2015-10-23 06:00

2015-10-23 13:46

"Så levande och så autentiskt!"

NÖJE: Hifi-nörden Anders Lind blev ett ljudgeni

Nu uppmärksammar Sveriges television musikern Bo Hansson. En udda fågel i svenskt musikliv, ett geni enligt många.
En som fastnade för Hanssons ljudvärld var Anders Lind. Han kom att bli väldigt viktig för Bo Hanssons musik. Och för många andras också. Hi-fi-nörden Anders Lind blev ett ljudgeni.

Bo Hansson bildade duo med Janne ”Loffe” Carlsson under 60-talets andra hälft och gjorde flera soloalbum efter det. Han beskrivs ofta som mystisk, lite egen. Hans musik har nått Billboardlistan i USA, belönats med guldskivor i England och Australien.

I dokumentärfilmen I trollkarlens hatt av Hans-Erik Therus, får vi möta en musiker som inte alltid tagit den raka, enkla vägen.

Med på resan fanns Anders Lind. Han var - bokstavligen - tongivande i sagan om Bo Hansson. Han spelade in musiken.

– Jag har aldrig haft någon begåvning för att spela musik, säger Anders Lind med ett halvt wienerbröd i näven.

– Men jag har alltid älskat att lyssna på musik. Och jag har alltid varit en nörd när det gäller hi-fi, tekniska grejer.

Anders Lind var med och skapade Silence, både studion och skivbolaget. 1977 flyttades verksamheten från Stockholm till Näved i västra Värmland.

Byggde själv

Han rör om i kaffemuggen och berättar hur han firade av grundskolan genom att vara den ende som hade en stereoanläggningen i Västertorp där han växte upp. En ljudanläggning han byggt själv.

– Men jag hade inte råd att köpa plattor! Som tur var hade jag en kompis som hade det bättre ställt. Jag kom på att jag kunde spela av hans skivor. Jag fick jobba länge för att kunna köpa en Revox, en bandspelare med två kanaler.

En vän till Anders gjorde jinglar till Radio Nord och hade en Neuman U47, en rörmikrofon. Bland de bästa. Med mikrofonen och den trimmade Revoxen hade Anders Lind skapat sig en inspelningsutrustning värdig en hi-fi-nörd.

– Jag fick idén att spela in en skotsk artist som skulle spela på en klubb. Jag ställde upp mikrofonen framför scenen och spelade in. När jag sedan kom hem och lyssnade... Då kom chocken!

Anders drar efter andan och spärrar upp ögonen.

Det lät bättre än Bob Dylan-plattorna jag hade lyssnat på! Så jääävla bra, så levande och så autentiskt! Jag blev helt biten av det, kunde knappt vänta tills jag fick möjlighet att spela in något mer.

Samma klubb som skotten spelade på fick i samma veva ett husband, en duo som kallade sig Hansson och Karlsson. Det är 1966 och ingen känner ännu till Bo Hansson och Janne Carlsson. Anders Lind börjar spela in duons konserter. Det blir hans skola, han lär sig hur ett rum fungerar ljudmässigt, vad som påverkar, hur det påverkar.

– Jag är helt och hållet autodidakt. Under den där tiden lärde jag mig hur ljud beter sig, jag flyttade mikrofoner och gick omkring och lyssnade efter sweet spots där ljudet lät som bäst.

Han kom att jobba nära Hansson & Karlsson. Men spelade också in andra grupper, bland annat Pink Floyd. En inspelning som han länge behöll för sig själv. Sedan några år tillbaka har han kontakt med Pink Floyds skivbolag om att släppa inspelningen i någon form. Ingenting är bestämt.

Experimentell musik

Parallellt med kvällsjobbet arbetade Anders Lind på en firma som sålde stereoutrustning. Han beskriver det som en vetenskap, det var inte var och varannans kunskap. Han skaffade sig kontakter inom radion och bland andra inspelningstekniskt intresserade. Intresset för popmusik började svalna och han seglade in på mer udda, experimenterande musik. Grupper som rörde sig i den musikaliska världen började höra av sig till Anders Lind med förfrågningar om att göra inspelningar.

– Första skivan jag gjorde var med International Harvester 1968. Det var musik som rörde sig i gränslandet mellan jazz, elektronisk musik och progressive. Avancerad musik.

Duon Hansson och Karlsson ”slet ut varandra”, som Anders beskriver det och gick skilda vägar efter tre album. Det gick något år utan att han hörde av någon av dom.

– Men så en dag knackar Bosse Hansson på dörren med en demoinspelning. Han har gjort musik inspirerad av Tolkiens Sagan om ringen. Jag gick i taket! Det var så bra. Under flera månader spelade vi in en skiva i en sommarstuga i Saltsjöbaden. Bland annat använde vi en moog, det var troligtvis första gången i Sverige.

Albumet släpptes 1970 och tog sin titel efter böckerna. Anders Lind är inte bara ljudtekniker, utan även producent. Sagan om ringen kom att bli bland de allra första att släppas på skivbolaget Silence. Skivan blev en stor framgång.

– Den fick guldskiva i Australien, England och Nya Zeeland. I USA gick det åt helvete dock. Skivbolaget som släppte den där gick i konkurs. Alla pengar borta! Där blev vi blåsta.

Ebba grön och Eldkvarn

Sedan de där första inspelningarna blev det hundratals andra. Samarbetet med Bo Hansson fortsatte med ytterligare album. Grupper som Eldkvarn och Ebba grön har spelat in tillsammans med Anders Lind. Han ser sig som en mellanhand mellan tekniken och det som artisten vill uppnå konstnärligt.

– Jag har inte varit intresserad av musikbranschen, den kommersiella sidan. Musik som hantverk intresserar inte mig, jag vill uppleva det egensinniga. Det unika. I studion deltar jag gärna i skapandeprocessen och tillför det jag kan. För mig står det kollektiva tänkandet högt i kurs, man jobbar tillsammans, alla röster är intressanta.

Att leda arbetet i en studio kan handla lika mycket om att ha en social intelligens, som att ha tekniskt kunnande.

– Jag talar alltid om för musikerna om det inte svänger. Jag kan vara väldigt rak och stå på mig, bli som ett extra öra för bandet. Många gånger kan det vara spänt internt i ett band, det är inte ovanligt att det finns två tuppar i hönshuset. Då gäller det att vara diplomatisk, för många är det en utsatt miljö att vara i en inspelningsstudio. Jag har varit med om ordentliga smällar.

När du spelar in musik, har du en stil, en ljudbild som du känner är din egen?

– Jo, kanske. Jag tycker att det ska höras att musikerna spelar ihop. Det ska inte låta som ett legobygge. Mycket av dagens musik låter hur snygg som helst, men det hörs att musikerna inte spelar tillsammans. Det ska finnas ett sväng, ett liv i musiken. Är det för perfekt, dör det ofta. Ljudbilden ska ha en omfamnande karaktär. Många som kommer hit till studion nu vill att jag bygger deras ljudbild utifrån 70-talets ideal. Allt går i cirklar. Kul för mig eftersom min personliga smak stämmer bättre med hur det lät då än det till exempel gjorde på 80-talet.

Om du får nämna någon höjdpunkt från alla inspelningstimmar?

– Konserter är kul att spela in. När Dag Vag jammade med Don Cherry till exempel, låtar som drog ut sig i en halvtimma, man vet att det händer bara här och nu, ögonblicket kommer aldrig igen, det är fantastiskt.

Är musik något som du helst upplever i stunden?

– Ja. Innan jag började jobba med musik lyssnade jag mycket mer på skivor. Men när det blev mitt yrke, så blev det svårare att lyssna på rock och traditionell musik för då började jag bara tänka på det tekniska. ”Hur låter egentligen den där bastrumman?!”. Då blir jag tekniker och slutar vara lyssnare.

– Jag vill gärna bli överraskad när jag lyssnar på musik, gillar när det gamla möter det nya, när det kokas sönder fullständigt, olika världar möts och ingenting är heligt.

Dokumentären om Bo Hansson där Anders Lind medverkar sänds i K-special i SVT den 23 oktober.

Bo Hansson bildade duo med Janne ”Loffe” Carlsson under 60-talets andra hälft och gjorde flera soloalbum efter det. Han beskrivs ofta som mystisk, lite egen. Hans musik har nått Billboardlistan i USA, belönats med guldskivor i England och Australien.

I dokumentärfilmen I trollkarlens hatt av Hans-Erik Therus, får vi möta en musiker som inte alltid tagit den raka, enkla vägen.

Med på resan fanns Anders Lind. Han var - bokstavligen - tongivande i sagan om Bo Hansson. Han spelade in musiken.

– Jag har aldrig haft någon begåvning för att spela musik, säger Anders Lind med ett halvt wienerbröd i näven.

– Men jag har alltid älskat att lyssna på musik. Och jag har alltid varit en nörd när det gäller hi-fi, tekniska grejer.

Anders Lind var med och skapade Silence, både studion och skivbolaget. 1977 flyttades verksamheten från Stockholm till Näved i västra Värmland.

Byggde själv

Han rör om i kaffemuggen och berättar hur han firade av grundskolan genom att vara den ende som hade en stereoanläggningen i Västertorp där han växte upp. En ljudanläggning han byggt själv.

– Men jag hade inte råd att köpa plattor! Som tur var hade jag en kompis som hade det bättre ställt. Jag kom på att jag kunde spela av hans skivor. Jag fick jobba länge för att kunna köpa en Revox, en bandspelare med två kanaler.

En vän till Anders gjorde jinglar till Radio Nord och hade en Neuman U47, en rörmikrofon. Bland de bästa. Med mikrofonen och den trimmade Revoxen hade Anders Lind skapat sig en inspelningsutrustning värdig en hi-fi-nörd.

– Jag fick idén att spela in en skotsk artist som skulle spela på en klubb. Jag ställde upp mikrofonen framför scenen och spelade in. När jag sedan kom hem och lyssnade... Då kom chocken!

Anders drar efter andan och spärrar upp ögonen.

Det lät bättre än Bob Dylan-plattorna jag hade lyssnat på! Så jääävla bra, så levande och så autentiskt! Jag blev helt biten av det, kunde knappt vänta tills jag fick möjlighet att spela in något mer.

Samma klubb som skotten spelade på fick i samma veva ett husband, en duo som kallade sig Hansson och Karlsson. Det är 1966 och ingen känner ännu till Bo Hansson och Janne Carlsson. Anders Lind börjar spela in duons konserter. Det blir hans skola, han lär sig hur ett rum fungerar ljudmässigt, vad som påverkar, hur det påverkar.

– Jag är helt och hållet autodidakt. Under den där tiden lärde jag mig hur ljud beter sig, jag flyttade mikrofoner och gick omkring och lyssnade efter sweet spots där ljudet lät som bäst.

Han kom att jobba nära Hansson & Karlsson. Men spelade också in andra grupper, bland annat Pink Floyd. En inspelning som han länge behöll för sig själv. Sedan några år tillbaka har han kontakt med Pink Floyds skivbolag om att släppa inspelningen i någon form. Ingenting är bestämt.

Experimentell musik

Parallellt med kvällsjobbet arbetade Anders Lind på en firma som sålde stereoutrustning. Han beskriver det som en vetenskap, det var inte var och varannans kunskap. Han skaffade sig kontakter inom radion och bland andra inspelningstekniskt intresserade. Intresset för popmusik började svalna och han seglade in på mer udda, experimenterande musik. Grupper som rörde sig i den musikaliska världen började höra av sig till Anders Lind med förfrågningar om att göra inspelningar.

– Första skivan jag gjorde var med International Harvester 1968. Det var musik som rörde sig i gränslandet mellan jazz, elektronisk musik och progressive. Avancerad musik.

Duon Hansson och Karlsson ”slet ut varandra”, som Anders beskriver det och gick skilda vägar efter tre album. Det gick något år utan att han hörde av någon av dom.

– Men så en dag knackar Bosse Hansson på dörren med en demoinspelning. Han har gjort musik inspirerad av Tolkiens Sagan om ringen. Jag gick i taket! Det var så bra. Under flera månader spelade vi in en skiva i en sommarstuga i Saltsjöbaden. Bland annat använde vi en moog, det var troligtvis första gången i Sverige.

Albumet släpptes 1970 och tog sin titel efter böckerna. Anders Lind är inte bara ljudtekniker, utan även producent. Sagan om ringen kom att bli bland de allra första att släppas på skivbolaget Silence. Skivan blev en stor framgång.

