2017-08-05 06:00

2017-08-05 06:00

Säterliv – i citat

KRÖNIKA

Läs om gamla tiders säterbruk i norra Värmland med hjälp av citat – ur muntliga och skriftliga källor – från dem som själva var med.

Jacob Jacobsson, f 1911, Nedergården: ”När aspa vart grön, drog man te sätra.”

Karl Magnusson, f 1873, Norra Branäs: ”He’l byn reste i ett fûlli. Se fortt dä vartt se pass mä bet se dä jeck an.” (Så var det främst i äldre tider, men varierade nog senare):

Anonym kulla (1940-tal) i södra delen av Dalby: ”Ve bruckt fell int å vã’r i fûlli, utta ve resst fell liksom da ve vartt i årning.”

Anna Johnsson, f 1901, Möressätern: ”Vid avfärden hemifrån var ett stoj och ett väsen, råmande och bräkande utan ände. Hästarna gnäggade, där de stod klövjade med förnödenheter, kalvarna skuttade och bjällrorna pinglade. Med kullan, som bar sleketaskan, i spetsen satte tåget kurs mot branterna och sätern, dit vi kom på eftermiddan.”

Tapper-Sofia Olsson, f 1878, Norra Ljusnesätern: ”Före pingst rest ve. Ve va sex stycken ... i Ljustnsätra. Dã va te gå över berg å dalã. Da ve ko’m te slutspurten va rã värst ôppöver Ljustnbäri. När ve kom dit va rã först å rust ôpp. Kãra’n jeck dagen förut, å da hadd di mä e större gry’t ... Ho va se näpen å fin å litta, denna bua.”

Lars Bäckvall, f 1858, Norra Transtrandssätern: ”I mina barnaår vistades jag många somrar i sätern. Vi bodde på östra sidan älven och hade sätrar på västra sidan. Färden över älven var med färja som tog småkreaturen, och nötkreaturen sam över. Då hästen hade klöv på måste han tas på färjan, eljest fick han simma.”

Anna Johnsson: ”En dag vid sätern brukade se ut så här. Upp i ottan klockan sex, ut i lagårn för att mocka ut gödseln, strö och vädra. Så skulle man mjölka för hand (det kunde bli 30-40 liter per dag), bära in mjölken i bua och separera den genom en tungt gående separator. Sedan ut i lagårn för att lösa djuren och följa dem en bit in i skogen, där de sedan fick gå hela dagen. Så gjordes lagårn i ordning för kvällen. Nu skulle mjölken tas om hand. Den stora trefotade järngrytan sattes över elden och fylldes med mjölk, som tillsattes ostlöpe. Så började kokningen av messmöret, som pågick hela dagen. Vid hemkomsten skulle djuren tas emot med fägnad. Smör måste kärnas en gång i veckan.”

Axel Sonesson, f 1918, Backdammens säter: ”Som mest va dä elva kor och 35 getter... Först skulle dä mjôlkes å skötes ôm kröttera, se skull di te skogen, å se skull dä diskes å järes rennt i fugges, bãres mô’s , å se skull ostgryta på å jãres ost, å dä jord jã allti tre gangã ôm dagen.”

Lars Bäckvall: ”Med vallgången omväxlade säterkullorna. De rikaste hade två i sätern, dejan och vallkullan.”

Anonym kulla: ”Je va ensam i bua. Je ha’dd se ellak kröttel, se je feck jä’tt varenda dag.”

Ingegerd Andersson, f 1872, Likenäs: ”Sletjiskräppa, der hadd jã mjöl å salt i denna dera å se ga jã rûm... Ve ha’dd e te’n på ryggen å den va gjord tå nävver. Å den hadd ve maten i... Ve vi’llt ve meddagan, da va rã ståeråsã, di ka’ll. Koa va se van detta se när dä le te medda, klôcka tôlv å så, da drogg di sã bålat dessa ståeråsan. Dä e allt se finnt å vã’r i skogen ôm sammern se åjamejja.”

Från intervju med Filip-Olle, Gom-Per och Erik-Olle, Stranna: ”När di va åtta- tie år da feck di börri å jä’tt... Kröttera va se van detta se när dä vartt kvä’lln, da jeck di mä jättern hem.”

”Ve gjord ell (på ståeråsan) för dä mä’st da je va mä, dä skull vä’r för myggen ... da vartt markåta bo’rtt.”

(De flesta kullorna mindes tiden på sätern med glädje.)

Tapper-Sofia: ”Dä va friheten å ko’mm te sätra.”

Anonym kulla: ”Dã va trivle å vã’r i sätra.”

Anonym kulla i gästbok: ”Gångspångsmyra den 28/8 1950 – Jag måste skriva nogra rader i denna boken, så att de efterkommande får se hur jag har trivas här, det var 2 månader i går sedan jag kom hit å det var första gången i hela mitt liv, jag vill då omtala att jag har trivas bra, det har varit mina bästa å bekymersfria månader i hela mitt liv.”

