"Jag ville syssla med mat och känslor"
MAT
– Jag stod där vid råvarorna, jag, kniven och löken och övade som en galning.
;)
Foto: Jessica Segerberg [Förstora]
Det är författardagen i Filipstad och Sigrid Bárány skrattar högt i skuggan av ett partytält. Det sprudlar av nerv och fart och människorna runt bordet har blickarna vända mot henne. Sigrid har varit känd i ett halvår för sin medverkan i teveprogrammet Sveriges Mästerkock 2012. Hon hade letat efter något att göra av sitt matintresse när tävlingen dök upp.
– ”Det är det där du ska göra!” sa min dåvarande sambo. Jag tvekade lite, tänk om jag inte skulle kunna? Men om han inte hade peppat mig så hade det aldrig hänt.
Övade två veckor i sträck
Sigrids numera före detta sambo sa bara ”Det du inte kan, det lär du dig”. Så var det med det. Hon gick på uttagning, kom vidare och ägnade två veckor åt att frenetiskt träna på klassiska rätter från morgon till kväll.
– Jag stod där vid råvarorna, jag, kniven och löken och övade som en galning.
Tävlingen och inspelningarna pågick i sex veckor och tillslut återstod bara Sigrid och motståndaren, eller medtävlaren som Sigrid gärna säger, Josefine Lindqvist.
– Jag ringde till mamma och sa ”Jag är i final”. Hon svarade ”Va? Du har ju ingen tävlingsinstinkt!” skrattar Sigrid.
Hon har aldrig gått någon utbildning när det kommer till mat, och innan hon plötsligt stod i final i Sveriges Mästerkock jobbade hon som översättare i Stockholm.
Men när det visade sig att hon vann kom tårarna.
– Vinsten var så viktig för mig ur flera synpunkter. Den personliga tillfredställelsen, uppmärksamheten men också att få en kanal att uttrycka mig i. Jag har verkligen blivit så väl behandlad av universum.
Inga pekpinnar
Sigrid har enda från första stund i teve pratat om sin känslomässiga matlagning, den som tillslut fick ta sig uttryck i kokboken ”Spisvärme - Mat med känsla”.
– Idén om boken utvecklades under tävlingens gång. Där fick jag ett kvitto på att mitt odlade uttryck stämde, säger hon och ögonen lyser. Nej, hela Sigrid strålar när hon pratar om hur hon tänker om mat.
– Det jag känner kring mat är speciellt. Jag ville ha mycket texter om maten och säga; ”titta, såhär känner jag, men det behöver inte du göra”. Det skulle inte vara några pekpinnar. Jag ville att den skulle signalera att mat och person, vi äro förbundna, säger hon och skrattar.
Hon fick chansen att göra boken med fotografer och formgivare som förstod hennes tankar. Som gick i gång på hennes idéer.
Inte förstöra barns kreativitet
– Jag är inte en metodpedagog men jag vill väcka lusten hos folk, jag har fått jättefina reaktioner. Folk har hört av sig och berättat att de har börjat laga mat för att de blivit så inspirerade. Jag blir så glad, det är ju att förändra en persons liv.
Trots att Sigrid har lyckats väl utan utbildning är hon noga med att påpeka att det tekniska kunnandet inom matlagning är enormt viktigt.
– Metod och uttryck stödjer varandra, du kan inte få till ditt speciella sätt om du inte lärt dig metoden. Därför är det så viktigt att inte döda barns kreativitet i köket genom att påpeka att de gör fel. Man måste få testa, man måste få kladda ner.