– Den fick guldskiva i Australien, England och Nya Zeeland. I USA gick det åt helvete dock. Skivbolaget som släppte den där gick i konkurs. Alla pengar borta! Där blev vi blåsta.

Ebba grön och Eldkvarn

Sedan de där första inspelningarna blev det hundratals andra. Samarbetet med Bo Hansson fortsatte med ytterligare album. Grupper som Eldkvarn och Ebba grön har spelat in tillsammans med Anders Lind. Han ser sig som en mellanhand mellan tekniken och det som artisten vill uppnå konstnärligt.

– Jag har inte varit intresserad av musikbranschen, den kommersiella sidan. Musik som hantverk intresserar inte mig, jag vill uppleva det egensinniga. Det unika. I studion deltar jag gärna i skapandeprocessen och tillför det jag kan. För mig står det kollektiva tänkandet högt i kurs, man jobbar tillsammans, alla röster är intressanta.

Att leda arbetet i en studio kan handla lika mycket om att ha en social intelligens, som att ha tekniskt kunnande.

– Jag talar alltid om för musikerna om det inte svänger. Jag kan vara väldigt rak och stå på mig, bli som ett extra öra för bandet. Många gånger kan det vara spänt internt i ett band, det är inte ovanligt att det finns två tuppar i hönshuset. Då gäller det att vara diplomatisk, för många är det en utsatt miljö att vara i en inspelningsstudio. Jag har varit med om ordentliga smällar.

När du spelar in musik, har du en stil, en ljudbild som du känner är din egen?

– Jo, kanske. Jag tycker att det ska höras att musikerna spelar ihop. Det ska inte låta som ett legobygge. Mycket av dagens musik låter hur snygg som helst, men det hörs att musikerna inte spelar tillsammans. Det ska finnas ett sväng, ett liv i musiken. Är det för perfekt, dör det ofta. Ljudbilden ska ha en omfamnande karaktär. Många som kommer hit till studion nu vill att jag bygger deras ljudbild utifrån 70-talets ideal. Allt går i cirklar. Kul för mig eftersom min personliga smak stämmer bättre med hur det lät då än det till exempel gjorde på 80-talet.

Om du får nämna någon höjdpunkt från alla inspelningstimmar?

– Konserter är kul att spela in. När Dag Vag jammade med Don Cherry till exempel, låtar som drog ut sig i en halvtimma, man vet att det händer bara här och nu, ögonblicket kommer aldrig igen, det är fantastiskt.

Är musik något som du helst upplever i stunden?

– Ja. Innan jag började jobba med musik lyssnade jag mycket mer på skivor. Men när det blev mitt yrke, så blev det svårare att lyssna på rock och traditionell musik för då började jag bara tänka på det tekniska. ”Hur låter egentligen den där bastrumman?!”. Då blir jag tekniker och slutar vara lyssnare.

– Jag vill gärna bli överraskad när jag lyssnar på musik, gillar när det gamla möter det nya, när det kokas sönder fullständigt, olika världar möts och ingenting är heligt.

Dokumentären om Bo Hansson där Anders Lind medverkar sänds i K-special i SVT den 23 oktober.

Gillar Dark Side of the Moon

Anders Lind, 69, är ljudtekniker och producent.

Bor i Lossbyn, ett stenkast från Silence studion i Näved.

Läser:

– Patti Smiths M train. Jag läser gärna böcker med musikanknytning men jag läser mycket olika saker.

Tittar på:

– Dokumentärer och tv-serier. Jag gillar Bron och Homeland. Traditionella deckare är långtråkiga, jag vill bli överraskad.

Lyssnar på:

– World music.

Det bästa albumet alla kategorier:

– Pink Floyds Dark Side of the Moon. Det var en riktig rysare när den kom. Jag har aldrig känt mig så andäktig som ljudtekniker som när jag först hörde detta under till platta.

Silence bildades 1970. 1977 flyttade skivbolaget och studion till Näved utanför Koppom. Silence är vilande när det gäller nya skivutgivningar men studion är fortfarande flitigt använd. Bland artisterna som spelat in där finns Ebba Grön, Hellacopters, Eldkvarn och Kent.

Bo Hansson (1943-2010) Gjorde flera album med Anders Lind. Sagan om ringen, Ur trollkarlens hatt och Mellanväsen.

 

Källa: