2015-11-13 06:00

2015-11-13 08:29

Nu tystnar musiken på Café August

NÖJE

Många artister beskriver det som ett andra vardagsrum. Många är de som återvänt gång på gång, både de som kommer för att stå på scenen och de som kommer för att lyssna.
Men nu tystnar musiken. Louise Hoffsten är sist ut på Café August.

Ann-Catrine Bråth känner sig färdig. Färdig med slitet det innebär att driva Café August, hon beskriver stället vid Kanikenäset i utkanten av Karlstad som sin egen unge. Det har varit hennes och hennes arbetskamraters skötebarn i nära 18 år.

Hon minns tillbaka på de första stegen, när idén om ett café växte fram, hur det mynnade ut att omfatta även konstutställningar och en väldigt levande musikscen.

Den första scenen på August byggdes för Björn Afzelius. Det var Ann-Catrines favorit.

– Men han hann aldrig komma hit, berättar hon över en slät kopp kaffe.

– När scenen väl stod färdig fick jag höra på radion att han hade gått bort. Det kom som en chock. Det ryser i mig än i dag när jag tänker på det, berättar hon och drar upp axlarna.

Men scenen kom i gång. Först viskvällar, bland annat med hyllningar till Afzelius och Taube.

Fyr på sjökort

Café August har byggts om flera gånger. Fyrutseendet har ingen historisk förankring. Det är byggt bara för att ge stället en viss profil, ett sätt att sätta stället på kartan. Och det visade sig vara exakt vad som hände då det genom ett missförstånd blev utmärkt på sjökorten som fyr. Ann-Catrine skrattar åt hela historien och fortsätter att berätta om de första artisterna hon bokade.

– Jag var väldigt orädd i början. Naiv. Jag minns när jag en dag gick från ett otrevligt tandläkarebesök och får se att Roffe Wikström ska signera plattor på Åhléns. Jag gick dit, gick fram till honom och berättade att jag har ett viscafé, ”Vill du komma och spela?”. ”Javisst”, sa han.

Men arbetet som konsertarrangör visade sig innehålla fler arbetsuppgifter än hon räknat med.

– ”Var pluggar jag in gitarren?”, frågade Roffe när han kom. ”Vem är ljudtekniker”. Jag trodde att han skulle ta mig all utrustning själv, han är ju musiker! Det var fruktansvärt pinsamt, men det löste sig till slut. En kompis fixade fram utrustning. Så för varje bokning lärde jag mig mer och mer.

Körberg flitig

Roffe Wikström har kommit tillbaka flera gånger under åren. Han blev också en slags ambassadör för stället. Ordet spreds i landets musikerkretsar och Ann-Catrine kunde stoltsera med att Roffe hade spelat där vilket gav Café August en kvalitetsstämpel.

– Alla vill komma tillbaka. Göran Samuelsson är nog en av dom som spelat här flest gånger. Även Jack Vreeswijk, Totta Näslund och Tommy Körberg har varit flitiga.

Under de senaste åren har Gun Nyström skött musikbokningarna under vår och höst. Flera av artisterna har blivit vänner även privat.

– En del människor stämmer ens egen kemi med helt enkelt. Det är lyxigt att kunna boka den musik man själv tycker mest om, fortsätter Ann-Catrine.

– Vår egen smak har styrt utbudet även om jag såklart också lyssnat på våra gästers förslag. Men jag har inte kunnat slappna av och själv sitta ner och lyssna på musiken. Man känner hela tiden ett ansvar för att det ska vara ordning och reda. Jag får ingen ro.

Ösregn

Publikrekordet står Packmopedsturnén för. Vid ett av de besöken var det 700 besökare i trädgården. Inomhus kan det vara 100 personer under konserterna. Vädrets makter har ställt till det vid några tillfällen. Sven-Ingvars fick byta speldag på grund av regn. Jack Vreeswijk skulle avsluta en Corneliskväll en sommar men kvällen fick ett abrupt slut.

– Det var en väldigt varm sommarkväll, luften dallrade. Helt plötsligt kommer ett ösregn. Och det kom inte uppifrån utan från sidan! Så all musikutrustning på scenen tog stryk och vi fick skynda in och ta skydd.

Många har fått en väldigt speciell relation till Café August, både som publik och artist, vad tror du själv att det beror på?

– Många säger att de upplever det som att de kommer hem till ett vardagsrum och spelar. Intimiteten. Och så berömmer alla den fina publiken. Många musiker har rekommenderat Café August till andra musiker och artister genom åren, mycket tack vare den fantastiska publiken.

Vad tror du Café August har betytt för musiklivet i Karlstad?

– Det har nog spelat en ganska stor roll. När vi har varit uppe i det så rullar det bara på hela tiden, då hinner vi inte tänka på det på det. Men nu när vi har saktat ner och fått lite tid till eftertanke så har vi börjat inse att det har betytt en hel del. Flera artister har gjort sin scendebut här. Thomas Denver Jonsson, som nu kallar sig I'm Kingfisher är en. En annan är Melissa Horn.

– Hennes mamma Maritza spelade här och Melissa fick spela två låtar som förband. Melissa har varit här även efter sitt genombrott och då berättade hon om debuten. Om hur hon för första gången, som 16-åring, fick skriva en autograf. Det är så många sådana där historier som poppar upp när jag pratar om Café August, det är så mycket som har hänt genom åren. Det har ju varit hundratals konserter här genom åren, i snitt tre till fyra varje vecka.

Hur känner ni inför försäljningen, har ni några tankar på vad som ska hända med det ni byggt upp?

– Ärligt talat så skiter jag i det! (skratt) Vi är färdiga här. Det har varit dygnet runt i nästan 18 år. Det är möjligt att vi kommer att få jordens abstinens efter nyår, men jag ser fram emot att åka runt på musikfestivaler och göra det som vi inte hunnit med tidigare. Roffe Wikström kom med idén om att göra någon slags blues-loppis. Vi ska ha en loppis i december där all inredning säljs. Det blir ett fint avslut, då kan den som vill ta med en bit av Café August hem till sig.

Ann-Catrine Bråth känner sig färdig. Färdig med slitet det innebär att driva Café August, hon beskriver stället vid Kanikenäset i utkanten av Karlstad som sin egen unge. Det har varit hennes och hennes arbetskamraters skötebarn i nära 18 år.

Hon minns tillbaka på de första stegen, när idén om ett café växte fram, hur det mynnade ut att omfatta även konstutställningar och en väldigt levande musikscen.

Den första scenen på August byggdes för Björn Afzelius. Det var Ann-Catrines favorit.

– Men han hann aldrig komma hit, berättar hon över en slät kopp kaffe.

– När scenen väl stod färdig fick jag höra på radion att han hade gått bort. Det kom som en chock. Det ryser i mig än i dag när jag tänker på det, berättar hon och drar upp axlarna.

Men scenen kom i gång. Först viskvällar, bland annat med hyllningar till Afzelius och Taube.

Fyr på sjökort

Café August har byggts om flera gånger. Fyrutseendet har ingen historisk förankring. Det är byggt bara för att ge stället en viss profil, ett sätt att sätta stället på kartan. Och det visade sig vara exakt vad som hände då det genom ett missförstånd blev utmärkt på sjökorten som fyr. Ann-Catrine skrattar åt hela historien och fortsätter att berätta om de första artisterna hon bokade.

– Jag var väldigt orädd i början. Naiv. Jag minns när jag en dag gick från ett otrevligt tandläkarebesök och får se att Roffe Wikström ska signera plattor på Åhléns. Jag gick dit, gick fram till honom och berättade att jag har ett viscafé, ”Vill du komma och spela?”. ”Javisst”, sa han.

Men arbetet som konsertarrangör visade sig innehålla fler arbetsuppgifter än hon räknat med.

