2011-11-18 10:12

2016-09-30 09:49

Metal Clüb – tio år av metal

NÖJESKRÖNIKA

Hårdrockare har alltid varit i underläge.
Det spelar ingen roll om du växt upp med efternamnet Osbourne i en skitig del av Birmingham eller lyssnat till Karlsson och haft en adress på Herrhagen. Som hårdrockare har vi alltid varit lite utanför. Lite mindre intresserade av att räta in sig i ledet. Lite mindre trendkänsliga. Trogna.

Nu pratar jag inte om kappvändarna som blommar ut som hårdrockare så fort Ullevi förvandlas till ett gitarrinferno eller Metallica släpper ännu en expansion till Guitar Hero. Ni är naturligtvis välkomna in i familjen ni också men ni ska veta att det är så mycket mer att vara hårdrockare. Vi som kallar oss hårdrockare behöver inte förklara för någon. Det bara är så. Inget tjafs. Inget skryt.


Personligen hänger det på mitt nitbälte. Jag ska erkänna att jag var lite sen med att köpa ett men nu har samma nitförsedda livrem suttit kring min midja i tretton år och den lär sitta där ett bra tag till. Nitbältet är lika viktigt som syre. Det signalerar vad jag är och vad jag lyssnar på för musik. Hårdrock.

Ikväll förvandlas restaurang Båten i Karlstad till Running Wilds klassiska piratskepp för ett födelsekalas med tio ljus i tårtan. Där lär det dyka upp ett och annat nitbälte. Några patchade jeansvästar. En och annan lycksökare som nyss funnit sitt kall. Naturligtvis. Konstigt vore det väl annars.


Metal Clüb har
levererat troget i tio år. Alla spelningar har inte varit klockrena men Ola Bergli och hans crew har alltid varit modiga och gett alla sorters hårdrock en chans. Ingen spelning har varit för liten och inramningen med hårdrock i högtalarna både före och efter själva spelningarna har alltid hållit temperaturen på rött. Fullt ös hela tiden. Sova, det kan man göra någon annan gång någon annan stans.

Jag orkar inte ens tänka på hur mycket av sina liv personerna bakom Metal Clüb har avsatt för att sätta eld i röven på Karlstads hårdrockare. Det är troligtvis mer än både ni och jag mäktar med att ta till oss. I tio år. Den ekonomiska vinsten är minimal. Utslaget på alla år utgår jag ifrån att det blinkar på minus.


Att skeppa ett sådant projekt i hamn krävs dedikerade människor med en stor kärlek till det de håller på med. Det krävs alltså ett gäng hårdrockare som både äter och skiter metal. Personerna bakom Metal Club är ett sådant gäng och ikväll hyllar du dem enklast genom att komma på kalaset, skråla din låtönskan i Dj-båset och sedan skaka dig tokig till riffet du aldrig glömmer.

Grattis Metal Club, jag hoppas ni håller på länge till.


Jonathan Strandlund är musikrecensent på NWT

Nu pratar jag inte om kappvändarna som blommar ut som hårdrockare så fort Ullevi förvandlas till ett gitarrinferno eller Metallica släpper ännu en expansion till Guitar Hero. Ni är naturligtvis välkomna in i familjen ni också men ni ska veta att det är så mycket mer att vara hårdrockare. Vi som kallar oss hårdrockare behöver inte förklara för någon. Det bara är så. Inget tjafs. Inget skryt.


Personligen hänger det på mitt nitbälte. Jag ska erkänna att jag var lite sen med att köpa ett men nu har samma nitförsedda livrem suttit kring min midja i tretton år och den lär sitta där ett bra tag till. Nitbältet är lika viktigt som syre. Det signalerar vad jag är och vad jag lyssnar på för musik. Hårdrock.

Ikväll förvandlas restaurang Båten i Karlstad till Running Wilds klassiska piratskepp för ett födelsekalas med tio ljus i tårtan. Där lär det dyka upp ett och annat nitbälte. Några patchade jeansvästar. En och annan lycksökare som nyss funnit sitt kall. Naturligtvis. Konstigt vore det väl annars.


Metal Clüb har
levererat troget i tio år. Alla spelningar har inte varit klockrena men Ola Bergli och hans crew har alltid varit modiga och gett alla sorters hårdrock en chans. Ingen spelning har varit för liten och inramningen med hårdrock i högtalarna både före och efter själva spelningarna har alltid hållit temperaturen på rött. Fullt ös hela tiden. Sova, det kan man göra någon annan gång någon annan stans.

Jag orkar inte ens tänka på hur mycket av sina liv personerna bakom Metal Clüb har avsatt för att sätta eld i röven på Karlstads hårdrockare. Det är troligtvis mer än både ni och jag mäktar med att ta till oss. I tio år. Den ekonomiska vinsten är minimal. Utslaget på alla år utgår jag ifrån att det blinkar på minus.


Att skeppa ett sådant projekt i hamn krävs dedikerade människor med en stor kärlek till det de håller på med. Det krävs alltså ett gäng hårdrockare som både äter och skiter metal. Personerna bakom Metal Club är ett sådant gäng och ikväll hyllar du dem enklast genom att komma på kalaset, skråla din låtönskan i Dj-båset och sedan skaka dig tokig till riffet du aldrig glömmer.

Grattis Metal Club, jag hoppas ni håller på länge till.


Jonathan Strandlund är musikrecensent på NWT

  • Jonathan Strandlund

null
null
null