2015-11-26 06:00

2015-11-26 09:07

Amason ger varandra utrymme

Det svenska bandet Amason har just varit på en omfattande USA-turné med sin hemsnickrade folkpop. Nu väntar en mindre klubb- och konsertlokalturné på hemmaplan och den 27 november kommer gruppen till Karlstad.

– Det vi gjorde mest i USA var att sitta mil efter mil i bilen, säger Amanda Bergman som dras med en envis förkylning.

Förutom som en av medlemmarna i hyllade Amason, har hon rönt uppmärksamhet för sina projekt Idiot Wind och Hajen. Det är också hon som tillsammans med Oskar Linnros tolkar Ted Ströms Vintersaga i reklamfilmen för Volvo.

– Att åka bil är ett väldigt bra sätt att upptäcka USA, man får se så mycket. Det var galna rutter, fram och tillbaka, men det var spännande. Vi fick möta en annan publik än vi är vana med.

Gruppens medlemmar delar tiden med andra musikprojekt. Det är en brokig skara som bildat Amason. Men trots att de kommer från olika håll och musiken spretar, lyckas de få sin musik att kännas enhetlig. Och väldigt svensk. Det moderna möter det traditionella, maskinen det analoga.

– Vi kan nog uppfattas som exotiska utomlands. Norden har ett speciellt tonspråk, precis som alla kulturer. Jag förknippar svensk musik med moll och folkmusik, jag tänker Jazz på svenska med Jan Johansson. För mig är det den musiken jag har i mig, som har uppfostrat mig. Även om vi såklart lyssnat på all möjlig musik genom åren. Min farmor kallade musiken för folksjälen...

– Det är klart att det färgar den musik man gör själv.

Respekt för musikalitet

– Det bästa med Amason är att ingen av oss kan göra det den andra gör. Våra uttryck är så olika och vi har väldigt stor respekt för varandras musikalitet. Vi är bra på att ge varandra utrymme och har tilltro till varandras idéer. Det är sällan tjafs. Vi har nog aldrig, hittills, tjafsat om något musikaliskt.

Så vad tjafsar ni om?

– Praktiska saker! Att vara med i ett band är som att ha en slags familj-äktenskap-företag-relation. Det finns så många aspekter, ibland känns just den musikaliska som en ganska liten del.

Ni har alltid hänvisat till Amason som ett sidoprojekt, men det tar väldigt mycket tid och kraft i anspråk för att vara en sidosyssla.

– Jo. Alla får laborera en massa hela tiden för att få det att funka. Men vi anpassar oss efter den fas vi är i just nu i livet. Att vi håller på med andra saker parallellt har varit en stor del av vad bandet är. Amason finns hela tiden, men fokuset kan ändras beroende på hur det ser ut i våra kalendrar.

Du sjunger på både svenska och engelska utan att man direkt reagerar på att du byter språk, hur tänker du kring det?

– Roligt att du säger så. Jag tänker nog inte så mycket alls på min röst. Det kanske är därför den låter naturlig. Det är nog till min fördel att jag inte alls är skolad musikaliskt. Rösten har bara fått anpassa sig till det jag håller på med.

Varför blev just sången viktig för dig?

– I början var det andra som upptäckte min röst åt mig. Jag har skrivit låtar sedan jag var väldigt liten. Men jag var aldrig den som fick beröm för min röst när jag var yngre. Jag skrev alltid låtar, det kunde handla om att kaninen dog eller att jag blev kär.

I stället för dagbok?

– Lite så. Jag hade inga konstnärliga ambitioner med det, det bara fanns där som en naturlig sak att göra. Jag behövde det. Jag har aldrig funderat på musikens roll i mitt liv, för den har alltid varit så självklart. När jag blev äldre körade jag på en kompis skiva och då råkade några av mina låtar bli inspelade då det blev tid över i studion. När jag sedan la ut det på internet var det några som tyckte om det. Det var första gången jag fick beröm för min röst.

Vad har du för soloprojekt just nu?

– Jag håller faktiskt på att mixa klart mitt soloalbum som ska släppas i februari. Hur det låter? Det låter gubbigt! Gubbrock med en tjej som sjunger. Flera av Amason-medlemmarna är med.

När du skriver låtar till ditt soloprojekt, är det fortfarande ”kaninen-är-död-låtar” du skriver?

– Ja, det är det nog fast lite mer sofistikerat (skratt). Men de fyller samma funktion, jag skriver fortfarande låtar hela tiden. För mig är det två skilda saker att vara musiker och att skriva låtar. Jag har en massa skrivna låtar som aldrig kommer att släppas.

Du är uppväxt i Dalarna, bor numera i Stockholm – hur känner du när det gäller storstad kontra landsbygd?

– Jag är verkligen en landsbygdsmänniska. Känner mig helt handikappad i stan. Jag har bott i Stockholm ett år men jag letar hela tiden efter sätt att flytta härifrån! (skratt)

 

Vad? Amason

Var? Scalateatern, Karlstad

När? Fredag den 27 november

 

 

– Det vi gjorde mest i USA var att sitta mil efter mil i bilen, säger Amanda Bergman som dras med en envis förkylning.

Förutom som en av medlemmarna i hyllade Amason, har hon rönt uppmärksamhet för sina projekt Idiot Wind och Hajen. Det är också hon som tillsammans med Oskar Linnros tolkar Ted Ströms Vintersaga i reklamfilmen för Volvo.

