Alla har något att berätta
XTRA: Krönika Marie Lundström
Jag brukar säga att det bästa med mitt yrke är den stora förmånen att få sitta ner vid människors köksbord (eller något annat bord för den delen) för ett samtal där det är lov att ställa frågor om saker som man aldrig hade fått reda på annars.
På Xtra lever vi med devisen att: alla människor har en historia värd att berätta. Vi kanske inte säger det så ofta längre, men jag tror jag kan tala för alla kollegorna när jag påstår att det är inställningen som vi går in med när vi planerar och jobbar med tidningen. Och det är, jag är nästan helt säker på det, hemligheten till varför Xtra är en omtyckt och etablerad månadstidning i Karlstad och Hammarö numera. Jag blir alltid glad när den kommer och Det finns mycket att läsa i den, är kommentarer som vi ofta får höra och givetvis blir lika glada av att höra varje gång!
Från det allra första numret minns jag till exempel ständigt aktuella Margot Wallström som vi lyckades få tag i på kort visit i stan under en annars mycket upptagen tid i hennes liv. Jag minns hur vänligt och ärligt hon svarade på frågorna, som hon till viss del nog inte var förberedd på, och som var underlaget till första delen i vår långkörare, artikelserien Profilen.
En annan serie som har funnits länge är Xtra-tårtan, den som går till någon eller några som utmärkt sig genom att göra något gott för andra. Det har blivit många fina tårtstunder men en jag minns extra starkt är när 97-åriga Jenny Becker fick tårtan genom vännen Birgit Börjesson för att hon var en sådan god vän. De träffades 1949 på anrika klädbutiken Ekelöf och Svensson där de arbetade nästa hela yrkeskärriären. Historiens vingslag sänkte sig över det fina och dignande fikabordet när de berättade om tider på Ekelöf och Svensson när det var ett modehus med egen ateljé och modevisning varje vecka.
Ett annat minne är när Xtra blev bjudna till Lars Lerin och Manuel Marques på brasiliansk fest. Den generositet som paret visade, inte minst genom att bjuda på sig själva, är något vi sent ska glömma.
I serien Rakt ur hjärtat uppmanades läsarna att dela med sig av erfarenheter ur livet som hade varit svåra eller känsliga och som man inte så ofta pratar öppet om. Det var alla starka berättelser som kändes angelägna att skriva. I en stad av Karlstads storlek är det inte självklart att öppna sig på det sättet i lokaltidningen och det ska de ha all kredd för.
"Jag fick valium dagligen från två års ålder"
"Ibland kan jag bara inte stoppa mig själv"
"Killarna tog ifrån mig det finaste jag hade"
Fortsätt att berätta, tipsa och tyck till om stort som smått – annars blev det ingen Xtra!
