2016-06-10 21:11

2016-06-10 21:11

Buskspel och konserter

RANSÄTER: Nu är stämman igång

För Magnus Ragnhäll från Stockholm är det fjärde gången han besöker Ranssätersstämman. Han satt i en vrå till ett knuttimrat rödmålat uthus och övade på en låt han fått från Mats Berglund. En miljö som gav en extra stämning till de toner han bjöd på.

– Jag ska på Mats Berglunds kurs i kväll, tänkte jag, så det gäller att hänga på i tid så man får plats, sa Magnus Ragnhäll som började spela för åtta år sedan.

Han såg även fram mot den vis- och låtkurs som Mia Marin och Ann-Sofie Nilsson skulle hålla under lördagen. Mia Marin från Arvikatrakten, numera boende i Stockholm, hade han tidigare haft som lärare och på stämman var hon inblandad i flera programpunkter, bland annat två releasekonserter.

Speciell tradition

Just miljön och musiken är det som får Magnus Ragnhäll att återkomma till Ransäter år efter år.

– Och den värmländska spelmanstraditionen som är speciell, säger Magnus Ragnhäll.

Det är bland annat kopplingarna mot Norge som gör den värmländska spelmanstraditionen spännande - och då inte minst den kraftfulla dansen som kommer fram i hallingen. Och utöver polskorna har just hallingen haft en central roll under Ransätersstämman i flera år, inte minst genom mästaren Martin Myhr som håller kurs under lördagen och där Mats Berglund står för musiken.

Och att Ransätersstämman lockar många långväga kunde en grupp danska ungdomar bekräfta. De var tio personer från olika håll i Danmark som slagit upp sina tält på gräsplanen nere vid Klarälven.

– Vi gör det fastän det är mycket mygg här vid älven men det är så vackert.

Dansen viktig

Där satt de och åt lunch när NWT tittade förbi. Eller kanske det var frukost, då de hade varit i gång och dansat på logen kvällen innan. För dansen var en av anledningarna till att de återvänder till Ransäter när det är stämma.

– Ja, vi har varit här i många år för att det är en fin folkmusikmiljö. Och så får man god inspiration till eget musicerande.

Efter att ha ätit började de spela. Inte på instrument utan kubb som de satt upp för innan det skulle dra ihop sig på allvar, det var ju några timmar kvar innan de officiella programpunkterna och buskspelet nere vid älven hade inte kommit i gång då det verkade vara matpaus vid de flesta tälten.

Uppe på camping hade i alla fall några spelmän hittat varandra och deras toner spred sig över nejden, som en föraning om vad som komma skulle.

– Jag ska på Mats Berglunds kurs i kväll, tänkte jag, så det gäller att hänga på i tid så man får plats, sa Magnus Ragnhäll som började spela för åtta år sedan.

Han såg även fram mot den vis- och låtkurs som Mia Marin och Ann-Sofie Nilsson skulle hålla under lördagen. Mia Marin från Arvikatrakten, numera boende i Stockholm, hade han tidigare haft som lärare och på stämman var hon inblandad i flera programpunkter, bland annat två releasekonserter.

Speciell tradition

Just miljön och musiken är det som får Magnus Ragnhäll att återkomma till Ransäter år efter år.

– Och den värmländska spelmanstraditionen som är speciell, säger Magnus Ragnhäll.

Det är bland annat kopplingarna mot Norge som gör den värmländska spelmanstraditionen spännande - och då inte minst den kraftfulla dansen som kommer fram i hallingen. Och utöver polskorna har just hallingen haft en central roll under Ransätersstämman i flera år, inte minst genom mästaren Martin Myhr som håller kurs under lördagen och där Mats Berglund står för musiken.

Och att Ransätersstämman lockar många långväga kunde en grupp danska ungdomar bekräfta. De var tio personer från olika håll i Danmark som slagit upp sina tält på gräsplanen nere vid Klarälven.

– Vi gör det fastän det är mycket mygg här vid älven men det är så vackert.

Dansen viktig

Där satt de och åt lunch när NWT tittade förbi. Eller kanske det var frukost, då de hade varit i gång och dansat på logen kvällen innan. För dansen var en av anledningarna till att de återvänder till Ransäter när det är stämma.

– Ja, vi har varit här i många år för att det är en fin folkmusikmiljö. Och så får man god inspiration till eget musicerande.

Efter att ha ätit började de spela. Inte på instrument utan kubb som de satt upp för innan det skulle dra ihop sig på allvar, det var ju några timmar kvar innan de officiella programpunkterna och buskspelet nere vid älven hade inte kommit i gång då det verkade vara matpaus vid de flesta tälten.

Uppe på camping hade i alla fall några spelmän hittat varandra och deras toner spred sig över nejden, som en föraning om vad som komma skulle.