2015-12-31 06:00

2015-12-31 10:49

"Pöjker, pöjker, är det inte..."

KRÖNIKA: KENNETH OLSSON

Mallbacken och fotbollslaget har en speciell plats i mitt hjärta. Kan inte förneka det. Helt enkelt därför att allt är så annorlunda och att ingenting är omöjligt för dessa jordnära människor i klubben.

Det tråkiga mitt i all denna skaparglädje som genomsyrar allt i klubben är att en av de allra största eldsjälarna inte längre finns kvar. Ivan Eriksson, eller kort och gott ”Ivan i Slött, somnade in kort efter att laget klarat det allsvenska kontraktet i höstas.

Det var alltid lika glatt och trevligt när jag mötte Ivan. Det var Ivan som klappade igång publiken när de grönvita hade hörna och Ivan sålde inte lotter. Nej, han kunde säga ”Du ska ha en lott”. Man sa inte emot Ivan, man köpte.

Sista gången jag träffade Ivan följde han matchen från pressläktaren och upprepade gång på gång: ”Pöjker, pöjker, är det inte fantastiskt, allsvensk fotboll på Strandvallen”.

Fantastisk är ett ord som stämmer bra in på Ivan och det jobb han gjort för Mallbacken. Han kommer vara saknad och inte bara av mig. Mallbacken borde spela allsvenskan nästa år med ett sorgband runt ena armen med namnet Ivan påklistrat för att hedra denne gentleman.

Berörd blev jag också under och efter den intervju jag gjorde nyligen med friidrottsgeniet Ulf Karlsson och hans berättelse om sin cancer och den tuffa vägen tillbaka till livet. Även om man sådana här gånger bara försöker vara journalist så är det ofrånkomligt och man får sig en påminnelse. Man är ändå bara människa. Ulfs vädjan efter intervjun: ”Få det inte framstå så att folk ska tycka synd om mig”.

Det trevligaste under mitt sportår 2015: Att så skriva artikeln med rubriken att Boltic äntligen var en skuldfri förening. Något jag aldrig trodde mig få göra.

Hellton till elitserien är en annan höjdare. Hellton och handboll på elitnivå i stan känns så fräscht, så kul och så spännande. Min magkänsla säger också att handbollssagan IF Hellton bara har börjat. De här tjejerna kommer inte nöja sig med bara ett år i högsta ligan.

Mallbacken och fotbollslaget har en speciell plats i mitt hjärta. Kan inte förneka det. Helt enkelt därför att allt är så annorlunda och att ingenting är omöjligt för dessa jordnära människor i klubben.

Det tråkiga mitt i all denna skaparglädje som genomsyrar allt i klubben är att en av de allra största eldsjälarna inte längre finns kvar. Ivan Eriksson, eller kort och gott ”Ivan i Slött, somnade in kort efter att laget klarat det allsvenska kontraktet i höstas.

Det var alltid lika glatt och trevligt när jag mötte Ivan. Det var Ivan som klappade igång publiken när de grönvita hade hörna och Ivan sålde inte lotter. Nej, han kunde säga ”Du ska ha en lott”. Man sa inte emot Ivan, man köpte.

Sista gången jag träffade Ivan följde han matchen från pressläktaren och upprepade gång på gång: ”Pöjker, pöjker, är det inte fantastiskt, allsvensk fotboll på Strandvallen”.

Fantastisk är ett ord som stämmer bra in på Ivan och det jobb han gjort för Mallbacken. Han kommer vara saknad och inte bara av mig. Mallbacken borde spela allsvenskan nästa år med ett sorgband runt ena armen med namnet Ivan påklistrat för att hedra denne gentleman.

Berörd blev jag också under och efter den intervju jag gjorde nyligen med friidrottsgeniet Ulf Karlsson och hans berättelse om sin cancer och den tuffa vägen tillbaka till livet. Även om man sådana här gånger bara försöker vara journalist så är det ofrånkomligt och man får sig en påminnelse. Man är ändå bara människa. Ulfs vädjan efter intervjun: ”Få det inte framstå så att folk ska tycka synd om mig”.

Det trevligaste under mitt sportår 2015: Att så skriva artikeln med rubriken att Boltic äntligen var en skuldfri förening. Något jag aldrig trodde mig få göra.

Hellton till elitserien är en annan höjdare. Hellton och handboll på elitnivå i stan känns så fräscht, så kul och så spännande. Min magkänsla säger också att handbollssagan IF Hellton bara har börjat. De här tjejerna kommer inte nöja sig med bara ett år i högsta ligan.