2016-06-08 06:00

2016-06-13 16:24

Vandring som vila på 7-torpsleden

LEKVATTNET

Ensamhet, tystnad och ingen uppkoppling, det betalas det ibland dyrt för.
NWT har testat den nordvärmländska varianten av ”retreat” och vandrat 7-torpsleden i norsk-svensk finnskog. Alldeles gratis.

Retreat är en semesterform som blivit populär i spåren av ständig uppkoppling och hektiskt dygnet-runt-liv. Det försiggår i kloster eller vacker natur och går ut på att man ska minimera intrycken från det som inte är här och nu och kanske möta sina egna tankar på kuppen. Säkert bra men ofta väldigt kostsamt.

Ensamhet, dålig uppkoppling och vacker natur är alltid nära i Värmland. NWT har testat hur om det känns att vandra ensam med sina tankar i djupa skogar som vila från vardag.

Valet föll på 7-torpsleden i Finnskogen väster om Lekvattnet, drygt sju kilometer mellan sju gamla finngårdar i två länder. Retreat utomlands alltså, om någon frågar efter semestern.

Leden utgår från parkeringsplatsen vid sjön Lomsen. Här kan man gå direkt upp till Ritamäki, drygt en kilometers vandring. Eller ta till vänster och följa 7-torpsleden medsols.

Lite ovant

Ingen service står det på telefonens display och när bilen stannar hör jag min egen puls.

Det känns lite ensamt och ovant men inte alls otryggt och framför allt väldigt skönt att ha några timmars långsam försommarvandring framför sig.

De tre första torpen, varav två på den svenska sidan, är privatägda fritidsboenden. Stigen går i utkanten av ägorna. Vid Lomstorp har man utsikt över sjön innan stigen viker in i skogen. Det fjärde torpet, Lebiko, ägs av Finnskogen turistförening. Dit går det väg fram och här är ledens andra startpunkt. Det finns också bord och bänkar för en fika innan man vänder tillbaka mot Sverige igen.

7-torpsleden sammanfaller bitvis med den betydligt längre, Finnskogaleden. På norska sidan blir ledmarkeringen blå i stället för orange. Förutom det är markeringarna tydliga och leden välhållen med spångar över våta partier. Trots att regnet öst ner den senaste veckan går man i princip torrskodd runt.

Tydliga markeringar är bra för dagdrömmandet och avslappningen så att inte geografisk förvirring tar över medvetandet. Här kan man lugnt följa med stigen och låta tankarna irra. Hög mindfulness-faktor.

Varierad natur

Bäckar, skog, myr och kalhygge avlöser varandra. Så här i slutet av maj blommar liljekonvalj och blåbär. Hjortronen är på gång. Det är inte någon direkt storslagen natur men fin skog som på några ställen öppnar sig och visar hur högt uppe man faktiskt är. Och för den som är intresserad av kulturhistoria berättar stigarna och avstånden något om hur det var att leva som svedjefinne. Det är intressant utan att vara påträngande.

Leden fortsätter att vara huvudnumret ända fram till sista stoppet i Ritamäki. Man blir verkligen tagen av den här rofyllda platsen. Ritamäki är den sist bebodda finngården i Sverige, 1964 flyttade syskonen Beda och Henning Jansson härifrån.

Lekvattnets hembygdsförening tog över gården efter syskonen och sköter den sedan dess. Områden kring Ritamäki är naturreservat och gården är klassad som byggnadsminne.

Med många stopp och en fikastund tog rundturen tre timmar. När den var slut var största problemet just att den var slut. Hade gärna fortsatt att vandra i mina egna tankar bland spår av andra människors liv och skog som aldrig tar slut.

Retreat är en semesterform som blivit populär i spåren av ständig uppkoppling och hektiskt dygnet-runt-liv. Det försiggår i kloster eller vacker natur och går ut på att man ska minimera intrycken från det som inte är här och nu och kanske möta sina egna tankar på kuppen. Säkert bra men ofta väldigt kostsamt.

Ensamhet, dålig uppkoppling och vacker natur är alltid nära i Värmland. NWT har testat hur om det känns att vandra ensam med sina tankar i djupa skogar som vila från vardag.

Valet föll på 7-torpsleden i Finnskogen väster om Lekvattnet, drygt sju kilometer mellan sju gamla finngårdar i två länder. Retreat utomlands alltså, om någon frågar efter semestern.

Leden utgår från parkeringsplatsen vid sjön Lomsen. Här kan man gå direkt upp till Ritamäki, drygt en kilometers vandring. Eller ta till vänster och följa 7-torpsleden medsols.

Lite ovant

Ingen service står det på telefonens display och när bilen stannar hör jag min egen puls.

Det känns lite ensamt och ovant men inte alls otryggt och framför allt väldigt skönt att ha några timmars långsam försommarvandring framför sig.

De tre första torpen, varav två på den svenska sidan, är privatägda fritidsboenden. Stigen går i utkanten av ägorna. Vid Lomstorp har man utsikt över sjön innan stigen viker in i skogen. Det fjärde torpet, Lebiko, ägs av Finnskogen turistförening. Dit går det väg fram och här är ledens andra startpunkt. Det finns också bord och bänkar för en fika innan man vänder tillbaka mot Sverige igen.

7-torpsleden sammanfaller bitvis med den betydligt längre, Finnskogaleden. På norska sidan blir ledmarkeringen blå i stället för orange. Förutom det är markeringarna tydliga och leden välhållen med spångar över våta partier. Trots att regnet öst ner den senaste veckan går man i princip torrskodd runt.

Tydliga markeringar är bra för dagdrömmandet och avslappningen så att inte geografisk förvirring tar över medvetandet. Här kan man lugnt följa med stigen och låta tankarna irra. Hög mindfulness-faktor.

Varierad natur

Bäckar, skog, myr och kalhygge avlöser varandra. Så här i slutet av maj blommar liljekonvalj och blåbär. Hjortronen är på gång. Det är inte någon direkt storslagen natur men fin skog som på några ställen öppnar sig och visar hur högt uppe man faktiskt är. Och för den som är intresserad av kulturhistoria berättar stigarna och avstånden något om hur det var att leva som svedjefinne. Det är intressant utan att vara påträngande.

Leden fortsätter att vara huvudnumret ända fram till sista stoppet i Ritamäki. Man blir verkligen tagen av den här rofyllda platsen. Ritamäki är den sist bebodda finngården i Sverige, 1964 flyttade syskonen Beda och Henning Jansson härifrån.

Lekvattnets hembygdsförening tog över gården efter syskonen och sköter den sedan dess. Områden kring Ritamäki är naturreservat och gården är klassad som byggnadsminne.

Med många stopp och en fikastund tog rundturen tre timmar. När den var slut var största problemet just att den var slut. Hade gärna fortsatt att vandra i mina egna tankar bland spår av andra människors liv och skog som aldrig tar slut.

7-torpsleden

Längd: 7,9 km

Tid: 2,5 timmar

Svårighetsgrad: Medel

GPS-koordinater startpunkt: N 60° 8.505 E 12° 33.343

Plats: Lekvattnet, väster om Torsby, nära norska gränsen.

Från Torsby kör du E16 mot Norge. Vid Lekvattnet och Finnkulturcentrum, svänger du av från E16, åt vänster. Följ skyltningen mot Ritamäki naturreservat. Efter cirka 10 km tar du av till höger och kör ytterligare en kilometer fram till parkeringen vid sjön Lomsen. Det är även parkering för Ritamäki finngård och naturreservat.

Ingen kollektivtrafik.

Hembygdsföreningen har enkel sommarservering på Ritamäki finngård från den 15 juni – 15- augusti.

Broschyr med karta och information finns att köpa på Torsby turistbyrå för 20 kronor.

Turistbyrån i Torsby, turist@torsby.se +46 (0)560 160 50

Källa: Värmlandsleder.se