Charlotte gick ner 90 kilo i vikt
SUNT & SÅNT
– Jag ångrar mig inte!
;)
Foto: Pia Röstell [Förstora]
;)
Foto: Pia Röstell [Förstora]
;)
Foto: Pia Röstell [Förstora]
;)
Foto: Pia Röstell [Förstora]
;)
Foto: Pia Röstell [Förstora]
Första gången vi träffar Lotta Larsson är i maj 2008. Hon är då kraftigt överviktig, trots att hon bantat ner sig till 125 kilo. Det innebär ett BMI (Body mass index) på 49 för hennes 160 centimeter långa kropp. Gränsen för mycket svår fetma går vid 41 i BMI.
Några veckor senare genomgår hon en magoperation, en så kallad gastric bypass, vid Sjukhuset i Torsby. Tre månader senare är hon 30 kilo lättare.
När vi nu ses igen har det gått knappt två och ett halvt år sedan magoperationen och Lotta ser mycket liten ut, samtidigt som hon utstrålar lugn och energi.
51 kilo och ett BMI på 20. Det verkar nästan oroande lite och man undrar var det ska sluta.
Har du inte slutat gå ner i vikt än?
– Nja, jag pendlar mellan 50-55 kilo. Men att jag tappat så här mycket beror mycket på att jag råkat ut för en hel del komplikationer efter operationen, som har gjort det svårt att äta och behålla mat, säger Lotta och berättar vidare:
– Jag har under de här åren åkt in och ut på akuten i Karlstad massor med gånger. Först trodde de att en nerv kommit i kläm och blivit inflammerad, vilket visade sig var fel diagnos. I själva verket hade jag fått en rispa i magsäcken i samband med operationen.
– Jag fick inflammationsdämpande medicin som jag bara blev sämre av. Det utvecklades till ett magsår som jag till slut, alldeles nyligen, tvingades operera.
– Under en period hade jag också ett bråck som gjorde att jag inte fick behålla någon mat. Då trodde man att det var vinterkräksjuka. Jag kan ju säga att är det något jag ångrar, så är det att inte jag sökte hjälp i Torsby där jag blev opererad och där de nog har bättre koll på vad som kan vara komplikationer och biverkningar efter en gastric bypass...
Det har varit en jobbig tid med andra ord?
– Ja, jättejobbig! Men nu mår jag fint och ser optimistiskt på framtiden. Snart ska jag också genomgå en plastikoperation och få bort en massa sladdrigt skinn. Att ha blivit av med övervikten är helt fantastiskt. Det har absolut varit värt sitt pris så här långt, säger Lotta bestämt.
Något annat som har överraskat dig?
– Ja, jag var inte riktigt beredd på min psykiska reaktion efter operationen. Det här med att vara överviktig under lång tid blir en identitet som inte försvinner bara för att man rasar i vikt. Jag är fortfarande överviktig uppe i huvudet, typ. Fast jag är smal nu är det jobbigt att äta inför folk, eftersom jag är så van att få kritiska blickar från omgivningen.
Lotta har alltid varit ganska fysiskt aktiv, men med dagens matchvikt går det förstås så mycket lättare att motionera och röra på sig.
Vad gäller kosten så är det numera många, små och vältuggade portioner som gäller livet ut. Lotta har ändrat sina dåliga matvanor till det bättre, men inte så totalt som många kanske tror.
– Jag äter mycket fisk och kyckling och det är ju bra mat. Grönsaker går bättre än förut. Ägg, pulvermos, kött och för fet mat går inte alls. Men en halv barnpizza kan jag äta! Tyvärr är jag fortfarande Coca Cola-beroende, även om jag har minskat ner.
– Som tur är så är Robin, min sambo, en riktig mästerkock som får mig att äta rätt och riktigt för det mesta. Han tränar mycket och har koll på vad som är nyttigt och bra.
En överviktig person hamnar lätt i en ond cirkel. Bantning ger bara jo-jo-resultat, man blir deppig och tröstäter ännu mer.
– Min storebror Björn stålsatte sig, blev vegetarian och gick ner 50 kilo på några år bara genom att ändra livsstil. Det var verkligen strongt, men jag skulle aldrig ha klarat det.
– Genom operationen har jag fått ett helt nytt läge. Och jag tänker aldrig bli så där kraftigt överviktig igen. Aldrig!
Ålder: 23 år
Bor: Karlstad
Jobb: Lastbilschaufför och travtränare, delägare i Stall Druva
BMI 2008: 55,5 (142 kg/1,60 meter x 1,60)
BMI i dag: 20 (51 kg/1,60 meter x 1,60)