Tapper-Sofia: ”På vallvecka si’st i juli kom di (kãra’n) dit å da va ri der i fjortta’n dagã.”

Karl Magnusson: ”Di va hem ifrå sätra da ri slogg i änga’n. Di va he’m en fjortta’n dagã än nô’ da. Kröttela skull be’t i hembäri da.”

Anonym kulla (1940-talet): ”På mi ti va ri i sätra he’l samme’rn, men derförut kom di hem i slôttanna i juli å se va ri he’m te i augusti. Di va he’mm imälla sätermånan, kall di. Se rest en tebaka sejja, å va der te Metsmess (Mikaeli).”

Hanna Andersson, f 1886, Södra Ljusnesätern (var sommaren 1902 tillsammans med gamla Knepp-Ola-Kerste som höll till i Domarbua intill): ”Vi såg ej många människor den sommaren. ... Jag längtade nog hem, särskilt på söndagarna som var så långa. De brukade ta hem kreaturen från sätrarna mitt på sommaren och ha dem hemma 14 dagar, och jag var så glad, när det närmade sig den tiden, så jag räknade dagarna.

Men så en kväll, när jag väntade på att få fara hem nästa vecka, kom min bror Oskar med bud att vi inte skulle hem, som de annars brukade utan bli där till Metsmäss i oktober. Åh, det var ju sju veckor till dess! Jag minns, att Kerstin sade till mig: ’Gråt inte, du. Sju veckor går snart.’ Men nog var sju veckor en lång tid det året.”

Anna Halvarsson, gästbok: Gångspångsmyren – Söndagen den 8/9 – 1946 - Sista söndagen jag är här tack å lov för det är så långsamt att sitta här ensam å glo åt alla håll om det skall komma någon män näj det kommer ingen män nu guskelov är det kvellen för i dag.

Ingegerd Andersson: (På hösten då de kom hem från sätern) ”Da va rã fell festlet. Da gjord ve lellostã i sätra, dä va ve Metsmäss, å se skull ve fell at körka da, å da kall di dä så att en va te körka å krestn ostn.”

Karl Magnusson: ”Di kom hem te Metsmäss – Meckelsmäss – dä e fö’rst sönda’n i oktober. Da va rã säterkullhölja. Da skull a’ll säterkullan te körka. Å da skull pôjkan ha lellost, da kom di te jänta’n på lördaskvä’lln. Men da svar di dä att: Nej, ne får ingen ost ännu förnn ve har vû’r te körka å krestn ostn.”

Jacob Jacobsson, f 1911, Nedergården: ”När aspa vart grön, drog man te sätra.”

Karl Magnusson, f 1873, Norra Branäs: ”He’l byn reste i ett fûlli. Se fortt dä vartt se pass mä bet se dä jeck an.” (Så var det främst i äldre tider, men varierade nog senare):

Anonym kulla (1940-tal) i södra delen av Dalby: ”Ve bruckt fell int å vã’r i fûlli, utta ve resst fell liksom da ve vartt i årning.”

Anna Johnsson, f 1901, Möressätern: ”Vid avfärden hemifrån var ett stoj och ett väsen, råmande och bräkande utan ände. Hästarna gnäggade, där de stod klövjade med förnödenheter, kalvarna skuttade och bjällrorna pinglade. Med kullan, som bar sleketaskan, i spetsen satte tåget kurs mot branterna och sätern, dit vi kom på eftermiddan.”

Tapper-Sofia Olsson, f 1878, Norra Ljusnesätern: ”Före pingst rest ve. Ve va sex stycken ... i Ljustnsätra. Dã va te gå över berg å dalã. Da ve ko’m te slutspurten va rã värst ôppöver Ljustnbäri. När ve kom dit va rã först å rust ôpp. Kãra’n jeck dagen förut, å da hadd di mä e större gry’t ... Ho va se näpen å fin å litta, denna bua.”

Lars Bäckvall, f 1858, Norra Transtrandssätern: ”I mina barnaår vistades jag många somrar i sätern. Vi bodde på östra sidan älven och hade sätrar på västra sidan. Färden över älven var med färja som tog småkreaturen, och nötkreaturen sam över. Då hästen hade klöv på måste han tas på färjan, eljest fick han simma.”

Anna Johnsson: ”En dag vid sätern brukade se ut så här. Upp i ottan klockan sex, ut i lagårn för att mocka ut gödseln, strö och vädra. Så skulle man mjölka för hand (det kunde bli 30-40 liter per dag), bära in mjölken i bua och separera den genom en tungt gående separator. Sedan ut i lagårn för att lösa djuren och följa dem en bit in i skogen, där de sedan fick gå hela dagen. Så gjordes lagårn i ordning för kvällen. Nu skulle mjölken tas om hand. Den stora trefotade järngrytan sattes över elden och fylldes med mjölk, som tillsattes ostlöpe. Så började kokningen av messmöret, som pågick hela dagen. Vid hemkomsten skulle djuren tas emot med fägnad. Smör måste kärnas en gång i veckan.”

