2014-09-26 06:00

2016-05-12 18:32

"Det är ett vackert mysterium"

MUSIK: Låtskrivaren Graham Gouldman kommer till Karlstad med sitt band 10cc

I somras valdes Graham Gouldman in i anrika Songwriters Hall of Fame och i kväll gästar han Karlstad med sitt band 10cc.
NWT pratar om låtskrivande med en veteran som kan se tillbaka på en drygt 50 årig karriär på topplistorna.

Cher, The Hollies, Gary Barlow och Joe Cocker är några av artisterna som spelat in hans låtar. Men mest framgång har nog hans låtar haft när han själv varit med och framfört dom.

I'm not in love med 10cc är en klassiker som har fått nytt liv flera gånger om sedan den först släpptes 1975. Den har varit med i filmer som Bridget Jones dagbok, men också i spel som Grand Theft Auto.

Det är en låt med överlevnadsinstinkt.

– Åh, det finns så många sätt att skriva låtar på, säger Graham Gouldman från ett hotellrum i Danmark. I turnéyran minns han inte i vilken stad.

– Ofta sitter jag med gitarren och testar mig fram genom ackordbyten eller försöker hitta något intressant riff. Ur det brukar jag kunna ana en stämning, eller hitta en melodi eller en textrad.

I regel är det melodierna som kommer först berättar Graham Gouldman. Först utgörs texten av nonsensord.

– Men så kommer det några riktiga ord i det där flödet, ord som medvetet eller omedveten berättar för mig vad texten kommer att handla om.

Inga kontorstider

Idéer till textrader och melodier kan dyka upp i huvudet när som, det finns inga bestämda kontorstider.

– Jag brukar till och med vakna med idéer!, skrattar han tacksamt.

– Radarn som upptäcker bra uppslag är alltid på, den går helt enkelt inte att stänga av! Det kan vara något någon säger, en fras eller en situation, något jag läser i en tidning eller ser på tv. Det kan vara vad som helst som slår an en nerv.

Han skriver ofta tillsammans med andra. De flesta av 10cc:s låtar skrev han tillsammans med Eric Stewart.

– Skriver du med en partner, måste du komma med något så du inte framstår som en idiot. Så det kan vara en morot att skriva med andra, du måste leverera, ta dig själv i kragen också för att du inte vill slösa med någon annans tid. Sedan finns det en glädjefylld social funktion i att bolla idéer fram och tillbaka, inspireras av varandra, upptäcka nya infallsvinklar.

Inspirerades av Beatles

Han började skriva låtar tidigt, först som en ren nödvändighet. Hans band The Mockingbirds fick inte tag i några låtar från de svårflirtade musikförlagen i Manchester där han växte upp. Så det var enklare att snickra ihop sina egna.

– Beatles var den stora inspirationskällan. Jag minns faktiskt när jag skrev min första låt, känslan av att ha gjort det när den var klar, lite stolt! Jag minns den inte i dag, troligtvis var den inte bra alls. Men redan några försök senare skrev jag For your love, som blev en hit för The Yardbirds. Det blev startskottet för mig, då började jag få önskningar från band om låtar.

Herman's hermits och The Hollies var några av grupperna som spelade in hans låtar. En av hans mest kända, och en personlig favorit, är Bus stop som blev en stor framgång för The Hollies både i England och i USA 1966. Steget från att själv vara en sångare och artist till att bli en låtskrivare som verkade bakom scenen föll sig väldigt naturligt.

– Det var inget jag hade något emot. Visst älskade jag att spela med ett band, men det var inget jag slutade med. Inkomsterna från låtskrivandet gjorde det möjligt för mig att jobba med musik, både på scen och i studio.

– Men du kan inte fråga mig om jag skulle välja att vara en artist eller en låtskrivare, det är en omöjlig fråga att svara på! Det ena inspirerar det andra, båda sakerna funkar för mig på grund av varandra.

Personligt och ren fantasi

Många låtskrivare lyfter egna erfarenheter och upplevelser till sina låtar. Andra skriver helt och hållet från ett påhittat perspektiv.

– En del av mina låtar är väldigt, väldigt personliga. Andra är ren fantasi. Min erfarenhet är att det är enklare att skriva utifrån mig själv. För många fungerar låtskrivande som en slags terapi, men för mig har aldrig en låt i sig varit terapeutisk, men däremot själva arbetet med att skriva, att jobba. Under tuffa perioder i livet har jag ofta dykt ner i arbete. I runda slängar skulle jag säga att 20 procent av mina låtar är direkt kopplade till mitt privatliv.

Han blir tyst en stund, och just som jag ska ställa nästa fråga om låtskrivandet avbryter han mig.

– Men jag vill egentligen inte prata allt för mycket om låtskrivandet. För det är ett mysterium. En process där kreativitet föds som från ett annat ställe. Det är inte jag som skriver, jag är bara kanalen för det, den som fångar upp det från luften eller varifrån det nu kommer. Det är ytterst märkligt egentligen. Om en forskare kommer med en förklaring på hur kreativitet egentligen fungerar vill jag inte höra hans svar. För mig är det ett vackert mysterium. Och jag vill gärna att det förblir så.


Vad? 10cc

Var? Scalateatern, Karlstad

När? I kväll, 26 september

Cher, The Hollies, Gary Barlow och Joe Cocker är några av artisterna som spelat in hans låtar. Men mest framgång har nog hans låtar haft när han själv varit med och framfört dom.

I'm not in love med 10cc är en klassiker som har fått nytt liv flera gånger om sedan den först släpptes 1975. Den har varit med i filmer som Bridget Jones dagbok, men också i spel som Grand Theft Auto.

Det är en låt med överlevnadsinstinkt.

– Åh, det finns så många sätt att skriva låtar på, säger Graham Gouldman från ett hotellrum i Danmark. I turnéyran minns han inte i vilken stad.

– Ofta sitter jag med gitarren och testar mig fram genom ackordbyten eller försöker hitta något intressant riff. Ur det brukar jag kunna ana en stämning, eller hitta en melodi eller en textrad.

I regel är det melodierna som kommer först berättar Graham Gouldman. Först utgörs texten av nonsensord.

– Men så kommer det några riktiga ord i det där flödet, ord som medvetet eller omedveten berättar för mig vad texten kommer att handla om.

Inga kontorstider

Idéer till textrader och melodier kan dyka upp i huvudet när som, det finns inga bestämda kontorstider.

– Jag brukar till och med vakna med idéer!, skrattar han tacksamt.

– Radarn som upptäcker bra uppslag är alltid på, den går helt enkelt inte att stänga av! Det kan vara något någon säger, en fras eller en situation, något jag läser i en tidning eller ser på tv. Det kan vara vad som helst som slår an en nerv.

Han skriver ofta tillsammans med andra. De flesta av 10cc:s låtar skrev han tillsammans med Eric Stewart.

– Skriver du med en partner, måste du komma med något så du inte framstår som en idiot. Så det kan vara en morot att skriva med andra, du måste leverera, ta dig själv i kragen också för att du inte vill slösa med någon annans tid. Sedan finns det en glädjefylld social funktion i att bolla idéer fram och tillbaka, inspireras av varandra, upptäcka nya infallsvinklar.

Inspirerades av Beatles

Han började skriva låtar tidigt, först som en ren nödvändighet. Hans band The Mockingbirds fick inte tag i några låtar från de svårflirtade musikförlagen i Manchester där han växte upp. Så det var enklare att snickra ihop sina egna.

– Beatles var den stora inspirationskällan. Jag minns faktiskt när jag skrev min första låt, känslan av att ha gjort det när den var klar, lite stolt! Jag minns den inte i dag, troligtvis var den inte bra alls. Men redan några försök senare skrev jag For your love, som blev en hit för The Yardbirds. Det blev startskottet för mig, då började jag få önskningar från band om låtar.

Herman's hermits och The Hollies var några av grupperna som spelade in hans låtar. En av hans mest kända, och en personlig favorit, är Bus stop som blev en stor framgång för The Hollies både i England och i USA 1966. Steget från att själv vara en sångare och artist till att bli en låtskrivare som verkade bakom scenen föll sig väldigt naturligt.

– Det var inget jag hade något emot. Visst älskade jag att spela med ett band, men det var inget jag slutade med. Inkomsterna från låtskrivandet gjorde det möjligt för mig att jobba med musik, både på scen och i studio.

– Men du kan inte fråga mig om jag skulle välja att vara en artist eller en låtskrivare, det är en omöjlig fråga att svara på! Det ena inspirerar det andra, båda sakerna funkar för mig på grund av varandra.

Personligt och ren fantasi

Många låtskrivare lyfter egna erfarenheter och upplevelser till sina låtar. Andra skriver helt och hållet från ett påhittat perspektiv.

– En del av mina låtar är väldigt, väldigt personliga. Andra är ren fantasi. Min erfarenhet är att det är enklare att skriva utifrån mig själv. För många fungerar låtskrivande som en slags terapi, men för mig har aldrig en låt i sig varit terapeutisk, men däremot själva arbetet med att skriva, att jobba. Under tuffa perioder i livet har jag ofta dykt ner i arbete. I runda slängar skulle jag säga att 20 procent av mina låtar är direkt kopplade till mitt privatliv.

Han blir tyst en stund, och just som jag ska ställa nästa fråga om låtskrivandet avbryter han mig.

– Men jag vill egentligen inte prata allt för mycket om låtskrivandet. För det är ett mysterium. En process där kreativitet föds som från ett annat ställe. Det är inte jag som skriver, jag är bara kanalen för det, den som fångar upp det från luften eller varifrån det nu kommer. Det är ytterst märkligt egentligen. Om en forskare kommer med en förklaring på hur kreativitet egentligen fungerar vill jag inte höra hans svar. För mig är det ett vackert mysterium. Och jag vill gärna att det förblir så.


Vad? 10cc

Var? Scalateatern, Karlstad

När? I kväll, 26 september

Gouldman om fyra av sina största hits

Bus stop (1966)

– Det började med gitarriffet. I början av min karriär brukade min pappa hjälpa mig med texten, han skrev de första raderna här. När jag läste hans rader så hörde jag melodin i huvudet och började spela på gitarren. Men jag insåg att jag behövde ytterligare en del, "Every morning I would see her at the stop..." den delen skrev jag faktiskt på en buss! Där kom både text och musik direkt, som i en klump. Alla de bästa låtarna går väldigt fort att skriva. Bus stop är en av mina absoluta favoriter bland alla jag skrivit. Jag tycker fortfarande väldigt mycket om att spela den live.

– Jag och mitt band spelade på samma ställe som The Hollies och jag spelade upp några låtar för dom och de gillade vad de hörde och bad om mer. Det var så låten hamnade hos The Hollies.

I'm not in love (1975)

– Jag har hört fruktansvärda versioner av mina låtar. De flesta är helt ok, men det finns undantag. Petula Clark har gjort en horribel discoversion av I'm not in love.

– I'm not in love är förmodligen 10cc:s mest kända låt. Den skrev jag tillsammans med Eric Stewart. Vi försökte skriva en kärlekslåt, något som vi hade försökt att undvika så långt.

Eric kom på den perfekta titeln. Jag hade öppningsackorden och så samarbetade vi med melodin. Jag har ingen aning om vad texten betyder egentligen, så är det ju med texter ibland, du har ingen aning om vad de handlar om men du kan på något sätt förstå dom ändå. Orden känns rätt. Ord kan tilltala det omedvetna. Produktionen är väldigt viktig på låten. Vi gjorde ett väldigt speciellt arrangemang med en massa röster. Om låten är bra så funkar alla dina arrangemang och produktionsidéer. Allt måste hela tiden utgå ifrån låten, och om då låten är rubbish åker allt ner i sopen. Ofta tänker jag på produktionen redan när jag skriver musiken.

The things we do for love (1976, med 10cc)

– Återigen tillsammans med Eric. Jag hade gitarriffet och min ursprungliga tanke var att göra något som Rod Stewart skulle sjunga. Jag tänkte mig en ganska så uptempo-lycklig-just-nu-låt men Eric tyckte den skulle handla om självmord (skratt). Låten har en massa ackord, en hel del snygga ackordföljder tycker jag. Det är en smart lår, rent musikaliskt. Återigen gick det väldigt fort att skriva den. Det var också en ren fröjd att spela in den, vi la ner mycket energi på bakgrundskörerna minns jag.

– Men jag fick aldrig Rod Stewart att sjunga den.

Bridge to your heart (1987, med Wax, låten blev en stor hit på Trackslistan i Sverige)

– Den skrev jag tillsammans med Andrew Gold som numera inte längre är med oss tyvärr. Vi hade duon Wax under 80-talet och det var en fantastiskt kul tid. Att samarbeta med Andrew var bland höjdpunkterna i min karriär, vi gillade samma saker, vi är båda tokiga i Beatles till exempel. Rent kreativt var det fantastiskt och jag är oerhört stolt över det vi gjorde i Wax och även de låtar vi skrev till andra artister.

Producerade Ramones

Graham Gouldman, född 1949, bor i London, uppväxt i Manchester.

Inledde karriären 1963, spelade i band som The Mockingbirds som släppte singlar på Decca, Immediate och Colombia. Gouldmans låt For your love, blev en stor hit för The Yardbirds (med Eric Clapton på gitarr) 1965. Året efter hamnade The Hollies version av Gouldmans Bus stop på topp fem både i England och i USA.

Bildade 10cc 1972 men medlemmarna hade spelat tillsammans under flera år tidigare. Gruppen kom att toppa Englandslistan tre tillfällen och få fem album placerade på topp tio. (Namnet 10cc anspelar på den mängd säd som den genomsnittlige mannen ejakulerar vid sädestömning. 10cc är mer än genomsnittet vilket då skulle antyda att bandet var potent.)

1981 producerade han Ramones skiva Pleasant dreams, skivan blev en flopp, den enda listplaceringen skivan fick utanför USA var i Sverige.

10cc har tagit flera pauser, bland annat mellan 1983 och 1992.

Medlem i duon Wax 1984–1990 med hits som Bridge to your heart.

Valdes in i Songwriters Hall of Fame tidigare i år.

Lyssnar på: "Jag har tre album som jag lyssnar intensivt på just nu. Nya Coldplay, Alt-J och Bombay Bicycle Club. Jag lyssnar på allt möjligt, speciellt när jag är på turné."

Läser: "Howard Jacobsons senaste bok 'J'. Men jag läser bara när jag har semester."

Tittar på: "Allt. Tv-serier och filmer. I turnébussen kan det vara vad som helst på tv:n. En favoritfilm är Gudfadern."

Bästa albumet alla kategorier: "Det kan du inte fråga. Det finns inget sådant album. Du kan säga Revolver ena dagen och Sgt Pepper den andra. Fast det är klart, en Beatlesplatta lär det ju vara. Beatles är mitt favoritband. Paul är min favorit."

null