2012-06-27 10:54

2016-08-05 14:04

Sista sessionen med Marilyn

DEN SISTA BILDEN

I dag, för exakt 50 år sedan, tog Leif-Erik Nygårds den sista studiobilden av Marilyn Monroe. Fem veckor senare var hon död.
Nu berättar han om mötet med en av populärkulturens absolut största ikoner.

– Det är så länge sedan, jag kan nästan känna att bilden är som tagen på en annan planet, säger Leif-Erik Nygårds.

– Men jag minns allt, allt som hände under de där intensiva dagarna.

Det var under några sommardagar i slutet på juni 1962 som han assisterade fotografen Bert Stern under en plåtning för magasinet Vogue.

– Vi hade fotat henne tidigare, i mars samma år, och de bilderna var väldigt bra, men Vogue tyckte inte att de passade i deras tidning. Så de ordnade en ny session i Los Angeles. Det var bokat fyra dagar med Marilyn men redan efter två hade vi kört igenom alla kläder, det var klart. Den tredje dagen ville Bert Stern ta så kallade candid photos, halvnaket helt enkelt. Han pushade och pushade, ville ta bilder av henne helnaken. Men hon sa nej.

Stämningen mellan Stern och Marilyn Monroe blev allt sämre varpå Stern lämnade studion och Leif-Erik Nygårds fann sig plötsligt ensam med världsstjärnan.

– "Jag tar nattflyget till New York”, sa Stern, berättar Leif-Erik Nygårds.

– ”Du får stanna här och packa ihop”. Så han tog med sig filmerna vi plåtat och tog ”The red eye sleeper”. Så kallades flyget mellan LA och New York, man reste ju mot tiden och var alltid dödstrött när man kom fram.

En souvenir

Men Nygårds ville inte packa ihop alla sakerna i studion utan att få med en souvenir för egen del.

– Jag insåg att ingen av vännerna där hemma skulle tro på att jag träffat Marilyn Monroe om jag inte hade en egen bild att visa upp. Så medan hon satt kvar på sängen, insvept i ett lakan, frågade jag helt enkelt om jag fick ta en bild. ”Of course” svarade hon. Jag vände mig om, hämtade kameran, och när jag kom tillbaka hade hon tagit av sig allt och låg naken på sängen.

Anledningen till att hon valt att ta av sig alla kläderna tror han beror på relationen till Bert Stern.

– Hon ville nog helt enkelt påvisa att om Stern hade varit lite trevligare och mer diplomatisk hade han fått den bild han ville ha.

I dag är bilden välkänd, men det tog Leif-Erik Nygårds över 20 år innan han valde att visa upp sin bild offentligt.

– Jag tyckte det var en privat bild. Men i samband med att tidningen Playboy firade 30-årsjubileum 1984 så övertalade min gode vän Gary Cole, som var bildchef på Playboy under många år, mig om att han skulle få använda bilden. Det första numret av Playboy hade nämligen också Monroe på framsidan. I efterhand hörde jag att Stern hade gnällt över den där bilden, men jag hörde aldrig något mer från honom.

Ett alldeles särskilt intresse

Under fotosessionerna hade Marilyn Monroe visat ett alldeles särskilt intresse Leif-Erik Nygårds.

– När vi träffades höll hon på att spela in en film med Dean Martin som skulle heta Something's got to give. Den blev aldrig klar, men i filmen skulle hennes karaktär ha en svensk accent. Så hon ville prata så mycket med mig hon kunde, för att lära. Vi pratade om allt möjligt, kanske mest om hennes film The Misfits. Hon var så jäkla stolt över att ha spelat mot Clark Gable som var hennes stora idol när hon var yngre.

The Misfits (De missanpassade) kom att bli den sista filmen för både Clark Gable och Marilyn Monroe.

– När folk frågar mig hur hon var i verkliga livet, brukar jag säga till dem att se The Misfits. Arthur Miller, som levde med henne i sex år, skrev manuset direkt för henne tror jag.

Några tecken på ohälsa hos Marilyn Monroe märkte inte Leif-Erik Nygårds under fotosessionen.

Bett studiochefer dra åt helvete

– Nej, inte alls. Men när vi pratade om The Misfits råkade jag säga att Montgomery Clift var en av mina favoritskådisar. Då svarade hon: ”Vet du vad? Han är den ende i Hollywood som har det värre än mig.” Clift var gay, sprutnarkoman och kunde bara bli fotograferad från ena sidan på grund av en bilolycka. Han hade dessutom bett alla Hollywoods studiochefer att dra åt helvete! Han hade svårt att få roller, trots att han var så begåvad. Så att Marilyn hade det tufft var ingen hemlighet.

– Det dracks en massa sprit under den där plåtningen men Marilyn drack väldigt lite. Vi hade tagit med oss några flaskor Dom Perignon, som vi hade hört att hon gillade, men det var killen som gjorde hennes make up som drack så in i helsike!

Leif-Erik Nygårds fotografi kom att bli det sista som togs av Monroe i studiomiljö. Fem veckor senare var hon död.

– Jag skruvade på radion en söndagsmorgon och var femte minut gick det ut specialrapporter om att Marilyn var död. Det var ofattbart. Hon var ju livs levande, glad och lite sprallig. Eftertänksam ibland, under vårt möte.

– Det är så länge sedan, jag kan nästan känna att bilden är som tagen på en annan planet, säger Leif-Erik Nygårds.

– Men jag minns allt, allt som hände under de där intensiva dagarna.

Det var under några sommardagar i slutet på juni 1962 som han assisterade fotografen Bert Stern under en plåtning för magasinet Vogue.

– Vi hade fotat henne tidigare, i mars samma år, och de bilderna var väldigt bra, men Vogue tyckte inte att de passade i deras tidning. Så de ordnade en ny session i Los Angeles. Det var bokat fyra dagar med Marilyn men redan efter två hade vi kört igenom alla kläder, det var klart. Den tredje dagen ville Bert Stern ta så kallade candid photos, halvnaket helt enkelt. Han pushade och pushade, ville ta bilder av henne helnaken. Men hon sa nej.

Stämningen mellan Stern och Marilyn Monroe blev allt sämre varpå Stern lämnade studion och Leif-Erik Nygårds fann sig plötsligt ensam med världsstjärnan.

– "Jag tar nattflyget till New York”, sa Stern, berättar Leif-Erik Nygårds.

– ”Du får stanna här och packa ihop”. Så han tog med sig filmerna vi plåtat och tog ”The red eye sleeper”. Så kallades flyget mellan LA och New York, man reste ju mot tiden och var alltid dödstrött när man kom fram.

En souvenir

Men Nygårds ville inte packa ihop alla sakerna i studion utan att få med en souvenir för egen del.

– Jag insåg att ingen av vännerna där hemma skulle tro på att jag träffat Marilyn Monroe om jag inte hade en egen bild att visa upp. Så medan hon satt kvar på sängen, insvept i ett lakan, frågade jag helt enkelt om jag fick ta en bild. ”Of course” svarade hon. Jag vände mig om, hämtade kameran, och när jag kom tillbaka hade hon tagit av sig allt och låg naken på sängen.

Anledningen till att hon valt att ta av sig alla kläderna tror han beror på relationen till Bert Stern.

– Hon ville nog helt enkelt påvisa att om Stern hade varit lite trevligare och mer diplomatisk hade han fått den bild han ville ha.

I dag är bilden välkänd, men det tog Leif-Erik Nygårds över 20 år innan han valde att visa upp sin bild offentligt.

– Jag tyckte det var en privat bild. Men i samband med att tidningen Playboy firade 30-årsjubileum 1984 så övertalade min gode vän Gary Cole, som var bildchef på Playboy under många år, mig om att han skulle få använda bilden. Det första numret av Playboy hade nämligen också Monroe på framsidan. I efterhand hörde jag att Stern hade gnällt över den där bilden, men jag hörde aldrig något mer från honom.

Ett alldeles särskilt intresse

Under fotosessionerna hade Marilyn Monroe visat ett alldeles särskilt intresse Leif-Erik Nygårds.

– När vi träffades höll hon på att spela in en film med Dean Martin som skulle heta Something's got to give. Den blev aldrig klar, men i filmen skulle hennes karaktär ha en svensk accent. Så hon ville prata så mycket med mig hon kunde, för att lära. Vi pratade om allt möjligt, kanske mest om hennes film The Misfits. Hon var så jäkla stolt över att ha spelat mot Clark Gable som var hennes stora idol när hon var yngre.

The Misfits (De missanpassade) kom att bli den sista filmen för både Clark Gable och Marilyn Monroe.

– När folk frågar mig hur hon var i verkliga livet, brukar jag säga till dem att se The Misfits. Arthur Miller, som levde med henne i sex år, skrev manuset direkt för henne tror jag.

Några tecken på ohälsa hos Marilyn Monroe märkte inte Leif-Erik Nygårds under fotosessionen.

Bett studiochefer dra åt helvete

– Nej, inte alls. Men när vi pratade om The Misfits råkade jag säga att Montgomery Clift var en av mina favoritskådisar. Då svarade hon: ”Vet du vad? Han är den ende i Hollywood som har det värre än mig.” Clift var gay, sprutnarkoman och kunde bara bli fotograferad från ena sidan på grund av en bilolycka. Han hade dessutom bett alla Hollywoods studiochefer att dra åt helvete! Han hade svårt att få roller, trots att han var så begåvad. Så att Marilyn hade det tufft var ingen hemlighet.

– Det dracks en massa sprit under den där plåtningen men Marilyn drack väldigt lite. Vi hade tagit med oss några flaskor Dom Perignon, som vi hade hört att hon gillade, men det var killen som gjorde hennes make up som drack så in i helsike!

Leif-Erik Nygårds fotografi kom att bli det sista som togs av Monroe i studiomiljö. Fem veckor senare var hon död.

– Jag skruvade på radion en söndagsmorgon och var femte minut gick det ut specialrapporter om att Marilyn var död. Det var ofattbart. Hon var ju livs levande, glad och lite sprallig. Eftertänksam ibland, under vårt möte.

Uppväxt i Töcksfors

Leif-Erik Nygårds är född i Stockholm 1939 men uppväxt i Töcksfors. Han spenderar fortfarande mycket tid i Värmland, flera gånger per år, då han har kvar en stuga nära den norska gränsen norr om Töcksfors.

Redan i unga år flyttade han till New York och jobbade bland annat som assistent åt fotograferna Irving Penn och Bert Stern.

Genom åren har han fotograferat en stor mängd välkända ansikten inom filmen – Clint Eastwood, Nicole Kidman, Al Pacino, Robert de Niro, Penelope Cruz, Tom Hanks, Johnny Depp, Leonardo Di Caprio, Kim Basinger, Sean Penn och Gregory Peck är bara några få exempel.

null
null