– Att åka bil är ett väldigt bra sätt att upptäcka USA, man får se så mycket. Det var galna rutter, fram och tillbaka, men det var spännande. Vi fick möta en annan publik än vi är vana med.

Gruppens medlemmar delar tiden med andra musikprojekt. Det är en brokig skara som bildat Amason. Men trots att de kommer från olika håll och musiken spretar, lyckas de få sin musik att kännas enhetlig. Och väldigt svensk. Det moderna möter det traditionella, maskinen det analoga.

– Vi kan nog uppfattas som exotiska utomlands. Norden har ett speciellt tonspråk, precis som alla kulturer. Jag förknippar svensk musik med moll och folkmusik, jag tänker Jazz på svenska med Jan Johansson. För mig är det den musiken jag har i mig, som har uppfostrat mig. Även om vi såklart lyssnat på all möjlig musik genom åren. Min farmor kallade musiken för folksjälen...

– Det är klart att det färgar den musik man gör själv.

Respekt för musikalitet

– Det bästa med Amason är att ingen av oss kan göra det den andra gör. Våra uttryck är så olika och vi har väldigt stor respekt för varandras musikalitet. Vi är bra på att ge varandra utrymme och har tilltro till varandras idéer. Det är sällan tjafs. Vi har nog aldrig, hittills, tjafsat om något musikaliskt.

Så vad tjafsar ni om?

– Praktiska saker! Att vara med i ett band är som att ha en slags familj-äktenskap-företag-relation. Det finns så många aspekter, ibland känns just den musikaliska som en ganska liten del.

Ni har alltid hänvisat till Amason som ett sidoprojekt, men det tar väldigt mycket tid och kraft i anspråk för att vara en sidosyssla.

– Jo. Alla får laborera en massa hela tiden för att få det att funka. Men vi anpassar oss efter den fas vi är i just nu i livet. Att vi håller på med andra saker parallellt har varit en stor del av vad bandet är. Amason finns hela tiden, men fokuset kan ändras beroende på hur det ser ut i våra kalendrar.

Du sjunger på både svenska och engelska utan att man direkt reagerar på att du byter språk, hur tänker du kring det?

– Roligt att du säger så. Jag tänker nog inte så mycket alls på min röst. Det kanske är därför den låter naturlig. Det är nog till min fördel att jag inte alls är skolad musikaliskt. Rösten har bara fått anpassa sig till det jag håller på med.

Varför blev just sången viktig för dig?

– I början var det andra som upptäckte min röst åt mig. Jag har skrivit låtar sedan jag var väldigt liten. Men jag var aldrig den som fick beröm för min röst när jag var yngre. Jag skrev alltid låtar, det kunde handla om att kaninen dog eller att jag blev kär.

I stället för dagbok?

– Lite så. Jag hade inga konstnärliga ambitioner med det, det bara fanns där som en naturlig sak att göra. Jag behövde det. Jag har aldrig funderat på musikens roll i mitt liv, för den har alltid varit så självklart. När jag blev äldre körade jag på en kompis skiva och då råkade några av mina låtar bli inspelade då det blev tid över i studion. När jag sedan la ut det på internet var det några som tyckte om det. Det var första gången jag fick beröm för min röst.

Vad har du för soloprojekt just nu?

– Jag håller faktiskt på att mixa klart mitt soloalbum som ska släppas i februari. Hur det låter? Det låter gubbigt! Gubbrock med en tjej som sjunger. Flera av Amason-medlemmarna är med.

När du skriver låtar till ditt soloprojekt, är det fortfarande ”kaninen-är-död-låtar” du skriver?

– Ja, det är det nog fast lite mer sofistikerat (skratt). Men de fyller samma funktion, jag skriver fortfarande låtar hela tiden. För mig är det två skilda saker att vara musiker och att skriva låtar. Jag har en massa skrivna låtar som aldrig kommer att släppas.

Du är uppväxt i Dalarna, bor numera i Stockholm – hur känner du när det gäller storstad kontra landsbygd?

– Jag är verkligen en landsbygdsmänniska. Känner mig helt handikappad i stan. Jag har bott i Stockholm ett år men jag letar hela tiden efter sätt att flytta härifrån! (skratt)

 

Vad? Amason

Var? Scalateatern, Karlstad

När? Fredag den 27 november

 

 

Gillar David Attenborough

Amanda Bergman är 28 år och uppväxt i Gagnef, Dalarna.

Tidigare gift med Kristian Mattson (Tallest man on earth).

Amason släppte sin första singel 2013 och debutalbumet tidigare i år. Gruppen består förutom av Amanda Bergman av Pontus och Petter Winnberg samt Nils Törnqvist och Gustav Ejstes.

Amanda Bergman tittar på:

– Naturfilm. Allt med David Attenborough. Det är typ det enda jag tittar på. Den ultimata avslappningen.

Lyssnar på:

– Jaakko Eino Kalevi, en finsk artist. Han har en slags Elvis-känsla över sig tycker jag. Så timid, men han har en slags estradör-grej i sig som väntar på att få blomma ut. Jag lyssnar också mycket på Glen Campbell och Brian Eno.

Läser:

– Stoner av John Williams. Väldigt bra. Har just börjat med Bea Uusmas Expeditionen.

Det bästa albumet någonsin alla kategorier:

– Apollo av Brian Eno. Musik som kan illustrera alla moment av ett liv.

Källa: