2015-12-11 06:00

2015-12-11 06:00

Carl Edlom: "Genialitet och galenskap hand i hand"

CARL EDLOM

1. Father John Misty - I love you Honey Bear

– Aldrig ett tråkigt ögonblick. Humor, kärlek, självdistans och kärlekstrubbel. Genialitet och galenskap hand i hand.

2. Jason Isbell - Somethig more than free

– Han arbetar med en lika nyktert iakttagande blick som Springsteen. Välformulerat om samtidens drömmar och misslyckanden.

3. Tobias Jesso Jr - Goon

– Söt som en hundvalp och med låtar som bär ekon av Randy Newman och Harry Nilsson. Årets klapp på kinden.

4. The Slow Show - White Water

– De kommer från Manchester, ser ut som trånande popslynglar men låter som en sakral blandning av Lambchop och The National.

5. Jaako Eino Kalevi - Jaako Eino Kalevi

– Sällan har väl finsk electronica varit så lekfull och dansant. Så organisk och omodern men samtidigt så oerhört rätt i tiden.

6. Amason - Sky City

– Amanda Bergman! Amanda Bergman! Rösten får den här amasonen att lyfta på riktigt. När det är som bäst låter det både tidslöst och just här och nu.

7. Susanne Sundför - Ten Love Songs

– Ett album som kastar sig mellan storslagna epos och snärtig singelpop. Modigt, ambitiöst och hela tiden utan tyglar, fritt i både tanke och utförande.

8. .Jamie XX - In colour

– Loud places är en enorm låt. Romy, från XX sjunger på låten och hon låter allt mer som Tracey Thorns arvtagerska. På egen hand är Jamie XX mer klubborienterad, allra bäst blir det när han tar med klubben in i vardagsrummet.

9 Joel Alme - Flyktligan

– Hittade aldrig riktigt fram till Alme när han sjöng på engelska. Men när han släpper poserna och liksom tittar lyssnaren rakt i ögonen är det svårt att inte bli berörd.

10.Bill Fay - Who is the sender?

– Filosofiska tankar förmedlade via ett finstämt piano, Bill Fays andra album efter återkomsten är inte lika bra som det första, men han verkar fortfarande i ett helt egen universum.

Ser fram emot 2016:

– Amanda Bergman, Amanda Bergman! Solodebut i januari. Äntligen.

1. Father John Misty - I love you Honey Bear

– Aldrig ett tråkigt ögonblick. Humor, kärlek, självdistans och kärlekstrubbel. Genialitet och galenskap hand i hand.

2. Jason Isbell - Somethig more than free

– Han arbetar med en lika nyktert iakttagande blick som Springsteen. Välformulerat om samtidens drömmar och misslyckanden.

3. Tobias Jesso Jr - Goon

– Söt som en hundvalp och med låtar som bär ekon av Randy Newman och Harry Nilsson. Årets klapp på kinden.

4. The Slow Show - White Water

– De kommer från Manchester, ser ut som trånande popslynglar men låter som en sakral blandning av Lambchop och The National.

5. Jaako Eino Kalevi - Jaako Eino Kalevi

– Sällan har väl finsk electronica varit så lekfull och dansant. Så organisk och omodern men samtidigt så oerhört rätt i tiden.

6. Amason - Sky City

– Amanda Bergman! Amanda Bergman! Rösten får den här amasonen att lyfta på riktigt. När det är som bäst låter det både tidslöst och just här och nu.

7. Susanne Sundför - Ten Love Songs

– Ett album som kastar sig mellan storslagna epos och snärtig singelpop. Modigt, ambitiöst och hela tiden utan tyglar, fritt i både tanke och utförande.

8. .Jamie XX - In colour

– Loud places är en enorm låt. Romy, från XX sjunger på låten och hon låter allt mer som Tracey Thorns arvtagerska. På egen hand är Jamie XX mer klubborienterad, allra bäst blir det när han tar med klubben in i vardagsrummet.

9 Joel Alme - Flyktligan

– Hittade aldrig riktigt fram till Alme när han sjöng på engelska. Men när han släpper poserna och liksom tittar lyssnaren rakt i ögonen är det svårt att inte bli berörd.

10.Bill Fay - Who is the sender?

– Filosofiska tankar förmedlade via ett finstämt piano, Bill Fays andra album efter återkomsten är inte lika bra som det första, men han verkar fortfarande i ett helt egen universum.

Ser fram emot 2016:

– Amanda Bergman, Amanda Bergman! Solodebut i januari. Äntligen.