2015-12-31 06:00

2015-12-31 10:47

Sverige i alla fall bättre än Vatikanstaten

KRÖNIKA: HÅKAN KAMP

Vårt vanligtvis mest folkkära landslag, herrfotbollslandslaget, var långa perioder inte alls så kärt 2015.

Erik Hamréns blå-gula spelare och inte minst förbundskaptenen själv har fått utstå ganska hård kritik under flera år - och det oftast med all rätt.

Speciellt är det backlinjen som sviktat ända sedan Olof Mellberg tackade nej till landslagsspel efter EM 2012. Det har tappats boll vid enkla uppspel, missats i markeringar, drattas omkull för små kroppsfinter och gudvetallt – oavsett vilka som spelat längst bak. Och med ett försvar i kris och panik är det självklart inte lätt att få till några motattacker.

Att Andreas Granqvist prisades som årets bäste försvarare på senaste svenska fotbollsgalan säger en hel del. Han är en kämpe, riktigt hyfsad i luftrummet och stundtals en pådrivare, men sannerligen ingen back på hyfsad europeisk toppnivå.

0–1-förlust borta mot Ryssland i EM-kvalet i början av september var inte oväntat. Men 1–4 mot Österrike, i samma kval och hemma tre dagar senare, var minst lika bedrövligt som siffrorna skvallrar om. Efter den sorgliga insatsen kändes det som om det borde rensas ut såväl i som omkring landslaget.

 

Med i stort sett samma lag och ledning lyckades Sverige i alla fall totalbesegra Danmark i play off och ta sig till EM-slutspelet i Frankrike nästa år. Mest tack vare Emil Forsberg och Zlatan Ibrahimovic.

Då var det glada miner, men samtidigt vore det väl skamligt om Sverige inte fixat en av de hela 24 platserna (tidigare har det varit 16 som mest). Inklusive Vatikanstaten finns det bara 49 europeiska länder och av de någorlunda stora fotbollsländerna var det bara Holland som gjorde fiasko i EM-kvalet.

Bättre än ”Med tvekan godkänt” blir inte årets betyg för det svenska herrlandslaget.

Damlandslaget gjorde inte heller många svenskar glada under VM-slutspelet i Kanada. Centrallinjen med Nilla Fischer, Caroline Seger och Lotta Schelin spelade långt under tidigare kapacitet och i stort sett hela laget såg, speciellt inledningsvis, ut som om det befann sig i tung försäsongsträning.

I det efterföljande EM-kvalet såg det betydligt bättre ut, men motståndet var också av annan kvalitet än i VM i Kanada.

2016 finns chans till revansch i form av fortsatt EM-kval och OS-dito.

Betydligt mer uppmuntrande än seniorlandslagen var de blå-gula ungdomarna 2015. Först en överraskande EM-vinst för U21-herrarna och sedan ett nästan lika oväntat guld för F19-landslaget med värmländskan Emelie Andersson. Kan inte komma på någon annan värmlänning som tidigare vunnit ett EM i fotboll. Sara Larsson var nära, men det blev silver som bäst.

Både U21- och F19-segern var klassiska svenska lagsegrar. Laget före jaget, även om det finns profiler som John Guidetti och Stina Blackstenius.

Dessutom har flera andra svenska ungdomslandslag rankats högre internationellt än någonsin tidigare.

 

Att vi har många lovande årgångar innebär dock inte att det automatiskt blir riktigt bra seniorlandslag framöver. Minns att skicklige analytikern Hasse Backe direkt efter U21-finalen siade om att de två största framtidslöftena satt på den svenska avbytarbänken (Simon Gustafson och Robin Quaison). Han hyllade laginsatsen, men saknade spetskvaliteter.

Hur som helst. Det måste i vilket fall som helst vara bättre att vinna EM, eller åtminstone ta sig till slutspelet, än att inte göra det alls.

Och även om jag just nu inte tror att de svenska herrarna kommer att gå värst långt i Frankrike-EM, finns alltid hoppet och fotbollsvintern blir mer intressant, såväl i jobbet som privat. Hur går det för svenskarna ute i Europa och tänds det några nya svenska stjärnor?

Stora fotbollsmatcher är intressanta och outtömliga samtalsämnen plus anledningar till att samlas för att titta tillsammans och ha fest.

Redan efter slutsignalen i Köpenhamn den 17 november bjöds det preliminärt in till poolparty på Granhult i Karlstad till EM-premiären den 10 juni 2016. Fotboll med poolarna tackar man självklart inte nej till.

