2016-10-15 06:00

2016-10-15 06:00

En text som hjälpt mig genom livet

LÖRDAGSTANKE: Catarina Forsberg

Den så kallade kulturvärlden är delad. Är det rätt att ge Bob Dylan Alfred Nobels litteraturpris eller inte?

Själv kan jag på rak arm komma på minst fem som jag hellre skulle sett ta emot priset, även om jag ärligt talat är mindre engagerad efter att husguden Vargas Llosa fått det.

Min egen relation begränsar sig i stort sett till livealbumet At Budokan från slutet av 70-talet och två konserter i Stockholm.

Och skolresan till Rom 1984 när en klasskamrat sjöng ”Just like a woman” och jag kände igen mig så väl. Detta att försöka vara en kvinna på utsidan men lik förbannat en liten flicka på insidan talade direkt till mig.

Men det finns en låt som jag burit med mig i nästan hela mitt liv: Forever young.

Jag har skrivit om den förr, men jag känner att ett Nobelpris är giltig anledning att skriva om den igen.

För några av textraderna är så perfekta. Innehåller en påminnelse om vad som är viktigt här i livet. Det jag önskar för mig själv och alla andra på vår jord.

 

”May you always do for others and let others do for you.”

Var beredd att hjälpa andra - men låt också andra hjälpa dig. För som vi alla vet så klarar vi oss inte själva, ensam är inte stark. Och om man tänker efter lite så mår förmodligen andra lika bra av att få hjälpa dig som du mår när du får hjälpa en vän i nöd.

 

”May you build a ladder to the stars and climb on every rung”.

Inga snabba lösning här här inte. Ingen berömmelse över en natt. Inga miljonvinster eller genvägar.

Du ska absolut sikta mot stjärnorna - men du måste vara beredd att själv bygga din stege och klättra upp på den, stegpinne för stegpinne. Kan vara bra att komma ihåg när det känns som att allt ska hända nu...

 

”May you have a strong foundation when the winds of changes shift.”

Det är väl egentligen det allra viktigaste, att ha en stadig grund att stå på när det blåser. För det vet vi ju alla att det gör. Att önska lycka, hälsa och framgång är väl det vanligaste, men så blir det ju inte. Livet är och förblir fullt av överraskningar och oväntade händelser - både positiva och negativa - och de måste vi hantera. Och för att kunna göra det måste vi veta vad som är viktigt för oss, vart vi är på väg och våga hålla fast vid det även när det känns svårt.

Så kanske är han trots allt värd Nobelpriset.

Kan man bli bättre än att skriva något som en människa bär med sig hela livet? Som hjälper henne att hålla kursen? Som påminner henne om vad som verkligen betyder något?

Jag tror inte det.

Själv kan jag på rak arm komma på minst fem som jag hellre skulle sett ta emot priset, även om jag ärligt talat är mindre engagerad efter att husguden Vargas Llosa fått det.

Min egen relation begränsar sig i stort sett till livealbumet At Budokan från slutet av 70-talet och två konserter i Stockholm.

Och skolresan till Rom 1984 när en klasskamrat sjöng ”Just like a woman” och jag kände igen mig så väl. Detta att försöka vara en kvinna på utsidan men lik förbannat en liten flicka på insidan talade direkt till mig.

Men det finns en låt som jag burit med mig i nästan hela mitt liv: Forever young.

Jag har skrivit om den förr, men jag känner att ett Nobelpris är giltig anledning att skriva om den igen.

För några av textraderna är så perfekta. Innehåller en påminnelse om vad som är viktigt här i livet. Det jag önskar för mig själv och alla andra på vår jord.

 

”May you always do for others and let others do for you.”

Var beredd att hjälpa andra - men låt också andra hjälpa dig. För som vi alla vet så klarar vi oss inte själva, ensam är inte stark. Och om man tänker efter lite så mår förmodligen andra lika bra av att få hjälpa dig som du mår när du får hjälpa en vän i nöd.

 

”May you build a ladder to the stars and climb on every rung”.

Inga snabba lösning här här inte. Ingen berömmelse över en natt. Inga miljonvinster eller genvägar.

Du ska absolut sikta mot stjärnorna - men du måste vara beredd att själv bygga din stege och klättra upp på den, stegpinne för stegpinne. Kan vara bra att komma ihåg när det känns som att allt ska hända nu...

 

”May you have a strong foundation when the winds of changes shift.”

Det är väl egentligen det allra viktigaste, att ha en stadig grund att stå på när det blåser. För det vet vi ju alla att det gör. Att önska lycka, hälsa och framgång är väl det vanligaste, men så blir det ju inte. Livet är och förblir fullt av överraskningar och oväntade händelser - både positiva och negativa - och de måste vi hantera. Och för att kunna göra det måste vi veta vad som är viktigt för oss, vart vi är på väg och våga hålla fast vid det även när det känns svårt.

Så kanske är han trots allt värd Nobelpriset.

Kan man bli bättre än att skriva något som en människa bär med sig hela livet? Som hjälper henne att hålla kursen? Som påminner henne om vad som verkligen betyder något?

Jag tror inte det.