover of lightness (släpps någon gång under 2016). Senaste plattan känns som en föraning om storverk och smakprov från kommande skivan tyder på att det redan kan vara dags.

  • PER WIKER