2017-10-04 16:47

2017-10-04 17:06

Kan Trump ge mig en miljon?

KULTURKRÖNIKAN

Det skulle vara ganska trevligt med en rejäl kassaförstärkning.
Så varför inte, i sista ögonblicket, satsa en tusenlapp på en av dem som finns med på en aktuell lista.

Jag tänker på vadslagningslistan med kandidater till ett Nobelpris i litteratur. Men inte på den verkliga högoddsaren, rapparen Kanye West: Fem tusen gånger satsat kapital.

Det är alltför absurt. Och omöjligt?

Trump Nobelpristagare?

Men vi lever ju i en absurd tid; lögner sägs vara ”alternativa fakta” och orubbliga fakta förnekas om de är politiskt obekväma.

Och bland höstens kandidater finns faktiskt en, som håller på att i grunden förvandla det vettiga politiska samtalet till en verbal sophög.

Det kan kanske kan betraktas som en ny litterär form, och mannen i fråga ger - om han får Priset - ett tusen gånger satsade pengar.

Så varför inte sprätta iväg en tusenlapp och be en bön för att Donald Trump får Nobelpriset i litteratur? Jag bara frågar och hoppas på miljonen.

Satirförsök...

Naturligtvis försöker jag nu att vara satirisk, men det försöker inte nyssnämnde priskandidat. Han arbetar hårt och med allvar för att skapa en ny litteratur, Den råa politiska lögnen.

Inte sällan färgsatt med en lättretads kränkningar av verkliga och påhittade motståndare.

Och med häpnadsväckande beskrivningarna av verkligheten: Puerto Rico, klargjorde priskandidaten häromdagen, Puerto Rico är en ö, en ö omgiven av vatten...

Man kan le och skratta åt sånt, men tänk efter: Beskrivningen av Puerto Rico ges av världens mäktigaste man och bakgrund av en hemsk naturkatastrof.

Fortfarande roligt? Nej, just det.

En farlig tid

Vi lever ju i en farlig tid. Den formas av oberäkneliga och farliga män: Putin och Trump, Kim Jong-un och IS-ledaren al Baghdadi.

Dagligen skördar terrorismen offer, kärnvapenkrig diskuteras som vore det någonting ofrånkomligt, ja, till och med önskvärt.

I en sådan närmast desperat situation kan läsningen av god litteratur bli ett tanke - och känslostöd, ett inre försvar mot hotfulla Putinska cynismer och Trumpska dumheter.

Därmed inte sagt att böcker av japanen Murakami och kenyanen Thiong`o kan rädda världen.

Men ens egen värld behöver i varje fall inte bli sämre av läsningen.

Antunes och Ko Un

För övrigt hoppas jag att romanförfattaren och portugisen Antunes får ett Nobelpris; han är en av de största.

Får inte Antunes priset så borde Claudio Magris, romanförfattaren/essäisten, belönas för de fina romanerna och för den mäktiga reseskildringen ”Donau”.

Men så har vi också israelen Amos Oz, en balanserande kraft, en sansad röst i en trakt med splittrande konflikter och våld.

Och så finns ju den sydkoreanske poeten Ko Un. Ja, Ko Un rekommenderas till den som förstår att en enda dikt ibland kan väga mer än tusen Putin och Trump.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tänker på vadslagningslistan med kandidater till ett Nobelpris i litteratur. Men inte på den verkliga högoddsaren, rapparen Kanye West: Fem tusen gånger satsat kapital.

Det är alltför absurt. Och omöjligt?

Trump Nobelpristagare?

Men vi lever ju i en absurd tid; lögner sägs vara ”alternativa fakta” och orubbliga fakta förnekas om de är politiskt obekväma.

Och bland höstens kandidater finns faktiskt en, som håller på att i grunden förvandla det vettiga politiska samtalet till en verbal sophög.

Det kan kanske kan betraktas som en ny litterär form, och mannen i fråga ger - om han får Priset - ett tusen gånger satsade pengar.

Så varför inte sprätta iväg en tusenlapp och be en bön för att Donald Trump får Nobelpriset i litteratur? Jag bara frågar och hoppas på miljonen.

Satirförsök...

Naturligtvis försöker jag nu att vara satirisk, men det försöker inte nyssnämnde priskandidat. Han arbetar hårt och med allvar för att skapa en ny litteratur, Den råa politiska lögnen.

Inte sällan färgsatt med en lättretads kränkningar av verkliga och påhittade motståndare.

Och med häpnadsväckande beskrivningarna av verkligheten: Puerto Rico, klargjorde priskandidaten häromdagen, Puerto Rico är en ö, en ö omgiven av vatten...

Man kan le och skratta åt sånt, men tänk efter: Beskrivningen av Puerto Rico ges av världens mäktigaste man och bakgrund av en hemsk naturkatastrof.

Fortfarande roligt? Nej, just det.

En farlig tid

Vi lever ju i en farlig tid. Den formas av oberäkneliga och farliga män: Putin och Trump, Kim Jong-un och IS-ledaren al Baghdadi.

Dagligen skördar terrorismen offer, kärnvapenkrig diskuteras som vore det någonting ofrånkomligt, ja, till och med önskvärt.

I en sådan närmast desperat situation kan läsningen av god litteratur bli ett tanke - och känslostöd, ett inre försvar mot hotfulla Putinska cynismer och Trumpska dumheter.

Därmed inte sagt att böcker av japanen Murakami och kenyanen Thiong`o kan rädda världen.

Men ens egen värld behöver i varje fall inte bli sämre av läsningen.

Antunes och Ko Un

För övrigt hoppas jag att romanförfattaren och portugisen Antunes får ett Nobelpris; han är en av de största.

Får inte Antunes priset så borde Claudio Magris, romanförfattaren/essäisten, belönas för de fina romanerna och för den mäktiga reseskildringen ”Donau”.

Men så har vi också israelen Amos Oz, en balanserande kraft, en sansad röst i en trakt med splittrande konflikter och våld.

Och så finns ju den sydkoreanske poeten Ko Un. Ja, Ko Un rekommenderas till den som förstår att en enda dikt ibland kan väga mer än tusen Putin och Trump.