Axel Sonesson, f 1918, Backdammens säter: ”Som mest va dä elva kor och 35 getter... Först skulle dä mjôlkes å skötes ôm kröttera, se skull di te skogen, å se skull dä diskes å järes rennt i fugges, bãres mô’s , å se skull ostgryta på å jãres ost, å dä jord jã allti tre gangã ôm dagen.”

Lars Bäckvall: ”Med vallgången omväxlade säterkullorna. De rikaste hade två i sätern, dejan och vallkullan.”

Anonym kulla: ”Je va ensam i bua. Je ha’dd se ellak kröttel, se je feck jä’tt varenda dag.”

Ingegerd Andersson, f 1872, Likenäs: ”Sletjiskräppa, der hadd jã mjöl å salt i denna dera å se ga jã rûm... Ve ha’dd e te’n på ryggen å den va gjord tå nävver. Å den hadd ve maten i... Ve vi’llt ve meddagan, da va rã ståeråsã, di ka’ll. Koa va se van detta se när dä le te medda, klôcka tôlv å så, da drogg di sã bålat dessa ståeråsan. Dä e allt se finnt å vã’r i skogen ôm sammern se åjamejja.”

Från intervju med Filip-Olle, Gom-Per och Erik-Olle, Stranna: ”När di va åtta- tie år da feck di börri å jä’tt... Kröttera va se van detta se när dä vartt kvä’lln, da jeck di mä jättern hem.”

”Ve gjord ell (på ståeråsan) för dä mä’st da je va mä, dä skull vä’r för myggen ... da vartt markåta bo’rtt.”

(De flesta kullorna mindes tiden på sätern med glädje.)

Tapper-Sofia: ”Dä va friheten å ko’mm te sätra.”

Anonym kulla: ”Dã va trivle å vã’r i sätra.”

Anonym kulla i gästbok: ”Gångspångsmyra den 28/8 1950 – Jag måste skriva nogra rader i denna boken, så att de efterkommande får se hur jag har trivas här, det var 2 månader i går sedan jag kom hit å det var första gången i hela mitt liv, jag vill då omtala att jag har trivas bra, det har varit mina bästa å bekymersfria månader i hela mitt liv.”

Tapper-Sofia: ”På vallvecka si’st i juli kom di (kãra’n) dit å da va ri der i fjortta’n dagã.”

Karl Magnusson: ”Di va hem ifrå sätra da ri slogg i änga’n. Di va he’m en fjortta’n dagã än nô’ da. Kröttela skull be’t i hembäri da.”

Anonym kulla (1940-talet): ”På mi ti va ri i sätra he’l samme’rn, men derförut kom di hem i slôttanna i juli å se va ri he’m te i augusti. Di va he’mm imälla sätermånan, kall di. Se rest en tebaka sejja, å va der te Metsmess (Mikaeli).”

Hanna Andersson, f 1886, Södra Ljusnesätern (var sommaren 1902 tillsammans med gamla Knepp-Ola-Kerste som höll till i Domarbua intill): ”Vi såg ej många människor den sommaren. ... Jag längtade nog hem, särskilt på söndagarna som var så långa. De brukade ta hem kreaturen från sätrarna mitt på sommaren och ha dem hemma 14 dagar, och jag var så glad, när det närmade sig den tiden, så jag räknade dagarna.

Men så en kväll, när jag väntade på att få fara hem nästa vecka, kom min bror Oskar med bud att vi inte skulle hem, som de annars brukade utan bli där till Metsmäss i oktober. Åh, det var ju sju veckor till dess! Jag minns, att Kerstin sade till mig: ’Gråt inte, du. Sju veckor går snart.’ Men nog var sju veckor en lång tid det året.”

Anna Halvarsson, gästbok: Gångspångsmyren – Söndagen den 8/9 – 1946 - Sista söndagen jag är här tack å lov för det är så långsamt att sitta här ensam å glo åt alla håll om det skall komma någon män näj det kommer ingen män nu guskelov är det kvellen för i dag.

Ingegerd Andersson: (På hösten då de kom hem från sätern) ”Da va rã fell festlet. Da gjord ve lellostã i sätra, dä va ve Metsmäss, å se skull ve fell at körka da, å da kall di dä så att en va te körka å krestn ostn.”

Karl Magnusson: ”Di kom hem te Metsmäss – Meckelsmäss – dä e fö’rst sönda’n i oktober. Da va rã säterkullhölja. Da skull a’ll säterkullan te körka. Å da skull pôjkan ha lellost, da kom di te jänta’n på lördaskvä’lln. Men da svar di dä att: Nej, ne får ingen ost ännu förnn ve har vû’r te körka å krestn ostn.”

  • Torleif Styffe