2015-12-11 06:00

2015-12-11 06:00

Johanna Karlsson: "Justin Bieber har äntligen blivit vuxen"

JOHANNA KARLSSON

1. Vasas flora och fauna - Släkt med Lotta Svärd

– Världen behöver inte fler konflikter. Men det är alldeles ljuvligt hur protestanterna vinner över baptisterna i den svenskaste och mest bibelbältade delen av Finland.

2. Sleater-Kinney - No cities to love

– Att band kommer tillbaka femton, tjugo år senare och är minst lika bra som innan är vanligtvis mest en dröm. Jag tackar Carrie, Corin och Janet för fortsatt drömmande.

3. Death Cab For Cutie - Kintsugi

– Det här är Ben Gibbards skilsmässoskiva. Jag önskar att jag hade sluppit ta med den på listan, för av allt att döma kostade det ungefär allt av honom att a) skiljas och b) göra musik om det.

4. Jaakko Eino Kalevi - Jaakko Eino Kalevi

– Alla jag känner med hyfsat bra smak kallar detta för årets bästa skiva. Med tanke på placeringen håller jag inte riktigt med, men den är ovanligt helgjuten.

5. The Weeknd - Beauty behind madness

– Det mest häpnadsväckande som kommit från Toronto sen Ben Johnson och Joey Jeremiah.

6. Justin Bieber - Purpose

– Det finns åtminstone en bra sak med det här året, och det är att Justin Bieber äntligen blivit vuxen. Jag blir lika uppspelt som Diane Keaton av det.

7. Mattias Alkberg - Personer

– Vet ni hur frihet låter? Det är när Mattias Alkberg sjunger om att få ekonomin att gå ihop den här månaden också.

8. Marina & The Diamonds - Froot

– När Marina meddelar världen att hon är „plump and ripe” finns det väl ingen som inte vill plocka henne?

9. Biolay, Fiszman & Benarrosh - Trenet

– Tretton moderna Trenettolkningar av stabil trio med franska artister. Kom lägligt ett år då vi tvingades påminna oss om att vi alltid, på ett eller annat sätt, har Paris.

10. Blur - The magic whip

– För att citera en av Blurs egna b-sidor: „You’re so young and lovely”. Oavsett hur gamla de blir.

Ser fram emot 2016: Den släpps redan i dagarna, men R. Kellys ”The buffet”kommer, om den inte smakar riktigt unket, att hålla mig mätt långt in på det nya året.

1. Vasas flora och fauna - Släkt med Lotta Svärd

– Världen behöver inte fler konflikter. Men det är alldeles ljuvligt hur protestanterna vinner över baptisterna i den svenskaste och mest bibelbältade delen av Finland.

2. Sleater-Kinney - No cities to love

– Att band kommer tillbaka femton, tjugo år senare och är minst lika bra som innan är vanligtvis mest en dröm. Jag tackar Carrie, Corin och Janet för fortsatt drömmande.

3. Death Cab For Cutie - Kintsugi

– Det här är Ben Gibbards skilsmässoskiva. Jag önskar att jag hade sluppit ta med den på listan, för av allt att döma kostade det ungefär allt av honom att a) skiljas och b) göra musik om det.

4. Jaakko Eino Kalevi - Jaakko Eino Kalevi

– Alla jag känner med hyfsat bra smak kallar detta för årets bästa skiva. Med tanke på placeringen håller jag inte riktigt med, men den är ovanligt helgjuten.

5. The Weeknd - Beauty behind madness

– Det mest häpnadsväckande som kommit från Toronto sen Ben Johnson och Joey Jeremiah.

6. Justin Bieber - Purpose

– Det finns åtminstone en bra sak med det här året, och det är att Justin Bieber äntligen blivit vuxen. Jag blir lika uppspelt som Diane Keaton av det.

7. Mattias Alkberg - Personer

– Vet ni hur frihet låter? Det är när Mattias Alkberg sjunger om att få ekonomin att gå ihop den här månaden också.

8. Marina & The Diamonds - Froot

– När Marina meddelar världen att hon är „plump and ripe” finns det väl ingen som inte vill plocka henne?

9. Biolay, Fiszman & Benarrosh - Trenet

– Tretton moderna Trenettolkningar av stabil trio med franska artister. Kom lägligt ett år då vi tvingades påminna oss om att vi alltid, på ett eller annat sätt, har Paris.

10. Blur - The magic whip

– För att citera en av Blurs egna b-sidor: „You’re so young and lovely”. Oavsett hur gamla de blir.

Ser fram emot 2016: Den släpps redan i dagarna, men R. Kellys ”The buffet”kommer, om den inte smakar riktigt unket, att hålla mig mätt långt in på det nya året.

  • Johanna Karlsson