– ”Var pluggar jag in gitarren?”, frågade Roffe när han kom. ”Vem är ljudtekniker”. Jag trodde att han skulle ta mig all utrustning själv, han är ju musiker! Det var fruktansvärt pinsamt, men det löste sig till slut. En kompis fixade fram utrustning. Så för varje bokning lärde jag mig mer och mer.

Körberg flitig

Roffe Wikström har kommit tillbaka flera gånger under åren. Han blev också en slags ambassadör för stället. Ordet spreds i landets musikerkretsar och Ann-Catrine kunde stoltsera med att Roffe hade spelat där vilket gav Café August en kvalitetsstämpel.

– Alla vill komma tillbaka. Göran Samuelsson är nog en av dom som spelat här flest gånger. Även Jack Vreeswijk, Totta Näslund och Tommy Körberg har varit flitiga.

Under de senaste åren har Gun Nyström skött musikbokningarna under vår och höst. Flera av artisterna har blivit vänner även privat.

– En del människor stämmer ens egen kemi med helt enkelt. Det är lyxigt att kunna boka den musik man själv tycker mest om, fortsätter Ann-Catrine.

– Vår egen smak har styrt utbudet även om jag såklart också lyssnat på våra gästers förslag. Men jag har inte kunnat slappna av och själv sitta ner och lyssna på musiken. Man känner hela tiden ett ansvar för att det ska vara ordning och reda. Jag får ingen ro.

Ösregn

Publikrekordet står Packmopedsturnén för. Vid ett av de besöken var det 700 besökare i trädgården. Inomhus kan det vara 100 personer under konserterna. Vädrets makter har ställt till det vid några tillfällen. Sven-Ingvars fick byta speldag på grund av regn. Jack Vreeswijk skulle avsluta en Corneliskväll en sommar men kvällen fick ett abrupt slut.

– Det var en väldigt varm sommarkväll, luften dallrade. Helt plötsligt kommer ett ösregn. Och det kom inte uppifrån utan från sidan! Så all musikutrustning på scenen tog stryk och vi fick skynda in och ta skydd.

Många har fått en väldigt speciell relation till Café August, både som publik och artist, vad tror du själv att det beror på?

– Många säger att de upplever det som att de kommer hem till ett vardagsrum och spelar. Intimiteten. Och så berömmer alla den fina publiken. Många musiker har rekommenderat Café August till andra musiker och artister genom åren, mycket tack vare den fantastiska publiken.

Vad tror du Café August har betytt för musiklivet i Karlstad?

– Det har nog spelat en ganska stor roll. När vi har varit uppe i det så rullar det bara på hela tiden, då hinner vi inte tänka på det på det. Men nu när vi har saktat ner och fått lite tid till eftertanke så har vi börjat inse att det har betytt en hel del. Flera artister har gjort sin scendebut här. Thomas Denver Jonsson, som nu kallar sig I'm Kingfisher är en. En annan är Melissa Horn.

– Hennes mamma Maritza spelade här och Melissa fick spela två låtar som förband. Melissa har varit här även efter sitt genombrott och då berättade hon om debuten. Om hur hon för första gången, som 16-åring, fick skriva en autograf. Det är så många sådana där historier som poppar upp när jag pratar om Café August, det är så mycket som har hänt genom åren. Det har ju varit hundratals konserter här genom åren, i snitt tre till fyra varje vecka.

Hur känner ni inför försäljningen, har ni några tankar på vad som ska hända med det ni byggt upp?

– Ärligt talat så skiter jag i det! (skratt) Vi är färdiga här. Det har varit dygnet runt i nästan 18 år. Det är möjligt att vi kommer att få jordens abstinens efter nyår, men jag ser fram emot att åka runt på musikfestivaler och göra det som vi inte hunnit med tidigare. Roffe Wikström kom med idén om att göra någon slags blues-loppis. Vi ska ha en loppis i december där all inredning säljs. Det blir ett fint avslut, då kan den som vill ta med en bit av Café August hem till sig.