2016-07-11 06:00

2016-07-20 18:06

"Svårt komma ut i näringslivet igen"

SOMMARINTERVJUN: Ann-Kristine Johansson

Hon lämnade riksdagen efter 20 år och hamnade direkt i den värmländska hetluften när hon tog över ordförandeklubban i hårt drabbade Konsum Värmland.
Nu har Ann-Kristine Johansson tagit plats i nästa ”krisstyrelse”: flygplatsens!

– Det som hände är tragiskt, men visar också hur vikigt det är att en styrelse är aktiv och har koll på verksamheten, säger hon om historien med flygplatsens sparkade vd Peter Landmark och de oegentligheter med betalkortet han utreds för.

Varför tar du plats i den nya styrelsen?

– En utmaning, precis som när jag beslutade mig för att tacka ja att bli ordförande för Konsum Värmland. Det finns också väldigt mycket spännande kring flygplatsen, som arbetet med biobränsle. Flygplatsen behövs, det visar alla enkäter med näringslivet. Vi måste också, för personalens skull, se till att få lugn och ro kring verksamheten. Någon måste hålla i rodret.

Vi träffas hemma hos Ann-Kristine Johansson i Fryksta en sommardag när solen strålar som vackrast. Fryken breder ut sig ett långt stenkast från verandan och den välskötta trädgården och lite längre bort i viken ligger ångbåten Freja och blir renoverad.

– Jag trivs här hemma. Som politiker reste jag mycket och då ville jag vara hemma på sommaren. Det blir vi i år också.

Två år har gått sedan hon lämnade riksdagen som en verklig politikerveteran.

20 år i den politiska maktens högborg hann det bli för Socialdemokraterna.

– Framöver tror jag inte många kommer att sitta så länge. Man kommer att gå mer in och ut, vilket är positivt. Inte minst är det svårt att komma ut i näringslivet igen efter 20 år i riksdagen.

Som riksdagsledamot upplever du vardagen genom studiebesök. Är det inte lätt att tappa verklighetsförankringen efter som många år i riksdagen?

– Jag förstår vad du menar. Det kan vara lätt att tappa fotfästet och mot slutet tappade jag nog lite av verklighetsanknytningen, medger hon.

Saknar du riksdagen?

– Nej. Jag var färdig med politiken. Passionen tog slut. Jag är mitt i livet och ville göra något nytt. Arbetet i riksdagen förändrades så från när jag kom in 1994. Tempot är så mycket högre, det har blivit så mycket hårdare och man hinner inte längre reflektera och samtala om politik som jag önskar.

Det låter som en farlig utveckling?

– Det är det och det bekymrar mig. Kraven på snabba beslut gör att det ibland går för fort och jag funderar mycket på hur vi ska få tillbaka arenor för det politiska samtalet.

Vad gjorde du bra under dina 20 år i riksdagen?

– Det är svårt att peka på något konkret. Arbetet i riksdagen är lite som att droppen urholkar stenen. Det tar tid att förändra. Jag jobbade länge för att nå en bred livsmedelsstrategi och den har kommit nu. Jag var också med och påverkade synen på landsbygden i rätt riktning inom partiet.

Har landsbygden en framtid?

– I allra högsta grad, även om det finns gott om utmaningar. Men vi har så rika naturtillgångar som vi måste bli bättre på att nyttja: skogen och jordbruket. Vi måste bli bättre på att förädla, men för att lyckas måste alla parter gå hand i hand. Politiken, företag, myndigheter.

När Ann-Kristine Johansson väl fattat beslutet att lämna politiken dök nästa stora fråga upp:

– Vad skulle jag göra? Vad kan jag?

Erfarenheten från jobbet som ”lagårdspiga” låg drygt två decennier bak i tiden.

– Jag ville gå från att synas till att verka utan att synas – men att fortfarande ha möjlighet att förändra och förbättra.

Då hamnade du som styrelseordförande i ett Konsum Värmland i kris. Vd hade fått sparken (efter NWT:s avslöjande) och lönsamheten utvecklades negativt. Hur blev det så?

– Jag har alltid tyckt att Konsum Värmland är ett fint företag, med många lokala varumärken, och satt redan i förvaltningsrådet när valberedningen ringde. Det var inte självklart att tacka ja på en gång. Jag ville bland annat veta hur övriga styrelsen skulle se ut.

Varför tackade du ja?

– Det var en utmaning att få vara med och utveckla företaget. Jag blev stolt och hedrad, men också nervös. Skulle jag klara av det, jag som alltid brottats med dåligt självförtroende. Men det är bättre nu.

Vad är enligt dig själv din styrka som ordförande?

– Att jag kan skapa lugn och ro och inte stressa på. I den kris som Konsum Värmland var i 2014 behövdes stabilitet. Jag är bra på att skapa ett bra klimat i styrelsen så det blir högt i tak. Folk ska känna sig trygga, då blir det ett bra diskussionsklimat. Men jag kunde inte mycket om handel när jag tillträdde.

Hur allvarligt är läget för Konsum Värmland?

– Vi har presenterat siffror och tvingades ju varsla om uppsägningar så det är ett tufft läge. Det har det varit ett antal år och det blir så ett antal år till.

Hur känns det att behöva fatta beslut som innebär att folk förlorar sina jobb?

– Tufft. Det kräver eftertanke och det måste finnas en rejäl diskussion bakom besluten. Det får inte vara några snabba puckar.

Är det många anställda som hör av sig till dig?

– En del. Inte jättemånga. Men jag försöker vara så delaktig jag bara kan.

Hur delaktig är du i vardagsarbetet på Konsum? Hur ofta pratar du med vd Tomas Sjölander?

– Vi jobbar nära och hörs väl av en eller ett par gånger i veckan. Första året jobbade jag nog heltid som ordförande, nu är det 30-40 procent.

Ann-Kristine Johansson försörjer sig i dag som styrelseproffs och en del rådgivningsuppdrag via det egna företaget AKJ Rådgivning. Förutom Konsum Värmland sitter hon bland annat i styrelsen för Kooperativa förbundet, Värmlandstrafik och ett några andra verksamheter. Samt sedan några veckor tillbaka Karlstad airport.

– En utmaning det också som sagt.

Är du stridbar?

– Nej. Jag står upp för min åsikt, men jag försöker vara lugn och eftertänksam och vill diskutera mig fram till lösningar.

Ann-Kristine Johanssons sätt att verka har fört henne till ett antal toppositioner.

– Jag har alltid varit självständig, det är mamma som gett mig mod. Däremot har jag aldrig haft som mål att bli något stort. Jag var fackligt aktiv, såg orättvisor och insåg att jag måste in i politiken för att kunna påverka på allvar. Sen har det rullat på. Jag har inte varit rädd för att säga ja till saker, men nu är jag nöjd. Jag har en lagom nivå med uppdrag och har landat i min nya vardag.

– Det som hände är tragiskt, men visar också hur vikigt det är att en styrelse är aktiv och har koll på verksamheten, säger hon om historien med flygplatsens sparkade vd Peter Landmark och de oegentligheter med betalkortet han utreds för.

Varför tar du plats i den nya styrelsen?

– En utmaning, precis som när jag beslutade mig för att tacka ja att bli ordförande för Konsum Värmland. Det finns också väldigt mycket spännande kring flygplatsen, som arbetet med biobränsle. Flygplatsen behövs, det visar alla enkäter med näringslivet. Vi måste också, för personalens skull, se till att få lugn och ro kring verksamheten. Någon måste hålla i rodret.

Vi träffas hemma hos Ann-Kristine Johansson i Fryksta en sommardag när solen strålar som vackrast. Fryken breder ut sig ett långt stenkast från verandan och den välskötta trädgården och lite längre bort i viken ligger ångbåten Freja och blir renoverad.

– Jag trivs här hemma. Som politiker reste jag mycket och då ville jag vara hemma på sommaren. Det blir vi i år också.

Två år har gått sedan hon lämnade riksdagen som en verklig politikerveteran.

20 år i den politiska maktens högborg hann det bli för Socialdemokraterna.

– Framöver tror jag inte många kommer att sitta så länge. Man kommer att gå mer in och ut, vilket är positivt. Inte minst är det svårt att komma ut i näringslivet igen efter 20 år i riksdagen.

Som riksdagsledamot upplever du vardagen genom studiebesök. Är det inte lätt att tappa verklighetsförankringen efter som många år i riksdagen?

– Jag förstår vad du menar. Det kan vara lätt att tappa fotfästet och mot slutet tappade jag nog lite av verklighetsanknytningen, medger hon.

Saknar du riksdagen?

– Nej. Jag var färdig med politiken. Passionen tog slut. Jag är mitt i livet och ville göra något nytt. Arbetet i riksdagen förändrades så från när jag kom in 1994. Tempot är så mycket högre, det har blivit så mycket hårdare och man hinner inte längre reflektera och samtala om politik som jag önskar.

Det låter som en farlig utveckling?

– Det är det och det bekymrar mig. Kraven på snabba beslut gör att det ibland går för fort och jag funderar mycket på hur vi ska få tillbaka arenor för det politiska samtalet.

Vad gjorde du bra under dina 20 år i riksdagen?

