2016-05-11 06:00

2016-05-11 06:00

De tysta och de glömda?

KRÖNIKA

Ofta när jag varit ute i rasthallarna på högstadieskolor har jag mött dessa tonåringar som med 100 frågor på en minut och enorm nyfikenhet undrat vem jag är, vad jag jobbar med och varför är jag där på deras skola just den här dagen.

Självklart har jag tagit mig tiden och med glädje och stolthet berättat och svarat för deras lyssnande öron att det är för deras skull jag arbetar. Att tonåringar är viktiga i vårt samhälle. De är värda att tas på allvar, kunna ha åtminstone en vuxen som lyssnar till hur de mår och vad de vill här i livet.

Många av dessa tonåringar har med sin spontanitet, personlighet och vilja sedan blivit tonåringar som återkommit till mig i olika aktiviteter, samtal eller tillfällen som dykt upp i deras liv. Ämnen har varierat precis som livet.

Många gånger är det just dessa tonåringar; de som tar för sig i livet som ung, som uttrycker någon form av stark livslust eller stark energi som får mig som fritidsledare att arbeta med den här tonåringen. Den som uttryckligen vill så mycket.

Många gånger kan det vara så att den här tonåringen som egentligen skriker ut sitt behov att bekräftas som tonåring gör det ibland genom sannerligen märkliga händelser. Tonåringen önskar att bli bekräftad som ung människa, vill synas och höras och tar så mycket plats i ett rum att det enda som tiden räcker till, eller energin jag har, är att fokusera på den här tonåringen. Just nu.

Och det finns fler tonåringar än just de som tar mest plats. Som också hörs och också syns.

Under min minnesvärda tid som studerande till fritidsledare på Karlskoga Folkhögskola lyssnade vi till en föreläsare vid namn Mia. Det hon sa tydligt och rådgivande till oss blivande fritidsledare var: 'kom ihåg att också se, höra och bekräfta de tonåringar som är tysta. De som inte syns mest. De som inte hörs mest'.

Även de tonåringarna har ju en högst unik personlighet, vilja att utvecklas, nyfikenhet på livet och ett inre behov av att vuxna i detta nu ska möta dem där och då där de befinner sig i sina unga liv och som den värdefulla tonåring han eller hon är. De har exakt lika stor rätt till detta som de övriga mer uttrycksfulla tonåringarna.

Hur gör vi för att räcka till för så många som har så olika behov av så många olika saker i olika tider i deras olika liv?

Man hjälper varandra i ett samhälle. Och det måste få kosta en slant - det är de värda dessa underbara tonåringar.

Många tonåringar säger att fler vuxna behövs exempelvis i skolan. Många tonåringar säger återkommande att det är bra när det finns fler stödjande vuxna runtom dem. Jag håller med, det kommer för en lång tid framöver i allas vår tid och allas vårt samhälle finnas ett starkt behov av en tillitsfull och stödjande vuxenvärld som kan möta upp tonåringar i många olika nödvändiga livsfrågor. Som vi ännu bara har sett början av.

Självklart har jag tagit mig tiden och med glädje och stolthet berättat och svarat för deras lyssnande öron att det är för deras skull jag arbetar. Att tonåringar är viktiga i vårt samhälle. De är värda att tas på allvar, kunna ha åtminstone en vuxen som lyssnar till hur de mår och vad de vill här i livet.

Många av dessa tonåringar har med sin spontanitet, personlighet och vilja sedan blivit tonåringar som återkommit till mig i olika aktiviteter, samtal eller tillfällen som dykt upp i deras liv. Ämnen har varierat precis som livet.

Många gånger är det just dessa tonåringar; de som tar för sig i livet som ung, som uttrycker någon form av stark livslust eller stark energi som får mig som fritidsledare att arbeta med den här tonåringen. Den som uttryckligen vill så mycket.

Många gånger kan det vara så att den här tonåringen som egentligen skriker ut sitt behov att bekräftas som tonåring gör det ibland genom sannerligen märkliga händelser. Tonåringen önskar att bli bekräftad som ung människa, vill synas och höras och tar så mycket plats i ett rum att det enda som tiden räcker till, eller energin jag har, är att fokusera på den här tonåringen. Just nu.

Och det finns fler tonåringar än just de som tar mest plats. Som också hörs och också syns.

Under min minnesvärda tid som studerande till fritidsledare på Karlskoga Folkhögskola lyssnade vi till en föreläsare vid namn Mia. Det hon sa tydligt och rådgivande till oss blivande fritidsledare var: 'kom ihåg att också se, höra och bekräfta de tonåringar som är tysta. De som inte syns mest. De som inte hörs mest'.

Även de tonåringarna har ju en högst unik personlighet, vilja att utvecklas, nyfikenhet på livet och ett inre behov av att vuxna i detta nu ska möta dem där och då där de befinner sig i sina unga liv och som den värdefulla tonåring han eller hon är. De har exakt lika stor rätt till detta som de övriga mer uttrycksfulla tonåringarna.

Hur gör vi för att räcka till för så många som har så olika behov av så många olika saker i olika tider i deras olika liv?

Man hjälper varandra i ett samhälle. Och det måste få kosta en slant - det är de värda dessa underbara tonåringar.

Många tonåringar säger att fler vuxna behövs exempelvis i skolan. Många tonåringar säger återkommande att det är bra när det finns fler stödjande vuxna runtom dem. Jag håller med, det kommer för en lång tid framöver i allas vår tid och allas vårt samhälle finnas ett starkt behov av en tillitsfull och stödjande vuxenvärld som kan möta upp tonåringar i många olika nödvändiga livsfrågor. Som vi ännu bara har sett början av.

  • Jimmy Andersson, Fritidsledare