2016-04-09 06:00

2016-04-09 06:00

Tanniner - vad är det?

DRUVOR: Ju tjockare skal, desto mer strävhet

Ordet tanniner dyker ofta upp i vinsammanhang. Särskilt när det provas och pratas röda viner.
I dag ska vi bena ut ordets betydelse och givetvis prova några tanninrika viner.

De flesta av oss har säkert druckit ett vin med mycket tanniner någon gång, utan att reflektera över vad det är som är så strävt. Strävhet är den enkla förklaringen på tanniner. Det är den känsla som gör att vinet känns torrt, stramt och gör att det drar bak i gommen. Tungan nästan kryper ihop och gömmer sig.

I skalet

Tanniner är faktiskt ett garvämne som vi hittar i druvans skal. Ju tjockare skal, desto mer tanniner och strävhet. Skalen ger också färgen till vinerna, därför är det mest märkbart med tanniner i röda viner. En del druvor har dock mer tanniner än andra och man kan även påverka mängden under själva jäsningsprocessen. Har druvorna plockats för tidigt är tanninerna i regel omogna och smakar beskt och bittert. Balans är alltid viktigt.

Ge dem en chans

Tanniner tar tid att lära sig tycka om. Kanske kommer du aldrig göra det. Men jag tycker du ska ge dem en chans. De är en vanesak, som så mycket annat. Kaffe kan också ta tid att vänja sig vid. Och många andra syrliga, friska och beska smaker. Det bästa botemedlet mot tanniner är faktiskt mat. Ett strävt vin är inte speciellt gott att dricka som det är.

Fett och salt är a och o. Fettet kan komma från grädde, smör, olja eller någon form av protein. Sälta drar också ner tanninkänslan.

Det är inte konstigt att jag hittat så många sträva viner med ursprung i Italien. Ett av världens främsta matländer, enligt mig. Där är vinet en viktig del av måltiden.

 

Tannin-provning!

 

Nerello Mascalese

 

En blå inhemsk druva, som odlas på Sicilien, framför allt kring vulkanen Etna. Nerello kommer från det italienska ordet svart. Här växer också druvan nerello cappuccio, som brukar få vara med i ett Etna-vin för att ge det mer rondör och mjukhet. Mascalese är alltså den mest kraftfulla och mer sträva av de två.

Vinerna har ofta hög syra och friska inslag av röda bär, örter – både torkade och färska, lätt rökighet, gruskross och tydliga tanniner – så klart.

 

Prova

A’ Rina 2014

(nr 78160, 189 kr, beställning)

 

Aglianico

En av de viktigaste druvorna i södra Italien och framför allt en av de stora druvorna i hela landet. Toppvinerna går under smeknamnet Söderns Barolo vilket säger en del. Den odlas främst i Kampanien, Basilicata och Apulien. I de två förstnämnda regionerna är jordmånen dominerad av vulkaniska inslag, vilket ger vinerna hög mineralitet och en känsla av rökighet. Precis som vinerna från Etna, som fortfarande är en aktiv vulkan.

Aglianico är ingen flörtis. Den kräver lagring och tålamod och framför allt rätt mat. Smakerna är rejäla och bjuder på strama tanniner, mörk körsbärsfrukt, kakao, plommon och smakrika örter som rosmarin och timjan.

 

Prova

Core Montevetrano 2013

(nr 99236, 169 kr, tillfälligt släpp i mars)

 

Ett billigt och trevligt alternativ kommer från grannregionen Basilicata och heter Aglianico del Vulture, D’Angelo 2013 (nr 4634, 89 kr).

 

Nebbiolo

Italiens främsta druva? Det anser många, särskilt när den kommer från Piemonte och distrikten Barolo och Barbaresco. Nebbiolo från dessa områden är aldrig billig, men sällan dålig. Med lite lagring ger de eleganta smaker av rosor, nypon, tryffel, torkade jordgubbar, syrliga körsbär, ceder och sandelträ. Namnet nebbiolo tros ha med nebbia att göra. Det italienska ordet för dimma.

Det finns faktiskt en hel del länder utanför Italien, som vågat sig på nebbiolo. Bland annat Kalifornien, Australien och Argentina.

 

Vill du prova nebbiolo från andra delar av Italien, så leta efter chiavennasca och spanna, som är druvkloner. Le Tense Sasella 2012 (nr 32341, 149 kr) är ett bra exempel från Lombardiet, gjort på 100 procent chiavennasca.

 

Prova

Barolo Fontanafredda 2011

(nr 70227, 189 kr)

 

Sagrantino

Sagrantino finns enbart i Umbrien, regionen som är granne med Toscana och Marche. Mitt i landet alltså. Ingen kust, inga stränder. Dock massor med vackra byar, god mat och inte minst den häftiga och personliga sagrantino. Ursprungligen producerades sagrantino som ett sött vin, en passito, gjort på torkade druvor. Så småningom upptäckte man potentialen i denna mörka och kraftfulla druva och började framställa den till ett helt torrt vin. Den har en av de högsta tanninhalterna av någon druva och smakar plommon, blåbär, kanel och örter. Spännande och strävt!

 

Prova

Montefalco Sagrantino Cantina Le Cimate 2010

(nr 2296, 199 kr)

 

Känns en ren sagrantino för stram? Testa en Montefalco Rosso istället. De innehåller omkring 10-15 procent sagrantino och resterande sangiovese (ofta 60-70 procent) och ibland några skvättar merlot eller montepulciano. Mjukare, snällare men ändå väldigt italienskt och fortfarande fylligt och mustigt. Montefalco Rosso Antonelli 2012 (nr 2316, 129 kr) är ett bra alternativ.

 

Xinomavro

Grekland ska också få vara med på ett hörn, här med sin egen inhemska druva. Det är den mest odlade blå druva i norra Grekland. Xinomavro betyder ungefär svart syra vilket känns som en bra sammanfattning av druvans stil. Syran är hög, vinerna är friska och har gott om tanniner och färska örter. Lite som en nebbiolo, till mer än halva priset. Xinomavro går att lagra länge. Frukten går då från röd och pigg, till mer torkad och jordig.

 

Prova

Ktima Kir-Yianni 2012

(nr 2850, 109 kr)

 

Från samma producent, finns även Ramnista Xinomavro 2011 (nr 2070, 109 kr), som är gjord på 100 procent xinomavro. Ännu stramare och friskare. Gott!

De flesta av oss har säkert druckit ett vin med mycket tanniner någon gång, utan att reflektera över vad det är som är så strävt. Strävhet är den enkla förklaringen på tanniner. Det är den känsla som gör att vinet känns torrt, stramt och gör att det drar bak i gommen. Tungan nästan kryper ihop och gömmer sig.

I skalet

Tanniner är faktiskt ett garvämne som vi hittar i druvans skal. Ju tjockare skal, desto mer tanniner och strävhet. Skalen ger också färgen till vinerna, därför är det mest märkbart med tanniner i röda viner. En del druvor har dock mer tanniner än andra och man kan även påverka mängden under själva jäsningsprocessen. Har druvorna plockats för tidigt är tanninerna i regel omogna och smakar beskt och bittert. Balans är alltid viktigt.

Ge dem en chans

Tanniner tar tid att lära sig tycka om. Kanske kommer du aldrig göra det. Men jag tycker du ska ge dem en chans. De är en vanesak, som så mycket annat. Kaffe kan också ta tid att vänja sig vid. Och många andra syrliga, friska och beska smaker. Det bästa botemedlet mot tanniner är faktiskt mat. Ett strävt vin är inte speciellt gott att dricka som det är.

Fett och salt är a och o. Fettet kan komma från grädde, smör, olja eller någon form av protein. Sälta drar också ner tanninkänslan.

Det är inte konstigt att jag hittat så många sträva viner med ursprung i Italien. Ett av världens främsta matländer, enligt mig. Där är vinet en viktig del av måltiden.

 

Tannin-provning!

 

Nerello Mascalese

 

En blå inhemsk druva, som odlas på Sicilien, framför allt kring vulkanen Etna. Nerello kommer från det italienska ordet svart. Här växer också druvan nerello cappuccio, som brukar få vara med i ett Etna-vin för att ge det mer rondör och mjukhet. Mascalese är alltså den mest kraftfulla och mer sträva av de två.

Vinerna har ofta hög syra och friska inslag av röda bär, örter – både torkade och färska, lätt rökighet, gruskross och tydliga tanniner – så klart.

 

Prova

A’ Rina 2014

(nr 78160, 189 kr, beställning)

 

Aglianico

En av de viktigaste druvorna i södra Italien och framför allt en av de stora druvorna i hela landet. Toppvinerna går under smeknamnet Söderns Barolo vilket säger en del. Den odlas främst i Kampanien, Basilicata och Apulien. I de två förstnämnda regionerna är jordmånen dominerad av vulkaniska inslag, vilket ger vinerna hög mineralitet och en känsla av rökighet. Precis som vinerna från Etna, som fortfarande är en aktiv vulkan.

Aglianico är ingen flörtis. Den kräver lagring och tålamod och framför allt rätt mat. Smakerna är rejäla och bjuder på strama tanniner, mörk körsbärsfrukt, kakao, plommon och smakrika örter som rosmarin och timjan.

 

Prova

Core Montevetrano 2013

(nr 99236, 169 kr, tillfälligt släpp i mars)

 

Ett billigt och trevligt alternativ kommer från grannregionen Basilicata och heter Aglianico del Vulture, D’Angelo 2013 (nr 4634, 89 kr).

 

Nebbiolo

Italiens främsta druva? Det anser många, särskilt när den kommer från Piemonte och distrikten Barolo och Barbaresco. Nebbiolo från dessa områden är aldrig billig, men sällan dålig. Med lite lagring ger de eleganta smaker av rosor, nypon, tryffel, torkade jordgubbar, syrliga körsbär, ceder och sandelträ. Namnet nebbiolo tros ha med nebbia att göra. Det italienska ordet för dimma.

Det finns faktiskt en hel del länder utanför Italien, som vågat sig på nebbiolo. Bland annat Kalifornien, Australien och Argentina.

 

Vill du prova nebbiolo från andra delar av Italien, så leta efter chiavennasca och spanna, som är druvkloner. Le Tense Sasella 2012 (nr 32341, 149 kr) är ett bra exempel från Lombardiet, gjort på 100 procent chiavennasca.

 

Prova

Barolo Fontanafredda 2011

(nr 70227, 189 kr)

 

Sagrantino

Sagrantino finns enbart i Umbrien, regionen som är granne med Toscana och Marche. Mitt i landet alltså. Ingen kust, inga stränder. Dock massor med vackra byar, god mat och inte minst den häftiga och personliga sagrantino. Ursprungligen producerades sagrantino som ett sött vin, en passito, gjort på torkade druvor. Så småningom upptäckte man potentialen i denna mörka och kraftfulla druva och började framställa den till ett helt torrt vin. Den har en av de högsta tanninhalterna av någon druva och smakar plommon, blåbär, kanel och örter. Spännande och strävt!

 

Prova

Montefalco Sagrantino Cantina Le Cimate 2010

(nr 2296, 199 kr)

 

Känns en ren sagrantino för stram? Testa en Montefalco Rosso istället. De innehåller omkring 10-15 procent sagrantino och resterande sangiovese (ofta 60-70 procent) och ibland några skvättar merlot eller montepulciano. Mjukare, snällare men ändå väldigt italienskt och fortfarande fylligt och mustigt. Montefalco Rosso Antonelli 2012 (nr 2316, 129 kr) är ett bra alternativ.

 

Xinomavro

Grekland ska också få vara med på ett hörn, här med sin egen inhemska druva. Det är den mest odlade blå druva i norra Grekland. Xinomavro betyder ungefär svart syra vilket känns som en bra sammanfattning av druvans stil. Syran är hög, vinerna är friska och har gott om tanniner och färska örter. Lite som en nebbiolo, till mer än halva priset. Xinomavro går att lagra länge. Frukten går då från röd och pigg, till mer torkad och jordig.

 

Prova

Ktima Kir-Yianni 2012

(nr 2850, 109 kr)

 

Från samma producent, finns även Ramnista Xinomavro 2011 (nr 2070, 109 kr), som är gjord på 100 procent xinomavro. Ännu stramare och friskare. Gott!