2017-07-15 06:00

2017-07-15 06:00

Om ingenting

HELGKRÖNIKA

Det är semestertider för många, (verkligen inte för alla).
De flesta klagar på vädret trots att det inte är någon överraskning längre att somrarna ser ut som de gör. En del flyr söderut, de som har råd, åker till kroatiska kusten eller charter till Thailand.

Eller husbilssemester med familjen till Legoland.

När jag scrollar igenom bilderna på Facebook från aktiviteter och äventyr, resor och drömmar som ska uppfyllas, känner jag bara en stor trötthet komma över mig. Ingen längtan, ingen avundsjuka. Kanske är det ett varningstecken att jag behöver vila efter en alltför intensiv vår. Eller kanske är det bara så att det jag tycker är fantastiskt har förändrats och fått en ny innebörd. Förr ville jag upptäcka hela världen och åkte iväg så fort jag fick möjlighet. Redan som sextonåring reste jag runt ensam på tåg genom Östeuropa och sov ofta på bagagehyllan på nattågen för att spara pengar.

Jag tänker att jag kanske borde vilja resa någonstans, uppleva något den här sommaren. Jag kan väl inte bara låta dagarna gå. Det finns några platser jag skulle vilja åka till, men de är inte så många längre. En liten ö utanför Nordafrikas västkust om heter La Gomera. Där händer inte mycket. Men det är väldigt vackert säger de som varit där. Orörd natur. Eller till grekiska Hydra, där Göran Tunström och Leonard Cohen spenderade mycket tid, satt och skrev. Berlin är ofta för varmt på sommaren. Men just nu regnar det även där. Paris är ju alltid lika underbart, kvarteren i Belleville.

Men jag vill inte åka nånstans, längtar inte efter att göra något särskilt, mest av allt ingenting. Jag vill just bara låta dagarna gå. Jag var till och med så inställd på att göra ingenting att jag helt förträngt att jag hade deadline på den här krönikan. Jag låg vid stranden på Kolsnäsudden och stirrade upp bland molnen när redaktören ringde och frågade vad som hänt. Just nu är det bara timmar kvar tills tidningen går i tryck. Jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva om. Men när jag började tänka på ingenting så blev det det här.

Jag kan inte låta bli att googla på ”effekter av att göra ingenting”och får upp en artikel från Svenska Dagbladet där en psykolog, Michael Guttridge, bekräftar de oväntade hälsoeffekterna av att göra ingenting alls. ”Det är när hjärnan tillåts vila som vi både återhämtar oss och blir mer kreativa. Bortslösad tid är inte bara nyttigt, det är fullständigt nödvändigt för oss, säger doktor Guttridge. I artikeln ges tips på en bok som heter ”Why you get more done when you work less” med beskrivning av de lugna arbetsscheman ikoner som Charles Dickens, Charles Darwin och Gabriel Garcia Marquez hade.

Och det händer något i det där tomrummet. Ur ingenting uppstår ändå något, ur dagarna som inte är uppbokade. Jag lägger märke till nya blommor och växter som dyker upp längs vägkanten, hur ljuset skiftar. Det regnar. Det är kallt. Men de korta stunder solen kommer fram tar jag cykeln till Gårdsjö och badar. Vattnet är förvånansvärt varmt, särskilt i de mindre sjöarna. Fryken med sitt bråddjup blir aldrig helt uppvärmd ens de hetaste somrar.

Jag går i skogen och njuter av att göra ingenting, inte vara på väg nånstans, gå i cirklar om jag vill.

Känner mig som en turist i min egen hembygd. Tänker att Fryksdalen måste vara en av de vackraste platserna på jorden. Jag tänker det varje gång när jag varit ute och rest och tar bilen från tågstationen i Kil, kör över Nilsbybron, sen över höjden på Östra sidan av Fryken, mot Östra Ämtervik, Mårbacka. De böljande öppna fälten och kullarna, skogarna och de blå bergen, Fryken som skär rakt genom landskapet som en silverstråle. Det magiska ljuset, de milda färgerna, det melankoliska stråket mitt i all skönhet.

Min vän från Skåne ser inte alls samma skönhet. Han tycker det är för mycket skog. Känner sig instängd. Han vill ha hav och gula rapsfält och skulle aldrig kunna tänka sig att spendera semestern här. Men jag tröttnar aldrig på den här utsikten, på dofterna, ljuden. Det är samma landskap, men det är ändå inte samma. Jag tröttnar inte ens på regnet. Det enda jag vill är att fortsätta göra ingenting ett litet tag till, låta dagarna gå och inte fylla dem med massa aktiviteter. Och då är regnet ganska skönt. Det ställer inga krav. Perfekt om man vill göra ingenting. Eller läsa en bok eller lyssna på Dagny Carlssons sommarprat. Eller gå ut och dansa barfota i det...

Eller husbilssemester med familjen till Legoland.

När jag scrollar igenom bilderna på Facebook från aktiviteter och äventyr, resor och drömmar som ska uppfyllas, känner jag bara en stor trötthet komma över mig. Ingen längtan, ingen avundsjuka. Kanske är det ett varningstecken att jag behöver vila efter en alltför intensiv vår. Eller kanske är det bara så att det jag tycker är fantastiskt har förändrats och fått en ny innebörd. Förr ville jag upptäcka hela världen och åkte iväg så fort jag fick möjlighet. Redan som sextonåring reste jag runt ensam på tåg genom Östeuropa och sov ofta på bagagehyllan på nattågen för att spara pengar.

Jag tänker att jag kanske borde vilja resa någonstans, uppleva något den här sommaren. Jag kan väl inte bara låta dagarna gå. Det finns några platser jag skulle vilja åka till, men de är inte så många längre. En liten ö utanför Nordafrikas västkust om heter La Gomera. Där händer inte mycket. Men det är väldigt vackert säger de som varit där. Orörd natur. Eller till grekiska Hydra, där Göran Tunström och Leonard Cohen spenderade mycket tid, satt och skrev. Berlin är ofta för varmt på sommaren. Men just nu regnar det även där. Paris är ju alltid lika underbart, kvarteren i Belleville.

Men jag vill inte åka nånstans, längtar inte efter att göra något särskilt, mest av allt ingenting. Jag vill just bara låta dagarna gå. Jag var till och med så inställd på att göra ingenting att jag helt förträngt att jag hade deadline på den här krönikan. Jag låg vid stranden på Kolsnäsudden och stirrade upp bland molnen när redaktören ringde och frågade vad som hänt. Just nu är det bara timmar kvar tills tidningen går i tryck. Jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva om. Men när jag började tänka på ingenting så blev det det här.

Jag kan inte låta bli att googla på ”effekter av att göra ingenting”och får upp en artikel från Svenska Dagbladet där en psykolog, Michael Guttridge, bekräftar de oväntade hälsoeffekterna av att göra ingenting alls. ”Det är när hjärnan tillåts vila som vi både återhämtar oss och blir mer kreativa. Bortslösad tid är inte bara nyttigt, det är fullständigt nödvändigt för oss, säger doktor Guttridge. I artikeln ges tips på en bok som heter ”Why you get more done when you work less” med beskrivning av de lugna arbetsscheman ikoner som Charles Dickens, Charles Darwin och Gabriel Garcia Marquez hade.

Och det händer något i det där tomrummet. Ur ingenting uppstår ändå något, ur dagarna som inte är uppbokade. Jag lägger märke till nya blommor och växter som dyker upp längs vägkanten, hur ljuset skiftar. Det regnar. Det är kallt. Men de korta stunder solen kommer fram tar jag cykeln till Gårdsjö och badar. Vattnet är förvånansvärt varmt, särskilt i de mindre sjöarna. Fryken med sitt bråddjup blir aldrig helt uppvärmd ens de hetaste somrar.

Jag går i skogen och njuter av att göra ingenting, inte vara på väg nånstans, gå i cirklar om jag vill.

Känner mig som en turist i min egen hembygd. Tänker att Fryksdalen måste vara en av de vackraste platserna på jorden. Jag tänker det varje gång när jag varit ute och rest och tar bilen från tågstationen i Kil, kör över Nilsbybron, sen över höjden på Östra sidan av Fryken, mot Östra Ämtervik, Mårbacka. De böljande öppna fälten och kullarna, skogarna och de blå bergen, Fryken som skär rakt genom landskapet som en silverstråle. Det magiska ljuset, de milda färgerna, det melankoliska stråket mitt i all skönhet.

Min vän från Skåne ser inte alls samma skönhet. Han tycker det är för mycket skog. Känner sig instängd. Han vill ha hav och gula rapsfält och skulle aldrig kunna tänka sig att spendera semestern här. Men jag tröttnar aldrig på den här utsikten, på dofterna, ljuden. Det är samma landskap, men det är ändå inte samma. Jag tröttnar inte ens på regnet. Det enda jag vill är att fortsätta göra ingenting ett litet tag till, låta dagarna gå och inte fylla dem med massa aktiviteter. Och då är regnet ganska skönt. Det ställer inga krav. Perfekt om man vill göra ingenting. Eller läsa en bok eller lyssna på Dagny Carlssons sommarprat. Eller gå ut och dansa barfota i det...

  • Sara Broos