Vårt vanligtvis mest folkkära landslag, herrfotbollslandslaget, var långa perioder inte alls så kärt 2015.

Erik Hamréns blå-gula spelare och inte minst förbundskaptenen själv har fått utstå ganska hård kritik under flera år - och det oftast med all rätt.

Speciellt är det backlinjen som sviktat ända sedan Olof Mellberg tackade nej till landslagsspel efter EM 2012. Det har tappats boll vid enkla uppspel, missats i markeringar, drattas omkull för små kroppsfinter och gudvetallt – oavsett vilka som spelat längst bak. Och med ett försvar i kris och panik är det självklart inte lätt att få till några motattacker.

Att Andreas Granqvist prisades som årets bäste försvarare på senaste svenska fotbollsgalan säger en hel del. Han är en kämpe, riktigt hyfsad i luftrummet och stundtals en pådrivare, men sannerligen ingen back på hyfsad europeisk toppnivå.

0–1-förlust borta mot Ryssland i EM-kvalet i början av september var inte oväntat. Men 1–4 mot Österrike, i samma kval och hemma tre dagar senare, var minst lika bedrövligt som siffrorna skvallrar om. Efter den sorgliga insatsen kändes det som om det borde rensas ut såväl i som omkring landslaget.

 

Med i stort sett samma lag och ledning lyckades Sverige i alla fall totalbesegra Danmark i play off och ta sig till EM-slutspelet i Frankrike nästa år. Mest tack vare Emil Forsberg och Zlatan Ibrahimovic.

Då var det glada miner, men samtidigt vore det väl skamligt om Sverige inte fixat en av de hela 24 platserna (tidigare har det varit 16 som mest). Inklusive Vatikanstaten finns det bara 49 europeiska länder och av de någorlunda stora fotbollsländerna var det bara Holland som gjorde fiasko i EM-kvalet.

Bättre än ”Med tvekan godkänt” blir inte årets betyg för det svenska herrlandslaget.

Damlandslaget gjorde inte heller många svenskar glada under VM-slutspelet i Kanada. Centrallinjen med Nilla Fischer, Caroline Seger och Lotta Schelin spelade långt under tidigare kapacitet och i stort sett hela laget såg, speciellt inledningsvis, ut som om det befann sig i tung försäsongsträning.

I det efterföljande EM-kvalet såg det betydligt bättre ut, men motståndet var också av annan kvalitet än i VM i Kanada.

2016 finns chans till revansch i form av fortsatt EM-kval och OS-dito.

Betydligt mer uppmuntrande än seniorlandslagen var de blå-gula ungdomarna 2015. Först en överraskande EM-vinst för U21-herrarna och sedan ett nästan lika oväntat guld för F19-landslaget med värmländskan Emelie Andersson. Kan inte komma på någon annan värmlänning som tidigare vunnit ett EM i fotboll. Sara Larsson var nära, men det blev silver som bäst.

Både U21- och F19-segern var klassiska svenska lagsegrar. Laget före jaget, även om det finns profiler som John Guidetti och Stina Blackstenius.

Dessutom har flera andra svenska ungdomslandslag rankats högre internationellt än någonsin tidigare.

 

Att vi har många lovande årgångar innebär dock inte att det automatiskt blir riktigt bra seniorlandslag framöver. Minns att skicklige analytikern Hasse Backe direkt efter U21-finalen siade om att de två största framtidslöftena satt på den svenska avbytarbänken (Simon Gustafson och Robin Quaison). Han hyllade laginsatsen, men saknade spetskvaliteter.

Hur som helst. Det måste i vilket fall som helst vara bättre att vinna EM, eller åtminstone ta sig till slutspelet, än att inte göra det alls.

Och även om jag just nu inte tror att de svenska herrarna kommer att gå värst långt i Frankrike-EM, finns alltid hoppet och fotbollsvintern blir mer intressant, såväl i jobbet som privat. Hur går det för svenskarna ute i Europa och tänds det några nya svenska stjärnor?

Stora fotbollsmatcher är intressanta och outtömliga samtalsämnen plus anledningar till att samlas för att titta tillsammans och ha fest.

Redan efter slutsignalen i Köpenhamn den 17 november bjöds det preliminärt in till poolparty på Granhult i Karlstad till EM-premiären den 10 juni 2016. Fotboll med poolarna tackar man självklart inte nej till.