2015-12-11 06:00

2015-12-11 06:00

Lovisa Lagneryd: "Brusigt, skevt, sprött"

LOVISA LAGNERYD

1. Daniel Norgren – The green stone

– Jag är så svag för Daniel Norgrens själfulla låtskriveri som på ett tidlöst sätt alltid ekar inuti mig när jag lyssnar. Den enkla I waited for you är årets låt för mig.

2. Daniel Norgren – Alabursy

– Åh, som jag har spelat detta album i år, om och om igen. Brusigt, skevt, sprött och fantastiskt gripande.

3. José González – Vestiges & Claws

– Albumet är en rörelse ut ur mörkret, in i ljuset – med en ödmjuk längtan efter vardagens meningsfullhet. Träffande.

4. Nino Ramsby – Du kan och sov nu

– Albumet är personligt och poetiskt med värdefull autenticitet. Nino Ramsbys starka konstnärskap ger oss årets jazz/visa.

5. Amason – Sky city

– Årets pop utan en sekunds tvekan. Pårökt schlager, jordnära folkinfluenser, skira syntmattor i kombination med Amanda Bergmans sköna röst ger jackpot.

6. Slowgold – Glömska

– Här platsar Slowgolds nyproggiga Stjärnfall från i våras lika väl. Jag har helt förälskat mig i Amanda Wernes röst och tillbakalutade guldglans.

7. Susanne Sundfør – Ten love songs

– Svulstigt, melodiskt, drömskt och tjutande. Norskan lyckades få oss att svepa italodisco och orgelrysare i samma shot.

8. Sufjan Stevens – Carrie & Lowell

– Måttfullhet brukar inte associeras med Sufjan Stevens, men här är hans sorg och saknad sammanhållet framviskad. Det är så vackert i sin nakenhet.

9. Father John Misty – I love you, honeybear

– Josh Tillman dängde till med en säregen och härligt bisarr kärlekshyllning. Hans lena stämma bjuder på stundtals vass satir.

10. Ane Brun – When I’m free

– Fri och självständig deklarerar Ane Brun en feministisk hyllning. Hon lämnar bekvämlighetszonen och rör sig vidare framåt.

Ser fram emot 2016:

– Amanda Bergman – Docks (23 februari). Första riktiga soloalbumet! Säkert väl värt att vänta på.

1. Daniel Norgren – The green stone

– Jag är så svag för Daniel Norgrens själfulla låtskriveri som på ett tidlöst sätt alltid ekar inuti mig när jag lyssnar. Den enkla I waited for you är årets låt för mig.

2. Daniel Norgren – Alabursy

– Åh, som jag har spelat detta album i år, om och om igen. Brusigt, skevt, sprött och fantastiskt gripande.

3. José González – Vestiges & Claws

– Albumet är en rörelse ut ur mörkret, in i ljuset – med en ödmjuk längtan efter vardagens meningsfullhet. Träffande.

4. Nino Ramsby – Du kan och sov nu

– Albumet är personligt och poetiskt med värdefull autenticitet. Nino Ramsbys starka konstnärskap ger oss årets jazz/visa.

5. Amason – Sky city

– Årets pop utan en sekunds tvekan. Pårökt schlager, jordnära folkinfluenser, skira syntmattor i kombination med Amanda Bergmans sköna röst ger jackpot.

6. Slowgold – Glömska

– Här platsar Slowgolds nyproggiga Stjärnfall från i våras lika väl. Jag har helt förälskat mig i Amanda Wernes röst och tillbakalutade guldglans.

7. Susanne Sundfør – Ten love songs

– Svulstigt, melodiskt, drömskt och tjutande. Norskan lyckades få oss att svepa italodisco och orgelrysare i samma shot.

8. Sufjan Stevens – Carrie & Lowell

– Måttfullhet brukar inte associeras med Sufjan Stevens, men här är hans sorg och saknad sammanhållet framviskad. Det är så vackert i sin nakenhet.

9. Father John Misty – I love you, honeybear

– Josh Tillman dängde till med en säregen och härligt bisarr kärlekshyllning. Hans lena stämma bjuder på stundtals vass satir.

10. Ane Brun – When I’m free

– Fri och självständig deklarerar Ane Brun en feministisk hyllning. Hon lämnar bekvämlighetszonen och rör sig vidare framåt.

Ser fram emot 2016:

– Amanda Bergman – Docks (23 februari). Första riktiga soloalbumet! Säkert väl värt att vänta på.

  • LOVISA LAGNERYD