– Det är svårt att peka på något konkret. Arbetet i riksdagen är lite som att droppen urholkar stenen. Det tar tid att förändra. Jag jobbade länge för att nå en bred livsmedelsstrategi och den har kommit nu. Jag var också med och påverkade synen på landsbygden i rätt riktning inom partiet.

Har landsbygden en framtid?

– I allra högsta grad, även om det finns gott om utmaningar. Men vi har så rika naturtillgångar som vi måste bli bättre på att nyttja: skogen och jordbruket. Vi måste bli bättre på att förädla, men för att lyckas måste alla parter gå hand i hand. Politiken, företag, myndigheter.

När Ann-Kristine Johansson väl fattat beslutet att lämna politiken dök nästa stora fråga upp:

– Vad skulle jag göra? Vad kan jag?

Erfarenheten från jobbet som ”lagårdspiga” låg drygt två decennier bak i tiden.

– Jag ville gå från att synas till att verka utan att synas – men att fortfarande ha möjlighet att förändra och förbättra.

Då hamnade du som styrelseordförande i ett Konsum Värmland i kris. Vd hade fått sparken (efter NWT:s avslöjande) och lönsamheten utvecklades negativt. Hur blev det så?

– Jag har alltid tyckt att Konsum Värmland är ett fint företag, med många lokala varumärken, och satt redan i förvaltningsrådet när valberedningen ringde. Det var inte självklart att tacka ja på en gång. Jag ville bland annat veta hur övriga styrelsen skulle se ut.

Varför tackade du ja?

– Det var en utmaning att få vara med och utveckla företaget. Jag blev stolt och hedrad, men också nervös. Skulle jag klara av det, jag som alltid brottats med dåligt självförtroende. Men det är bättre nu.

Vad är enligt dig själv din styrka som ordförande?

– Att jag kan skapa lugn och ro och inte stressa på. I den kris som Konsum Värmland var i 2014 behövdes stabilitet. Jag är bra på att skapa ett bra klimat i styrelsen så det blir högt i tak. Folk ska känna sig trygga, då blir det ett bra diskussionsklimat. Men jag kunde inte mycket om handel när jag tillträdde.

Hur allvarligt är läget för Konsum Värmland?

– Vi har presenterat siffror och tvingades ju varsla om uppsägningar så det är ett tufft läge. Det har det varit ett antal år och det blir så ett antal år till.

Hur känns det att behöva fatta beslut som innebär att folk förlorar sina jobb?

– Tufft. Det kräver eftertanke och det måste finnas en rejäl diskussion bakom besluten. Det får inte vara några snabba puckar.

Är det många anställda som hör av sig till dig?

– En del. Inte jättemånga. Men jag försöker vara så delaktig jag bara kan.

Hur delaktig är du i vardagsarbetet på Konsum? Hur ofta pratar du med vd Tomas Sjölander?

– Vi jobbar nära och hörs väl av en eller ett par gånger i veckan. Första året jobbade jag nog heltid som ordförande, nu är det 30-40 procent.

Ann-Kristine Johansson försörjer sig i dag som styrelseproffs och en del rådgivningsuppdrag via det egna företaget AKJ Rådgivning. Förutom Konsum Värmland sitter hon bland annat i styrelsen för Kooperativa förbundet, Värmlandstrafik och ett några andra verksamheter. Samt sedan några veckor tillbaka Karlstad airport.

– En utmaning det också som sagt.

Är du stridbar?

– Nej. Jag står upp för min åsikt, men jag försöker vara lugn och eftertänksam och vill diskutera mig fram till lösningar.

Ann-Kristine Johanssons sätt att verka har fört henne till ett antal toppositioner.

– Jag har alltid varit självständig, det är mamma som gett mig mod. Däremot har jag aldrig haft som mål att bli något stort. Jag var fackligt aktiv, såg orättvisor och insåg att jag måste in i politiken för att kunna påverka på allvar. Sen har det rullat på. Jag har inte varit rädd för att säga ja till saker, men nu är jag nöjd. Jag har en lagom nivå med uppdrag och har landat i min nya vardag.

Ann-Kristine Johansson

Ålder: 54

Bor: Fryksta

Familj: man och en son

Äter: Allt, jag älskar mat

Dricker: Ja

Läser: Mycket deckare, men jag hinner inte mer än några sidor i taget innan jag somnar

Lyssnar på: Spotify, mycket 70- och 80-talsmusik. Queen.

Ser på tv: Engelska serier och nyheter

Fritidsintressen: Trädgården, motionera och umgås med vänner

Smultronställe: Mammas hus i Fensbol

Aktuell: Aktiv i flera styrelser med stort allmänintresse: bland annat Konsum Värmland och Karlstads flygplats

Källa: